Piraterna - V

Och här har vi veckans bilder på piraterna! Poes ungar är nu 31 dagar medan Marys är 22 dagar! De växer så fort, de små liven ♥








30 juni 2012

Slog mig i natt faktiskt, när jag var den enda som var vaken i hela huset (vilket i vanliga fall inte är ett dugg ovanligt, men det kändes konstigare nu när det var ytterligare fyra personer till i rummet bredvid mitt...) att det är den sista junidagen idag. Den allra sista. Hemska tanke. Jag som älskar juni så mycket och nu är det snart slut... kan också meddela att jag har sovit alldeles för lite, är uppe alldeles för tidigt och fortfarande inte har fått någon frukost i mig vilket idag ger mig ett relativt sentimentalt humör. Tillsammans med de vanliga argsinta känslorna jag brukar ha varje morgon innan jag ätit. Vilket är en rätt lustig kombo, det får jag ju erkänna...

Igår i alla fall, spenderade jag större delen av dagen tillsammans med familjen. Vi tittade på friidrott och satt ute i trädgården ett tag, åt jordgubbar och glass... en rätt fin fredagskväll alltså! Och när alla gick och la sig vid tio drog jag mig upp till mitt rum och tittade på några avsnitt av Sex & the city innan det började åska rätt rejält. Kände att ha datorn igång kanske inte var det smartaste draget, så efter jag gett kattungarna sin nattvälling stängde jag ner den, kröp ner i sängen och läste en bra stund innan jag somnade någon gång vid halv tre... och vaknade upp lillen vid fem. Och igen vid sextiden. Och vid sju. Så ni förstår kanske varför jag är trött nu. I vilket fall som helst ska jag äta lite frukost nu innan det är dags för lunchen...

29 juni 2012

Så var det fredag igen. Två veckor sedan stundenten. Kommer hålla på så här hur länge som helst känns det som; "Nu är det en vecka sedan studenten, nu är det två veckor sedan studenten, nu är det tre veckor sedan stundenten..." När jag tänker tillbaka så har jag kommit till samma slutsats som jag gjorde förra veckan. Det känns verkligen inte som det har gått några två veckor, snarare två år. Studenten känns som ett helt annat liv, nästan som en dröm. Hände det verkligen? Eller har jag bara fantiserat ihop allting? Hade jag inte sett ett gäng bilder på oss, som bevis på allting, så hade jag faktiskt trott att det bara var en dröm som svävat igenom mitt huvud när jag sov i natt.

I vilket fall som helst, trots att solen sken och livet var finfint för två veckor sedan så regnar det idag. Som vanligt, snarare. Förutom det är lite här i Skåneland rätt okej, det får jag ju villigt erkänna. Har inte riktigt återhämtat mig efter matchen igår (Italien vann ju, trots ett fint mål av Özil två minuter innan matchens slut...) men jag har två dagar  på mig att vänja mig vid tanken att det inte är Tyskland i final innan... tja, innan det är final helt enkelt. Känner att jag nog ska avsluta dessa skriverier nu och äta lite frukost. Micke och familjen kom hem för en liten stund sedan och jag har hunnit med att både ge kattungarna och lillekillen mat, men inte haft tid att äta själv än...

28 juni 2012

Slog mig tidigare att jag aldrig bloggade här imorse! Enda anledningen för att det inte hände var för att jag inte åt frukost framför datorn, utan framför tv:n och friidrotten. Gick ju halvbra får jag ju säga, men frukosten var god i alla fall... Igår i alla fall, jag spenderade större delen av kvällen framför Spanien - Portugal matchen, som var olidligt spännande, med sina nittio minuter med fyra extra tilläggsminuter, en halvtimmes förlängning och nio straffar. Fin match dock och straffarna var finfina, trots att mitt hjärta var ute i trädgården och vände för några ögonblick. Hade fortfarande inte riktigt hämtat mig när jag skulle sova några timmar senare haha. Och denna dagen började jag med att läsa lite och sedan följdes det med ännu med idrott och städning av ovanvåningen. Efter en promenad i solskenet tog jag en dusch och skyndade upp till tv:n för att se Tyskland - Italien, som just nu inte ser alltför bra ut. Ur en tysk synpunkt dock. Två - noll och snart halvlek, låt oss hoppas att saker och ting förändras snart. En Tyskland - Spanien final med Spanien som segrare hade ju verkligen inte varit dumt...

27 juni 2012

Försöker faktiskt lägga upp en låt här igår, men det nya blogg.se tycks inte sammarbeta när det gäller att lägga in html-koder, så det blev ingenting, som ni säkert kan se för att... det finns inget att se haha. Får väl försöka med det lite senare och hålla mig till bilder/texter så länge antar jag. 

I vilket fall som helst så är det en fin onsdag trots att solen inte är uppe och skiner ner på sommar Sverige. Jag vet att de flesta tycker att det är fruktansvärt hemskt att sommaren inte har kommit hit ännu (och missförstå mig inte nu, lite mer sol, lite mindre vind och tjugofem grader hade inte varit dumt, det får jag ju också erkänna). Men det känns nästan som om det går till överdrift snart. På radion sa de att det var så många skåningar som sökte nya pass för att de skulle kunna resa utomlands eftersom "de är så trötta på denna kalla, svenska sommar" att passkontoren har två-timmars köer och måste hålla extra öppet. Varje morgon när jag stiger upp (jag ställer faktiskt klockan på prick tio över åtta varje morgon för att gå upp och mata kattungarna, sedan går jag tillbaka till sängen igen och sover till typ ett) hör jag samma radiohallåa säga (alltid samma sak varje morgon) "och om en liten stund ska ni få lite tips om vad man kan göra en sommardag som denna. För jo, trots att det inte är varmt och soligt är det faktiskt sommar". Jag svär, varje morgon, samma sak, samma tid, samma kanal... människa. Jag kan ju helt förstå att man vill ha lite sol och värme så här på sommaren, men jag förstår inte hur alla tycks tro att eftersom inte sommaren, solen och värmen har kommit nu, till den 27:e juli, så kommer den inte komma alls. Lägg ner va. Det är fortfarande hela juli och hela augusti kvar, och om inte sommaren har kommit då kan jag nästan lova och svära på min boksamling, att värmen kommer i september och oktober. Är det bara jag som minns förra årets regniga juli-augusti dagar som följdes av en galet varm höst?

26 juni 2012

Det har slutat regna nu (äntligen) och solen skiner utanför mitt fönster. Ännu ser det inte riktigt ut som juni, men vi närmar oss, det tror jag faktiskt. Åtminstone för stunden; för idag. Tror jag ska gå ut lite senare, jag har suttit inlåst i huset sedan i lördags på grund av regnet, så lite frisk luft hade ju inte skadat, det får jag ju faktiskt erkänna. Känner hur jag fyller upp mina blogginlägg med totalt onödigt babbel om trivala saker som vädret... men det händer faktiskt inte särskilt mycket i mitt liv just nu. Igår spenderade jag säkert närmare tre timmar med att spela ett sjukt roligt barnspel så ja, ni ser, inte mycket händer. Och därför blir det tråkigt här men jag lovar att någon gång i framtiden kommer jag ha något roligt att skriva om igen. Någon gång. Senare.

