Memory lain - Tiden då man bara var ett barn

Har tänkt att skriva detta inlägget ett tag, men nu när jag sitter här hemma med min förkylning och inte har något bättre för mig, då kan jag ju passa på. I vanliga fall så brukar jag ju gärna kombinera texter och bilder i Memory lain, men dessa minnena är från en tid då det inte fanns digitala kameror. Och de bilder jag har, som är väldigt få förövrigt, kan jag inte få in i datorn eftersom jag inte har en scaner. Men det får gå ändå.

När man är liten går man på dagis. Men jag gjorde aldrig det. Istället gick jag till en dagmamma tillsammans med en liten grupp andra barn som bodde i närheten av mig, på en radie av en mil eller två. Eftersom vi inte var så många fick vi bra gemenskap, det enda vi gjorde var ju att leka hela dagarna. Och anledningen till att jag vill föreviga detta minnet är för att få ner allt i ord, om hur kul man har det när man är barn. Så annorlunda mot när man blir äldre.
Ja, jag gick hos dagmamma, Inez hette hon. Hos henne fanns också Philip, tre år äldre än mig, Gabriella, två år äldre, Kim, två år yngre. De bästa vännerna Mattias och Andreas samt Mattias storebror Marcus. Syskonparen Ebba och Hugo, Oskar och Evelina samt den lilla flickan Moa. Självklart var inte alla där samtidigt, någon slutade och en annan började, men det var dessa jag minns från min tid i alla fall.
Kul hade vi, så som bara barn kan. Jag slutade när jag var nio eller tio, jag minns inte riktigt, i vilket fall som helst så var de sista åren inte fullt lika roliga som de första och allt som hänt sedan jag börjat där, föll ganska snart i glömska. Och minnena suddades ut, försvan långt bak i mitt huvud och det är först nu, under de senaste månaderna, som jag har tänkt på allting igen. Dammat av alla minnena och försök komma ihåg vad vi gjorde om dagarna. Så med rädsla av att jag ska glömma bort allt igen, skriver jag nu ner det här för att för alltid kunna ha det kvar.

Det fanns ett lekrum i Inez hus, med brungråa väggar, en stor, vit soffa, ett lägre bord med stolar, en enorm kista under den vridna trappan och självklart: en massa leksaker. Inte såna tråkiga saker som Barbidocker och ritböcker, utan saker som bowlingkäglor i plast och miljoner pärlor att göra pärlplattor av. Anledningen till att jag skrev med bowlingkäglorna är för att vi lekte mycket med dem. Spelade bowling gjorde vi inte, utan vi brukade leka en enkel lek som man väl kan kalla för "stad" rätt och slätt. Det fanns en bankman, en lärare, några elever, och så vidare och så vidare. Det roligaste jobbet var ju självklart att vara frisör, vilket jag och Gabbis brukade dela på. Och bowlingkäglorna var där av flaskorna vi hade när vi färgade håret på våra kunder. Vi brukade dessutom putta ut den där stora kistan en bit och lägga stora kuddar som tillhörde soffan, där bakom. Ett litet hem helt enkelt. Sen sov några där och vi brukade låtsas att allt var på riktigt, självklart, så vi snarkade ljudligt tills någon fick nog och sa "nu är det morgon", då rullade allt igång igen. Så kunde vi hålla på i timmar.
En annan sak som vi också brukade göra, var att leka rockband. Självklart. Inez hade flera papperspåsar med gamla kläder som hon själv inte använde, kjolar, klänningar, tröjor, högklackade skor, you name it. Alltså klädde vi ut oss och byggde upp vår lilla scen i lekrummet. Några instrument hade vi inte, men barn kan vara väldigt uppfinningsrika och vi var definitivt inget undantag. Någon, oftast Andreas, brukade spela trummor bygget av stolar i en u-formad ring. En gitarrist krävdes ju också och denne fick spela på trappräcket som satt fast i väggen. Att man spelade både bak och fram samt på fel håll gjorde ju inget särskilt. Alls. Och en sångare då också, självklart. Som alltid kom ner från övervåningen i klänning (antingen jag eller Gabbis). Minns en dag då vi hade ett "uppträdande" för Inez och Frans, hennes man. Det gör mig lycklig att tänka tillbaka på denna tiden då vi hade så väldigt kul.

