Future



Så värd att se

Regnigt, men det blev bra ändå

Hemma från en totalt onödig dag i skolan, men det var rätt kul ändå får jag väl säga. Trots att vi inte gjort ett skit. Carin snackade lite imorse, jag och Josse satt sida vid sida, den ena mer osocial än den andra. Vi skrattade lite, vi facebookade lite, vi twittrade mycket och sedan gick vi på lunch. I eftermiddags fortsatte vi med ovanstående innan vi drog bort till Pressbyrån (efter många, MÅNGA om och men) för att köpa det senaste numret av Kerrang och Rocksound. Självklart hade de bara det gamla numret av av K! så vi fick gå tillbaka igen, efter många märkliga incidenter släppte jag av Josse vid rese och gick själv tillbaka till skolan, hängde lite med Plag, Zigge, Malin, Linnea och Sara innan jag och Z lämnade skolan för att gå hem. Vi har inte fotat alls idag, någon av oss, men det var en helt okej dag ändå. Nu väntar jag på maten och vad som händer senare får vi se. Något kul, hoppas jag.

31 mars 2011

Vaknade upp av klockan efter en väldigt... känslosam dröm, kan man säga det? När man är i drömmarna tycks allting vara så väldigt logiskt, men så fort man vaknar så försvinner lite av den logiken. Trots det förstår jag ungefär vad den handlade om (även om några ganska viktiga detaljer försvann). Jag tycker det är väldigt kul att tänka tillbaka på drömmar man har haft, fantasin är så otroligt hög när man sover, allting bli möjligt, det finns inga hinder i drömmarna. Ibland önskar jag livet var lite mer som drömmarna. Mer möjligheter, mindre hinder.

Min stubin

Hade alla misstankar om att denna dagen skulle bli fruktansvärt hemsk, och det lönade sig, för den blev inte alls så dålig som jag trodde. Imorse åkte jag till skolan i vanlig tid, vi skulle bada på idrotten men varken jag eller Josse skulle vara med, så vi gick istället på upptäcksfärd bakom badhuset och sedan lekte vi i Tivoliparken. När det kom två random gubbar gående förbi var jag snabb med att gömma mig i en klätterställnings...thingy. Josse, som inte riktigt hängde med på vad som hände, satt och snackade för sig själv (som egentligen var menat att jag skulle höra) på en liten gunghäst. Ni kan ju föreställa er minerna de hade när de ser en ungdom sitta på en lekplats och snacka för sig själv (på engelska med brittisk brytning) klockan nio på morgonen.
När vi återvände till skolan parkerade vi oss i studion och satt där resten av morgonen innan vi åt lunch, hade matte och avslutade dagen med mediekunskap där vi fick en ny uppgift. Sluta lite tidigare fick vi också och hem med halv fyra bussen kom jag. En bra dag all around med andra ord!



Vi får alltid för oss att vi ska snurra på den där makapären till vi är helt yra i skallen (lycka till att stå på den med en gitarr på ryggen + is under fötterna. Dödsdömt kan jag meddela). Idag när vi åkte satt jag i mitten och skulle vända mig om till Josse, hon var borta och när jag snurrade runt helt kunde jag se att hon i farten hade satt sig ner. Det var fint.



Hennes kommentar var: Well I could get in this way, why can't I get out then?

30 mars 2011

Jag är för trött för att ha något bra att skriva nu på morgonen. Är inte ens säker på att jag stavar rätt eftersom mitt huvud är så segt och det finns ingen bra att säga. Jag är trött, ja. Jag äter just nu, ja. Jag ska till skolan snart, ja. Jag har inte sovmorgon idag, tyvärr inte. Jag går väldigt länge idag, tyvärr väldigt sant. Jag kommer inte komma hem förens sent, också det väldigt sant tyvärr.
Och det var ungefär allt från mig denna sega morgon. Ha det bra peeps så bloggar jag bättre senare.

När man inte kan se skillnad på hösten och våren

Tack vare studiedagen igår har jag fått för mig att det var måndag hela dagen, hade till och med tänkt skriva "och så var måndagen slut" i början på detta inlägget och det kändes konstigt att sluta vid två och ta den tidiga bussen hem i eftermiddags (läs: en timme sen). Skolan var i vilket fall som helst precis lika onödig som vanligt, på svenskan snackade vi om debattartiklar och krönikor, gick igenom styckindelning för hundrade gången och ja, det var de. På engelskan snackade vi om hur vi skulle kunna förbättra engelskan så vi slapp sitta hela lektioner och läsa böcker som vi inte behöver skriva någon recension på. När det var klart fick vi börja läsa. Jag kände hur märklig den tidigare diskussionen plötsligt blev när jag plockade upp min bok. Igen. Nåja, sen åt vi och sedan hade vi mediekunskap där vi inte gjorde någonting. Sedan slutade vi och åkte hem och det var det. Förstår ni nu vad jag menar med en totalt onödig dag?