En glimt av sommaren























© Mikaela Olsson

25 juni 2012

Kom på att jag skrev något i stil med "jag ska försöka blogga senare" i mitt morgoninlägg igår, precis när jag skulle sova i natt. I mitt fall betyder "försöka" helt klart "försöka komma ihåg" och det gjorde jag uppenbarligen inte. Vilket på sätt och vis är rätt lustigt, för jag gjorde inte alls särskilt mycket igår. Skypade med Lisa, tittade på Harry Potter & Fenixordern, lagade lite mat, matade kattungarna, tittade på några avsnitt Sex & the city och... tja, det var allt faktiskt. Eller nej, jag såg faktiskt straffarna i England - Italien matchen också. Men det var nog allt! Har ungefär lika mycket på schemat idag, så idag ska, ska, ska jag ladda upp lite bilder som legat och väntat på att få komma upp här i ungefär tre veckor nu. Ja, för så seg är jag! Nu har jag inte riktigt mer att säga så ehm... vi hörs senare!

24 juni 2012

Jag vaknade upp av regnet imorse och trots att jag låg kvar i sängen i närmare fyra timmar och läste, så upphörde regnet bara lite smått innan det tilltog igen. I skrivande stund vräker det ner utanför fönstret. Gör bara att jag känner att det var helt, helt okej att ligga i sängen och läsa till klockan var halv fyra! Antar dock att det är regnet som skulle kommit igår, som kommer idag istället. Lika glad är jag för det. Igår åkte vi nämligen ner till Åhus och åt, spelade minigolf (jag vann hihi) och käkade glass! Finfin lördagskväll kallar jag det! Och när jag kom hem sen matade jag kattungarna/tittade på Spanien - Frankrike. Gillar sådana här slöa, sköna dagar. Så härligt att bara koppla av, koppla bort!

Idag vet jag faktiskt inte riktigt vad jag ska göra. En skypedejt med Lisa har jag ikväll dock och jag känner faktiskt för att skriva också, regnet gör mig oväntat inspirerad. Och sedan ska jag fota också, hade jag tänkt... om jag bara hittar allt jag behöver först... Så en skattjakt i huset står på först på schemat, tätt följt av "äta" och "skriva recension på boken jag nyss läste ut" samt "mata kattungarna, mata kattungarna, mata kattungarna...". Ska försöka blogga lite mer idag dock, känner att allting här nästan faller ihop av tristess under slappa, slöa dagar som de som nyss passerat. Inte för att jag klagar...

Piraterna - IV

Här kommer då veckans bilder på piraterna! De växer så det knakar, speciellt nu när de får extramat. Helt galet vad stora de börjar bli! Poes ungar är nu tjugofyra dagar medan Marys är femton!








23 juni 2012

Årets midsommar är nu slut och jag får ju erkänna att jag firade den på ett ganska ovanligt sätt. En stor del av kvällen ägnades åt att läsa HP, men jag hann också köra en runda bara för att jag kände för det och när jag kom hem lyssnade jag på Panik medan jag lagade tacos i joggingbyxor och högklackade skor. Såg nog lika konstigt ut som det låter. Men mysigt var det! Efter kattungarna fått mat vid halv tolv gick jag upp för att titta på en Pirates film tillsammans med en påse ostbågar. Inte helt enligt traditionerna kanske, men bra mycket bättre än de flesta midsommaraftnarna jag firat i mitt liv!

Idag tyckts inte vädret riktigt veta vad de vill, i ena stunden öser regnet ner och i nästa skiner solen. Just nu är det molning och väldigt blåsigt vilket inte riktigt får mig på humör att kliva utanför dörren. Det kommer väl sluta med att jag kommer stanna kvar inne och läsa HP resten av dagen. Och se klart filmen jag började på igår, orkade inte se hela färdigt haha. Och just det, jag ska ju fota kattungarna idag också, det är ju lördag! (Hela gårdagen gick jag runt och trodde att det var lördag, så pass att jag faktiskt höll på att fota ungarna då istället, för att jag var så inställd på det. Så idag lär jag gå runt och tro att det är söndag haha. Förvirrad tjej, oja!)

Sånt som bara får en att le tills det värker i kinderna


22 juni 2012

Ja, glad midsommar då, eller vad man säger! Fint väder har vi här i Skåneland också, med spöregn och gråtrista moln samt blåst. Föga förvånande dock. Vi vet ju alla att väderguden tycks ha bestämt att det måste regna minst en gång under midsommarafton varje år för ja, varför inte? Inte för att jag bryr mig nämnvärt om det, midsommar är inte min favorithögtid på året direkt, så jag ska, i år liksom de senaste åren, fira i min ensamhet. Ikväll hade jag faktiskt tänkt äta tacos och ostbågar, dock inte tillsammans, men oroa er inte kära vänner. Det står jordgubbar i kylskåpet också, så helt avskärmad från midsommaren kommer jag ju inte att vara. Senare ska jag nog se en film eller två också, känns rätt bra att vara ensam och liksom göra vad jag själv. Men så är jag nog en liten ensamvarg också. I vilket fall som helst så har jag egentligen inte tid att sitta kvar här och snacka, jag ska nämligen ge kattungarna välling om bara en liten stund och så har jag en potion som håller på att bryggas i trolldrycksklassrummet. Måste ju arbeta för att Slytherin ska få årets House Cup på Pottermore ju!

21 juni 2012

Jag var faktiskt på ett jättebra humör när jag vaknade. Riktigt glad, för första gången på ett bra tag och jag kände att jag faktiskt skulle göra allt i min makt för att denna dagen skulle bli en bra dag. Men nu bara försvann alltihopa och jag tror att det har lite att göra med den nya designen på blogg.se. Alltså den är ju fin och så men den är alldeles för lik tumblrs. Och så stör det mig galet mycket att när jag klistrar in texter från word så blir det i det typsnittet och storleken jag skrivit med där, istället för det jag vanligen har på mina bloggar. Dö.

Anyways. Vad har hänt sedan jag bloggade igår morse? Tja, jag läste lite mer än tvåhundra sidor i Fenixordern (jag läser och läser och läser men jag kommer aldrig någonstans i den där monsterboken), tog en promenad nere i skogen och lagade faktiskt middag till mig själv, tro det eller ej, men så duktig är jag, så att jag kan laga pasta carbonara haha. Sen skrev jag lite på kvällen, låg en stund på taket och tittade på stjärnorna innan jag nattmatade kattungarna och sedan la jag mig och läste ett tag innan jag somnade! Nu, tja, nu är ju klockan nästan halv fyra, men jag ska strax ta itu med lite städning innan jag ska mata kattungarna igen och sedan tror jag att jag ska gå ut lite, möjligen med kameran. Det är ju så fint väder idag och jag hörde något om regn imorgon...

