Gör mig sällskap

Ensamheten ringer
på min dörr
jag vägrar att öppna
han smiter in ändå
och håller mig sällskap
i min tråkiga lilla värld
utanför är det mörkt
inomhus är det tyst
jag säger inget
ensamheten är tyst
en tanke slår mig
som en hammare nuddar ett spik
det säger bang och jag förstår
varför det blev så
orden är välbekanta
uttjatade och noga genomtänkta
genom svarta moln i taket
kan jag skymta sanningen
sanningen knackar aldrig
han bara kommer
oanmäld, men inte ouppmärksam
han bekräftar vad jag tror
vad jag tänker
ja, egentligen redan vet
men ett ja från honom
är som ett ja från Gud
och rummet blir kyligt
en svag vind sveper in från de stängda fönsterna
jag vet inte vad jag ska ta mig till
drar bara filter närmare
och ser på när sanningen och ensamheten dansar en tyst vals
framför den öppna spisen
där inne sprakar inte någon eld
den tog kylan med sig
när klockan slår tolv
träder andarna fram
de sveper över rummet
gör ensamheten, sanningen och kylan sällskap
och där kommer känslan igen
av att detta har hänt förut
och jag tänker tillbaka och inser
det är så mitt liv ser ut

© Milla


Kommentarer
Postat av: Alexandra

Åh, bland det bästa jag läst. Så klockrent!



Var tvungen, hoppas det är okej. Annars får du säga till: http://www.emocore.se/?sida=blogg&read=228904



<3

2010-03-28 @ 22:18:34
URL: http://isepona.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0