May 31 2013

Hur knasigt är det inte att det redan är den siste maj? Med andra ord, idag är det den sista vårdagen, för imorgon är det officiellt sommar. Jag vet att jag har babblat en hel del om att tiden går fort, men det är inte någon lögn. Det känns seriöst som det var januari precis. Jag har fortfarande inte riktigt vant mig vid att snön och kylan är borta för gott... eller åtminstone till hösten. Men jag antar att jag bara behöver blinka, så är det väl september.

May 30 2013

Idag har det varit en sådan där underbar dag. En sådan dag man ser tillbaka på eller längtar efter under den ruggigaste vintern. Tjugo grader, en vacker blå himmel, solsken. Jag klippte gräsmattan, så allting luktade nyklippt gräs och jag gick runt i mina jeansshorts för första gången sedan förra året. När vi sköt fram längsmed motorvägen lyste alla rapsfält och när solen började gå ner färgades allting guldgult. Inne i stan blommade alla syrener och kastanjeträd och i bilen spelades Du & jag döden. En helt underbar dag med andra ord.

Vivir mi vida


May 29 2013

Ibland känns det som de negativa nyheterna aldrig kommer ta slut. Varje dag jag öppnar tidningen läser jag "Så och så många varslade", "Ännu ett företag tvingas lägga ner" eller "Ytterligare så och så många blir arbetslösa efter nerskärning". Förra veckan gick Siesta! omkull och denna veckan var Peace & love tvungna att lägga ner. När det gäller festivaler handlar det ju inte bara om banden och artisterna som inte längre kan komma dit eller besökarna som plötsligt får problem med sina biljetter. Det handlar också om stadens ekonomi, hotell, restaruanger och så vidare som plötsligt tappar väldigt mycket inkomst. Ibland känns det omöjligt, som om det aldrig kommer vända, som om vi alltid kommer ligga i denna djupa arbetslöshet. Man borde ju tro att vi snart når botten och sedan kan börja klättra om, men som det känns just nu tycks vi falla handlöst ner i ett djupt hål som vi aldrig kommer kunna ta oss ifrån.

(Wow, vad deppigt inlägg det blev idag. God morgon på er, ha en bra dag!)

May MMXIII





















© Mikaela Olsson

May 28 2013

Jag tror alla har hört den där "det kändes som mitt hjärta krossades i tusen bitar när jag fick den där nyheten". Det har blivit en kliché och varje gång jag hör det eller skriver det själv, känns det som jag upprepar något som andra har sagt hundratals gånger förut. En sak man mest säger för att förklara hur ont det gjorde. Men för ett tag sedan insåg jag själv att det finns en anledning till varför man säger det, till varför det har blivit en kliché. För att det är sant. Det är sant att hjärtat, muskeln som pumpar ut blod i kroppen, kan sprängas i tusen bitar när man får höra något fruktansvärt. Det är sant att det känns som om hjärtat går itu och sedan faller ner i skorna på en. Det är sant att man kan gå igenom något som är så hemskt att det känns som om hjärtat är borta. Att det liksom inte finns kvar i kroppen längre. Att det har gått itu och bitarna har trillat ner på golvet och det kommer aldrig komma tillbaka.

Det är också sant att ibland kan man bli så lycklig att man känner hur hjärtat är sprängfullt av kärlek och glädje, att varje hjärtslag inte bara pumpar ut blod i ens ådror, utan också lycka. Hur varje cell i hela kroppen kommer i kontakt med den där lyckan och hur man tillslut känner sig så genuint glad att det känns som om man svävar en decimeter ovanför marken när man går. Det är också en sak som använts mycket i böcker och andra historier, men som är minst lika sann för det. Är det inte märkligt, egentligen, hur ett organ, hur en muskel som hjärtat faktiskt är, kan tyckas känna olika känslor, det kan kännas som om organet går i sönder men också att det är fullt av liv. Är det inte märkligt, egentligen, hur vi kan ha känslor låsta till en muskel på det där sättet, att det verkligen känns som hjärtat går itu? Är det inte märkligt, egentligen?

Solskenet färgar allt i guld





















© Mikaela Olsson

May 27 2013

Det är något speciellt med maj, när himlen är gråmulen men det är ljust till halv elva och alla löven är grönare än någonsin förr. När kastanjeträden blommar och rapsfälten är en evighet av gyllengula blommor och när det blåser en svag vind som för med sig en svag doft av äppelblommor. Regnet som hänger i luften, den mättande doften av saltvatten som sveper in från havet, måsarnas skrik, fågelungarnas bedjande rop, den tjocka, tunga luften som lovar, att ikväll kommer åskan.