29 mars 2011

Hade faktiskt tänkt slänga upp lite bilder här igår, men jag vet faktiskt inte var tiden tog vägen. I ena stunden satt jag här inne och åt, gjorde lite läxor, i nästa satt jag ute i solen och läste och helt plötsligt var jag tvungen att logga ut från msn för att jag skulle sova. Vad som hände däremellan vet jag inte riktigt. Jo, det gör jag, men det gick väldigt fort i alla fall. Antar att det är vad jag vill ha sagt. Nu är det tisdag (måndag i mitt huvud) och jag ska börja äta, känns konstigt att det är mörkt ute och igen slog det mig hur snabbt man blir van vid vissa saker, som i detta ögonblicket, det tidiga morgonljuset.

Nej nu babblar jag bara en massa gojja. Vi hörs senare!

28 mars 2011

Känns bra att börja denna veckan med en studiedag måste jag säga (nu förstår ni nog vad jag menade med att det blev en riktig långhelg för min i del när jag skrev det i torsdags... eller om det nu var i fredags haha). I vilket fall som helst så har jag faktiskt hunnit med en del redan. Om man nu kan räkna "tvätta mina kläder" som en del. Vilket jag tycker man kan eftersom jag faktiskt ganska precis har stigit upp. Nu väntar frukost och efter det ska jag skriva tal och fortsätta plugga (något jag inte alls gjorde igår, surprise, surprise). Hoppas ni peeps har en fin dag i alla fall.

Tumblr

Nu när det ändå är reklam i Off the map kan jag ju passa på att blogga lite. Eller ja, jag tänker faktiskt mest bara meddela att jag äntligen gjort slag i saken och skaffat mig en tumblr. På den kommer jag slänga upp lite bilder då och då, skillnaden på denna bloggen och min tumblr kommer vara att jag här lägger upp en hel serie av bilder tagna samma dag, men där kommer bara en bild upp åt gången. Men det kommer vara lättare att kolla på mina bilder på tumblrn och ja, det är därför jag har den helt enkelt. Så känn er välkomna att kika in på den.

27 mars 2011

Enligt mina fingrar skulle det tydligen vara den 27 mars 2021 idag, och jag som bara trodde att vi flyttade fram klockan en timme, inte hoppade fram tio år i tiden? Nyfiken som jag är kan jag inte låta  bli att undra över hur det kommer se ut om tio år. Då ska jag fylla tjugoåtta, har sedan längre lämnat skolan bakom mig (kan man ju hoppas) och har lyckats med något bättre än att få en fastanställning på Ica. Men vet aldrig vad som kommer hända och som en vis vän en gång sa till mig, man ska inte fundera på framtiden alltför mycket. Leva i nuet, det är de allra viktigaste. Och nuet för mig består just nu av frukost och sedan av en antagligen ganska lång städa-kolla-på-repriser-på-tv:n-äta-städa-ännu-mer-gå-ut-en-runda-plugga-skriva-vara-social-och-sist-men-inte-minst-sova. Ja, en helt, helt vanlig söndag alltså. Ha det fint i solen!

Det finns inga ord











© Mikaela Olsson

26 mars 2011

Gillar att jag vaknade av att solen sken in i min skalle och värmde upp mitt rum så som vår och sommarsolen bara kan göra. När jag sen hörde pappa säga "vi kanske ska hänga ut tvätten idag?", då, då kände jag verkligen att idag kan det nog bli en fin och bra dag. Så att när jag sedan kom ner och frågar mamma om det är varmt ute idag och hon säger "ja, men det ska bli regn och snö i eftermiddag" och jag ser ut genom fönstret på den klarblåa himlen, då skrattar jag lite för mig själv. Men mer snö säger jag aldrig nej till, jag har saknat snön så mycket ju. De vita kristallerna och den hårda kylan, kan man få för mycket av den? Ja, jag tror faktiskt det.

Take of your colours





Bilden: © Mikaela Olsson

25 mars 2011

När jag var på mitt utvecklingssamtal igår blev det bestämt att jag kunde stanna hemma och jobba idag, vilket jag tackar för, för nu får jag en riktig långhelg. Med andra ord har jag precis stigit upp och sitter i väntans på att min frukost ska bli klar. Jag var ute och letade efter min katt nyss och när jag steg ut genom dörren möttes jag av en kör småfåglar som sjöng riktigt vårigt och vackert för mig. Kikade på temometern och trots att solen inte lysern visade den sju grader. Trodde verkligen att våren var på väg men så sa de på radion att de skulle bli minusgrader i helgen. När ska jag lära mig?