Nu har det ju gått många år sedan tiden hos Inez och jag har tappat kontakten med alla som jag blev vän med där. De flesta gick ju dock i samma skola senare, men vi var ju inte lika gamla, så vi pratade nästan aldrig. Kim var väl den jag var närmast vän med, nu går han i nian och jag har inte pratat med honom på flera år. Gabbis och jag bor nästan grannar men hon flyttade till Kanada för några veckor sedan, Anderas ser jag fortfarande då och då, men Mattias är jag inte träffat sedan han gick ut nian och jag åttan.
När man är mitt inne i sitt eget liv märker man inget, tiden som springer förbi. För mig känns det dock som nian var igår och plötsligt går jag i tvåan, jag har ingen aning om hur det har gått till. Men på något sätt så blir det så fruktansvärt verkligt när man ser bilder på de gamla vännerna på Facebook. Vad vi har växt, hur vuxna vi har blivit. Hur mycket vi har växt ifrån varandra. Och hur kul vi än hade när vi var små, så var det allt vi fick. Minnen men ingen framtid.



Memory lain - Milda Milla & Matilda

Ja, förutom att det är den första sommardagen idag så är det faktiskt en annan väldigt speciell dag. Det är Matilda Selén's födelsedag. Och det tänkte jag fira lite med ett inlägg med de allra bästa minnena jag har med henne. Vi har många minnen, både bra och dåliga. Mest bra ändå.
I sommar har vi dessutom känt varandra i två år (helt otroligt vad tiden går fort!) och första gången vi träffades, åh, jag minns det som igår. Det var juli, riktigt riktigt varmt, solen sken och jag åkte in till stan för att möta henne uppe vid Domus. Vi gick runt i stan flera timmar den eftermiddagen, bara pratade och skrattade om allt och inget. Det var så Södertorg blev vårt, ja det är en fin historia.
Vi har varit i Jönköping, plockade blommor, hoppade på en studsmatta, sprang runt i skogen lekte, provade klänningar på A6 och vi åt mjukglass. Hon var med första gången jag träffade Alexandra, vi har sett otaligt många filmer på bio (Coco Chanel, 2012, Wall-E, I taket lyser stjärnorna, I can keep going...). Hon ställer upp på alla mina knasiga (och ibland helt otroligt dumma) idéer och säger bara "Vad gör man inte för konsten?". Hon lyssnar när jag behöver prata och ringer när jag är ledsen. Hon är helt enkelt en väldigt unik människa och min sjöhäst, det är vad hon är. Så detta är ett litet grattis som förhoppningsvis kan muntra upp din sjuka vardag, tycker du kan krya på dig så vi kan ge oss ut på knasiga uppdrag och biobesök igen. Och det är fem månader med din shoulder, så grattis till det också! ♥






















Memory lain - Praoa

Jag pratade med Amanda om praoande nu i veckan och när mamma och jag var och åt lunch på Graffiti tänkt jg ganska mycket på just det. För det är faktiskt så att jag har praoat två gånger på Graffiti, jag trivdes verkligen där, första gången var det jag och en random tjej från någon annan skola. Vi hade ganska kul, men ja, vi kände ju inte varandra. Året efter det var jag där ännu en vecka men denna gången med Johanna och vi hade så jäkla kul. Jag minns hur vi brukade springa och hämta Metro i våra förkläde och en dag när vi skulle rensa i källaren och vi visste att det spökade där. Vi hörde något och sprang igenom den korridor (ska nämnas också att lampan just i den korridoren gått i sönder så vi sprang i mörker), upp för trappan och när vi skulle in i köket, ja, då var det någon som hade låst dörren för oss. Haha, vi började banka och skrika för vi var så rädda, och människan på andra sidan blev lika rädd av vårt oljud, haha. Allra roligaste var det nog dock när vi skrubbade disken på morgonen och Johanna dansade till samma låt varje dag. Lägger upp den i slutet av detta inlägget! Veckan avslutades med att vi såg världens snyggaste kille som var inne och åt och han lämnade hela tre kronor i dricks till oss, haha, jag minns hur glada vi blev. Sen historian om när Johanna stod upp&ner i en soppåse och snackade i telefon, det är något vi ska ta en annan dag ♥






