Tysklandsresan 27-28/4

Klockan ringde klockan tre på morgonen, jag höll på att trilla ur sängen av förvirring av vad det var som lät, innan jag tillslut fattade att det var klockan, och att jag borde resa mig upp och stänga av den. Det tog ett tag... äm, det tog ett bra tag att vakna till liv, haha. Det blev en liten vandring ner till köket för att försöka äta lite, sedan packade jag det sista and so on. Sara kom och hämtade upp mig runt tio i fyra tiden och så bar det av till skolan. Jag trodde seriöst att vi skulle vara bland de första där, men det var vi inte, de flesta hade redan kommit när vi svängde in på parkeringen.
Vi stod och frös en stund, sa hej till våra andra vänner och så var det dags att packa in oss i bussarna. Prick halv fem lämnade vi skolans område och körde mot nya äventyr, mot Tyskland. När vi kom ut på motorvägen var alla glada, vi skrattade, klappade händer och skojade. En timme senare var vi lite mer än halvvägs till Malmö, då hade de flesta tystnat, en hel del sov, Raad la sig i mittgången tillsammans med en filt och en kudde i brist på bättre. Där fick han ligga fram till Jeppsson kom och drog upp honom, ganska rolig händelse faktiskt, eller var det bara för att vi var så trötta, haha.
Vi körde ungefär tjugo minuter in i Danmark innan vi stannade och fick gå ut en stund, då var klockan runt sju. Vi spenderade tiden med att gunga och försöka hålla ögonen öppna, tur att det var ganska kallt ute, annars hade vi säkert somnat, haha. Efter den lillabensträckaren fick vi fortsätta i bussen. Ungefär tjugosju mil senare var vi framme vid båten som skulle ta oss till Tyskland. Vi gick ombord på den och hade en timme och fyrtiofem minuter där vi kunde göra lite vad vi ville innan det blev dags för att åka genom typ halva Tyskland innan vi, på ungefär halva vägen, stannade för att äta mat på donken. Måste ju bara nämnas att vi; 1. Såg världens roligaste kille på båten, han hade blont, nästan vitt hår som var bakåtslickat, Madde sprang efter honom med en kamera och försökte smygfota honom, haha. 2. Vi såg också en riktigt snygg dansk kille som vi stod och spejade på typ halva båtresan, haha. 3. Vi gick rakt in i Kristianstad Montessori skola, haha.

På donken då, det såg sjukt roligt ut när det stod typ... sju-åtta stora turistbussar på parkeringen och det vimlade av folk inne på donken, de flesta snackade olika språk också, haha. Efter att vi, efter många om och men, fått vår mat och ätit den, åkte vi vidare den sista biten fram till Berlin. Vi var framme närmare halv tre (efter tio timmar i bussen!), åkte genom Berlin och kollade lite, innan vi blev avsläppta och fick gå själva. I en söt liten grupp gick jag, Sara, Carro, Elin och Malin och såg oss runt i Berlin, tittade på någon bombad kyrka som jag glömt namnet på, var inne på KaDeWe, vi satt oss på något torg, kollade på alla som gick förbi oss... och fick världens chock när vi såg den blonda killen med det bakåtslickade håret från båten, komma strosande bara några meter ifrån oss mitt i centrala Berlin. Snacka om scary det där, men som vi skrattade, haha. Dessutom fotade vi en massa som gick förbi, och Sara fick foto på en fågel när den var mitt i språnget med benet, haha. Eller heter det ben på en fågel? För det är ju inte en tass... äm, ja xD

I alla fall, vi gick tillbaka till bussen och åkte vidare runt fem på eftermiddagen, fick en guidad rundtur i Berlin, vi tittade på Berlinmuren, Checkpoint Charlie, gick förbi Brandenburg Tor och sprang genom ett minnesmärke för alla judarna som dog (ja vi bokstavligt talat sprang igenom det, shit va kul vi hade, haha). Sen när vi var lagom trötta bestämde lärarna sig för att köra bort mot hotellet, vi elever tröttnade på att bara åka, så vi började sjunga någon hejarramsa och klappa händerna, haha. Så var vi tillslut framme vid hotellet, typ en halvtimme senare än vad som var beräknat, vi fick nycklarna till våra rum. Tyvärr fick jag inte rum 483... kanske för att det bara fanns trehundra rum, haha xD Så gick vi in i hotellet, där sprang vi runt som förvirrade hönor för att hitta rätt rum, mitt och Malins rum (121) låg någonstans bakom en massa dörrar och trappor och shit, det tog oss ett tag (och många felspringningar) att hitta rätt, haha. Så visade det sig att vi bodde med Niklas och Filip två dörrar bort, och med Gustav och Robin A mittemot oss.