Totalt genomblåst

Hemma från skolan och dagen blev verkligen lång och... väntig. Är det ens ett ord? Aja, anyway, vi hade en liten genomgång i klassen innan lunchen, gick för att äta och sedan gjorde vi inte särskilt mycket på eftermiddagen. Jag skrev en sammanfattning om arbetet vi gör (har jag nämnt att det är ett utställningsarbete vi håller på med för tillfället?). En liten budget lyckades jag knåpa ihop också, och sedan satt jag mest av tiden, väntade på att klockan skulle slå två så jag kunde sluta och gå till Maxi. Trots de fick jag sitta och vänta på mamma en stund, men tillslut kom jag i alla fall hem. På ett sätt var det rätt olönt att åka hem, för jag har utvecklingssamtal kvart i fem, men jag orkade faktiskt inte stanna kvar i skolan. Så här är jag nu, eftermiddags blogg med redovisning av vad som hänt under dagen i väntans tider på att få komma hem så jag kan lyssna på en inspelad intervju av The Blackout.

Skönheten & Odjuret

I fredags kväll begav jag mig till teatern för att se den senaste uppsättningen av Emil Sigfridsson, Skönheten & Odjuret. Inte första gången jag är där och ser en musikal, jag har faktiskt både sett Tarzan och Rent tidigare. Fast Skönheten & Odjuret var definitivt den bästa. Jag blev förvånad över hur väl de lyckades återskapa både den ena och andra scenen ur filmen, med tanke på att platsen på scenen i sig själv inte är så stor (borde ju jag veta som faktiskt varit där uppe och haft en fotosession). Någon av de allra bästa scenenerna var helt klart scenen där Skönheten precis kommit till det förtrollade slottet och ska få mat, när tallrikarna dansar och Lumière sjunger. Han var nog också den bästa skådespelaren, mannen i Lumières roll. Fast Cogsworth och Mrs Potts var ganska underbara dem också. Och så kan jag meddela, ur en fotografs synvinkel, att det fanns tiotusen olika ögonblick jag hade velat fånga med min kamera. 
En mycket välgjord musikal helt enkelt och jag förvånades lite över att se hur bra de lyckats med scenkläderna dessutom, Cogsworth hade visare på näsan, Mrs Potts såg ut som en tekanna med världens största kjol, Lumières ljus brann och man kunde faktiskt plocka kläder ur människan som förvandlats till en garderob. Det enda som egentligen störde mig lite (och kalla mig inte ytlig för jag tror fler kände som jag) var att Odjuret faktiskt inte blev sådär otroligt, fantastiskt, glittrande och helt underbart snygg när han förvandlades, som han blev i filmen.  Eller ja, inte för att den tecknade prinsen i filmen heller är så snygg, men ni förstår nog hur jag menar. Det var i alla fall den största besvikelsen, annars var hela musikalen tipptopp. Den var faktiskt så bra att publiken säkert applåderade i åtta raka minuter, fick skådespelarna att sjunga en extra truddelutt och sedan, som om det inte vore nog, ställde sig alla åskådare upp och fortsatte klappa händerna för det där magiska skådespeleriet som just utspelat sig på scenen, mitt framför våra ögon. 



"Bli vår gäst". Bild @ Kristianstadsbladet.se


I väntans tider

Sitter här i skolan, i fotosalen och väntar på att klockan slår elva. Känns som allt man gör i foto, är att vänta. Vänta på att vi börjar, vänta på att man ska få fota, vänta på att studion är ledig, vänta på att man ska få en ny uppgift, vänta på en genomgång, vänta på betygen, vänta på att man ska sluta, vänta på att man ska få en idé. Vänta, vänta, vänta. Och när vi haft den där genomgången ska vi vänta lite till. Känns som en väldigt bra dag faktiskt. Eftersom jag har utveckligssamtal vid halv fem så kommer jag antingen få stanna här i en evighet eller så åker jag hem och kommer tillbaka senare. Liten omväg men så väldigt skönt. Vi får se hur jag gör. I vilket fall som helst så ska jag vänta här en stund och då kan jag ju skriva klart den där grejen jag tänkte slänga upp här på bloggen för fem dagar sedan. Sometimes it's good with some extra free time.

24 mars 2011

Kan ni förstå att det redan är tre månader sedan julafton? Tiden går verkligen fort. För tre månader sen var hela mitt hus julpyntat, det stod en gran i rummet bredvid med en massa julklappar under och det låg en halvmeter snö utanför fönstret. Idag är himlen går, någon snö finns det inte att se (som tur är) och allt annat är precis som vanligt. Lite tråkigt, lite trist men jag gillar det ändå på något sätt. Det är snart vår, då ska man inte tänka på julen och vintern. Då får det vara trist och tråkigt, för jag vet att det snart kommer bli värmat och härligt.

