18 juli 2012

Jag var på väg att skriva "känner mig otroligt stolt, jag är ju uppe ovanligt tidigt idag!" men sedan slog det mig att jag inte var ett dugg stolt. Bara trött. Men sånt är livet när man vaknar halv ett och inte kan sova längre. Har ändå lite stuff att fixa i Åhus, så jag kände att kan jag nu inte sova längre kan jag lika gärna gå upp och fixa det nu som att skjuta upp det ytterligare två veckor. Alltså är jag här nu och äter frukost. Ingen sol idag, men inte heller något regn. Än så länge. Och det var inte helt galet kallt heller, så kanske, bara kanske, finns det en möjlighet för mig att gå ut och läsa en stund och låta kattungarna springa omkring på gräsmattan som luddiga små studsbollar. De är som allra roligast, som allra sötast just nu, när de hoppar runt, undersöker och snubblar omkring (de är fortfarande inte hundra procent stadiga på tassarna än och de håller just på att lära sig nya saker, som att springa istället för att grodhoppa fram, eller att klia sig bakom örat med baktassen utan att tappa balansen. De står åtminstone kvar på alla fyra när de nyser nu, i alla fall. Ett tag tappade de balansen helt och landade i en liten hög på golvet varje gång de nös haha). Oj vad mycket kattungsmojs det blev nu. Åh andra sidan, kan det någonsin bli för mycket? Jag undrar det, jag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0