Vi hann knappt mer än in genom dörren och byta kläder innan vi skulle gå och äta mat, jag satt tillsammans med Sara, Carro, Elin, Caroline och Dona. Maten var inge vidare god, men med det sällskapet vid bordet, vem behövde god mat? Jag anar att vi hördes över hela matsalen, så som vi skrattade, haha. Caroline och Dona är bättre än kabel tv, helt klart!
När vi ätit klart så drog vi oss till våra rum för att fixa till det vi inte hann göra innan maten, sedan våldgästade jag och Malin, Sara, Carro och Elins rum. VI hade riktigt roligt, de bodde på tredje våningen utan balkong, så jag och Malin satt oss i fönstret och snackade med alla som... med alla som ville prata med oss helt enkelt, haha. Vilket slutade med att vi snackade med; Jonas, Kevin, Semi, Caroline, Dona och ännu fler som gick förbi, haha. Snart så kom det upp fler som joinade oss, men det hela slutade med att vi drog oss ner två trappor till Niklas och Filips rum innan vi tillslut stannade inne på mitt och Malins rum. Alla älskade vårt rum, eftersom vi hade balkong (h) Det var en hel del som ställde sig där ute och rökade, eller bara kommunicerade med alla andra som bodde på hotellet, haha.  Det som jag minns allra bäst var den delen då jag satt i sängen, Filip stod vid fönstret och Viktor... var någonstans, haha, och Filip bara säger, helt utan anledning "Nej nu ska jag gå" och går ut genom dörren. Jag sitter kvar i sängen och jag tror inte ens Viktor märkte något, han låg och lyssnad på musik. Så ser jag i ögonvrån att det kommer upp en fot över balkongräcket, och sedan ett huvud, så trillar det ner en gestalt på golvet på balkongen, som reser sig upp, borstar bort smuts från tröjan, drar handen genom håret och knackar på dörren. Jag går fram och öppnar, och så kommer Filip in, och det första han säger är: "Smidigt va?", jag ba "Aa, du, smidigt värre".

Hahah, runt halv elva började lärarna gå omkring och knacka på alla dörrarna för att se vilka elever som var vart. Och vi trodde ju att de skulle skicka tillbaka de elever som var i fel rum, så när Jenny kom och knackade på vår dörr och det satt fem stycken som inte alls skulle vara där, fick de flesta panik, några hoppade ut genom fönstret (vad dramatiskt det där lät, ahah, dessutom fick jag världens roligaste bilder i huvudet på det där nu, haha). Jag fick det ärofyllda uppdraget att gå och öppna dörren, jag gick fram, la handen på handtaget, vred på den lilla knoppen... och jag vred och vred och vred, tillslut var det någon som fick slut på tålamodet och väste fram en viskning "vänstervänster, öppna" och jag vred vänstervänster och halleluja, dörren öppnade sig! Utanför stod Jenny och kollade på mig med stora ögon och frågade hur det gick, jag rodnade och försvarade mig med att Tysklands dörrar är konstiga (Det är dem! Hallå, när vi skulle låsa fick vi ha nyckeln uppochner för att kunna göra det, haha). Men i alla fall, hon skulle tydligen bara kolla vart alla var, och skrev upp alla på en lapp. Vi fortsatte att sitta och... göra ingenting, haha, eller vad vi nu gjorde. Vid elva skulle alla vara inne på sina rum, det knackar ännu en gång på vår dörr och nu är det bara två stycken kvar, det är Robin och Robin. Jag går och öppnar, Jeppsson står och skickar några elever till sina rum, de var fem minuter sena och jag förstår genast vad som ska hända. Robinarna har gömt sig bakom gardinerna, Jeppsson tittar på mig och frågar "Är ni ensamma?" jag vänder mig om mot Malin, jag vet inte vad jag ska säga, men beslutar mig med att jag inte kan sätta killarna i trubbel och säger ja till Jeppsson, han säger god natt och jag stänger dörren. Malin får hålla vakt vid dörren, och ropade till dem när kusten var klar.
De klarade sig upp på sina rum, det var inte förens dagen efter vi fick reda på att Sara, Carro och Elin hade gått under "De förlorade flickorna" eftersom de råkat gå om lärarna när de skulle kolla i deras rum, haha.