Multitasking



Man kan göra så mycket när man pratar i telefon

Vårvärme & sol









© Mikaela Olsson

23 mars 2011

Förra veckan var det skönt, men nu börjar jag bli trött på det här. Att ta sig till skolan var förr så väldigt enkelt, nu känns det som jag måste korsa alla världens sju hav bara för att komma in i rätt sal och få veta att vi inte ska göra något viktigt denna dagen heller. Nej, dumma LBS men framförallt, dumma Skånetrafiken. Så trött på allting nu. Så trött att jag inte ens orkar vara sur längre.

DET DÄR ÄR MIN PLATS!

När man var liten och gick i miniskolan, då brukade ju lärarna placera ut eleverna efter hur de tyckte att man borde sitta. De sa till en, de satt små namskyltar på borden och stolarna, allt för att man skulle befinna sig just där de hade satt en elev. Ju äldre eleverna blev desto mer fick de att säga till om och tillslut existerade inte namskyltar och tvingade placeringar längre. Man hittade en egen plats och satt sig med de människorna man helst hade runt sig och så förflöt lektionerna på.
Men det finns ändå ett schema som säger vilka klassrum man ska vara i, vilket också betyder att man är i samma klassrum på skolan, samma timme på samma dag varje vecka. Och då blir det faktiskt så, att en viss utplacering av eleverna sker, helt av sig själv. Brukar det inte vara så att du sitter på samma plats när du är i just det klassrummet, för att det har blivit en vana? Nu får du själv välja vem du ska sitta med, men också var du ska sätta dig. Och när man väl har hittat en favoritplats, då är det svårt att byta ut den. Man vill nästan inte riktigt prata om det, de bara är så, den eleven sitter på den platsen och så är det med det. End of discussion. Men den senaste tiden är det en i min klass, som alltid tar min och Josses plats, i mattesalen, i svenska/engelska/religionssalen, mediekunskapssalen och inte minst idag, när hon snuvade oss på vår plats i den andra engelskasalen. Och hur vuxen man än vill vara och uppträda, hur cool man ändå vill känna sig när man vet att man inte behöver följa vad läraren tvingar en till, hur bra man än känner sig, så blir man ändå galet irriterad när något sådant händer. För let's face it peeps, det ÄR min plats!

Glassigt värre

Fin dag, fram tills jag kom hem och hela himlen blev full av moln? Nåja, solen lyser i alla fall. Lite. Än så länge. Hm...
Men skolan ja, svenska imorse ju, där vi förberedde oss inför det muntliga svenska nationella. På engelskan satt vi oss ute på balkongen i en enda hög med våra böcker och myste i solen, så galet varmt och skönt. Vi lunchade dock inomhus och fortsatte dagen med mediekunskap, där jag och Josse inte gjorde mer än att spendera fem minuter med at vara ordentliga, dvs, när vi redovisade. Sedan slutade vi och styrde stegen mot Domus, köpte våra glassar och smaskade på dem innan vi gick till rese och åkte hem. Fin dag, som jag sa. Fler såna till folket! Nu däremot, börjar det verkligt tunga och jobbiga, matteprovsplugg med andragradsekvationer men innan det, ett litet (men dödligt viktigt) telefonsamtal. Åh var ska denna dagen sluta?

När solen tar över LBS

Skolan skjuder av liv, glada elever som springer in och ut genom den blippande dörren, skratt och glada miner, någon som spelar trummer bakom stängda dörrar längre ner i korridorren. Alla snackar om glass, jordgubbar, solsken och värme. Det märks att vädret är varmt och solen skiner från en klarblå himmel. Äntligen verkar det faktiskt som om våren är här, men, jag ska nog inte säga för mycket. Senast jag sa något sådant dumt blev det snöstorm några dagar senare. Låt oss hoppas att det inte händer igen, för det verkar som att Josse ska dra med mig till Domus för att äta glass när skolan slutar, kan bli fint faktiskt. 

22 mars 2011

Inser att det där inlägget jag lovade er för tre dagar sedan fortfarande inte har kommit upp, men jag skyller på...nä, det finns inget att skylla på helt enkelt. Det kommer upp när jag har ork (men helt klart innan denna veckan är slut). I övrigt så är det grått ute idag. Jag som hoppades på sol och värme men den kanske kommer senare idag? Faktiskt, det borde den göra, jag vill inviga min vårjacka plus att vi slutar tidigt idag, så vi kan faktiskt njuta av lite sol idag, till skillnad från igår, när vi slutade tre och imorgon, när vi slutar halv fyra. Usch, jag blir trött bara jag tänker på det. Vilket inte är ett dugg bra, för jag har en hel del, en hel del att göra denna gråa morgon.