Tvåtusen människor

Kylan slår emot dig
vinden är kall
vattnet kluckar hotande, rör sig mörkt under fartyget
en hand som trycker din
värmen reflekteras mot din kalla handflata
du söker efter en trygghet men finner bara den svala luften
skriken ekar, det skär i dina öron
du försöker gömma dig men du vet att du måste kämpa
någon hoppar över relingen, du följer henne med din blick
vet att hon träffar ytan men hör aldrig ett plask
panikslagna människor inser att de kommer dö
de skriker för att få hjälp, de ber till en gud som inte lyssnar
de gråter, de försöker lugna men alla känner samma sak
livbåtarna glider i väg, stilla genom vågorna
du ser dem försvinna bort, önskar du var där, önskar du var någon annanstans
en knuff i ryggen och du staplar framlänges
lägger händerna på relingen, ser det mörka havet där nere
ser folk flyta omkring i vattnet, de vita flytvästarna glimmar i det svaga ljuset
någon skriker till, drar dig tillbaka till verkligheten
en raket skjuts upp, ett enormt brak överljuder allting annat
fartyget rör på sig, du känner hur de skakar, nästan lyfts upp
håller handen hårt om en dörrkarm, känner hur fötterna börjar tappa fästet
båten lyfts upp, högre och högre
folket skriker, barnen gråter
paniken rinner genom dina ådror men du kan inget göra
du klamrar sig fast, håller dig kvar, kämpar för att behålla lugnet
ett enormt brak ljuder över Atlanten
när Titanic bryts på mitten och du flyger ner mot ytan
aktern sjunker sakta ner mot havets djup och du håller dig fast i dörrkarmen
känner hur resten av fartyget börjar glida ner mot djupet, du känner hur du dras ner i det mörka
iskallt vatten rinner över dina fötter
du huttrar till och ser livbåtarna som guppar bort, allt längre bort
utom räckhåll
panikslagna skrik och gråt, människors sista ord
dödsryckningar och förlorade liv
allt försvinner bort
du dras djupare ner
med vatten till låren drar du ett djupt andetag
du förstår att det är ute nu
hoppet är borta
det är försent
stående glider du ner i havet
omsluts av det mörka, det kalla, det kvävande vattnet
ett sista andetag, en sista blick mot livbåtarna, mot de levande, mot stjärnorna på himlen
en önskan om att vad som än kommer efter döden är en barmhärtighet
och när fartyget glider under ytan kan du inte låta bli att titta, se dig omkring
döende människor finns överallt
vita, lysande kroppar flyter omkring i vattnet
och medan du känner hur syret tar slut och överlevnadsinstinkten tar över
ser du stjärnhimlen försvinna och du känner hur fartyget drar dig djupare ner i det mörka
det okända
du önskar du visste hur man simmade, men du förstår nu
att detta var ditt öde, din lott i livet, ditt slut

Hör du?
Hör du hur de spelar på däck?
Fiolernas svaga melodi som svävar ut i universum
beblandas med skriken på rop, tjuten efter hjälp, efter barmhärtighet, nåd
musiken drunknar bort i de plaskande ljudet från män som kämpar sig fram i vattnet
kvinnornas kjolar släpas i havet
en raket skjuts upp och överljuder allt
världen tystnar innan fiolen tar ton igen

Hör du?
Hör du hur de spelar på däck?
För en förlorad tid
en framtid som aldrig kommer
den annalkande döden
de vaggar dig in i säkerheten
trygghetens täcke
de blir musiken som ekar över Atlanten
när du sluter dina ögon och försvinner bort från jordens yta
och bara blir ett minne blott

Och om man tittar riktigt noga
kan man än se isberget som Titanic körde på
om man tittar riktigt noga kan man än se 1514 vålnader dansa på havsytan
när man rör vid Atlanten rör man vid de döda, de bortglömda, de sedan länge försvunna
och när mörkret faller och stjärnorna visar sig
när havet ligger stilla och lugnt
så som det gjorde ju den där dagen för etthundra år sedan
och man stänger ögonen, blundar för en sekund och spänner öronen
då kan man fortfarande höra tvåtusen människors panikslagna skrik
då kan man fortfarande höra ropen på hjälp
då kan man fortfarande höra bönerna om ett bättre liv
om man tittar riktigt noga kan man se liken på havsbottnen
deras föredömande blickar, deras besvikna miner
deras skelett ligger där kvarglömda på samma plats de landade på då ingen kunde rädda dem

20 juni 2012

Jag är som sagt väldigt aktiv här om dagarna nu mera, men jag ska försöka bättra på mig ikväll, kanske lägga upp lite bilder från överraskningsfesten för Plag, eller en text? Vi får se! I vilket fall som helst hade jag en skön dag igår, jag låg och läste större delen av eftermiddagen ju och vid åtta tittade jag på finalen av Top Model All Stars (för er som också såg den... vad i hela världen hände med Angelea egentligen?). Efter det såg jag en film och ägnade resten av kvällen åt att skriva/läsa i min HP bok. Ni ser, chill, men ack så skönt och välbehövligt. Denna dagen kommer väl inte bli mycket mer annorlunda tror jag inte, men jag bryr mig inte. Det får vara att jag är arbetslös, men ledigheten som avsaknaden av arbetet ger är i alla fall någonting jag behöver och någonting jag längtat efter sedan... öh... januari?

19 juni 2012

Jag orkade inte skriva ett inlägg när jag steg upp imorse, först och främst för att jag var jättehungrig och åt direkt när jag startat upp datorn, och sedan för att jag gav kattungarna mat med nappflaskan efter det, och glömde helt enkelt bort att blogga. Sedan dess har jag gömt mig uppe på mitt rum tillsammans med min Harry P bok och det är först nu som det slog mig att jag kanske borde skriva något här. Väldigt perfekt tillfälle för blogg.se att ändra designen på själva bloggportalgrejen eller vad det heter, här där jag skriver inläggen. Blev totalt förvirrad först och hittade verkligen fram eller tillbaka. Visserligen är det bra mycket snyggare nu än det var förut, det får jag ju erkänna, men jag tycker designen är alltför lik en annan, bra mycket större och kändare bloggportal. Just sayin'.

Det är väl nu antar jag, som ni vill höra något sjukt roligt jag har gjort eller läsa om ett galet äventyr jag varit med om sedan jag bloggade här sist. Men då får jag ju tyvärr meddela er att det händer inte så mycket i mitt liv under somrarna och lika glad är jag för det. Igår kom dock Zigge och Josse förbi en sväng, vi gosade lite med kattungarna och tittade på film/pratade om allt möjligt men absolut inte framtiden och allt vad det innebär. Det var väldigt skönt faktiskt. Sådana spontana dagar där man inte har något speciellt mål med mötet, sådana dagar borde det finnas fler av! Senare på kvällen, efter de åkt, tittade jag på Spanien - Kroation, en rätt trist match men det blev ett mål i alla fall och skönt var ju det. Efter det ägnade jag resten av kvällen åt att titta på UB och resten vet ni ju. Inge vidare händelsefullt antar jag och denna dagen kommer inte innehålla mer intressanta saker heller. Vilket jag får säga att jag njuter av!

18 juni 2012

För de allra flesta ungdomarna är detta den första sommarlovsdagen på den första hela sommarlovsveckan. Men för mig, som nyss tagit studenten, är detta bara den första dagen av arbetslöshet. Jag kan ju inte direkt säga att jag avskyr det, visserligen hade det väl varit skönt att tjäna pengar, men jag är så trött, helt slut faktiskt, efter detta intensiva skolåret, att en arbetslös sommar snarare blir till en välbehövlig vila över årets värmaste dagar. Arbeten och pengar får komma senare, nu ska jag vila upp mig efter tre år på gymnasiet och allt vad det betyder!

"De finaste bilderna går inte att fånga med en kamera"



















© Mikaela Olsson

17 juni 2012

Igår kom det lite gäster hem hit för att fira min student, vi grillade, åt jordgubbar och tårta och hade allmänt mysigt. När de åkt hem stannade jag uppe en bra stund faktiskt, chattade och redigerade bilder, som ni säkert redan sett. Gick inte och la mig förens det började ljusna men kunde ändå inte sova längre än till klockan ett, så det var då jag gav upp och steg ur sängen. Nu har jag precis ätit frukost och framför mig ligger en helt orörd dag som jag kan spendera precis hur jag vill. Har saknat detta, det självständiga, det göra-vad-jag-vill-när-jag-vill som så lätt försvinner under terminerna. För då är det så mycket jag vill göra, men jag har bara ett par lediga dagar i veckan, men idag gör det inget om jag inte titta på den där filmen jag vill se, jag har tid att göra det imorgon istället, eller dagen efter det eller dagen efter det eller dagen efter det...

