Tvåtusen människor

Kylan slår emot dig
vinden är kall
vattnet kluckar hotande, rör sig mörkt under fartyget
en hand som trycker din
värmen reflekteras mot din kalla handflata
du söker efter en trygghet men finner bara den svala luften
skriken ekar, det skär i dina öron
du försöker gömma dig men du vet att du måste kämpa
någon hoppar över relingen, du följer henne med din blick
vet att hon träffar ytan men hör aldrig ett plask
panikslagna människor inser att de kommer dö
de skriker för att få hjälp, de ber till en gud som inte lyssnar
de gråter, de försöker lugna men alla känner samma sak
livbåtarna glider i väg, stilla genom vågorna
du ser dem försvinna bort, önskar du var där, önskar du var någon annanstans
en knuff i ryggen och du staplar framlänges
lägger händerna på relingen, ser det mörka havet där nere
ser folk flyta omkring i vattnet, de vita flytvästarna glimmar i det svaga ljuset
någon skriker till, drar dig tillbaka till verkligheten
en raket skjuts upp, ett enormt brak överljuder allting annat
fartyget rör på sig, du känner hur de skakar, nästan lyfts upp
håller handen hårt om en dörrkarm, känner hur fötterna börjar tappa fästet
båten lyfts upp, högre och högre
folket skriker, barnen gråter
paniken rinner genom dina ådror men du kan inget göra
du klamrar sig fast, håller dig kvar, kämpar för att behålla lugnet
ett enormt brak ljuder över Atlanten
när Titanic bryts på mitten och du flyger ner mot ytan
aktern sjunker sakta ner mot havets djup och du håller dig fast i dörrkarmen
känner hur resten av fartyget börjar glida ner mot djupet, du känner hur du dras ner i det mörka
iskallt vatten rinner över dina fötter
du huttrar till och ser livbåtarna som guppar bort, allt längre bort
utom räckhåll
panikslagna skrik och gråt, människors sista ord
dödsryckningar och förlorade liv
allt försvinner bort
du dras djupare ner
med vatten till låren drar du ett djupt andetag
du förstår att det är ute nu
hoppet är borta
det är försent
stående glider du ner i havet
omsluts av det mörka, det kalla, det kvävande vattnet
ett sista andetag, en sista blick mot livbåtarna, mot de levande, mot stjärnorna på himlen
en önskan om att vad som än kommer efter döden är en barmhärtighet
och när fartyget glider under ytan kan du inte låta bli att titta, se dig omkring
döende människor finns överallt
vita, lysande kroppar flyter omkring i vattnet
och medan du känner hur syret tar slut och överlevnadsinstinkten tar över
ser du stjärnhimlen försvinna och du känner hur fartyget drar dig djupare ner i det mörka
det okända
du önskar du visste hur man simmade, men du förstår nu
att detta var ditt öde, din lott i livet, ditt slut

Hör du?
Hör du hur de spelar på däck?
Fiolernas svaga melodi som svävar ut i universum
beblandas med skriken på rop, tjuten efter hjälp, efter barmhärtighet, nåd
musiken drunknar bort i de plaskande ljudet från män som kämpar sig fram i vattnet
kvinnornas kjolar släpas i havet
en raket skjuts upp och överljuder allt
världen tystnar innan fiolen tar ton igen

Hör du?
Hör du hur de spelar på däck?
För en förlorad tid
en framtid som aldrig kommer
den annalkande döden
de vaggar dig in i säkerheten
trygghetens täcke
de blir musiken som ekar över Atlanten
när du sluter dina ögon och försvinner bort från jordens yta
och bara blir ett minne blott

Och om man tittar riktigt noga
kan man än se isberget som Titanic körde på
om man tittar riktigt noga kan man än se 1514 vålnader dansa på havsytan
när man rör vid Atlanten rör man vid de döda, de bortglömda, de sedan länge försvunna
och när mörkret faller och stjärnorna visar sig
när havet ligger stilla och lugnt
så som det gjorde ju den där dagen för etthundra år sedan
och man stänger ögonen, blundar för en sekund och spänner öronen
då kan man fortfarande höra tvåtusen människors panikslagna skrik
då kan man fortfarande höra ropen på hjälp
då kan man fortfarande höra bönerna om ett bättre liv
om man tittar riktigt noga kan man se liken på havsbottnen
deras föredömande blickar, deras besvikna miner
deras skelett ligger där kvarglömda på samma plats de landade på då ingen kunde rädda dem

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0