Minneslistan

Jag har så många minnen jag vill återuppleva, inte bara från detta året utan sedan jag föddes. Och känns detta inte intressant så sluta läs nu, men här kommer en massa minnen utan kopplingar till varandra eller ens i ordning, bara saker jag vill få uppleva igen, sätta på papper och kunna läsa när jag mår dåligt ♥



Första gången jag pratade med Hannah på msn, hon var så rakt fram och de kommer jag aldrig glömma

Sista dagen i femman, rädslan inför de nya utmaningarna

Första dagen på högstadiet med den nya klassen. Sitta i en ring och klappa händerna, säga namn och få skåp. Allas blickar när man gick i korridoren, vad små vi måste ha varit. Allt med högstadiet är ett unikt minne för sig, när vi åt glass ute i gräset en rast, när vi gjorde dockor till en dockteater, när vi kastade blöta papper på varandra, på väggarna och allting. Den stora tavla ovan våra skåp som vi fick i huvudet sen, när vi gick till stan på min födelsedag, snöbollskrig, kottekrig, kortspel, tävlingar, lekar, spring, prov, läxor, bråk, hårda ord, försoningar, kramar, kärlek, nya vänner, ett nytt liv.
Flytten med allt vad det innebar, packa, säga adjö till något nytt men ändå så gammalt och sedan börja på en helt ny skola. Möten, glädjen över att komma in i Varma hjärtan, mystiska händelser, tystnad, pappret på golvet. Skrapet. Tårtan och boken jag aldrig har läst, bråket och alla turer till Linje. Bråken med Frökne och första gången vi sprang fem kilometer. De extra långa bussturerna, de konstiga gympalektionerna och Madde med fjädrar i håret, dagarna innan påsken då det haglade. Alla roliga hemkunskapslektioner, de heta vårdagarna då vi hade lektioner utomhus för det var så varmt där inne. Kriativom, den där låten Madde spelade i bussen, huvdvärk och efterblivna rester av niornas balmiddag. Avskedet och början på det nya stället det sista året. Året som flög förbi.

Fotbolls EM 2008 - jag och Amanda som pratade nästan varje dag, jag kan fortfarande minnas de där youtube videosarna vi kollade på om och om igen. Fernando Torres.

Praon på Graffiti med Johanna.

Den soliga sommardagen jag spenderade med Alex framför en dator chattandes, istället för att vara ute i värmen, dagen då vi upptäckte hur lika vi är.

Dagen då Randis dog. Smärtan och sorgen.

När jag fick min systemkamera, lyckan. Första riktigt fina fotot med digitalkameran, den första fotoshooten - den var med Tilda i Jönköping.

Alla biobesök med hon på T, alla rundor vi har sprungit på Södertorg, första gången vi träffades. Skoskaven jag hade och träningsverken i benen. Det var första kvällen jag smakade Ben & Jerry's också, Cookie Dough var det.

Julafton 2007 när jag fick Bill-hoodien och året efter när jag fick laptopen. Jag har aldrig varit så glad förr.

Allt hat och all vrede, all smärta och sorg. Hur bruten jag kände mig när jag insåg att orden inte var någon lögn - det fanns inte ens några ord. Jag var ensam och han hade aldrig stått vid min sida. Det sved men det gick också över.

Konfirmationen och allt vad det innebar. De första åtta månaderna av lek och ståj, den sista månaden full av allvar, av fotografering och kåpaprovning och tillslut målet med det hela - själva konfirmationen och firandet efteråt. Hettan i kyrkan.

Nians avslutning.

Alla de långa nätterna på THF tillsammans med de nya vännerna, känslan av gemenskap och en status.

Första gången jag hittade Tokio Hotel. Första bilden, första känslan, första längtan, första låten, första texten, videon, drömmen, postern, tröjan, ficen. Den första riktiga besattheten.

