En alldeles speciell text

Jag har fått en text, skriven av någon som jag tycker trollar med orden. Jag har alltid älskat det hon skrivit men inte läst något av henne på länge. Igår fick jag som sagt en text som få har läst. Jag tycker den är underbar, som vi sa, den är sanning - 100%, den är verklighet - 100%. Och jag frågade om jag fick lägga upp den då jag inte tycker att en sådan här text med ett väldigt unikt budskap borde ligga på en dator där ingen annan än författaren kan läsa. Det fick jag och nu kommer den, en väldigt sann saga med en handling som en hel del har råkat ut för, även jag själv...


Bögigkänslogrej

Det är klart att jag inte, bara för att du har flyttat, har slutat tänka på dig.
Det är klart jag fortfarande uppskattar det vi gjorde.
Det är klart jag saknar dig.
Det är klart att jag är sårad.
Det är klart att jag inte kan förstå. Din familj har jag aldrig förstått.
Det är klart att det är jobbigt att veta, att jag inte har samma trygghet att luta mig mot.


Men jag är ledsen, besviken och en aning arg. Inte bara på sättet du lämnade vår gemensamma trygghet, alla löften och förhoppningar. Utan på sättet du behandlade mig och alla andra efter du gjort det.
Jag vet att det aldrig var din mening att göra det, att svika oss, men du gjorde det. Det är också något jag aldrig kommer kunna förlåta.
Snart en månad har gått, och det enda jag hört av dig, är små opersonliga kedjesms som jag är väl medveten om att du skickat till resten av din telefonbok också.
Vad hände med oss egentligen?
Hur kan du säga att jag var, och fortfarande är, din bästa vän när du behandlar mig som smuts. Som en skugga, ett ingenting?
Jag tror jag aldrig förstod dig.


Du var min bästa vän. Du var verkligen det. När du behövde mig, fanns jag där vid din sida. Jag såg dig falla, många gånger om, och utan min hjälp hade du aldrig kommit upp igen. Jag var din styrka. Jag var din bästa vän.


När mina nya vänner pratar med mig, är det dem jag hör.
När musikens toner klingar, är det klingandet jag hör.
Men allting runt omkring är dödstyst, är det din röst jag hör. Jag hör dig prata om allting vi skulle
göra.  Hur mycket jag betyder för dig. Jag hör dig säga ”Matilda, du är min bästa vän. Vi är för evigt. Du är en stjärna.”


Tårarna tar över, och jag vet att ännu en natt full av mardrömmar och hemskheter väntar.
Jag trodde inte att det skulle bli så svårt att släppa det. Men det förstörde mig.

© Matilda Selén


 Jag går inte...


Kommentarer
Postat av: Therése

Godkväll!



Kikar in lite! Allt bra med dig? :)

Hoppas du haft en trevlig lördag!



Många kramar Therése



PS. Jag har en pågående designtävling i min blogg! Var gärna med!

2009-10-17 @ 22:40:41
URL: http://terreh.blogg.se/
Postat av: Sandra

oj, fin text. känner igen mig i den..

2009-10-18 @ 11:36:37
URL: http://glitterzebra.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0