Piraterna - III

Nu är det ju lödag igen (jaja jag vet... men för mig är det fortfarande lördag för jag har inte gått och lagt mig än!) och här kommer veckans bilder på kattungarna! Nu har vi ju två kullar men de delar på piratnamnen, de är ju bara fyra ungar, två i var haha. Förvirrar mig också jämt och ständigt på Marys ungar, men jag är rätt säker på att jag satt rätt namn på rätt unge, ganska säker... de är ju så lika! I övrigt kan jag också berätta att Poes bebisar nu är sjutton dagar medan Marys är åtta dagar!









Veckans bild



Mary har haft sina konstiga grimaser going all day. Denna var dock inte rolig, bara läskig. Zombiekatt...

16 juni 2012

Nu har jag tagit studenten.

Ärligt talat hade jag inga större förväntningar på själva dagen, men hela studentjuhuet var ju galet kul! Hela dagen med klassen var så fin och perfekt! Studentmottagningen var lite seg, men det är väl lätt att det blir så antar jag, men jag ska inte klaga, jag fick fina presenter och bar runt på lillkillen större delen av kvällen innan Micke och familjen åkte hem. En fin dag i alla fall, fylld med ångest visserligen, men den var fin ändå. Ska berätta mer om den senare, när jag fått alla bilderna och orkar berätta om hela alltet. Nu ska jag dock äta frukost!

15 juni 2012

Dagen D. Dagen då tretton år i skolan avslutas. Dagen då jag tar studenten.

Studentbalen 2012

Nu, när jag har en liten stund över, tänkte jag berätta om balspektaklet som gick av stapeln i söndags! Jag steg upp tidigt på morgonen (hehe, tio, men det var tidigt för att vara mig!) och tvingade i mig frukost, vilket var svårt eftersom jag var galet nervös. Men tillslut var vi på väg i alla fall, jag och mamma. Det första stoppet var till min frisör, där vi spenderade nästan en timme med att fixa till min baluppsättning. När det var klart körde vi vidare mot Bromölla och casa de Zigge där jag skulle bli sminkad. På motorvägen möter vi enorma bilköer och det är först efter en bra stund som vi inser att 1. Bilköerna har uppstått på grund av alla de festivalbesökare som skulle hem från Sweden Rock och 2. Vi kommer hamna i de där köerna när vi ska hem, vilket vi absolut inte har tid med. Men det ordnade sig. När vi kom fram blev jag sminkad rätt snabbt ändå och sedan fick vi en vägbeskrivning som tog oss på en utflykt, men som också gjorde att vi undvek hela karavanen, så det var skönt!

Väl hemma visste jag att jag var tvungen att äta men jag ville inte förstöra mitt läppstift, så jag bredde en ostmacka med marmelad till mig, som jag åt med kniv och gaffel rakt på bordet haha. Vi kom hem ungefär 40 minuter hem innan vi skulle åka igen, så jag hann bara svälja mackan innan jag fick springa upp och byta om till balklänningen och alla tillbehören som skulle på. Fem minuter sent kom vi i alla fall väg, med mig väl inpackad i bilen haha. Väl i stan lyckades jag och mina elva centimeters klackar ta oss över kullerstenen och bort till vår mötesplats; utanför Graffiti! Jag hann precis bort och säga hej till Josse och stå där i ungefär två minuter innan bilen rullade in och stannade mitt framför oss. Ut kliver tre pojkar (vilket jag inte alls fick ihop, huvudräkningsmässigt, eftersom den ena skulle vara vår baldejt och den ena var chauffören, men vem var den tredje...?). Nåja, vi sa hej och fick champagne och sedan var det då dags med det mest otroliga, att sätta oss i bilen. Jag säger otroligt, för det var en historia för sig själv. Han som satt i passagerarsätet erbjöd sig att hålla våra saker medan vi satt oss och det började med att Josse fastnade i sin väska... mer än det säger jag inte. Men när vi, efter många om och men, fått in allt vad klänningar, sjalar, väskor och champagneglas heter, så kunde vi äntligen köra iväg. Röda mattan rullas ut klockan tre på Bäckaskog, men som gäst får man komma så sent som fem, innan det var dags för mingeldrink. Så vi åkte från stan vid tjugo över tre och kom bort till bilköerna vid tjugo i fyra tror jag. Och för er som inte förstår hur många människor det är som går på studentbalen och hur många som är där och tittar, så kan jag säga att vi köade i ungefär fem kilometer. Det som skulle tagit oss runt åtta minuter att köra, tog oss 40 minuter att småputtra framåt. Men vi hade kul i bilen, lyssnade på vår amerikanska chaufför och passagerarkillen när de pratade om allt möjligt konstigt (om jag säger vad de pratade om kommer ni tro att de var konstiga, vilket inte alls var fallet. De var faktiskt väldigt trevliga haha).

När vi, efter ett litet missöde (Josse lär ju skratta högt nu, för hon vet precis vad jag pratar om) så rullade vi tillslut in på slottsgården och stannade. Baldejten gick ur först och sedan fick jag och Josse knyckla oss ut, vilket helt klart var lättare sagt än gjort. Men ut kom vi, efter en bra stund dock haha. Vi lämnade chauffören och passagerarsnubben bakom oss och gick ut på den röda mattan (snarare den mönstrade mattan) som faktiskt var en besvikelse, för den var både liten och kort. Efter det kom vi rakt ut bland människohavet, blev fotade och träffade en massa människor vi kände och kramade om klasskompisar som vi nästan snubblade över haha. Både Zigges och Josses familj ägnade en ganska lång stund åt att fota oss, men de bilderna har jag fortfarande inte, så om jag får tag på dem kommer de upp här en annan gång haha.

Då klockan närmade sig fem (och efter att jag och J insett att vi inte bara tappat bort vår baldejt och inte kunde hitta honom) kollade vi vår placering på det enorma placeringspappret och precis när vi skulle gå in på slottsgården dök baldejten tack och lov upp haha. Vi gick i en samlad trio in och drack en ganska äcklig välkomstdrink medan vi försökte gömma oss från regnet under två stora träd. Efter en timmes minglande, snabbmöte med gamla kompisar och olidlig smärta i fötterna, fick vi äntligen gå in i... tja, ladan, för att börja äta. Vi hittade snabbt våra platser på b-bordet (b som i bäst haha. Mer om det senare). Förrätten var redan serverad när vi kom in och vi bröt isen med våra bordsmänniskor genom att diskutera vad som var och inte verkade vara ätbart på tallriken (det fanns en konstig brunaktig goja på tallriken som såg väldigt icke-ätbar ut. Vilket den visade sig vara också). I början gick samtalet rätt segt, men allt eftersom (allt eftersom folk började få lite i sig) blev det bra mycket gladare och skojigare på bordet. Det var någonstans där, precis i slutet av förrätten, som en utav snubbarna på bordet började med "Nu skålar vi, bästa bordet! SKÅÅÅL". Och sen skålade vi, ja jäklar. För varje rätt skålade vi och där emellan skålade vi lite till haha. Så medan ett gäng söderportare vallfärdade upp på scenen för att hålla helknasiga och totalt onödiga tal, så satt bord b och åt varmrätt och skålade för oss själva haha. Mellan rätterna försvann en hel del från borden ut till baren, så jag och Josse flyttade närmare varandra (jag satt på vänstersidan, sedan satt baldejten och sedan satt Josse, så när han försvann hoppade Josse upp på hans mycket vingliga stol haha) och satt mest och konverserade för oss själva. När efterrätten sedan kom hade bordet fått bra mycket att dricka så stämningen var hög vilket var kul faktiskt. Och efterrätten var väldigt god!