Sommarnatten jag satt med Jejje och chattade, deppade till deppiga låtar och skrattade till glada minnen.

När jag klippte av mig mitt långa hår.

Alla övernattningar då man har vaknat upp i ett varmt tält med godisbilar överallt.

Kattungarna jag matade med nappflaska tillsammans med mamma och mina vänner.

Första dagen på gymnasiet. Ännu en cirkel, ännu ett uppmuntrande tal, ännu en start på grunden till min framtid.

Sommarjobbet med Sara och Carro.

Unika minnen som ingen kan ta ifrån mig, men som jag inte heller kan komma tillbaka till, hur mycket jag än önskar.

1 år - 365 dagar

Egentligen borde detta inlägget komma upp först imorgon eftersom det är den exakta dagen. Men samtidigt hade det känts fel för idag är det första dagen på höstlovet och för ett år sedan, ja, det var helt enkelt en speciell dag. Första höstlovsdagen 2008...

Det var söndag kväll och jag sov över med Tilda. Dagen efter var en alldeles speciell dag och av nervositet vaknade jag redan elva med en djupt sovande Tilda bredvid mig i dubbelsängen. Efter ett tag vaknade även hon och när klockan var halv tre åt vi frukost. Vi skulle vara i stan en timme senare och när klockan närmade sig fyra satt vi på tågstationen. Där väntade vi på något speciellt och som just då kändes så väldigt overkliget. Men när klockan slog fyra slag över fyra och Tilda ryckte mig i jackarmen och säger "Jag ser det nu, tåget, det kommer här!" och när jag ser det, då, då var det inte så overkligt längre. Det var mer verklighet än något annat för just den stunden. Och när dörrarna öppnades, då klev en blond flicka ut och vi möttes i en varm kram mitt bland jäktande folk och den kalla oktoberkylan.
Dagarna tillsammans de flöt på, vi såg på en massa filmer, åt pizza och godis, pratade om allt och inget i flera timmar. Hon ritade och jag skrev, vi fotade tillsammans, varandra och allting annat. Gick igenom en skog och hoppade över rötter medan vi pratade om hur vår drömframtid skulle se ut, vi bakade muffins med rosa glasyr och ägnade en eftermiddag med att titta på regndropparna som föll mot fönsterrutan och följde deras möster med fingrarna.
Så kom det en tidpunkt då allt det där varma och underbara, det var slut. Fyra dagar, de var slut och innan vi riktigt visste ordet av det, ja då stod vi där på perongen igen. Tillsammans i kylan, i regn och vind som slet i kläderna. Kramar, viskande lovord om att vi ska ses igen och så var hon borta. Jag kunde se henne åka iväg med tåget, hem, hem till sin stad, till sitt liv och sin verklighet. Och jag skulle återvända till mig. När jag insåg detta, då var det inte bara regnet som bildade ränder längs med mina kinder.

Det var ett bra lov, höstlovet 2008, som spenderades tillsammans med Alexandra Wirgarth ♥ 















Tillsammans du och jag - A ♥

Memory lain - Södertorg

Den som känner mig vet att jag älskar Södertorg. Och många har frågat varför, om ni hänger med så vet ni att jag har så många fina minnen där ifrån och nu tänkte jag berätta om detta. This is why I love Södertorg!

Det började egentligen när jag träffade Tilda första gången. Vi gick runt i stan den dagen, i tre och en halv timme och det slutade alltid med att vi var på Södertorg. Jag tror vi gick dit nitton gånger den dagen, sedan dess har det varit vårt ställe. Varje gång vi träffas går vi till Södertorg, det blir bara så. Och är vi där ensamma känner vi oss tomma. Numera går jag förbi Södertorg varje gång jag ska till Söderfyran (ja, typ allt i stan heter något med "söder" i, Söderport, Söderfyran, Södertorg. Kanske för att de ligger i den södra delen av stan...)
Nåja, då kan man ju undra över varför jag fastnar just för detta torget när det finns två andra i stan. Lilla torg där alla affärerna ligger, Stora torg där TID-statyn och Ikaros konstverket finns. Och sen har vi Södertorg, långt bort från allt det andra, lite mobbat faktiskt. Men det var här Alex, jag och Tilda satt på Den heliga bänken, det var här Sara och jag dansade en kylig vårkväll till en massa gamla låtar, det var här YRATYRA låg (Tilda och jag brukade skämta om att jag sydde kläderna i affären och köpte dem själv... lång historia, haha).
It's THE place i stan helt enkelt. Södertorg ♥







Minns du denna, Tilda?





