Studenten 2013

Jag har aldrig riktigt sett studenten som något roligt. För mig har det alltid varit långa skolavslutningsdagar som slutar på en studentmottagning hos någon kusin, där man mest bara väntar ut ögonblicket då studenten drar in till stan och man själv kan åka hem och sova. Jag har bara varit på två utspring varav båda två utspelade sig när jag var fem-sex år.
   När jag själv tog studenten var jag osäker på hur det skulle kännas. Det visade sig att studenten var urkul. Att pressa bort framtiden och helt fokusera på champagnefrukosten, utspringet, flakåket och så vidare, det var förvånansvärt enkelt. Det är en sådan sak som man bara upplever en gång men tänker tillbaka på och önskar att man kunde få leva om. Ett minne för livet, helt enkelt.
   Detta året stod jag dock på andra sidan av karusellen. Jag skulle tillbaka till LBS, men denna gången skulle jag stå nedanför balkongen och stirra upp på alla glada studenter. Det spöregnade när jag kom in till stan och icke oväntat var det proppfullt med folk precis överallt. Jag mötte upp Josse och vi fixade det sista innan vi styrde stegen mot skolan vi inte varit på sedan i augusti. Det kändes otroligt konstigt att vara tillbaka och stå bland de anhöriga där nere, inte själv befinna sig inne i skolan.
   Vi mötte upp Zigge och Bea i folkvimlet. Jag, som haft tankarna på annat håll innan studenten, blev väldigt chockad när Z skrek ut ”Malin!” och kastade sig ut från rabatten vi tagit skydd i från regnet. Plötsligt dök Malin upp bland alla människorna, kortklippt och leende. Vi möttes i en stor gruppkram och alla började tjattra i mun på varandra. Det var som om det är året som gått sedan vi själva tagit studenten aldrig hade existerat.
   Det var Plag vi kommit för att titta på. Efter sitt år borta i Brasilien gick han i tvåan när vi gick i trean och nu var det äntligen hans tur att ta på sig den vita mössan och sjunga studentsången. Både jag och Zigge blev väldigt förvånade när studenterna sprang ut på balkongen och började sjunga. Vi såg på varandra. Varför sprang inte de andra ut? Eller vänta, var det där verkligen alla som tog studenten från LBS tre klasser? Vi räknade. Tjugotre personer. Tjugotre personer från tre klasser stod där uppe. När vi sprang ut förra året hade bara vår klass innehållit över trettio personer.
   Trots att det hade regnat under både förmiddagen och början på eftermiddagen var det uppehåll vid två när LBS sprang ut. När alla eleverna kom ner till sina anhöriga uppstod stora kramkalas innan alla drog sig bort mot flaket. Då det rullade ut från parkeringen kom solen till och med fram för ett ögonblick.
   Malin sprang iväg så fort Plag fått sin present och hon, jag samt Josse stått och pratat med Freddie, Jenny och Calle, som helt lugnt kom ut från skolan som om det vore det mest normala någonsin. För ett ögonblick kändes det nästan som om vi hade rast från en lektion och han kom ut för att ta en nypa luft. Sedan insåg jag att vi tagit studenten och han själv slutat i samma veva som vi lämnade skolan. Men det kändes så hemtamt och skönt att jag insåg att LBS alltid skulle vara hemma, hur många år som än passerar efter studenten.
   Josse, jag, Zigge, Bea och Johanna gick bort till konserthuset där vi kunde se på när IT sprang ut samtidigt som vi höll koll på alla flak som kom körande på vägen bredvid. Det tog en evighet för LBS att åka runt (tog det verkligen så långt tid för oss? Kändes som tiden flög fram!). Det fanns en hel del coola flak som åkte förbi och en hel del… mindre intressanta.
   Vid fyra delade vi på oss och jag gick med Josse bort till parkeringen och lirkade mig ut. Vid halv fem var jag hemma och då hann jag bara byta kläder och slänga i mig lite mat innan Micke kom hem. Vi snackade lite innan jag bytte kläder igen i samma veva som mamma och pappa kom hem. Alla sprang på vars ett håll i huset, skrek ”Var finns det, var finns det, är det någon som har sett detta?”, höll på snubbla in i varandra och så vidare och så vidare. Okej, kanske inte riktigt, men det kändes så åtminstone.

