Destination; osynlig

Jag sitter här och väntar
se världen susa förbi
det flimrar grönt utanför fönstret
jag ler och tänker; snart ses vi igen
en lycklig tanke som hållit mig levande så länge
en tanke som värmt mig under kallt väder
och fått mig att orka fortsätta när det var svårt
kanske kan ni inte förstå
men den kärlek jag känner för dig är enorm
nästan oumbärlig att bära på mina späda axlar
saknade tynger ner mig när jag är ensam
vilket jag är mesta dels av tiden
så nu när jag äntligen sitter här
hör tågets dunkande och känner vagnarnas gungande
ler jag och känner mig uppfylld av en vacker känsla
en känsla av längtan och överväldigande
och jag håller brevet du skickat hårt i min hand
jag har läst det så många gånger
jag kan det utantill
orden du skrivit med kärlek
perrongens namn du skrev med din vackra handstil
jag räknar träden till vi ses igen
de tycks vara så många men plötsligt glesnar de bort
och ur skuggorna reser sig
ett ljus så starkt att det bländar mig
tåget tycks lyfta från marken och i överljudshastighet
glider vi förbi plattformen
det tar en minut att inse
destinationen finns inte
och du ljög bara för mig

© Mikaela Olsson


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0