I alla fall, jag och Malin gick och la oss, runt halv tolv var väl klockan, vi var båda megatrötta efter den långa dagen och håller båda två på att somna också plötsligt... ringer telefonen. Fan vad rädd jag blev, haha. Malin svarar i alla fall och det enda som hörs är ett knastrande, så lägger personen i den andra änden på luren. Vi tänker inte mer på detta, lägger oss ner och fortsätter prata, håller på att somna, liksom, det där stadiet precis innan man somnar var vi i... och då ringer telefonen igen! Malin svarar även denna gången, det enda som hörs är en röst som säger "God natt, god natt, god natt..." och Malin säger "Gustav, hallå, sluta ringa till oss, vi försöker sova" och rösten fortsätter och Malin säger "Gustav sluta!... för det är väl Gustav?", då börjar rösten skratta så smått och Malin utbrister högt "Nej! Det är Filip! Sluta ringa hit Filip!", haha. Efter en stund la vi på och la oss för att sova igen. Vi var megatrötta. Tro fan att telefonjävlen ringde en gång till. Denna gången var det Robin W som ringde, och tydligen hade han ringt oss innan också, han var visst det första samtalet, haha. Och då kan man fråga sig vad han ville... han ville veta vilket rumsnummer Gustav hade, haha.

Vi lyckades somna, trots allt, haha, men vaknade tre kvart tidigare av att det var folk som gick runt och bankade på de andras dörrar, 6.15 på morgonen. Nej vaddå surt? Malin gick upp lite innan sju och knackade på dörren hos Gustav och Robin A, Gustav öppnar, helt borta, fortfarande halvsovande och Malin säger "Säg till Robin att han ska duscha", och Gustav fattar typ ingenting, han ba "Öh, va?" och Malin säger igen "Säg till Robin att han ska duscha nu" och Gustav står en stund och funderar innan han säger "Hur vet du det?". Hahaha, det var ju dock inte så lätt för Gustav att veta, att Robin bett Malin att väcka honom dagen innan, men för mig som låg och lyssnade på hela konversationen, var det ganska underhållande faktiskt, haha.
Malin kommer tillbaka för att fixa till sig och jag ligger och halvsover i min säng när plötsligt Gustav kommer inspringande på rummet och skriker "Är det någon som har en telefonladdare? MALIN! Har du en telefonladdare?" Malin svarar: "Gustav jag är på toa!" och så kommer Gustav in till lilla stackars mig, som bara ligger helt oskyldigt och småsover i sängen, börjar rycka i mig och skriker "Har du en telefonladdare", när jag tillslut gav mig och sa att den låg i väskan försvann han snabbare än vinden... de blev riktigt tyst efter honom, haha.

Äh, det blev frukost med de andra tjejerna vid kvart över sju, sen tillbaka till rummet för att packa det sista. När vi står där så... ja gissa vad. Ringer telefonen. Haha, så självklart, Malin svara och det enda man hör är Gustav som säger "Fan!" innan han lägger på, Malin står och stirrar på telefonen medan jag går in i Gustavs rum (precis, han bodde två meter ifrån mitt och Malins rum, haha) och frågar vad han vill. Vad han sa, de minns jag inte, haha, men han tittade på mig med värsta konstiga blicken och jag ba "Du är lite onödig, vet du det? xD" Så stod Filip också där inne och han ba "ja Gustav, onödig är vad du är! xD", så vände jag mig mot Filip och sa "Eyh, vänta, var det inte du som ringde till mig och Malin för att säga god natt?", han bara gick, haha.

Äh, vi packade in oss i bussen och åkte runt halv nio mot Sachsenhausen. Fick en intressant guidning runt lägret, men det var svårt att få den rätta känslan när det var tjugofem grader varmt, strålande sol och massor av turister. Men det var ganska lärorikt ändå. Dock hade vi alla rätt ont i fötterna efter några timmars vandring i lägret, och vi var hungriga också, haha. Vid elva gick vi till en restaurang för att äta och det var vid denna tiden som vi glömde kvar Sara, Carro och Fia på Sachsenhausen (a) Men de kom efter en halvtimme, när alla redan fått, och börjat äta på sin mat, haha. Efter maten var det dags att gå tillbaka till bussarna och börja åka hemåt.
Vi åkte i några timmar innan vi stannade på något shoppingcenter innan vi åkte vidare till Calles och sedan på båten. Så blev det en massa flummande på båten och i bussen på väg hem. Vi stannade utanför skolan runt halv elva på tisdag kvällen och sen var det raka vägen hem. Världens mysigaste resa, den var hur rolig som helst! Tack alla fina för att ni gjorde denna resan till en väldans minnesvärd en <3

