Julkalendern 2010 - del 2

Del 2

Det var en ny dag i verkstaden och nissarna stod som vanligt vid det löpandet bandet och arbetade på julklapparna som snart skulle skickas ut till alla barnen i världen. På radion spelades tråkig julmusik som nissarna uttråkad sjöng med i.
– Ni arbetar på bra idag, nissar, sa tomten berömmande när han passerade det löpande bandet och nissarna tittade förvånat upp.
– Tack tomten, sa de i kör innan de fortsatte med sitt arbete.
– Ja, nej, jag ska nog gå och ta min eftermiddags lur nu, sa tomten och började gå ut från verkstaden. Nissarna nickade men bakom ryggen på tomten höjde den ena nissen på sitt ögonbryn och den andra nickade.
– Ska vi verklig…?
– Ja det är klart, om vi bara har den på låg volym så gör det ju inget, svarade Josse och tassade fram till stereon. Kvickt bytte hon låt och lät tonerna från en The Blackout låt komma ut i verkstaden.
– Jag vill inte ha sparken bara, sa Milla och såg på Josse med rädda ögon.
– Men det kommer vi inte få, svarade Josse och log innan hon fortsatte med sitt arbete.
Någon timme senare dånade musiken i verkstaden, ingen av nissarna hade märkt att de höjt stereon mer och mer under timmen som passerat. De uppmärksammade inte heller att de återigen väckt tomten som nu stod i dörröppningen och stirrade sträng på dem.
– Sa jag inte åt er att ni bara fick en chans?
– Åh, tomten, sa nissarna i kör och snurrade runt löpbandet.
– Ni blir degraderade till köksnissar nu, muttrade tomten surt och skulle precis vända sig om och gå tillbaka till sitt rum när ett högt brak hördes. Alla tre vände sig om och insåg att ingen hade stängt av löpbandet och nu hade alla julklapparna fallit ner på golvet i en enda hög.
– Men innan ni flyttar in till köket så städar ni upp här, sa tomten irriterat och nissarna nickade. När tomten var borta skyndade sig Milla att stänga av musiken och Josse började plocka upp alla julklapparna. Sedan styrde de stegen mot köket tillsammans.
– Jag sa ju att jag inte ville få sparken, klagade Milla och Josse skakade på huvudet.
– Vi har inte fått sparken. Vi är inte ute i verkstaden bara.
– Det är ju nästan samma sak, muttrade Milla och sköt upp köksdörren.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0