Micke flinade åt mig när jag sa ”Jag ska hämta Zigge i stan fem över sex”, han tyckte det lät konstigt, men så vet vi ju alla vem som fått hjärnan i vår familj. Och det är inte han. I vilket fall som helst, jag körde in till stan för att plocka upp Z och det var första gången jag kände mig riktigt vuxen. Visserligen har jag haft mitt körkort länge nu, men just att jag plockade upp Z i stan och körde ner till Hörby för att gå på en kompis studentfest kändes märkligt, men på ett bra sätt.
   Solen sken och vädret var fint. Vi landade utanför Casa de Plag vid sju och insåg rätt snabbt att vi var ganska sena, jämfört med de flesta andra. Det röda tältet i trädgården var fullt av folk, men vi fick ändå plats längst nere i ett hörn mellan Plag, Felix och Joel, Plags kompis. Där satt vi i flera timmar, de andra drack cider och jag, i min drivers duty, drack läsk. Men jag hade kul ändå. Skratt, skratt, skratt och hundratusentals knasiga internskämt skapades där innan klockan tickat iväg så pass att tältet börjat bli skumt och hälften av alla gästerna hade försvunnit.
   Plag presenterade sin flickvän Anja för oss och vi pratade med henne en stund innan alla flyttade ut sig till hammocken utanför. Där satt vi sedan medan mörkret sjönk över Hörby, skickade runt en vinflaska fram och tillbaka medan musiken dunkade och gungade så högt i hammocken att vi slog in i muren bakom oss. När de sista gästerna försvunnit var det bara Plag och Anja, Zigge, jag, Adrian, Ludwig och Joel kvar. Vi flyttade in till vardagsrummet, dansade, sjöng och uppfann en ny lek som gick ut på att man skulle kasta in godisbitar innanför någon annans tröja/skjorta. Jag vill passa på och meddela att jag ägde men de andra sa att det inte räknades eftersom jag var nykter. Förstår inte alls vad de menar med det, jag har ju sämst bollsinne…
   Det kvar en perfekt kväll som avslutades med ett enormt kramkalas innan jag och Zigge styrde stegen bort mot bilen sent, sent den kvällen. På hemvägen lyssnade vi på Billy Talent och hade sådana där djupa samtal man bara kan ha när den ena har druckit en aning för mycket och när det är mörkt i bilen och lugnt på vägarna. Jag släppte av henne i stan och fortsatts sedan hem. Vi behöver inte snacka om vad klockan var när jag klev in genom ytterdörren, men jag kan meddela att det hade börjat ljusna.


And here's for twenty more


Överraskningsfesten för Plag

Den elfte juni var dagen vi sett fram emot så länge, för det var nämligen den dagen då Plag kom hem från elva månader i Brasilien. Vi var alla trötta efter balen, som gått av stapeln dagen före, men vi packade ändå in oss i bilen och körde ner till Hörby för att ordna en överraskningsvälkommenhemfest för vår käre vän. Enligt mycket tillförlitliga källor skulle han landa i Köpenhamn klockan sju och vara hemma runt nio. Vi lämnade Kristianstad vid halv sex och kom ner till Hörby knappt en timme senare. Efter ett kort stopp på Ica landade vi utan för Casa de Plagman och efter en kort (men ack så plaskig) springtur i hälregnet, tillsammans med mängder av väskor och kassar, kunde vi äntligen söka skydd i Plags hus. Eftersom hans föräldrar samt bror åkt ner till Köpenhamn för att hämta upp honom, var vi ensam, vilket var en aning konstigt, det får jag ju säga… Men vi lämpade alla våra tillhörigheter i källaren, gick husesyn och förebredde själva överraskningen samtidigt som pizzor beställdes och några körde iväg för att hämta dem. Vi andra som var kvar började blåsa ballonger och vi hade väldiga diskussioner vad vi skulle skriva på banderollen av presentpapper vi hade tänkt göra. Det var dock först när jag rullade upp själva presentpappersrullen som jag insåg att vi kunde diskutera hur mycket vi ville om vad som skulle stå på den, för det skulle ändå inte synas särskilt tydligt, eftersom pappret vi valt ut inte var silver, som vi först trodde. Det var genomskinligt. Vilket skratt det gav oss!

