Julkalendern 2011 - Del 5

Del 5

Det var åter måndag och flickan var tillbaka på sitt arbete igen. Hon satt framför datorn och redigerade bilder medan det sakta började ljusna och förmiddagstimmarna släpade sig fram. Chokladkalendern stod bredvid henne med fem öppna luckor och hon slängde en snabb, längtansfull blick på den sjätte innan hon återgick till arbetet.
Efter lunchen gick hon ut i verkstaden för att fotografera en ny maskin hon skulle göra en monteringsmanual till. Runtomkring hördes bankande och smällande, en truck körde förbi henne och hon stirrade på de arbetande medan hon gick förbi dem. Hon kunde inte för sitt liv förstå hur de klarade av att stå i verkstaden och göra samma sak dag ut och dag in. Hon var ju trött på sitt eget arbete efter det knappa året hon varit anställd på firman.

Väl framme vid maskinen började hon undersöka den för att se hur hon skulle kunna fånga den ur den bästa vinkeln och sedan började även hon arbeta. Under de få stunder hon fotograferade kände hon sig lycklig och lugn, de stunderna hon kunde se världen genom kameran var de bästa på hela dagen.

När hon var färdig med översiktsbilderna skulle hon ta några detaljbilder, vilket krävde att hon gick ut på lagret och hämtade, först ett papper som hon kunde lägga sakerna på och sedan några skruvar och muttrar hon skulle ta bilder av. På trötta ben gick hon in på lagret, hon hade lärt sig att ju saktare man gick desto mer tid hann gå innan hon var tvungen att gå tillbaka till sitt kontor igen.

Lagret var obemannat och ingen kunde hjälpa henne. Istället fick hon själv gå upp på övervåningen, längs den svindlande, branta trappan som hon alltid hade hatat. När hon äntligen kommit upp, efter att ha haft ett fast grepp på ledstången intill väggen, började hon gå längs raderna med delar av maskiner som tillverkades ute i verkstaden. Efter en stund hade hon äntligen hittat de skruvar hon letat efter och hon tog två stycken, stoppade dem i sin ficka och gick sedan ut från gången. Hon behövde fortfarande en mycket speciell mutter som hon inte vart helt säker på vart hon kunde hitta. Flickan gick ytterligare en bit längre in på lagret och slängde en hastig blick in gången närmst henne. Några meter in kunde hon se samma nisse som hon sett några dagar tidigare och hon drog efter andan medan hon tog ett steg bakåt. Nissen stirrade på henne med en uppmanande blick, samtidigt kunde flickan höra hur någon kom in i lagret, av stegen att döma var personen på väg mot trappan som ledde upp till ovanvåningen, där flickan var nu.
– Vem är du, viskade flickan till nissen, men fick endast en rökpuff till svar, då nissen gick upp i rök och personen på nedanvåningen tog de första stegen upp på trappan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0