Tårar från en staty

Kan något vara lika vackert som en dyrbar kristall
när det egentligen är det svaga tecknet på hur man själv mår?
kan denna okända sak då vara så vacker
att se på
men ingen vill lämna efter sig?
Dina tårar glittrar som de vackraste kristallerna
när de faller över dina kinder
och ner, ner på kudden
de glider över händerna
lämnar våta spår på kläderna
det går inte att stoppa dem
de fortsätter bara att falla
utan någon spärr
när man väl har klivit över på den sidan
sidan där man kan ge tårarna fritt utlopp
då är det nästan omöjligt att vända tillbaka
helt likgiltig i ansiktet igen
och du valde
när du klev över
du valde att visa hur du känner
en känsla du länge haft inom dig
för bakom din hårda mask
då är du fortfarande en liten flicka
och när tårarna rinner ner för dina kinder
och solens sken träffar dem
då glittrar ditt ansikte
och du är vackrare än du någonsin har varit tidigare
om det är på grund av tårarna och solens sken
eller om det är för faktum att du äntligen vågar visa
vem du egentligen är
det kan jag inte svara på

Och detta hände för länge sedan
en saga som jag återberättar i hopp om
att fler vågar visa deras känslor
och anledningen för att jag berättar detta för just dig
den är simpel
när jag ser vattendropparna som träffar ytan
tänker jag på hennes droppar
hennes tårar
hennes blod
när de träffar golvet och krossas
precis som hon själv skulle göra
hon krossades för hon inte visade
och när hon tillslut visade
då lyssnade ingen
då blundade alla
det är därför jag säger åt er att visa
och att lyssna, att se
det är det viktigaste vi kan göra
annars vet vi inte vem vi kommer förlora
här näst...

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0