Julkalendern 2011 - Del 11

Del 11

Flickan gick först och killen följde efter, hon styrde stegen mot lagret och var inte säker på om hon var på rätt spår, men någonting sa henne att hon ändå skulle gå upp och kolla på det stället där hon hittat sin chokladkalender några dagar tidigare. Tillsammans gick de in genom dörren och upp för den branta trappan, förbi flera av gångarna innan flickan stannade framför den speciella gången där hon sett en utav nissarna tidigare den veckan. På golvet låg en skruvmejsel. Killen gick fram och plockade upp den, tittade noga på den ur flera olika synvinklar innan han nickade.
– Det är rätt, sa han glatt men fundersamt. Flickan bara log mot honom, nickade och sedan vände hon sig om för att gå tillbaka ner igen, återvända ut i verkstaden så hon kunde göra klart sitt jobb, köra hem och ta helg.

Killen halkade efter, men när flickan kommit ner från trappan sprang han ikapp henne. De gick jämsides med varandra, tysta, en lång stund innan de slutligen kom ut i verkstaden igen och en massa oljud fyllde tystnaden. Killen harklade sig.
– Hur visste du att vi skulle gå upp just dit och leta, frågade han nyfiken efter en stund.
– Det är en lång historia, svarade flickan tyst och stirrade rakt framför sig, rädd för vad nästa fråga skulle bli.
– Jag har tid, svarade han och flickan skakade på huvudet.
– Nej. Du har inte tid. Och det har inte jag heller, sa hon och gestikulerade mot den stora maskinen framför dem.
– Du har rätt, nickade han.
– Jag vet. Men om du fortfarande är intresserad av att höra historian, hur knasig den än är, så kan du titta in på mitt kontor vid lunchtid, sa hon. I ögonvrån kunde hon se hur killen nickade.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0