Några höjdpunkter på resan var när Dragan sjöng Life is life och Anton sjöng Forever young två gånger, haha, när vi sprang runt och höll på att skrämma slag på varandra i det där judiska minnesmärket, när vi såg världens största B&J skylt mitt inne i Berlin och när Gustav skulle med på bussen när vi skulle hem, och han gick omkring som en tjej, haha.

EDIT: Här kommer bilder från resan



Vi hade gått upp riktigt early that morning, Malin hade så klart med sig sin fotboll, haha...



... och Raad la sig och sov i mittgången till J-sson drog upp honom, haha



När vi åkte över Öresundsbron.



Och vi tog en massa båtbilder...









Vem sa att båtbilder behövde vara roliga? (a)





Den klassiska bilden där Picces huvud "flög i väg med vinden" som vi brukar säga, haha



Jag och Sara gjorde en Titanic...



... medan de andra gjorde något annat



Sen landade vi i Berlin!



Lekte turister så klart...



... var inne på KaDeWe...



... och åkte rulltrappa till alla våningarna!



Sen åkte vi till ett judiskt minnesmärke och hade mer än kul när vi sprang runt och skrämde slag på varandra



Och vi var vid Berlinmuren...



... och vi turistade oss såklart, haha



Och så blev det till att hoppa in i bussen och åka vidare mot hotellet..



... och fick där rum och nyklar. Sedan började en vild jakt på att hitta rätt rum



Det tog ett tag men tillslut så stod Malin och jag där - på vår balkong och andades in Tysklandsluften innan vi gick för att äta



Och efter maten våldgästade vi Sara, Carro och Elin. De bodde på tredje våningen och genom att sitta som vi gjorde på bilden kunde vi prata med hela hotellet... och inte ta livet av oss som man kan tro att vi skulle göra, haha



Det tog en stund, men sen kom även killarna upp och joinade oss...



... vi lekte kurragömma...



... och Filip var lätt bäst på att gömma sig!



Picce provade Carros skinjacka och efter det förflyttade vi oss till mitt och Malins rum...



... och där skulle han ha Malins solbrillor, haha.



Efter många om och men gick vi och la oss och det tog oss tre telefonsamtal innan vi somnade...



... och sen vaknade vi trekvart tidigare för att folk sprang runt och bankade på dörrarna. Ungefär såhär glad var Malin för det...



... fast i och för sig var jag ju inte heller så glad när Gustav kom inrusande och skrek om telefonladdare... Vi åt frukost i alla fall och sen började vi packa ihop inför resan hem. Vi klara att åka, men fotbollen vill nog stanna kvar i sängen, den trivdes nog i våra tegelstenssängar. Tur att någon gjorde det...



Sen bar det av till Sachsenhausen



Och mötes av det legendariska Arbeit macht frei



Efter några timmar i lägret åkte vi för att äta men det tog ett tag innan vi fick mat så under tiden roade vi oss med att ta en massa foto, och inte många av dem borde ses på denna bloggen, haha.



Men vi fick mat tillslut i alla fall



Och sedan påbörjade vi den långa bussresan hem mot Sverige igen...



... en hel del sov...



... lyssnade på musik...



... och åt godis, haha.



Vi gjorde ett stopp vid Calle's och ja, nu får ni vrida på huvudet, haha.



Efter inte allt för lång tid lämnade vi Tyskland...



... och det blev båten på väg till Danmark.



Vi gick så fint under namnet "uteliggarna" när vi satt inne i båten ett helt gäng på en trettio pers och kastade Tick Tack på varandra



Och så blev det buss genom hela Danmark igen...



Det blev många roliga foto men ännu fler roliga minnen... Ni som var med vet vad jag menar ;)



Fast mest var det musik som gällde.



Vi var hemma vid elva och då stupade (åtminstone jag) rakt i sängen. En helt underbar resa och för att bevisa det blir den sista bilden på Berlins duvor som vi har haft många skratt om.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0