Efter middagen städade arbetarna undan de flesta borden i ladan och skapade på så vis ett dansgolv. Jag och Josse mötte upp Zigge och sedan vandrade vi runt på slottsgården, delade en cider, satt inne i ladan och snackade/tog en massa sjuka bilder haha. Vi hann också med en dans var med vår baldejt, ja, jag och Josse då. Zigge spelade safe och dansade inte, men å andra sidan såg jag inte heller hennes baldejt ute på golvet haha. Vid tolv drog vi ifrån balen efter en lång och intensiv dag och efter en hel del gulliga avsked med en hel del fulla människor haha. Allt som allt, en mycket bra dag och ett mycket fint minne att ha till kyliga framtidsdagar!




Jag har ingen bild på mig, Josse & vår baldejt på röda mattan, så jag bjuder på en bild på Bea & Johanna med sin, så ni får se mattan och omgivningen!







Linnea & Sara i sina fina, röda klänningar!



Sara, Josse, jag och Zigge med våra fina fejksmile som liksom fastnade i facet efter ett antal foton haha.







Och här ser ni själva slottsgården samt en del av alla de människor som var med på balen!



Johanna, Josse, jag & Bea under mingeldrinkstimmen!





Jag träffade Niklas för första gången på tre år och vi var ju tvugna att ta en bild för att föreviga det ögonblicket!



Linnea, Bea, Josse, Ghia och Anya sittandes!



Jag har fått en del frågor om vi tar en gruppbild tillsammans, alla gästerna på balen, som en hel del gör på sn studentbal. Svaret på den frågan är nej och här har ni anledningen till varför vi inte gör det. 750 gäster är många människor, för många för att trycka in i en enda bild!



Ladan där vi åt. Som ni ser var det så kallt på b-bordet att många tjejer bad om filtar att ha på sig under middagen för att inte förfrysa helt!



Jag i väntan på varmrätten!



Detta var vad jag och Josse, två nötallergiker, fick som efterrätt. Sjukt gott! Typ en chokladbrowniekaka med färska jordgubbar bredvid och en hallonsorbet i den lilla skålen. Nom.







Malin, Johanna & Bea!



Linnea, Bea, Sara & jag utanför ladan.



Gruppbild, från vänster till höger; Rebecca, Emilia, Sara S, Linnea, Sara J, jag, Zigge, Josse, Muffe, Bea. Främre raden; Malin R, Sofie.









En inte särskilt bra bild på dansgolvet, men ni ser poängen av hur mycket galna, glada, dansande studenter där var!



Och hela detta jätteinlägg får avslutas med en bild på Zigge en stund innan vi drog oss hemåt!

14 juni 2012

En dag kvar. Imorgon tar jag studenten. Folk frågar mig hela tiden hur det känns och om jag vet vad jag ska göra sen. Overkligt, så känns det. I mitt huvud har vi ägnat flera månader åt att tagga till studenten och nu är studentveckan snart över, med endast huvudpunkten kvar; själva studentdagen och allt som hör till. Men sedan, när den dagen är över, så får jag sommarlov och i augusti kommer jag träffa min klass igen när vi återvänder till LBS för ännu ett skolår. Så känns det. Jag vet ju att det inte stämmer, men det är precis de som rör sig i mitt huvud. Jag har förstått att jag ska ta studenten och jag har förlikat mig med att framtiden är här nu och ja jag är dörädd men också lite exalterad och nyfiken får jag ju erkänna. Men jag har nog inte riktigt förstått att skolan tar slut och att jag inte kommer återvända, varken till LBS eller till MPKR09 igen.

Nej, jag ska inte förpesta er med mina deppiga tankar. Istället kan jag berätta, som ni dock kanske redan sett, att jag klivit upp relativt tidigt idag! Ska nämligen städa och fixa till lite i huset för om några timmar får vi långväga besök från Norrland! Eller ja, Jönköping i alla fall. Same shit. Resten av dagen kommer väl därför spenderas tillsammans med min söta unge och med allmänna förberedelser inför imorgon!

Vi är LBS:are

Det är liksom den melodin som rör sig i mitt huvud just nu, men det är väl inte särskilt konstigt antar jag... Idag var det nämligen karneval i Kristianstad! Jag åkte in och mötte upp José och P vid halv elva tiden och vi drog till rese där vi tog bussen tillsammans med ett gäng andra klasskompisar, idag i cowboy form dock. Destinationen var Muffes place i Fjälkinge där vi förfestade tillsammans med, ja större delen av klassen. Inte alla, men de flesta. Mitt i allt börjar det självklart regna också, varför inte. Men det förstörde inte MPKR09's humör, utan vi mer dansade än gick bort till bussen och bussturen var lika galen som ni misstänker, efter mängder av sprit och ja, studentdagen så nära inpå! Vi formligen skrek oss igenom hela den närmare femton minuter långa resan in till stan och det är ett under att chauffören inte kastade av oss...

När vi alla fall kommit in i stan insåg vi att vi var galet sena, så vi halvjoggar över hela stan, skriker och visslar och sjunger och blabla, alla i full cowboy utstyrsel också. Folk som inte kände till spektaklet lär ju ha undrat. Anyways, nere i Tivoliparken är det fullt kaos med skrikande studenter och funktionärer som försöker få ordning på allting och det gick ju så där får jag säga. Vi hade också svårt att hitta vår plats i tåget, men efter en bra stund såg vi det fladdrande LBS lakanet och vi ställe oss bakom tillsammans med resten av klassen samt spelarna och musikeleverna. Efter en bra stunds babblande, skrikande, några knallpulverskott och annat mojs kunde vi äntligen lämna parken och börja vår vandring genom staden. Det var poliser över allt, trafiken stoppades och vårt megasuperlånga tåg passerade över vägar och in i själva centrum där alla kanter, alla caféer, alla affärer, balkonger, ja minsta tomrum, var proppat med folk. Mängder med kameror, mängder med bilder. Och vi där i mitten som skriker och skriker och skriker och sjunger den vanliga "för vi ska ta studenten" och den klassiska "oh a ohare, vi är LBS:are", men också någon annan lustig LBS melodi som jag helt glömt bort just nu haha. Nåja, det var galet kul i alla fall. Tåget gick över hela stan och seriöst alla stannade upp för att titta. Det var så långt att LBS, som stod ungefär tre fjärdedelar bak i tåget, varken kunde se början eller slutet. Ett enormt muller, ungefär som åska, hördes från alla ändar och när jag säger muller menar jag verkligen det. Svårt att förstå, för jag kan knappt fatta det själv, att det var så många människor där.

Tåget leddes i alla fall tillbaka ner till Tivoliparken där ett gäng människor började spela på scenen och en enorm dansfest bröt ut bland alla, ja säkert åttahundra studenter som var där. Själv slog jag mig ner tillsammans med Josse, Zigge, Malin, P, Felix och ett gäng andra LBS:are i gräset och vilade, som de trötta cowboysen vi faktiskt var. Vi sattdansade och skojade, umgicks och hade allmänt trevligt fram tills jag och P drog oss till halv fem bussen och åkte hem. Slog mig nu att det var den allra sista gången jag tog bussen hem eftersom vi är lediga imorgon och jag kommer ju inte ta bussen varken till eller från studenten på fredag. Skum känsla faktiskt. 