När pizzorna kom hade vi lyckats förändra banderollgrejen till att vi skulle skriva på alla ballongerna och hänga upp dem istället. Men vi tog paus för att äta, självklart finns det ingen lugn stund med oss, så det uppstod givetvis en pizzaätartävling. Felix låg oerhört bra till, till Sara inflikade att han fortfarande inte ätit sin pizzasallad. Så med en burk sallad kvar för Felix och en relativt liten bit pizza kvar för Sara, kom ätartävlingen in på sitt upplopp. Med munnen full av pizza kunde vi konstatera att Sara vann och en liten segerdans uppstod i soffan. Men i alla fall, efter att maten var uppäten så fortsatte hälften av människorna att fixa till inför själva överraskningen och den andra hälften… satt kvar i soffan och gjorde ingenting. Nej, där ljög jag. Vi bytte faktiskt balbilder.

Jag misstänker att klockan kan ha varit lite över åtta, närmare halv nio, när Linnea skriker ut ”Okej, jag fick nyss ett meddelande av Plags mamma och de är här runt tjugo, trettio minuter!”. Alla började jäkta runt, nästan panikslagna. Det stod pizzakartonger och grejer precis överallt. Men så kom vi på att det var en halv timme kvar och alla lugnade ner sig lite. Tills någon frågade Linnea när hon mottagit smset och hon svarar ”Öhum, för typ en kvart sedan.” Det tog en stund innan hon förstod samma sak som vi gjorde; att vi plötsligt bara hade halva tiden kvar på oss. Så vi började jäkta runt igen och planera hur vi skulle göra. Vart skulle vi gömma oss? Uppe på hans rum? Stå i köket? Eller helt enkelt bara sitta på vars ett steg på trappan, vilket är nästintill det första man ser när man kommer in i huset? Ja det var mycket att tänka på och när vi som bäst stod matrummet och planerade det, samtidigt som några stod vakt vid fönstret och tittade efter bilar, hörde vi hur någon körde in på uppfarten. Bildörrar som öppnades och stängdes. Alla hukade sig ner och det blev knäpptyst. Steg utanför ytterdörren. Uppför trappan. Någon som låste upp dörren. De kom in. Allt var knäpptyst. Vi tassade fram i en samlad trupp mot öppningen mot köket. Alla var bredda. Stegen kom in i köket. Vi hoppade fram och skrek. Och de mittemot oss skrek. Och vi skrek lite till, för det var absolut inte Plag som stod där. Det var hans farmor och farfar som kommit för att hälsa honom välkommen hem. Jag vet inte vilka som blev mest rädda, de eller vi?

Efter att vi alla hälsat på varandra och gjort upp planer om att farmor och farfar Plag skulle stå ute och möta honom när de kom hem och göra så mycket liv som möjligt för att meddela oss att de var på väg, började vi vänta och speja igen. Tillslut svängde bilen in på uppfarten och vi förstod att nu, nu var det dags. Vi hörde hur de kom uppför trappan, öppnade dörren och klev in. Vi hörde Plag och alla smög lite längre fram för att kunna se utan att synas. Och när vi hörde honom kliva in i köket hoppade alla fram och skrek (trots allt vårt planerande planerade vi aldrig vad vi skulle skrika, så det blev lite lustigt…). Förvånad blev han, jag skulle nog till och med vilja säga överraskad faktiskt! Efter det utbröt ett stort kramkalas och mängder av frågor haglade på kors och på tvärs genom hela köket. När alla tillslut lugnat sig lite hamnade vi i små grupper där vi stod och pratade om lite allt möjligt och ja, hängde är väl det rätta ordet. Vid halv elva körde vi tillbaka på stan och nu när jag ser tillbaka på det så blev det nog en rätt bra överraskningsfest ändå.



Roadtrip!



Regnade gjorde det också... men till Hörby kom vi!



Sara, väldigt excited över att äta pizza!



Och Felix, silvermedaljören i pizzatävlingen!



