Movienight

Idag har jag sett ytterligare två filmer; den senaste var When trumpets fade. Ni har antagligen ingen aning om hur många filmer jag sett den senaste tiden (förutom Alexandra som möjligen skulle kunna gissa) och jag skriver inte så mycket om dem. Men jag kände att jag var tvungen att nämna ord om just denna filmen, allra mest för att den var ovanligt kort, bara en och en halv timme. Men det kände så mycket och jag var väldigt frustrerad och hypad genom hela (fram till mainkaraktären dog, ja då blev jag mest bara ledsen).
I snabba drag handlade filmen om ett slag mellan den belgiska och tyska gränsen under Andra världskriget, allting utspelar sig i november och i slutet av filmen börjar det snöa. När eftertexten rullar upp spelas White Christmas. Och vem sitter inte nu och lyssnar på julmusik och drömmer om de kalla vinterdagarna i december, som hon älskar så mycket? Vem tror ni inte nu sitter och tänker tillbaka på den snöiga julavslutningen förra året? Eller alla fina julaftnar och minnen? Paket, ljusstakar och klockan tre julaftons eftermiddag?

Nej detta är ju sorgligt. På riktigt.





Fast jag längtar lite till jul nu måste jag erkänna...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0