Bjuder på denna superfina bilden på mina cowboykompisar. Ja jag vet Malin har sin mun öppen men jag ska säga er, att fota henne är inte lika lätt som det ser ut. Fyra bilder tog jag och på alla bilderna pratade hon, så tillslut gav jag upp och nöjde mig med denna haha. 



13 juni 2012

Har så otroligt svårt att fatta att jag tar studenten om två dagar. Två dagar. Det är typ 48 timmar. Fast helt ärligt, till själva utspringet är det ju mer än 48 timmar... anyway... Idag är det dock karnevalen, vilket är anledningen till att jag är uppe sent för att vara en skoldag, men tidigt för att vara en ledig dag! Var så jäkla trött igår att jag gick och la mig vid tio tiden och sedan sov jag till klockan var lite över åtta, så det var runt tio timmar. Fortfarande inte tillräckligt, eftersom jag inte har piggnat till ordentligt ännu haha. Förhoppningsvis blir det också en rolig dag så att det var värt att stiga upp fortfarande trött efter tio timmar i sängen, men jag antar att denna dagen går lite under "det blir vad man gör det till".

You say you can see me, but do you really?






Magiskt, så magiskt

Jag har ganska precis (en timme sedan så kanske inte så ganska...) kommit hem från en relativt onödig men väldigt känslomässig dag i skolan. Det var ju dagen D. Inlämning av böcker och... datorer. Så imorse när jag och P kom satt vi oss som vanligt i journalistklassrummet, tumblade lite och flyttade sedan över till 205:an där resten av klassen befann sig. Vi hade tiden klockan nio, så när det närmade sig fick vi ju ja, fixa det sista, lägga över de sista bilderna och sedan stänga ner datorn en sista gång innan vi gick ner och lämnade dem ifrån oss, högt motvilligt får jag erkänna. Sedan deppade vi tillsammans medan vi sprang över hela skolan och lämnade böcker till en massa lärare och plockade upp våra tavlor som hängde lite överallt. Tanken var att vi skulle fixa med lakanet till flaket idag, men när jag suttit i matsalen tillsammans med Zigge och P i över en timme och lyssnat på musikettornas rep inför skolavslutningen så fick jag nog. Samlade ihop det sista i skåpet, krokade av låset, tog mina tavlor och lämnade skolan för vad jag antar var den sista gången före studenten. Var både trött och hade sjukt ont i huvudet, fullpackad till max (hade till och med papper och böcker i datorväskan haha), jackan på armen, dubbla väskor och två tavlor i handen. Går mot stället där jag skulle möta upp mamma för att åka hem med henne när en bil plötsligt kör förbi mig och tutar. Inser ju att det är till mig, jag var den enda på trottoaren och det är ju en underdrift att säga att jag blev galet rädd. Var helt inne i mina egna tankar och jag misstänker att jag hoppade upp fem centimeter i luften. Hann bara slänga en snabb blick på människan i bilen men jodå, det var min baldejt haha. Vad är oddsen? Kul var det i alla fall!

Trots det fina och relativt varma vädret så skiter jag faktiskt i att gå ut och istället ska jag gå upp och powernappa i två timmar. Tro mig, det kan verkligen, verkligen behövas. Har varit så där cranky som jag alltid blir när jag är trött, i typ tre dagar nu. No good. Men jag lovar att bjuda på bilder senare. När jag har vaknat till liv igen haha.

12 juni 2012

Jag vet att jag lovade bilder (haha here we go again) igår, men jag hade faktiskt fullt upp hela dagen så jag får lägga upp dem i eftermiddag istället (om jag inte sover bort hela den). Är sjukligt trött idag, vilket inte är ett dugg konstigt, för jag har sovit lite mer än fem timmar ungefär. Varför? Jo, men när alla andra var uppe och tittade på fotbollen åkte vi ner till Hörby och ordnade en överraskningsvälkommenhemfest för Plag som kom hem från elva månader i Brasilien igår! Vet inte riktigt vad jag ska säga om känslan när jag såg honom först, det var liksom... det kunde ju bli på två sätt egentligen, först kunde det vara som om han inte varit borta, som när han kom in i rummet och allt var som vanligt. Men det kunde också bli riktigt awkward. Men det var mer som det första alternativet faktiskt. Svårt att förstå att han varit borta i nästan ett helt år, svårt att fatta hur lång tid ett helt år egentligen är, så när han frågade "jaha, vad har nu hänt under tiden jag var borta?" kom vi bara på att nämna balen, antagligen för att den var i förrgår och ja, det är svårt att tänka tillbaka på vad som har hänt under så lång tid för... elva månader är lång tid.

11 juni 2012

Studentveckan nu då. Vilket bara i sig är helt galet, men att Plag kommer hem ikväll är fan ännu galnare. Är det någon som kan fatta det? Ingen? Skönt, då var jag inte ensam då... haha. Helt seriöst, det är ofattbart. Får väl ägna resten av denna dagen till att sitta hemma och försöka förstå det. Och vakna till liv efter balen. Trots att jag sov åtta timmar (I know, men jag kunde inte somna om sen när jag väl vaknat) så är jag dödstrött, som om jag bara sovit fyra timmar eller nått. Fast balen var rolig så varför inte? Men som sagt, det spektaklet berättar jag mer om när jag hämtat alla bilderna från alla människorna, själv hade jag inte någon kamera med mig. Min lilla digitalkamera är ju inte helt... levande... längre. Nåja, enough of that. Jag ska faktiskt ta och äta lite frukost nu, men om ni är snälla och rara så kanske ni får se lite somriga bilder jag tog förra veckan när jag ätit färdigt och pillat lite med min hemsida!

I survived the prom

För det är ungefär så det känns nu. Jag överlevde. Mina fötter, not so much though. Egentligen är jag på väg mot sängen nu, ska alldeles strax sova efter en helt galen dag som jag kommer berätta mer om senare. Men jag ville bara berätta för er alla att jag är i säkert förvar i mitt eget hus och att jag faktiskt överlevde alltihopa och till på köpet hade ganska kul, något jag faktiskt inte trodde skulle hända (jag gick verkligen iväg med rätt inställning känner jag). Nåja. Sängen nu. Men jag delar av mig två riktigt, riktigt dåliga mobilbilder så länge, så ja, ni känner er lite delaktiga i min fina kväll i alla fall!





10 juni 2012

Baldag idag, den dagen de flesta flickorna i Kristianstad har sett fram emot hur länge som helst. Själv känner jag mig väldigt delad faktiskt, jag är nog mer inne på Zigges spår, att det inte kommer bli särskilt kul. Jag kommer låta väldigt tråkig när jag säger att jag hellre hade stannat hemma och myst med kattungarna eller läst under eftermiddagen, men istället kommer jag spendera större delen av sen förmiddag och tidig eftermiddag i bilen. Och eftersom resten av dagen kommer ägnas åt att fixa till mig inför balen och senare också gå på själva balen, så kan ni nog inte förvänta er en uppdatering förens imorgon när jag vaknar. Tills dess; stay in school and don't do drugs! Eller var det fel tillfälle att säga det där?

Piraterna - II





Och här har vi de nya ungarna! Fortfarande namnlösa dock.