Hell here, I'm in love

Märklig dag, fast det brukar ju vara så på LBS faktiskt. Imorse hade vi svenska och där satt vi bara och funderade på vårt tal vi ska hålla i det nationella provet om några veckor. Engelskan var som vanligt en historia för sig själv där vi både läste, tränade glosor högt, hade bokstaveringstävling och läste dikter. Lunchen gled ner bland en massa skratt och knäckebrödssmulor, på matten försökte vi räkna men det gick inte så bra. Och på religionen gick vi till biblioteket för att leta efter fakta om Amish-people vilket var bra mycket svårare än vad vi först trott. Men vi hade det mysigt där, på golvet bland en massa dammiga böcker och... småflugor. 
Något annat ganska roligt som hände var att jag och Josse lyckades gå vilse i Köpenhamn utan att vi ens var i Danmark. Hur lyckas man? Och vi klantade till det på twitter också. Och ja, vi lyckas med det mesta, vi två. Jag blir alltid så stolt över oss.

21 mars 2011

Och så var det måndag igen. Känns ungefär som all comes down to this. Måndag. Igen. Frukost och blogginlägg innan jag springer iväg till bussen och har lektioner fram till tre i eftermiddag. Inget jag längtar efter faktiskt, jag vill sova och endast det, men om man ska se allting positivt så är det väl att för varje dag som går så är vi ett steg närmare sommarlovet, right? Nej, nu börjar klockan bli mycket. Vi hörs senare.

20 mars 2011

Började nästintill denna dagen på världens värsta sätt. Att någon jävel fick för sig att bryta mina vanliga vanor på morgonen och nu har halva söndagen gått. Inte riktigt, men det är så det känns. Och nu tycker ni kanske att jag borde bryta vanorna och göra något nytt, men så enkelt är det ju faktiskt inte. Så nej, idag är jag en total fara för allmänheten så se upp för jag kanske står bakom dig med ett brännbollsträd i handen, redo att slå. Man vet aldrig.

Sårad utan förvarning, bruten i ett ensamt liv

Hon svävar nerför trappan
med håret i en fläta
och klänningen som drar upp smuts och damm
det virvlar runt i luften
hon vill nysa men håller andan
vill inte avslöja
vem hon är och vad hon varit

En gång i tiden var hon vacker
nu är hon bara ett vrak
av gamla minnen krossad och förlorad
och i hennes ansikte kan du läsa berättelsen om hennes liv
en historia du kan se men inte vill höra
du kan inte undvika att bli nyfiken ändå
hennes spetsiga näsa och markerade haka
hon stack ut men blev till en skugga
en figur som ingen la märke till och ingen skulle sakna
hennes mjuka ögon och stilla röst

Golvet knarrar när hon rör sig
dansar fram på lätta fötter över trasiga brädor
och i fönstret surrar en geting
han letar efter en väg ut men hon blundar för det lilla djuret och passerar bara förbi
förr hade hon hjälpt men du gjorde henne hård, hård, hård
nu finns det ingen kärlek kvar
nu finns det ingen vänskap där
och bortom hennes tankar finns inget annat än en evighet av tystnad och tomhet
du förstörde och du brände ner
en hel värld av fantasi
jag tror aldrig du kan förstå
hur fruktansvärt illa du henne har gjort

Ångra dig
det är försent
det du gjorde igår kommer bli din framtid imorgon
du kan aldrig ta tillbaka
och du kan aldrig önska dig förbi
de svåra besluten och de ödsliga ögonblicken
då du inser vad du egentligen har gjort
men förstå kan du nog aldrig göra
hur fruktansvärt illa du henne har gjort

En älskad person förvandlas till sten
ingen vet vad som hände och ingen vet vad som ska ske
men ju längre tiden går
desto svårare blir det att se
och i tystnaden hon försvinner
ju längre dagarna passerar ifrån
alla glömmer vi tillslut
både oss själva och andra
minnen vi haft, älskat och hållit kära
de försvinner bort och vi byter ut dem
mot nya saker som kan bytas bort lika enkelt
i en värld där det materiella är värt mer
än kärleken från en enskild individ

Svag av sorgen
och svärtad av mörkret
hon känns inte igen
ens av sig själv
i spegelbilden rör sig en kvinna som tycks vara en främling
men hon vet innerst inne vem det egentligen är
och när någon annan tar över din kropp
din själ och ditt utseende
finns det inte mycket mer att göra än att buga och bocka
tacka för din tid och ge makten över dig själv till någon annan

Kan du någonsin förstå
hur otroligt ont du henne har gjort?
jag frågar mig detta
tusen gånger om dagen
en fråga som aldrig får ett svar
den ekar ut
lika tom och bortglömd varje dag
aldrig något svar
aldrig något svar
något svar
svar
svar
svar