Den heliga bänken får avsluta.
Alex, Milla, Tilda




Memory lain - Tysklandsresan

Min svenskalärare har snackat om studieteknik på våra lektioner den senaste veckan. Han säger att man ska väja ut ord i stycken som är nycklen till att man minns allt annat. Och jag tänker börja så. För den som börjar läsa detta inlägget och tror att det ska bli kort och inte orkar läsa ett långt inlägg, den personen kan sluta läsa redan nu. För detta kommer bli långt.

Tyskland var;
- Stiga upp tre på morgonen
- Applåderna på motorvägen
- Raad som sov i bussens mittgång på väg till Malmö
- Gunga i Danmark sju på morgonen
- Raad som skulle byta byxor
- Snygga nummersiffströj-killen och den blonda killen Madde stalkade på båten (har fortfarande stalker bilder på honom kvar på datorn, haha)
- De där orangea telefongrejerna längs autobahn
- Justin Timberlake och Samantha Jade
- Mat på donken med åtta stora turistbussar
- När vi åkte in i Berlin, glädjen att vara framme
- Den mystiska kvinnan som kom fram och tiggde om pengar
- Rulltrapporna på KaDeWe
- Duvorna på torget
- Det judiska minnesmärket
- Skoskav
- Den söta hunden som satt i bilen intill bussen i en bilkö
- Wewa eller hur de nu stavas, haha
- Att gå vilse i ett relativt litet hotell och få ett rum längst bort bakom en fet dörr alla trodde var till ett förråd
- Rum 121
- Uppochnervända nyckelhål!
- Äcklig pizza och kabeltv underhållningen Caroline och Donah
- "Självmordsförsöken" från fönstret på tredje våningen
- Vindruvor
- Ciggen på balkongen
- Lärarkontrollerna
- Folk som klättrade över balkongräcken och gömde sig bakom gardiner
- De försvunna flickorna
- Telefonsamtal mitt i natten
- Sadistväckning klockan sex
- När Andersson skulle duscha
- Gustavs förtvivlan efter en telefonladdare
- Nutella och bullar till frukost
- Chokladkaniner som jag var typ den enda som inte fick!
- Ljudklipp från Sällskapsresan åtta på morgonen i bussens högtalare. Lärarnas payback...
- Sachsenhausen
- De borttappade flickorna
- Sen mat på en konstig resturang med majonäs och ketchup
- Oseriöst skoskav
- Liten söt kuvertväska
- Bilister som höll på att köra ner oss
- Gustav som var feminin
- "Väääämen"
- Calle's
- Ayo Technology och Lips of an angel
- Äckliga baguetter och äppeldricka
- Parfymer och TicTack
- Tjugosju mil genom Danmark med headset och Sällskapsresan
- Westergrens bråk med David i Malmö
- När bussen rullade in på skolan och vi var först
- Stupa i sängen och sova i tretton timmar















Den som inte har sett dessa bilderna hundra gånger typ...

Milow - Ayo Technology


Hinder - Lips of an angel


Samantha Jade - Step up


Justin Timberlake - What goes around comes around



På väg mot Öresundsbron:
Någon: Jag vet! När vi kommer in i Sverige sjunger vi nationalsången!
Alla: Okej!
Någon: Aaa, nu kan vi börja
Fia: Är det säkert att vi är i Sverige? För jag vill inte börja sjunga i onödan

Och vad fick vi ut från denna resan? Mer än en massa lärorik fakta? Vi fick 975 bilder, ett par videos och ett jävla minne för livet! ♥