9 juni 2012

Igår kväll mellan sex och sju kom det två nya tillskott till familjen. Japp, Mary fick äntligen sina söta kattungar. Orangea och vita är de, en flicka och en pojke misstänker jag! Det var ungefär så jag spenderade min kväll igår, myste med Mary och ungarna, tog en promenad, redigerade bilder och tittade på en film. En perfekt kväll faktiskt! De sov på mitt rum större delen av natten och när jag vaknade imorse läste jag först ut min bok och sedan klev jag upp och åt frukost. Nu står en hel lördag till mitt förfogande som jag måste ägna åt att arbeta på min hemsida och göra mig iordning för imorgon. Duscha, fixa naglarna blablabla. Ni vet själva. Det är ju bal imorgon! Jag pendlar mellan nervositet och iver. Men det blir nog bra detta! Och, en helt random sak som jag dock måste nämna för att det ska kunna sjunka in ordentligt i mitt huvud (det är väldigt svårt för mig att fatta nämnligen). Men Plag kommer hem om två dagar. Två dagar. Två dagar. Två dagar.

Minikatterna













© Mikaela Olsson

8 juni 2012

Uppenbarligen hade jag inte tillräckligt med ork för att lägga upp bilder igår (helt ärligt glömde jag totalt bort det!). Istället tog jag en härlig promenad, läste några kapitel i min bok och gick och fotade innan solnedgången. När jag kom tillbaka startade jag en film och sedan packade jag ner mig i sängen vid två tiden! Både vaken och uppe ovanligt tidigt tycker jag, men det gör inte så mycket. Jag kan ju inte vända alltför mycket på dygnet nu, eftersom jag måste upp rätt tidigt på söndag! Men än det bara fredag och för mig betyder det nu frukost och senare ska jag ladda upp bilder här. Så är det bara. Punkt slut i rutan. Om vädret fixar till sig kanske jag går ut lite, fotar möjligen. Vi får se. Det fina med ledighet utan läxor. You can do whatever you want!

Det var magiskt!

Känns som denna, min fina, lediga dag, har varit hur lång som helst! Jag gav mig iväg imorse vid åtta, åkte in till sjukhuset för att kolla mina ögon (min jävla, ständiga problem med ögonen. När kommer detta försvinna?). Jag fick luftpuffar igen, vilket alltid är lika obehagligt, och gula droppar i ögonen vilket gjorde hela världen gul. Också ganska obehagligt. Nåja, när vi var färdiga följde jag med mamma till Maxi och handlade innan jag fick skjuts in till skolan. Jag satt mig på tredje vånigen och läste i väntan på Josse, när hon väl kom gick vi ner i kjollan en stund innan vi gick bort till Tivoliparken för att träffa vår baldejt! Och när vi sedan gick skilda vägare (baldejten & jag och Josse då alltså haha) drog vi två bort till ån för en minipicknick bestående av vars en Sverige-muffin samt en flaska vatten haha. Men det var mysigt! Vi kollade runt i en mängd affärer efter det och när klockan närmade sig ett gick jag bort till Anneli. När jag var klar där mötte jag upp mamma och vi köpte balsmycken och sedan (äntligen) åkte jag hem! Så jag klev innanför dörren vid lite i tre ungefär, hämtade katten, bytte kläder blablabla, ja ni känner till historian. Nu ska jag äta lite, för jag har inte ätit annat än min muffin sen frukosten och det var ju ett tag sedan. Och ikväll ska jag förhoppningsvis ha tillräckligt med ork för att lägga upp lite bilder här haha.



Ful picknick bild. Men mysigt var det!

7 juni 2012

Detta skulle ha varit en sådan där perfekt dag där jag skulle ha varit ledig och inte behövt stiga upp förens sent eftersom jag inte har några lektioner alls idag. Men självklart skulle andra saker komma emellan. Som en tid hos läkaren tjugo över åtta på morgonen. Och en tid hos Anneli klockan ett. Vilket gör att jag antagligen inte är hemma förens tidigast halv tre, eftersom mamma och jag ska gå runt och leta efter ett halsband på stan också. Why God, why? Detta skulle ju bli min fina lediga dag, i min fina vecka, där jag var ledig från tisdag eftermiddag fram till måndag... eftermiddag eller nått. (Det låter galet, men tänk på det, i tisdags slutade jag halv tolv, igår var jag ledig, idag är jag tekniskt sätt ledig, fredag ledig, lördag ledig, söndag ledig och på måndag börjar vi sent). Så jo visst, tekniskt sätt är jag ju ledig... men ändå upp när klockan är sju... detta är inte rättvist. Inte ett dugg.

6 juni 2012

Idag är det ju, som hela svenska befolkningen vet, Sveriges national dag! Och jag firade in den med att titta på film i natt samt kliva upp klockan två nu på tja, morgonen. Man tycker ju att vädret borde vara fint på nationaldagen, men nja, det ser faktiskt ut som det kommer börja regna precis när som helst. Med andra ord lär jag stanna inne resten av dagen, läsa antagligen och se en film tror jag. Det är så skönt att all skolpluggstress är över nu och det går att andas, går att göra vad jag vill helt plötsligt. Fick också ett otroligt sug på att baka, så jag kanske slänger ihop lite muffins. Nationaldagsmuffins, alltså haha. Vi får se! Jag älskar hela det där "Vi får se vad jag orkar..." haha. Jag lär ju inte älska den meningen fullt lika mycket om tre månader, men äsch. Man ska leva i nuet, är det inte det de säger, de som vet?

Not my day

Kom på att jag aldrig bloggade när jag kom hem, men det har varit en jobbig eftermiddag så ja. Vi lämnar det så. Skolan i alla fall. Totalt onödigt egentligen, men det visste jag redan från början. Jag och P tog bussen in vid nio och satt framför tumblr i typ femtio minuter innan lektionen väl började. Malin höll sitt muntliga framförande om mimik och Rebecca sitt om fattigdom i Sverige. Efter en del avbrott och lite förseningar slutade vi i alla fall två minuter innan min buss gick, så jag fick vackert stanna kvar i stan. Dock lämnade vi skolan vid kvart i tolv eller något, för att ge oss ut på jakt efter cowboy hattar och dylikt haha. Det var faktiskt rätt kul, speciellt när vi stod på BR och testade barnhattar och Josse satt sig på baken. Varför minns jag inte... men skrattade gjorde vi haha. Elin försvann, men jag och J tog en tur bort till gamla LBS innan vi parkerade oss på rese där vi satt och snackade en bra stund i väntan på min buss och hennes tåg. Och ja, sedan åkte jag hem och sen lämnar vi det där helt enklet. Nu ska jag se film och tänka på annat.

5 juni 2012

Jag hade tänkt ladda upp de där bilderna igår, de som jag lovade er i söndags... men ärligt talat var jag för trött för att göra någonting vettigt faktiskt. Jag läste lite och efter maten tog vi en tur till Åhus och när jag kom hem... ja då tittade jag på Flickan från ovan! Och sedan sov jag, så det var min måndagskväll! Idag börjar vi inte förens tio över tio (egentligen tror jag inte att vi behöver vara på lektionen alls, om vi är klara som jag är, men vi ville supporta Malin när hon ska hålla sin muntliga redovisning!). I eftermiddag är det ju skattjakten, men varken jag, Josse eller P ska vara med på den, så vi återvänder väl hem relativt fort efter svenskan kan jag tänka mig!

What's up phone? Do you feel lonely today?

