Vandrande, varför?

Vandrande
flyga
det försvinner
kanske
börjar jag alltid så?
fast…
det försvinner
en blick och sedan är du borta
du rör vid mig på vägen ut
kan inte se på mig
nuddar bara min rygg med en fjäderlätt hand
varför?
varför kan du inte se på mig?
varför försvinner du hela tiden?
jag frågar
hela tiden
upprepar
och historien upprepar sig
varje dag samma sak
och det ändrar sig aldrig
du går, du rör, du försvinner
säger inget, tittar inte, svarar inte
och jag tänker tänker tänker
utan att komma på varför
varför jag undrar
varför jag vill veta
varför jag ens vill ha ett svar
varför?
det är så många varför och så få därför
jag slår huvudet i väggen
för att fatta
för att inse
för att försöka förstå
men det hjälper inte och det enda jag får ut av det hela
är en bultande huvudvärk och ett hål i min fina tapet
den jag själv valde ut
den jag själv satt upp
den jag själv begrundade och tyckte var egentligen ganska fin
trots att den var blåblommiggrön och hängde lite på sniskan sådär du vet
som tapeter gör när tolvåringar sätter fast dem
halkar på stegar och av misstag klistrar fast sitt hår i limmet
allt fick jag göra själv
för att det enda du gjorde var att röra, att gå, att lämna
att inte svara, att inte titta, att inte finnas
och ibland undrade jag varför jag inte levde själv
varför jag inte föddes själv
för det var ju samma sak som att leva med dig
en vandrande pinne ungefär

© Mikaela Olsson


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0