En underlig saga - Del XVI

Det var ett väldigt märkligt fenomen som hon hade kommit på den natten. Egentligen skulle hon sova men istället slängde hon en blick ut genom fönstret. Eftersom hon inte höll koll på tiden kunde hon inte veta vad klockan var, men det måste ha varit långt efter midnatt då hon tyckte att golvuret i Runda rummet slagit när hon gått förbi det innan hon gick upp på övervåningen. Efter det hade hon duschat och tvättat sitt hår väldigt noggrant innan hon hade bytt om till sin lilla sovklänning. Hon hade varit ända nere i sängen och vänt när hon hade hört ett underligt ljud från trädgården och gått fram till det stora fönstret på övervåningen för att se vad det var som hände. Hon hade sett hur himlen började ljusna och förstod att det snart var morgon och när hon såg de vita vålnaderna dansa ute på gräsmattan insåg hon att detta inte var något hon skulle se, att hon borde sova för länge sedan eller åtminstone lämna fönstret. Men hon var så hänförd över de vackra danserna som utfördes nedanför hennes fötter, hon var trollbunden av vålnadernas graciösa steg och hon kunde inte slita sig. Istället stod hon kvar vid fönstret fram till solens första strålar tittade fram och hon förstod att något hemskt skulle hända henne om vålnaderna kom på henne med att stå och se på dem när de dansade ute i målljusets sken. När solen till hälften kommit upp över horisonten slutade vålnaderna med sin dans och försvann in i templet. Hon drog snöret om sin sidenrock tätare runt hennes midja och skyndade tillbaka in i sitt sovrum. Det var hennes förfäder som hade dansat för henne, kanske ville de åter säga henne någonting? För hon hade ofta varit uppe till gryningen och efter det och aldrig förr hade hon sett vålnaderna dansa på gräsmattan. Med oron i tankarna somnade hon tillslut i sin säng.

© Milla

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0