Idag har varit en... lustig dag. Luftig är nog det rätta ordet! Jag och P kom ju till skolan som vanligt, vi hade betygssamtal och fick se resultaten på de där proven vi gjort förra veckan (nio procent, det är allt jag säger...). Sedan pluggade vi (läs: tumblade) innan vi skrev projekt & företagandeprovet och ja, när det var klart hade vi håltimme. Så José drog med mig och P ut på stan på jakt efter studentpresent, själv hämtade jag ut en bok på Bokia! När vi kom tillbaka, efter typ en halvtimmes vandrande, åt vi lunch där min näsa sniffade fram att det var stekt korv med stuvade makaroner redan i trappuppgången, vilket jag inte vet om det är positivt eller negativt... haha. Nåja, efter en lååång lunch (ärligt talat så brukar vi faktiskt sitta kvar typ tjugo minuter efter vi ätit bara för att prata och ja, ta det lugnt helt enkelt. Så det var faktiskt inte sarkastiskt överhuvudtaget!) så började mediekommunikationen, där tanken var att jag och J skulle arbeta med våra hemsidor. Så blev inte fallet. Istället tumblade jag och hon pratade med Zigge. Och sen kom rektorn in för att ge oss lite mer information om studenten, lite om karnevalen och ja, utspringet och så. Det var... melankoliskt att sitta där och lyssna, det får jag erkänna! Och ja, efter det packade vi ihop och tog bussen vid halv tre hela högen! Och nu sitter jag här, efter en tjugominuterssnabbmysning med kattungarna och vet inte riktigt vad jag ska göra med resten av dagen. Inga läxor. Smaka på det.

4 juni 2012

I vanlig ordning är jag dödstrött, så här på måndagsmorgonen, men det blir nog en rätt kort dag, så jag har inte alltför mycket att dra mig för. Och när jag säger kort menar jag inte jättekort, för jag kommer nog åka hem vid halv tre, vilket bara är en timme tidigare än vanligt. Däremot kommer den nog bli lite så där lagom halvtom ni vet? På ett mindre positivt sätt, men äsch, det får gå. Och ähum... jag tar studenten nästa vecka. Hur sjukt är inte det att säga högt? Nästa vecka...

3 juni 2012

Trots att helgen känts lång (i fredags trodde jag det var lördag och i går trodde jag det var söndag haha) så känner jag att en dag till hade nog inte varit helt fel. Mycket för att jag, smart som jag är, inte har börjat plugga på det där projekt & företagande provet jag har imorgon, ännu. Dumt, jag vet, men det har varit så skönt att njuta av helgen, av kattungarna, av Ugly Betty, musik, promenader, fantastiska böcker, sena nätter och långa sovmorgnar, fina foton och så vidare. Nu känner jag dock att jag måste ta tag i allting, i alla fall en gång till. För om jag har räknat ut rätt, så kommer detta vara det sista jag gör i skolan innan studenten. Det sista provet (om jag nu klarar det... haha). Och det är inte bara det sista provet denna terminen, detta året, före studenten. Utan det sista provet på gymnasiet, det sista provet på LBS. Och, om jag nu inte vill läsa vidare, kanske det sista provet jag skriver någonsin. Skolvis i alla fall. Hur otroligt är inte det? Får svindel bara jag tänker på det... så nej, nu ska jag plugga hela dagen och skriva ett perfekt prov imorgon och sedan kan jag lägga pluggandet på hyllan!

One year

Hela dagen har jag tänkt tillbaka på vad jag gjorde för exakt ett år sedan. Jag umgicks med Alex. Och vi åkte till Siesta! Och vi såg våra älskade band live. Det är helt galet otroligt att det har gått ett helt år sedan dess! Ett helt år sedan hon var här, ett helt år sedan vi gick omkring i Hässleholm och undersökte staden, lyssnade på musiken, njöt av värmen och varandras sällskap. Ett helt år sedan vi fotade 450 bilder på våra favoritband. Ett helt år sedan vi kom hem till mig och tittade igenom bilderna, gapskrattade när vi såg galna bilder på Ben, Si och Fraser. Ett helt år sedan vi låg uppe i dubbelsängen på morgonen och myste med kattungarna som tultade runt på täcket. Ett helt år sedan jag lagade pannkakor till oss som frukost. Ett helt år sedan vi åkte till Åhus och fotade i skogen. Ett helt år sedan jag stod där på perrongen i stan och vinkade av henne i hettan och solskenet, en sådan kontrast mot den tidigare gången jag sagt adjö till henne på samma ställe, då det hällregnade småspikar. Tänk att det är ett helt år sedan!

























Så här glad var Alex när vi skulle dra hemåt och vi insåg att rulltrapporna inte funkade! Toppendag, trots bristen på rullande trappor haha. Om man kunde spola tillbaka tiden alltså...

Piraterna - I

Förra året fotade jag ju mina kattungar en gång i veckan och la upp bilderna här på bloggen tills de blev nästan två månader har jag för mig. Jag tänkte att jag skulle göra samma sak nu (jag vet också att en hel del av er är nyfikna på en närmare bild på dem) och på så vis kan både ni och jag följa deras utveckling gradvis! Tyvärr dog två av dem igår (den krämfärgade och en utav de orangea). Vi vet inte varför, det kan vara för att de hamnade lite utanför och tappade energi och inte orkade kämpa sig tillbaka, men det kan också vara något fel på alla kattungarna (eftersom två dog så snabbt inpå). Så vi får hålla tummarna för att dessa tre klarar sig i alla fall! Jag har också namngett dem (nu även de som dog Zigge!) och detta året satsade jag på en piratklang! Så detta är min fina lilla kattkull, piraterna! Nedanför ser ni dem och deras namn, imorgon lägger jag upp fler bilder på dem samt en bild på varje kattunge där ni kan se hur stora de är jämfört med min hand haha. De kattungar som inte klarade sig fick namnen Captain Kidd (den orangea) och Sir Francis Drake (den krämfärgade). Så, här har ni dem i alla fall, de återstående kattungarna ur årets kull, tre dagar gamla!






2 juni 2012

Ibland, när jag läser något, ser något eller upplever något speciellt, kan jag undra, vad är meningen med att gå runt i denna hemska värld och vara glad, när det finns så mycket olycka, så mycket fruktansvärda saker och så många brutala människor? Men kanske är det just det, att mitt i allt detta hemska och fruktansvärda måste man vara glad. Man måste försöka vara lycklig trots allt det fruktansvärda, brutala och hemska.

Tror du att det finns nåt okänt där ute som mirakulöst förblev oupptäckt?



















© Mikaela Olsson

1 juni 2012

Otroligt svårt att förstå att det redan är sommar! Tekniskt sätt i alla fall, om man tittar på kalendern. Men ute vräker regnet ner och något vidare varmt är det inte, så jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den saken. I vilket fall som helst är jag ledig idag och slipper kliva utanför dörren och ut i skyfallet haha. Satt uppe rätt länge igår men vaknade trots det redan vid halv elva. Sedan låg jag och läste fram till klockan var typ två (it's a really good book...) och nu har jag precis avnjutit en frukost av köttbullemackor och ett perfekt avsnitt av UB. Planerna för resten av dagen är att städa och plugga tror jag. Och fota kattungarna hihi. Berättade det nog inte igår, men jag släppte ut Poe och kattungarna skrek jättemycket, så jag plockade upp allihopa, la dem i min tröja och bar in dem. De somnade på studs och vi satt i soffan framför friidrott och myste i säkert en halvtimme innan de blev hungriga hihi.

RSS 2.0