May 26 2013

För ett par dagar sedan smsade José mig och frågade om jag ville gå på bio. Hon hade en speciell film i tankarna men för att vara helt ärlig tog jag inte riktigt reda på exakt vad den handlade om innan vi klev in i biosalongen. Allt jag (tja, vi) visste var att den var animerad. Alltså satt vi omringade av åttaåringar och deras föräldrar som alla stirrade lustigt på oss när vi kom in i salongen. Som om vi hade gått fel eller något. För Gud förbjude att tre tjugoåringar kan gå på bio och se en barnfilm klockan sex en lördagskväll. Vi borde antagligen ha varit ute och supit skallarna av oss. Nåja, i vilket fall som helst. Det visade sig att filmen handlade om en tjej som blev förminskad och fick hjälpa bladfolket att rädda både skogen och hela världen genom att slåss mot de onda. Egentligen var det en typisk animerad barnfilm: de goda mot de onda och med mitt vakna öga såg jag ju saker som barnen inte riktigt uppfattade. De underliggande meningarna; de goda vinner alltid, förstör inte naturen och så vidare (det är egentligen toppen att de stoppar in sådana saker i filmer, att vi ska ta hand om naturen, precis som i Wall-E, för det kan ju få barn att redan tidigt tänka på vad de gör när de är ute i naturen).

Det visade sig, att som så ofta förut, var den animerade barnfilmen toppen. En intressant historia som slutade lyckligt men inte med ett mainstream slut. Sen kan jag ju självklart inte låta bli att titta efter andra saker också, som valet av musik, rösterna till karaktärerna, manuset och naturligtvis omgivningarna. Fem av fem brödrostar på alltihopa! Jag och Z gick faktiskt och talade om det efteråt, om hur bra själva filmen var gjord, vilka framsteg animerade filmer har tagit. Det mesta såg otroligt verkligt ut och allting var väldigt detaljerat, som blommornas stjälkar eller smutsen under naglarna och, framför allt, den vackra hjorten i skogen. Allvarligt talat. Det var en fantastiskt vacker film som förtjänar all beröm den får! Det enda jag inte var helt säker på var namnet till filmen. Epic. Det tog ett tag innan jag insåg varför den hette just så. Because it is.

May 25 2013

Det slog mig just varför många har en blogg. Så att man kan berätta för ändra om diverse knasigheter som händer i ens liv. Well. När jag som bäst satt och åt frukost slängde jag en hastig blick ut genom fönstret och såg... ja vad såg jag egentligen? En random snubbe som fotade två små människor (barn eller dvärgar? Vem vet?) ute i grannens rapsfält. Nämnde jag att de här små människorna hade traditionella midsommaraftonsklänningar på sig? Efter det kom 30+ motorcyklar körande förbi huset och nu undrar jag mest, vad kommer hända härnäst?

May 24 2013

Jag vill bara poppa in här och meddela att jag har kommit till den enkla insikten att... Fresh prince in Bel Air är awesome. Fem av fem brödrostar!

May 23 2013

Well hello there. Minns ni vad jag sa för ett par dagar sedan? Kanske borde lära mig att hålla mina egna löften... men det är lustigt att bara sluta när jag har bloggat i så många år. Bara tanken på exakt hur många år som har gått får mig att känna mig gammal haha. Ungefär som när jag inser att det snart har gått ett helt (ETT HELT) år sedan studenten. Det får huvudet att snurra vill jag lova!

Jaha, så hur är det med er idag då? Solen skiner här och himlen är blå, det är nästan svårt att förstå, är vintern verkligen borta på riktigt? Är sommaren verkligen här om knappt en och en halv vecka? Otroligt. Dock kan jag faktiskt meddela, att för ungefär två veckor sedan var det riktigt kallt här. Riktigt kallt. Riktigt, riktigt kallt.



Minus 49 grader. Vi hade inte ens så kallt under vintern! Men i Sverige vet man aldrig säkert vad man vaknat upp till för väder...

May 22 2013

Det är trist det där, med Siesta! Jag visste att de hade problem, men inte att de var så stora, att de inte ens kunde hålla igång festivalen igår. 2400 sålda biljetter. Visst är det märkligt att jag själv stod där för bara två år sedan när det var publikrekord på 10 500? Saker och ting kan verkligen ändra sig snabbt. Låt oss alla hoppas att festivalen är tillbaka igen nästa år, den ger så mycket att det är synd om den bara försvinner helt och hållet.

Nu till något lite roligare. Solen skiner trots att det skulle regna hela dagen. I ärlighetens namn vet jag inte vad som är värst, eftersom jag och Z ska fota idag har jag fixat detaljerna så att det passar regn och gråa moln. Men nu skiner ju solen. Tja, jag får väl komma på något annat antar jag. Och egentligen har jag inte tid att sitta här längre, så jag säger adjö så länge nu, vi hörs när vi hörs!