Linnea, också väldigt excited!



Vi spejade efter bilar...



... men hittade bara en regnbåge!



Och här står vi, i väntans tider, alla lika nervösa/excitedblabla


Tonight we are young

Vår fina lördagskväll i Osby började med en timmes roadtrip med miss Sigrid herself. När vi sedan landade gick vi husesyn (mycket har förändrats hemma hos Joss sen vi var där sist märkte jag haha) och när vi sedan skärpte till oss bakade vi en improviserad paj. En impopaj helt enkelt. I väntan på att den skulle bli klar drack vi sangria och tittade på Harry Potter och sedan åt vi. Pajen var otroligt god, får nämnas. Helt supermusig faktiskt! Efter maten gick vi ut en långrunda i byn, lekte på diverse lekplatser och skolgårdar och tog (självklart) mängder med (mindre) fina bilder! När vi sedan lekt färdigt och njutit klart av det underbara vädret återvände vi hemåt, ät kladdkaksmuffins och tittade färdigt på filmen och sedan var klockan helt plötsligt halv tolv och det var dags att styra bilen hemåt!



Vår finfina paj!

















De flesta bilderna blev så här. Fokus på helt fel ställen och motiven? Jag vet inte vad som hände där...





Det kallas avskedskram...

The star crossed lovers

Påsklovets första kväll spenderade jag på en liten roadtripp tillsammans med mian fina vänner på väg till... Bromölla. Vad skulle vi göra där undrar kanske ni, men tydligen är det the place to go too när man ska se på bio. För det var exakt vad vi skulle göra. Efter en liten extrasväng inom Zigge's körde vi in till centrum of the big city Bromölla och tittade på... Hungerspelen. Vad annars? Och jag får faktiskt erkänna att filmen växer på mig, även om det fortfarande finns små detaljer (väldigt stora detaljer egentligen) som är irriterande. Som broschen, bara för att nämna några. I vilket fall som helst hade vi väldigt mysigt och efter filmen var klar roadtrippade vi hem under den stjärnklara himlen. Väldigt fint måste jag säga!

Harry Potter mys

Kvällen börjar gå mot sitt slut, men jag tänkte ändå passa på att berätta vad jag har gjort denna fina fredag! Josse och Bea kom hit vid halv 6 tidenish, vi bakade pizza (säger man bakade pizza eller gjorde pizza?). Anyway, vi fixade pizza, som för övrigt var sjukt awesomegod. Och så satt vi i köket och pratade i typ två timmar för alla var för lata för att resa sig upp, men när Zigge landade In the middle of nowhere beslutade vi oss för att dra oss upp och göra det vi planerat att göra (se på HP). Men Ris kröp upp i min säng medan jag visade min balklänning, och efter att vi tittat igenom och jämfört mina högklackade skor började vi äntligen dra bland alla mina filmer och valde slutligen att se den fjärde filmen. Fast när vi startat den hade det redan hunnit bli sent och ja... det slutade med att vi... fick... spola lite. Fast det behöver vi inte prata högt om. I övrigt hade vi riktigt kul, vi är så sämst på att faktiskt hitta på saker, men när vi väl gör det har vi sjukt kul. Logiskt? I think not!

Fredagsmyset & firandet av Zigges födelsedag

I fredags begav vi oss ut på en liten roadtrip. Zigge & Ris kom och hämtade mig vid halv fyra och vi åkte in till stan för att plocka upp Malin innan vi satt kurs mot Osby. Det var en sådan där fin kväll att roadtrippa på, vi lyckas alltid träffa rätt på de där vackraste dagarna att köra genom Skåne på. Solen gick ner medan vi körde och ju längre upp vi kom desto mer snö och dimma omgav oss. När vi kom in i Osby city efter en timmes körning rullade vi förbi en istäckt sjö med stora dimslöjor över. Kan ha varit något av det finaste jag någonsin sett!