Se dig om kring
ser du samma som jag?
den stora månen lyser ner på världen med sitt silvriga ljus
får det fula att bli vackert
och det vackra ännu finare
det som kändes omöjligt först
blir nu ett uppdrag alla kan utföra
jag önskar vi kunde vara tillsammans så du kunde se
samma sak som jag gör
en bruten kvinna som dansar över ängar
i mörkret när ingen ser och ingen bryr sig
hon svävar så vackert mellan dimman och himlen
ser sig aldrig om
ser aldrig mig
och jag hör klänningen mot marken och hennes dova andetag
hon säger inget och varenda tanke står stilla
en minut av stillhet i en värld som alltid rör sig
jag önskar du kunde se när hon gick
när hon lämnade platsen och försvann tillbaka till sitt hus
ett gammalt rivningshus med spruckna fönster rutna pelare och halva gardinstänger
finns inget att säga men så mycket att se
så mycket att känna så mycket att ta in
och när månljuset lyser ner
blir hela världen vacker
och allting som redan är vackert blir allt finare igen
men du
du kommer för alltid att vara lika ful och lika ruten
om så en miljon månars sken lyst ner på dig
och jag vet att du aldrig kommer förstå
men har du någon aning om hur mycket ont du denna kvinna har gjort?

© Mikaela Olsson


Experiment rainbow cupcake



© Mikaela Olsson

19 mars 2011

Lördagen, den dagen då alla längtar till under veckorna, den är äntligen här. Och jag måste plugga matte. Hur elakt är inte det egentligen? I övrigt så är jag trött, som vanligt, hungrig, som vanligt och... nej, sen var det faktiskt inte mer. Igårkväll gjorde jag dock någonting helt annat, som efter noga genomtänkning faktiskt behöver ett eget blogginlägg där jag ska berätta i detalj vad jag gjorde, kände och såg. Men det får komma senare, för nu börjar jag bli hungrig och om jag har tur kan jag nog dra med mamma till Åhus för en promenad med kameran senare. Vädret i andras ögon är grått och trist, men jag, jag älskar när det är mulet. Så länge det är mulet på rätt sätt förstås. 



En alldeles perfekt dag. Vädermässigt alltså.

Naturfoto i mars











© Mikaela Olsson

Has my moment come and passed?


När läraren inte kan skilja på en vaniljstång och ett rostigt spik

Hemma från skolan nu ja, sista lektionen denna veckan och jag slutade vid halv tolv tiden. Livet är ganska bra ja. Som ni säkert kan reda ut (och kanske vet om ni som vissa läsare faktiskt går i min klass) att vi inte har gjort mycket idag. Heller. Som vanligt. Jag kom till skolan vid åtta och gjorde en PDF med mina naturfoton, som kommer upp här senare idag eller imorgon, sedan satt jag och hängde med Josse en stund. Inte mycket hände förens vid halv tio då klassen skulle visa upp sina konstfoto för varandra och berätta lite om dem och ja... det var de ungefär. Jag stannade kvar, åt lunch, blev fotad och sedan gick jag till bussen. Min dag i korta drag (tja, för att vara helt ärlig var detta nog så långt det kunde bli, om man ser det på andra håller också). Nu är det äntligen fredag och det ska firas med att först: leta efter katten som har gömt sig igen och sedan: baka cupcakes av alla möjliga olika slag. Önska mig lycka till för här ska det experimenteras.

 



18 mars 2011

Jag använder mig i vanliga fall av Google Chrome som min internetöppnande... någonting. Nu ville den inte funka och jag får gå genom Internet Explorer, vilket känns totalt bakvänt. Ganska komiskt egentligen, hur snabbt man lär sig leva med något och hur snabbt man glömmer bort allting som varit tidigare.
Nåja, nu ska vi inte gråta över spilld mjölk här. Fast nu när jag tänker på det finns det inte mycket annat att göra än att bli ledsen, för när en helt vanlig skåning som jag kikar ut genom fönstret, då ser jag snö. Tillräckligt mycket för att göra mig arg/ledsen/irriterad/besviken/sur på den som valde att slänga ner lite minusgrader och vita flingor till oss människor som faktiskt inte vill någonting annat än att ha vår och värme. Då har man faktiskt rätt till att gråta en skvätt.

17 mars 2011

Jag undrar om det finns något värre när man loggar in på datorn, och precis har fått upp alla flikar på nätet och ja, gjort sig hemmastad helt enkelt. Och så kommer den där irriterand fliken "datorn kommer startas om om 14 minuter och 23 sekunder" upp. Blir altid lika heartbroken när det händer.
Anyway, som ni ser är jag hemma idag också, men nu är det för att jag inte har något att göra i skolan. Imorgon ska naturfoton in, det senaste projektet vi jobbat med och tja, let's face it, det finns inte så många naturfoto att fota i... skolan. Därför ska jag nu äta och sedan ge mig ut på jakt efter lite snygga bilder. Vilket kan bli svårt eftersom det är totalt gråmulet överallt. Men först ska jag starta om datorn. Så klart.

