Allt vände

Jag trodde faktiskt att detta skulle bli en utav de dagarn denna veckan, som vi faktiskt skulle göra en massa saker på. Men det visade sig när vi kom till skolan, att Emma är i Göteborg (ja, jo, det visste jag förstås redan). Men ingen i klassen var där förutom jag, P och José. Ingen lärare kom, ingen vikarie kom, ingen admin, ingen rektorn, ingen sa någonting. Hade vi inte fått veta att Emma var borta på andra vägar hade vi suttit där som dumma fån. Känns ju inte helt okej faktiskt. Jag tog i alla fall tag i tiden och gjorde klart mitt CV samt skickade in det. När vi skulle leta upp Calle tog vi en omväg till vår kära gamla fotosal, 101:an, och hängde gubbe där, vilket var nykommet och riktigt kul faktiskt. Efter att vi sedan pratat med Bruce stack vi upp till vårt vanliga klassrum, läste lite psykologi och väntade in resten av klassen. Men bara Malin kom. Så när Emine kom in och såg sig runt och frågade "är detta alla?" ja, då insåg vi att det inte skulle bli en vanlig lektion. Efter lite diskuterande fram och tillbaka så kom vi fram till att vi kunde skriva the listening part, som är det vi hade kvar på engelskan, ni vet, innan vi får betyg... det gick väl så där, främst för att de pratade sjukt fort (jag läser engelska C så jag är van vid att läsa/prata/lyssna på människor som pratar fort på engelska) så jag menar inte att de pratade sjukt fort. De pratade i den takt jag var van vid. Bara det att jag skulle läsa frågorna/lyssna/svara på frågorna på samma gång. Det var inte det lättaste får jag medge. Och så hackade skivorna och vi fick börja om och sedan tog allting slut mitt i en berättelse och ja, det var konstigt helt enkelt, men allt som allt gjorde vi vårt bästa på det vi hade att stå på. 

Vi slutade i alla fall efter det och jag gick bort till sjukhuset, svängde inom apoteket och fick skjuts av mamma till Köpinge för att hämta bilen där och sen köra hem. Ni hör ju hur omständigt det är bara att ta sig hem. Nåja, jag var jättehungrig när jag klev ur bilen men ville ändå ha in katten, så jag gick där och kallade, men ingen Poe kom. Vilket var konstigt, eftersom hon alltid kommer när man kallar. Så jag kollade i det lilla huset. And guess what. Där låg katten bland blod, smuts och smörja tillsammans med fem übersöta små (med betoning på små) kattungar! Ah, den lyckan går inte att beskriva. Halvsprang/halvdansade tillbaka till ytterdörren medan jag skrev av mina lungors fulla kapacitet; "KATTUNGAR MAMMA VI HAR FÅTT KAAAAATTUUUUUUNGGAAAAAAAAAAR!!!". Så vi ägnade en liten stund åt att göra det fint för dem på altanen, flytta upp dem, ge Poe mat och så vidare. De ligger där ute och har det bra nu och jag ska själv äta om en liten stund. Kattungemys står på schemat, men först senare ikväll, så några bilder kommer inte förens då. Troligtvis imorgon dock. Men mer om det senare, min mat är klar nu!

Kommentarer
Postat av: Juuuss

KATTUNGAR!!!!!!

2012-05-30 @ 13:43:52
URL: http://juuuss.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0