När vi sedan kom fram till Josse lastade vi ut alla våra prylar och gick upp till Josses rum/husets kök. Eftersom vi alla var rätt så hungriga redan då beslutade vi oss för att börja med maten på gång, fast det var mest de andra som lagade, Zigge flätade mitt hår och jag... jag satt bara där och försökte se söt ut. Men till mitt försvar är det där köket väldigt litet. Coolt, men litet haha. Nåja, medan maten stod i ugnen gick vi ner för att börja på vårt väldigt efterlängtade HP maraton! Och efter lite strul så rullade Prisoner of Azkaban äntligen igång (vi beslutade oss för att bryta trenden och inte se alla filmerna i rätt ordning, varför måste man det liksom, tänkte vi. Och så ville de flesta inte se den första filmen...). Anyhow, när maten var klar åt vi framför filmen och när den var färdig bytte vi till The half-blood prince medan vi proppade i oss massor av godis, vindruvor och Josses special; improviserad kladdkaka med jappmousse! Så när vi var supermätta och trötta kröp vi ihop i sofforna och pratade om alla möjliga konstiga saker innan vi lämnade casa de José för att köra hem igen. En sådan där mysmyskväll som vi aldrig har tillräckligt ofta!

111104

Slog mig att jag inte lagt upp bilderna sen när jag och Zigge roadtrippade till Osby för att hjälpa Josse att renovera hennes rum på... höstlovet. Så det är väl på tiden att de kommer upp nu kan man ju tycka haha!









Lite kul måste man ha... right?







Och sen tog färgen slut och vi åkte hem!

Avskedsfesten för Plagis

Så jag kom på att jag inte hade visat bilderna från avskedsfesten för Plag än! Vilket är lite sorgligt, med tanke på att allt detta utspelade sig i juli. Nåja, bättre sent än aldrig, right?



Ah, så först träffades vi och bestämde att vi skulle överraska Plag, så vi spang iväg och gömde oss på olika ställen.



Och jag och Josse möttes av detta. Hm...



Ja, vi gömde oss...



... vi gömde oss real good! Fast Plag fattade ändå... haha. Sedan skulle vi börja grilla då och vi insåg att vi inte hade tändvätska, så när vi väl lyckats fjäska oss till det hade vi riktigt svårt att få upp korken.



Real hard. Vi testade allt innan vi slutlingen gjorde ett hål i flaskan med en vinöppnare. Nåja, det kom ut på något sätt i alla fall!



Och sedan började vi då grilla. Grillade our asses of!



Grillade smilyfaces hamburgare...



... och ja, en sko också för den delen.













Klumpigt

Blev inte så många bilder igår men här kommer ett par av dem;











Ris ny medlem i De tre vännerna och Jerry?





Sen blev vi trötta...









You should never have trusted me

Inte mycket bloggande idag men det blir så när jag inte gör någonting och sen inte är hemma. Stack till Riset vid sex tiden och sen har jag spenderat hela kvällen där. Orkar inte gå in på några detaljer, ville väl bara slänga in ett totalt onödigt inlägg och berätta vad jag har gjort ikväll antar jag. Lyssnar på You me at six för tillfället och har precis tittat igenom kvällens helt galna bilder och borde gå och lägga mig nu, men allra djupast innerst inne vill jag ut och fota stjärnhimlen, trots att jag vet att det är tio minus och att jag kommer ångra mig i samma ögonblick som jag kliver utanför dörren. Så det är nog bäst att stanna här inne och se lite på Prison Break innan jag somnar in för natten. Bjuder på en totalt galen cambild som vi tog ikväll, mer kommer imorgon;



18 års fest för B





























Sitting in the red bedroom

Sitter här på golvet tillsammans med Josse. Vi skulle egentligen gjort läxor men det har slutat med att vi har sett miljoner videos och lyssnat på X antal låtar och pratat om allting annat än det vi ska. I skrivande stunder sjunger Josse "Gloooooooria!" för full hals och dansar till Green Day. Mycket roligare att inte gör det man ska, speciellt en fredag som denna, haha. 

*Josse sjunger med i en All Time Low låt*
J: Like a rolling fucking stone
M: ... Du kastade ett hårstrå på mig!



