14 november 2012

Mamma sa att det var tur att min förkylning har brutit ut så att jag inte måste gå omkring och snörvla och vänta i veckor innan jag blir sjuk. Det har hon ju rätt i. Hon sa också att om jag har tur nu så blir jag nog frisk till helgen. Igår var tufft, låg i sängen och tittade på film och försökte klara mig utan mina halstabletter (alltså, det gör egentligen inte jätteont, men det blir liksom torrt, så när jag sväljer och det är sandpapper i strupen håller jag på att klökkräkas typ varje gång. Mindre behagligt). Tuggade på diverse saker som kunde ge mig lite extra saliv och smak att pressa ner i halsen, typ tuggumin. Tuggade apmycket igår, så nu är tänderna helt ömma. Alltså jaha. Är det inte det ena är det fan det andra. Snörvlar gör jag också och hostar och nyser (fan nös så högt igår att katten hoppade två centimeter upp i luften när han låg bredvid mig och sov. Inga snälla blickar jag fick efter det kan jag säga. Har blivit jäkligt klumpig det senaste också, så jag råkade välta av honom från sängen när jag skulle ställa mig upp. Igen, mindre glad katt.) Kunde inte för mitt liv somna igår, la mig vid två och lyssnade på lite musik till typ kvart i tre, sedan låg jag vaken till halv fyra eller nått, efter det: lite orolig sömn. Vakna. Lite orolig sömn. Sedan var jag så varm att jag var tvungen att gå ner och dricka. Men när jag väl kom upp så somnade jag och sov som en sten till halv ett. Wiho. I skrivande stund väntar jag ivrigt på att mamma ska komma hem med halstabletter, men jag misstänker att jag hinner gå och lägga mig innan hon kliver innanför dörren. För nu är snart frukosten klar och tja, det är dags att sova igen. Åh livet som förkyld det är... magiskt...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0