I really HOPE you are right


16 mars 2011

Känns inte som det är den första gången denna terminen, som jag inte har kunnat ta mig till skolan, men för att vara helt ärlig så klagar jag inte. Inte alls faktiskt. Det är ganska skönt att veta om det redan innan man somnar på kvällen, att man kan sova lite längre och inte behöver få en brutalväckning av väckarklockan, vilket händer alla andra skoldagar i veckan. Men tro nu inte att jag tänker sitta hemma denna dag och göra absolut ingenting, för så är faktiskt inte saken. Jag hade tänkt plugga, speciellt till matteprovet vi har nästa onsdag. Fota lite naturfoto ska jag nog också göra och sedan får vi se var dagen leder, men lite planer har jag faktiskt. Och den allra första är frukost. Vi hörs senare.

Världens första Vem vill bli miljonär prov i svenska

Väldigt fint inlägg Plag skrev, måste jag säga. Vi hade så tråkigt på mediekunskapen att jag och Josse tävlade om vilken blogg Plag skulle gästblogga på, haha. Det tog ett tag innan vi kom på exakt hur det skulle gå till (hur vi skulle tävla alltså) men tillslut bestämde vi oss för det enda rätt, nämligen sten, sax, påse. Hör till historian att jag och Josse tänker så lika att det är läskigt, vilket gör att vi alltid kan förutspå varandras drag när vi kör sten, sax, påse. Alltså slutar det alltid med att vi gör samma tecken och det brukar bli lika. Fast denna gången vann jag, mohaha, och ja, resultatet har ni ju redan sett.
I övrigt då, vad har vi egentligen gjort idag? Inte alls mycket om jag ska vara helt ärlig. Imorse skrev vi prov i svenska och efter det gick vi till biblioteket för att låna böcker (logiskt va?) vi läste en yttepytte stund innan vi åt, sedan hade vi då mediekunskap och ja, sen åkte vi hem och efter det blev de nutid, ungefär. Jag sitter här ensam i köket och äter vindruver samtidigt som jag funderar på om jag ska ta ut linserna eller cykla en runda. Det kommer nog sluta med att jag stanna framför datorn, det brukar bli så, jag vet inte riktigt varför faktiskt. Men jag och min dator har ett väldigt bra och starkt förhållande helt enkelt.

Plagman är på gång

En dag i mitt liv.
Vad gör jag på fritiden, nästan exakt INGENTING.
Gissa vilken låt som är på topplista i Japan just nu? den svenska klassikern Under ytan, HA! do you get it?
Känner mig oönskad av folket, hela tiden när jag närmar mig ris så säger hon ''TJEJSNACK!''.
Nu är frågan, har dem verkligen tjejsnack eller vill dem bara slippa mig? Forever Alonee.
När jag kommer hem ska jag spela LoL med adrian, kanske ska jag ta tag i mitt arbetsliv och göra lite läxor?
När jag har saker att göra när jag kommer hem så försöker jag alltid undvika dem genom att börja laga mat, för det mesta kakor, kladdkaka osv.
Mina lärare tror jag är en pimp, jag valde inte den här titeln, bara fick den för att jag umgås med det motsatta könet ganska mycket i skolan. MEN COMEON, DET ÄR ju typ 5 killar i klassen och 25 flickor.
Klagar inte...
Från oss alla till er alla ha en riktigt GOD HELG (Jul egentligen eftersom jag quotar min idol Arne weisse).

15 mars 2011

Jag är trött och irriterad, skrek just på min macka bara för att den aldrig ville komma upp från brödrosten. Jag har huvudvärk och känner mig febrig, hatar världen och allt som hör till. Känner att denna dagen kommer bli så jävla bra att jag inte ens vet var jag ska ta vägen. Och det gör ont i skallen att tugga mackfan också.

Asien för nybörjare

Sitter för tillfället på golvet i köket och väntar på att middagen ska bli klar, kom hem från skolan för ungefär en timme sen och är helt trött i skallen plus att jag har en tung huvudvärk. Skolan var... ja, den var som den var. Vi läste lite, försökte jobba på engelskan men det gick inte särskilt bra, gjorde ingenting på matten och avslutade hela dagen med att kolla på en video på youtube om Heaven's Gate. Väldigt intressant klipp faktiskt, fast vi fick inte se klart på hela dokumentären, utan började istället med vårt grubbarbete om sekter och religiösa grupper.
Nu är jag redo att lägga mig i sängen och sova i femton timmar. Men först måste jag äta och sedan ska jag plugga svenska och göra ett mediekunskapsarbete med Josse. Och nu blev det mat ja. Skulle tro att jag bloggar lite senare ikväll.

14 mars 2011

Så var det måndagmorgon igen. Jag var så trött när jag vaknade att jag var på väg att somna om totalt, men jag kom upp i tid ändå och här sitter jag nu. Seg i skallen samtidigt som jag helt monitoriskt matar in äppelkräm medan jag läser nattens tweet. Fick inte mycket mer att säga om detta, mer än det Josse sa på twitter igårkväll, "Weekend went by to fast, Monday, I don't want you". Tack och godnatt.

