Julkalendern 2010 - del 17

Del 17

De två nissarna reste runt med bandet ett tag, de fick gå på den andra London konserten och när det sedan var dags för banden att avlägsna sig få staden insåg nissarna att detta var slutet.
– Vad ska ni göra nu, frågade Josh en morgon när de satt och åt frukost tillsammans i bussen.
– Ingen aning, svarade de i kör och såg deprimerat på varandra.
– Jag antar att vi får åka tillbaka till nord polen, det är ju vårt hem, sa Josse och Milla nickade.
– Var ska ni bo då? Jag menar, sa ni inte att alla era släktingar och vänner jobbade och bodde hos tomten, frågade Josh och tog ett bett av sin macka.
– Jo… det har vi väl inte riktigt funderat på, svarade Milla sorgset.
– Tja, ni kan ju alltid följa med oss, svarade Josh och ryckte på sina axlar. Nissarna log men skakade på sina huvud.
– Tack för erbjudandet, men vi vill inte tränga oss på, gav de som svar.
– Det gör ni inte, det är alltid kul att träffa nya människor… eller nissar, la han till på slutet och skrattade lite.
– Så kan det vara, men det känns ändå inte rätt att stanna här, svarade Josse, inte för att vi inte trivs, la hon till på slutet.
– Nej, okej, Josh nickade, jag förstår. Men ni vet var vi finns om ni skulle ändra er, la han till efter en stund och nissarna log mot honom och nickade.

Bussen hade kört runt en stund i staden men stod nu stilla, inte långt ifrån där Josse hade parkerat monstermaskinen. Både You me at sic och The Blackout var samlade i turnébussen alla satt nu och pratade med varandra. Utanför mörknade det och några enstaka flingor signade ner från himmeln, Milla suckade tyst, hon kände hur hon började längta tillbaka till nord polen, trots att de dagar hon spenderat i London varit några av de roligaste i hennes liv. Hon visste också att resan tillbaka skulle vara lång, men det brydde hon sig inte om. För hon visste att hon de äntligen var framme skulle hon vara hemma igen, även om hon inte längre jobbade hos tomten.
– Nej, vi ska nog gå nu, när det är mörkt och så, sa Josse och väckte Milla ur hennes fantasier. Hon skakade på huvudet för att få ordning på tankarna och log mot allihopa som fanns i bussen.
– Ja, det har du rätt i, sa hon och reste sig upp, tätt följd av Josse.
– Är ni säkra på att ni inte vill stanna, frågade Josh igen och de nickade. De var helt säkra på den saken.
– Ja, okej då, sa han och reste sig upp han också, samma sak gjorde alla medlemmarna i banden och snart utbröt ett stort kramkalas.
– Glöm inte att skriva upp mig på tomtens lista, viskade Josh till Milla när han kramade om henne, Josse, som också hört, skrattade.
– Det ska jag inte glömma, lovade Milla och log mot honom innan hon tog Josses hand och de lämnade turnébussen och deras favoritband bakom sig.
– Kom snart tillbaka, hörde de Max ropa och det var den sista kontakten de hade med You me at six.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0