Julkalendern 2010 - del 4

Del 4

Den tunga porten till tomtens verkstad slog igen hårt bakom dem när de klev ut smällen ekade ut i landskapet runt dem och tycktes studsa mot bergsväggar de inte kunde se. För ljudet kom tillbaka till dem hela tiden. Duns, duns, duns.
Irriterat drog Milla sin lilla jacka närmare sig och korsade armar över bröstet samtidigt som Josse suckade högt när de började pulsa i den djupa snön. Det var tyst en stund, det enda som kunde höras var vinden som fick grenarna att knäckas på de få träden som fanns i omgivningen.
– Jaha, smarthjärna. Vad ska vi göra nu, frågade Milla sur efter en stund och såg argt på Josse.
– Jag vet inte, sa Josse och såg ner i snön.
– Vi har ingenstans att ta vägen nu ju!
– Jag vet.
–Jag sa ju att något sådant här skulle hända, varför lyssnar du aldrig på mig, fortsatte Milla anklagande och Josse rodnade.
– Jag vet. Jag vet inte. Förlåt.
– Förlåt? Du fick mig sparkad från det enda jobb jag haft sedan jag var gammal nog att börja arbeta! Jag kan inget annat än att slå in julklappar ju! Jag har ju inte gjort något annat i trehundraåttionio år.
– Håller du räkning… nä, glöm det. Äsch, vi kan nog hitta på något, sa Josse och försökte låta övertygande, men hon hängde med huvudet när hon sa det.
– Jag hoppas du har rätt, sa Milla och såg ut över de vita slätterna runt tomtens verkstad. Man kunde inte se något annat än en evighet av vit snö runtomkring dem. Det blåste och nissarnas små flätor fladdrade i den hårda vinden. Josse suckade ytterligare en gång högt och Milla drog ner sin mössa över de små spetsiga öronen.
Efter en bra stunds pulsande i snön hittade de två nissarna tillslut en liten grotta som de klättrade in i. Där hade de skydd från den hårda vinden och kunde göra upp en eld som de kunde värma sina frusna händer över. I tystnad satt de och studerade elden, lyssnade på sprakandet från grenarna som brann upp och såg in i de flammande lågorna.
– Jag har en idé, sa Josse efter en lång stund och vände blicken från elden mot Milla.
– Jasså? Vad då?
– Det är lite galet men…
– Mer galet än detta?
– Ja. Men än du på?
– Tja, det finns väl inte mycket mer vi kan göra just nu, så varför inte göra något galet?
– Okej. Lyssna då på detta.
Tystnaden sjönk över dalen där tomtens verkstad låg. Två små nissar kunde ses sittande i en grotta och viska med kvicka små röster intill en sprakande eld. När elden var släckt och vinden hade avtagit, när mörkret sjönk och lugnet låg trycket över de enorma snövallarna och tomtens verkstad låg mörk hoppade de små nissarna ur sin grotta och begav sig ut på nya äventyr.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0