Julkalendern 2011 - Del 17

Del 17

Flickans hjälpreda visade sig vara killen, som tycktes veta en hel del om de mystiska försvinnandena av sakerna från verkstaden. Han hade dock ingen aning om hur granen hade försvunnit och de två ägnade en lång stund åt att diskutera vad som hände på verkstaden och vem som möjligen kunde ligga bakom det, innan de slutligen kom fram till en plan.

Det var dagen efter, lördag, när verkstaden var alldeles öde och tom, som de träffades ute på parkeringen. Deras plan var att undersöka verkstaden när den saknade arbetare, de trodde att det skulle hjälpa dem att komma underfund med vad som hände där, kanske att de till och med skulle se något som de annars skulle ha missat.

Hela stället låg tyst och stilla, vilket var väldigt ovanligt och flickan förundrades över tystnaden för varje steg de tog inne på kontoren. Ute i verkstaden var allting om möjligt ännu mer stilla, ännu tystare. Ännu ödsligare. Inte ett ljud hördes, inte en levande själ syntes till.
– Jag vet att du inte tror på mig, viskade flickan fram efter en lång stunds tyst vandring, men jag tror faktiskt att detta har något med den där nissen att göra.
– Jag tror på dig, viskade killen tillbaka, jag tror på dig.
– Gör du, frågade hon förvånat, fortfarande med en låg röst.
– Ja. Jag tror också att jag har sett den. Eller… dem, rättare sagt, svarade han med ett höjt ögonbryn medan han styrde stegen mot lagret.
– Dem…?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0