April 10 2013

Galnare tjugo timmar får man ju leta efter. Alldeles nyss skrämde katten livet ur mig när han stod framför källardörren och stirrade på mig med sorgsen varför-lämnade-du-mig-mamma blick. I natt drömde jag att jag blev jagad av en galen ko som skulle äta upp mig medan jag sprang omkring med en pizzakartong i famnen. Och igårkväll var det ju Champions. Fick fem hjärtattacker under kvällen, det vill jag lova. Som ni vet har jag ju ett gott öga till BVB också, men eftersom de spelar sina Champions matcher samma kväll, samma tid som Real, så har jag bara kunnat titta på två; de matcher Real mötte BVB. Ofta kan jag titta på två fotbollsmatcher samtidigt, men just när det kommer till denna turneringen är det lite annorlunda. För varje steg Real går vidare växer spänningarna, förväntningarna och nervositeten. Gruppspelet var nervpirrande, sextondelsmatcherna mot ManU var nagelbitande, kvartisarna mot Galatasaray gjorde mig illamående. Ni ser, det blir alltså värre och värre. Så även om jag hade velat sitta och dubbeltitta, alltså se båda matcherna samtidigt igår, prioriterade jag ändå Real, trots att alla sa att de var så gott som vidare och ett bortamål avslutade hela matchen. Det där bortamålet kom via Ronaldo efter sju minuter. "Han satt stopp för festen innan den ens hade börjat", sa någon, men ack så fel man kan ha. Jag känner Real och de tycks leva efter "Vi kan vinna allt, men vi gör det intressant och spännande och vinner inte förens i sista minuten". Gårdagen var helt klart inget undantag. För er som inte vet behövde Galatasaray göra fem mål för att gå vidare till semin, det tyckte ingen verkade möjligt. Jag har lärt mig att när det kommer till fotboll är inget omöjligt (Tyskland - Sverige är ett levande bevis på det där) och exakt samma sak hände igår. Galatasaray gjorde tre snabba mål och plötsligt behövde de bara två till för att gå vidare. Real darrade. Samtidigt låg BVB under med 1-2 och behövde själv två mål för att gå vidare. I slutminutrarna på båda matcherna tycktes allt hända samtidigt; Real fick Arbie utvisad och spelade med tio man, Ronaldo gjorde mål igen och BVB lyckades skjuta in två mål på ungefär sextio sekunder. Sammanfattningsvis gick båda mina lag vidare till semin och det är jag enormt glad för, men lätt var det definitivt inte och jag låg länge i sängen och pustade ut efter slutsignalen.

Med andra ord fick jag inte mycket annat gjort igårkväll, jag åt lite och bloggade, sen gick jag och la mig. Ikväll är det ytterligare två Champions matcher, funderar på att se PSG matchen bara för att se Zlatan återvända till Camp Nou. Eller så skiter jag i det, gör imorgon blev det åka av igen, så det kanske är bäst om jag har en fotbollsfri kväll och vilar upp mig inför morgondagens match och fredagens Champions lottning. Fram tills kvällen har jag dock så mycket planerat att jag inte längre har tid att stå här och skriva (var nyss ute på en promenad, ska städa där uppe och hastduscha, måla om naglarna, hjälpa mamma med maten, sätta mig och läsa ett par tio kapitel i min bok, skriva... ja ni ser) så jag säger adjö nu. Vi får se om det kommer upp något mer ikväll, annars hörs vi imorgon! Ha det bra!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0