Memory Lain - THF

Jag var tretton år när jag började lyssna på Tokio Hotel. Jag var ganska nyss fyllda fjorton när jag blev medlem på THF - Tokio Hotel Fans, Sveriges största TH forum. Jag fick många vänner där och byggde själv upp en användare som de flesta kände igen och räknades väl in som en av "de kända". Vi var flera stycken som stack ut bland alla sextusen medlemmar och vi bilade "en inre cirkel" där de flesta lärde känna varandra på olika sätt, många av dessa är jag fortfarande vänner med, de allra flesta faktiskt. Bland annat Jennifer, hon ansågs vara vara en av THF's bästa ficskrivare tillsammans med Vanja och Alex. Även Tilda och Ida tillhörde den skaran och Jejje kände de flesta till, henne såg man överallt. Vi lärde känna varandra och vi blev bra vänner. Jag älskar verkligen THF och det avr åttio procent av mitt liv ett tag. Kan låta patetiskt mycket, men de var min familj.
Jag slutade vara där efter ett tag, domänen flyttades och allt blev annorlunda. Men för några dagar sen var jag inne på THF igen och hittade en tråd där man kunde byta mobilnummer och smsa med varandra. Jag och en annan tjej bytte nummer och har smsat under dagen, efter ett tag fågade hon mig var jag kom ifrån, jag svarade "Skåne - Kristanstad" och hon blev helt chokad, för hon bor också där. Jag frågade vilken skola och de visade sig vara samma som Tilda gått på innan hon gick ut nian. Jag sa detta till henne, berättade var Tilda heter på THF osv, och hon svarade "Jag vet vem hon är, det är min granne". Och detta är random, så när hon sa att vi träffats en gång då jag var hemma hos Tilda, då böev jag så förvånad att jag höll på att trilla av stolen, men egentligen, allt detta var en på miljonen. Och det hände, så jag borde ju inte ha blivit chokad egentligen.
THF är ett underlig forum...


Memory lain - Sommaren 07

Kände att det var dags att skriva lite i Memory lain - och faktum är att jag har funderat en del på just detta ämnet ett tag. På sommaren 07. För det var en väldigt speciell sommar, det var lovet mellan sjuan och åttan. Man gick från liten till stor och skulle plötsligt få betyg. Men framför allt så ändrade jag mig. Jag blev en annan person och förändrade helt min musikstil, från att ha dyrkat Rix FM de första dagarna på lovet till att endast lyssna på rock i slutet. Och vad var anledningen till detta? Jo, jag hittade Tokio Hotel.
Alla har olika åsikter om alla band som finns i världen, men det verkar finnas otroligt många åsikter om just Tokio Hotel, egentligen undrar jag varför. De är ett tyskt band, Andra världeskriget var Hitlers fel - inte tyskarna, de har en egen stil - men shit, vem vill se ut som en klon? De kör sitt eget race, är det inte något alla drömmer om? Så innerst inne tror jag mest det handlar om avundsjuka faktiskt.
Men jo, Tokio Hotel förändrade mig mycket och utan dem vet jag inte om jag hade lyssnat på den sortens musik som jag gör idag, kanske hade jag gjort det vem vet? Men nu är det så att Tokio Hotel förändrade min musiksmak väldigt radikalt. Jag har fortfarande allvarliga problem med Rix FM...
Men något som också är väldigt bra är att jag fann så många nya vänner genom Tokio Hotel. På något vis så hittade jag en sida redan i augusti 2007 (är det två år sedan redan?) som sedan kom att bli mitt tillhåll under ett år framöver ungefär. Ett litet forum som växte till Sveriges största Tokio Hotel forum - THF. Och på konstiga vägar snubblade jag över en massa nya och helt underbara människor som jag inte hade känt idag om det inte varit för just Tokio Hotel. Då hade jag inte känt Alex, inte Jejje, Hannah eller Jennifer, inte heller Jess, Essi och Tilda eller Ida. Det är så många som inte skulle varit i mitt liv om det inte hade varit för sommaren 07. Därför tycker jag den är värd att skriva om - för det var en vändpunkt i mitt liv och jag har så otroligt många minnen från THF. Det är helt enkelt en tid jag aldrig kommer glömma...

