April 20 2013

Vet ni vad som är galet svårt ibland? Att börja blogginlägg. Det är liksom, när man väl har kommit igång rullar allting på, men att väl starta är en helt annan sak. Hej känns fult och ibland står det stilla i skallen, man kommer liksom inte på något bara så där att börja snacka om. Idag, dock, fick jag igång dagens morgoninlägg genom att prata om hur jag inte visste hur jag skulle börja. Fint, eller hur?

Hur är det med er idag? Med mig är det finfint, men jag är lite trött. Vaknade vid kvart i tolv och kom på att jag bara hade fyrtio sidor kvar att läsa i boken jag håller på med, så jag plöjde igenom det innan jag steg upp, för jag ville se hur allting slutade. Toppenbok. Recension kommer upp senare... ja ni vet, här. Annars då? Jo igår hade jag en fin eftermiddag med José, hämtade upp henne i stan vid två och resten av eftermiddagen satt vi i min säng och snackade om allt och inget medan vi spelade kort och myste med katten. När jag skjutsat henne in till stan svängde jag inom Hemmakväll och fixade nödvändligheter inför min fredagskväll; godis och en film. Jag kom hem med inte riktigt den film jag hade tänkt mig, men det blev bra ändå. The perks of being a wallflower. Har velat se filmen sedan... ja, sedan den kom ut på bio i England, vilket var i september. Jag har en sådan där märklig grej att jag inte riktigt vill se filmer som är baserade på böcker, om jag redan läst dem, för oftast så är boken och filmen två helt olika grejer. Och så är karaktärerna dessutom. Men jag kan ändå inte låta bli... (The Hunger Games, The lovely bones, Mao's last dancer, Memoirs of a geisha, Harry Potter böckerna, The Help, The Notebook och nu Perks). Kan ju dock meddela att jag ska hålla mig så långt som det bara går ifrån filmversionen av The Maze Runner. Det räcker gott och väl med att jag inte kan få ut min fantasibild av the Grievers ur skallen, behöver inte se dem på en filmduk ovanpå allt... Nej i vilket fall som helst, Perks var faktiskt helt underbar. Små deltajer som inte stämde, men så är det ju alltid. Över lag dock, måste Perks vara den bästa filmatiseringen jag sett av en bok, hatten av för det. I loved it!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0