Lap of honor 2013


May 21 2013

Ja, det där med bloggandet gick ju bra. Igår kan jag meddela att jag gjorde ungefär ingenting, i likhet med de senaste veckorna. Alltså har jag inte mycket att berätta om/babbla om, ja ni vet, skriva om här. För jag gör ju ändå inget intressant och det var därför jag inte bloggade igår. Om jag ska vara helt ärlig känns det... ja det känns konstigt att skriva här igen faktiskt. Efter över två veckors tystnad insåg jag att det var rätt skönt att inte skriva om minsta lilla whatever här (kanske har jag kommit upp i den där åldern när man växer ifrån bloggar och liknande?) ja vad vet jag. Jag har ju dock haft bloggen väldigt länge, i över fyra år, så det var väl på tiden höll jag på att säga. Nej, det jag egentligen ville ha sagt var att jag har bestämt mig för att inte morgonblogga här varje dag längre, utan mest slänga upp bilder/texter och annat mojsigojs och sen skriver jag vanliga morgoninlägg den dagen jag har något att säga. För det börjar bli rätt trist nu, att tjattra om väder och vind.

May 19 2013

Igår vad det som sagt fint väder, jag citerar J "Ganska varma?! Det är typ 30 grader i skuggan." och idag har det varit gråmulet och disigt. Klockan åtta imorse vaknade jag av världens åskknall följt av spöregn. Jag är fortfarande inte helt säker på hur jag kunde somna om mitt i åskovädret, men på något sätt lyckades jag. När jag väl steg upp var klockan vid ett, jag åt frukost och sedan började dagens fotboll halv tre. Klockan fem kickade säsongens sista Chelsea match igång (2-1 och tre poäng till oss vilket säkrade tredjeplatsen) och nu är Premier League avslutad. Det känns tomt... och konstigt, precis som det gjorde igår när Bundesliga tog slut. Här måste jag bara flika in och säga att BVB definitivt avslutade säsongen med flaggan i topp genom att dra på sig två straffar, få Weidenfeller utvisad när alla tre bytena var gjorda och därför fick mittfältaren Kevin Grosskreutz kliva in som målvakt. De förlorade matchen också, på hemmaplan. Dumma knäppisar.

Nej, i skrivande stund sitter jag och tittar på VM finalen i ishocky (kommentatorn slängde ur sig ett "SCHWEIZAREN TAPPADE SIN SPADE" för en liten stund sedan. Okej). Vi hörs imorgon, låt oss alla hålla tummarna om att vi har ett nytt VM guld då!

Solskensvår

























© Mikaela Olsson

May 18 2013

Jaha, godmorgon på er! Det är en vacker och ganska varm dag som jag har spenderat inomhus. Jag steg upp vid halv ett och åt en ganska långdragen frukost, när den var färdig bakade jag och nu sitter jag framför TV:n där uppe. Det är fotboll, precis som vanligt på lördagarna. (Vi behöver inte prata om gårdagens match. Det räcker med att jag säger att matchen var 134 minuter lång med fjorton gula och två röda kort. Till och med Papa Mou blev uppskickad på läktaren och det sammanfattar allt). Ikväll är det ju Eurovision också, som jag faktiskt hade tänkt titta på. Jag har ju sett båda semisarna och jag bryr mig ju noll om musiken, men mellanakterna har ju varit fab, så jag är faktiskt nyfiken på vad de har att bjuda på ikväll!

Nej, nu ska jag försvinna härifrån. Säsongens sista runda i Bundesliga börjar om fem minuter!

Blinded by the light

















© Mikaela Olsson

Interval act

Jag är ju egentligen inte så mycket för Eurovision, men detta var helt fantastiskt!


May 17 2013

Det var ett tag sedan. Mer än ett tag sedan, faktiskt. Diverse saker har hänt den senaste tiden som gjorde att jag inte bloggade, varav inget ska vi diskutera här. Oftast brukar man ju säga, när man gått igenom något tungt, att man "Har kommit ut på den andra sidan mycket starkare". Jag är fortfarande inte på den andra sidan, men det går åtminstone framåt och det är ju alltid något. Så, vad har jag då hittat på de senaste veckorna när det har varit tyst här? Nja, inte särskilt mycket faktiskt. I ett försök att fly från allting så har jag tittat på fotboll. Massor, massor av fotboll. Champions och Europa League semisar, der Klassiker, typ fem Bundesliga matcher och flera viktiga Premier League matcher för att inte tala om La Liga och så förstås Europa League finalen i onsdags. Aldrig har jag skrikit så mycket när jag tittat på fotboll. Kan bli ändring på det ikväll dock, eftersom det är Copa del Rey finalen mellan Real och Atletico vid halv tio.

Nu ska jag ge mig ut på en promenad i det vackra men väldigt blåsiga vädret. Vi hörs när vi hörs!

May 16 2013


Let the waves wash the pain away V

























© Mikaela Olsson

RSS 2.0