Trots att jag nu inte har lyssnat på TH på ett bra tag så väcker fortfarande deras låtar otroliga minnen, det var trots allt nästan två år av mitt liv - det där bandet vars ansikten fortfarande pryder mitt gamla rum och vars låtar jag fortfarande kan utantill. Jag minns hur jag började lyssna på TH och nu när jag sitter och skriver detta vill jag egentligen bara gå tillbaka, skruva tillbaka klockan två år och uppleva allt igen. Alla har vi olika kapitel i våra livsböcker, alla förändras vi i olika perioder i olika tider. Detta är den tid då jag förändrades och det är också den del av mitt liv som jag älskar mest och alla minnen jag har - dem vill jag aldrig förlora. Kanske är det därför jag ännu inte har plockat ner postrarna på dem ännu, kanske är det därför jag ibland sitter och lyssnar på TH's gamla låtar, kanske är det därför jag kan sitta och se på Zimmer dvdn och le åt alla gånger jag sjungit åt låtarna så högt att de måste ha hörts ut på gatan. Kanske är det därför jag fortfarande har på mig min Bill hoodie ibland.
Jag minns första gången jag såg den - Bill hoodien. Den var så otroligt fin tyckte jag, det tyckte alla på THF, den var verkligen riktigt grym och den ansågs vara den ultimata fangrejen. Den hänger i min garderob nu. Och jag fick den till julen,  exakt en sådan som Bill Kaulitz har - svart hoddie med vit text.



Jag minns fortfarande Tildas uttryck när hon såg mig i den första gången. Och den är en dröm, inte bara för att det är en före detta idol som har designat den, utan för att den är... ja, den är perfekt helt enkelt. Som sagt, det händer fortarande att jag använder den. Jag älskar ju den ännu. Det var en lycklig jul där, 2007 när jag fick den.
Men så hände det en massa saker och plötsligt var Tokio Hotel lite av Old news och jag tappade helt intresset för dem efter ett tag. Men att sitta och lyssna på deras låtar då och då, det ger mig tillbaka känslan på kärlek och jag kan inte skriva ner hur jag känner för den sommaren. Men jag kan säga att när jag köpt deras engelska cd satt jag och lyssnade på den nio timmar varje dag, sju dagar i veckan i tre veckor i sträck. Då kanske ni förstår att de ger mig en väldigt behaglig känsla att lyssna på dem igen. Även om det bara är för att sitta och sakna den tiden som jag nu har lämnat efter mig...



Jag insåg efter att jag börjat lyssna på deras tyska låtar att jag förstod vad de sjöng och att de hjälpte mig på tyska lektionerna väldigt mycket. Så jag kan knappast säga att jag ångrar att jag började lyssna på dem, långt ifrån. Jag skrev till och med tre hela ficar om TH, och jag har en massa som är halvfärdiga. Och utan dessa ficar hade jag inte skrivit så bra som jag gör idag. Där har jag ett stort tack att ge till Jess och Tilda som alltid stod vid min sida. Thanks girls ♥



För att avsluta på bästa sätt - detta är min och Jessis låt och när jag fick min julklapp av henne förra året kunde jag med glädje se att det var denna singlen. Det är vårt låt helt enkelt...

 
Sommaren 07 ♣

Memory lain - Konfirmationen

Jag minns att pappa och jag satt i bilen på väg hem från stan och han sa "Så, vill du konfirmera dig då?", jag kände redan då att jag inte direkt hade något "val", idag, mer än ett år efter konfirmationen så kunde jag inte vara gladare för att jag gjorde det. För det var minnen för livet!