Och så var det de här med koordinationen

Älskar när man skriver något som får en så lycklig ända in i själen. Helt underbart måste jag säga. Nåja, nu till något helt annat, ganska roligt (för mig) men inte lika roligt för den som råkade ut för detta (Juss). Igår när vi satt och chattade skulle hon springa iväg och hämta en skiva, det blir tyst och efter en stund får jag detta meddelandet;



Idag såg det ut såhär när vi chattade;



Så nu, för att visa att jag stöttar Juss, tycker jag att alla kan ge henne en vänlig tanke om att bli må bättre och inte göra om samma sak igen (trots att jag tyckte det var ganska roligt. Skadeglädje ni vet).

Andra höstlovsdagen spenderades...

... med Juss och Ris. De kom till mig vid tio tiden, som vanligt spenderade vi först en bra stund med att prata innan vi gjorde det vi verkligen skulle göra - locka Ris hår, haha. När det var klart lockade Juss mitt hår just for fun samtidigt som Ris gjorde en kladdkaka som vi sedan åt direkt ur formen, haha. Sparsamma med disken i alla fall! Efter det drog vi till Åhus och fotade och låg i en skog och stirrade upp bland träden. Det var riktigt mysigt måste jag säga. Nåja, Ris åkte hem och Juss stannade fram till en halvtimme sedan, vi har ägnat denna tiden åt att kolla på The Blackout live och ja, inte mycket mer, haha. Men kul har vi haft!

Någon bild orkar jag inte leta upp så this is it. Kommer väl upp något mer senare skulle jag tro, så titta in här om ett tag. See you then!

We do it in black&white

Igår ja, vi var ju ute på sommarlust och hade lite filmmys. Fick besök av Freddies lillebror Charlie, sju månader gammal. Så söt, Ris fäste sig enormt vid honom haha. Sedan låg vi där, på några luftmadrasser efter ett antal pizzor, såg på 1408, en bit av Mulan samt halva The last song, åt godis och smsade med Malin som var saknad under kvällen. Vid tolv drog nästintill alla sig till Konsum och därefter hemåt för att sova. Lyckad kväll ♥





































Fredagskväll

Ett bra sätt att sparka igång höstlovet på, var definitivt att ha myskväll med gänget. I en liten källarlokal någonstans på Sommarlust guppade vi rundor på luftmadrasser, åt godis och såg film. Hur underbart som helst. Och som vi skrattade. Jaja, nu är jag måttligt trött kan jag säga, ska strax dra mig till sängen. Bilder kommer upp imorgon peeps, sov gott until then ♥

Ont i halsen och slut i huvudet

Berättade inte vad jag skulle göra idag innan jag stack ju. Brukar oftast vilja hålla mina små projekt hemliga tills de är klara, så idag tog jag med mig kameran och min fortfarande onda hals (som inte mår bättre efter allt skrikande direkt) och åkte in till stan. Där mötte jag Juss och vi gick upp till min fasters lägenhet, sedan joinade Zigge och Ris oss. Vi ägnade en stund åt att freaka och fixa till oss innan vi åkte iväg för att jaga spöken och fota. Galet kul! ♥

Vi går på ingenting och lever för att skratta

Jag är så sjukt hungrig! Men jag har spenderat denna söndag på det bästa sättet och inte haft ångesten, kanske för att vi dessutom har sovmorgon imorgon och fortfarande inte har börjat med schemat än? Ja, kanske lite därför.
Bea och Johanna kom i alla fall hit vid fyra, vi åkte till Åhus och fotade. Ja, Åhus. Ja, i havet. JA DET VAR SJUKT KALLT. Mina fötter fryser fortfarande, haha. Olidligt kallt, men det blev en del bra bilder, som jag lägger upp här när de är färdigredigerade, vilket antagligen inte blir förens imorgon eftermiddag. 
När vi var klara ställde vi oss inlindade med handdukar i skogen, under ett paraply i regnet och lyssnade på live-spelningen av Salem från Malmöfestivalen i torsdags. Det var faktiskt väldigt mysigt. Väl hemma hos mig sen, satt vi vid garderoben under en enorm filt och kollade på bilder och snackade om allt möjligt. Ja, en toppen dag helt enkelt ♥

Can you find me?





(Världens bästa gömställe när man leker kurragömma!)





© Mikaela Olsson

Tidigare inlägg
RSS 2.0