Första dagen vi träffades, jag och min lilla grupp på sju andra, då skulle vi lära känna varandra genom att stå på stolar och sammarbeta för att stå i rätt födelsedagsordning and so on. Riktigt kul minns jag att det var, efter det hade vi konfa varannan onsdag i nio månader. Höjdpunkterna var självklart daglägrena, men även den gången då jag och Tåbe låste in Anton i predikstolen och lämnade honom där (a) Haha, hans förtvivlade rop ekar fortfarande i mitt huvud "Men ni, vänta på mig... men hallå! Öppna dörren! Neeeeeej, gå inte!". Haha, vi var så elaka, haha. Eller den gången vi skulle bygga vårt paradis utomhus och vinnarna (min grupp så klart (y) haha) fick ta den grillade korven först och när jag av misstag, haha, råkade spruta ketchup på Carro, haha. Vi sjöng julsånger i november och hade läsning en dag då det stormade så mycket att strömmen gick fem gånger, det slutade med att vi fick sitta i mörkret och lyssna på våra prällar, haha.
Daglägren var riktigt roliga - det första hade vi i Tollarp, eller någonstans där i närheten, bowlade, åt pizza och hade dop för en docka, haha. Andra daglägret hade vi i Lunds domkyrka och vi spenderade hela eftermiddagen på Nova Lund. Sara gjorde bort sig grymt mycket med att säga något om en av våra prällar precis när hon gick förbi oss, haha. Och det sista daglägret, och så även det längsta och roligaste, hade vi i Furuboda i april - bara en månad innan konfirmationen. Där bestämdes hur vår konfirmation skulle se ur - psalmer, texter som skulle läsas, hur vi skulle redovisa vad vi lärt oss och allt det där. Vi valde att ha en pjäs om Egon (Sara) som väntade på besök från Jesus (Carro) och hela tiden kommer det en massa människor som behöver hjälp med saker, Anton som har problem med bilen, jag som behöver låna pengar, Elin som har problem och måste prata, och sist Tåbe som... jag minns inte vad han behövde hjälp med, haha, men det var något i alla fall. Och vi skrattade så mycket att vi knappt kunde stå på benen, haha. På eftermiddagen lekte vi (det var typ det enda vi gjorde), sen hade vi sandslottstävling, haha och sen någon stationsgrej där man fick gå runt med ett ljus och skriva en massa små texter.

Och allting avslutades av konfirmationen den 10 maj 2008, för en dag stod vi plötsligt där i våra vita kåpor och väntade på att få gå in i kyrkan. Allting gick bra, vi gjorde bort oss och sa en massa fel, haha, men det var roligt ändå. Och bilden på när det fastnade en oblat i Saras triumfbåge och hur hon försökte peta bort den med tungan medan en okänd man fotade oss kommer för alltid att finnas kvar i mitt huvud, haha.
Minne för livet helt enkelt  ♥

 ♣

Memory lain - Skolavslutningar

Jo för såna har det ju blivit ett par. Skolavslutningen i femma till exempel, där vi splittrades och skulle börja i en ny klass i en ny skola och alla var så nervösa, redan innan vi slutat. Vi tog farväl av våra älskade lärare (otroligt men sant - de var bra!) och så begav vi oss ut på sommarlov och sedan på nya äventyr. Och nu med facit i hand så blev ju faktiskt högstadietiden den roligaste, hade nog inte klarat det utan gänget för shit vad kul vi har haft.

Skolavslutningen 2007:


Burims rap gör allt i denna videon

Skolavslutningen 2009:


Och att varje år stå där vid parkeringen på Odalkyrkan, att se alla niorna som ska ha sin avslutning och att veta att det snart är dags för mig och min klass att gå in i kyrkan och lyssna på rektorns usla tal för sista gången, det gjorde ont där i slutet. För det första året kunde man bara tänka "Detta kommer aldrig ta slut", men det gick snabbare än vad vi trodde och till hösten är det dags att börja i en ny skola. I en ny klass med nya vänner...




2005-2009
Inga hjärnor ändå stjärnor
6C-7C-8C-9A

Ny kategori - Memory lain

Nu är det så att jag har funderat på att göra en ny kategori ett tag - en alldeles speciell, en Memory lain! Och här kommer jag att skriva en massa minnen jag har i olika sammanhang - oftast med vännerna då. Hoppas ni kommer att gilla den, cuz' I know I will! ♥ 

Så för att inviga Memory lain kommer här ett första minne:
Hela förra sommaren var späckad av nattchatter med Jejje, en sommar jag aldrig kommer glömma! Vi hade deeptalk om det mesta utan att berätta för mycket, trots det kom vi så nära varandra att vi kunde klara att hålla ihop vår vänskap över hela nian och den är nu starkare än någonsin förr.
Sommaren 08


RSS 2.0