Du är allt jag älskat och allt jag någonsin har hatat

Du ser allt i svart och vitt
döljer alla svaren i dammet som sprider sig runt
i ditt ostädade rum
och jag har så ofta undrat
så ofta velat veta
vad som egentligen döljer sig i ditt huvud
när vi talar verkar livet så bra
men jag vet att du mår som du förtjänar
inom mig skrattar jag hånfullt när jag tänker på ditt öde
men sedan stannar jag upp och tystnaden sprider sig
jag slutar att skratta för att bry mig om dig är något jag aldrig velat göra
det går inte att låta bli ändå
att tänka på livet och allt som har hänt
och jag önskar väl någonstans att det skulle funka ändå
nu vet vi båda två att det aldrig skulle ha gått
och lika bra var väl det för någon vidare fin människa är du ju inte
men visst hade det varit fint ändå
att kunna förklara för främlingar vem du egentligen var

Det kommer sig ibland som så
när jag ser tillbaka på mitt liv och det som varit
att jag tänker på hur det kanske hade blivit om du spelat en större roll i min värld
antagligen hade du lett mig på villospår och jag hade väl inte varit den jag är idag
istället kanske jag varit som du
lika ful dum och idiotisk
på alla sätt och vis
bland knark och droger, poliser och häktningsorder
långa fängelsestraff och med en jämn rädsla för att stöta ihop med en utav alla dem
som jag var skyldig pengar
ja, du förstår ju lika bra som jag att det blev som det blev
för en väldigt bra anledning
men jag saknar dig ändå
trots att det inte finns något att sakna
och jag försöker minnas dig ändå
trots att det inte finns några vackra minnen att plocka fram
jag försöker se dig som något bra och framställa dig som god
trots att jag vet att du är raka motsatsen, just precis tvärt mittemot
det går aldrig en dag utan att jag tänker på dig
och jag känner mig alltid precis lika skyldig efteråt
minnena av dig svärtar ner min värld
men jag kan ändå inte låta bli
du invaderar mina tankar
och du regerar över mina minnen
du styr mitt huvud som om det vore ditt kungarike
ditt imperium där du är den diktatorhärskare jag aldrig kommer se upp till
och det är jag som tillåter dig
det är jag som låter dig kliva in, kliva på mig och sätta dig på tronen
jag mår dåligt över det hela dagarna
men allra mest om natten när din röst viskar hatiska meddelande i mina öron
och jag försöker blunda och söka en fantasiplats som kan rädda mig från dina ord
men jag kommer aldrig bort och ju längre tiden går desto
mer litar jag på vad du säger mig
jag önskar du skulle försvinna men för varje dag kommer du närmare
och jag önskar du skulle gå här ifrån men du liksom klistrar dig fast vid min sida
jag önskar du skulle dra dit pepparen växer, dit där djävulen bor och till landet där hatet regerar
men istället skapar du istället en egen värld i mitt huvud och styr den med en fast
järnhand
jag mår dåligt när jag tänker på dig
men ännu sämre när jag inte gör det
jag hatar när mina ögon fastnar på en bild med dig och mig på
men jag kan ändå inte veja undan med blicken
och jag försöker att glömma men vill bara ringa dig
försöker blunda men hör din röst
försöker hata men kan bara älska, älska, älska

Och tro inte att jag glömt
alla håra ord du sagt
och tro inte att jag glömt
alla hemskheter du gjort mot mig
tro inte att jag glömt ditt fula ansikte och din äckliga hund
även om vi inte sets på år så är du färsk i mitt minne
även om vi inte pratat på lika länge kan jag fortfarande höra din röst
klart och tydligt i min skalle
allt du gjort och allt du sagt
allt du inte gjort och allt du inte sagt
allt du borde gjort och allt du borde sagt
allt du var skyldig att göra bara försvann
du glömde lika lätt som en alkoholist glömmer världen
och du kom bara ihåg det som för dig var viktigt
du raderade alla andra och får egentligen skylla dig själv
jag vill inte sakna och jag vill inte älska
jag vill bara hata och glömma dig helt
och jag försöker så hårt varje dag som går
det blir lättare och lättare och snart tror jag, snart tror jag det går
med smärta har jag tänkt och med smärta har jag skrivit
med hat mot dig har jag präntat ner alla dessa ord
men nu är jag färdig, ja jag känner mig helt klar
och jag vill att du ska veta att jag älskar att jag hatar dig
men hatar inte att jag älskar dig
ibland måste man se bortom världen och allting runt omkring sig
för att förstå och komma till insikt med saker som är förstora för att få plats
i ens lilla, lilla huvud
och du käre som jag inte längre vill veta av
min insikt är nu av det enkla slag
att jag tror vi nått en punkt där jag med lätthet kan se dig i ögonen och säga
jag tror vi nått vårt avsked nu

© Mikaela Olsson


Japankatastrofen

Som de flesta vet så råkade ju Japan ut för en riktigt hemsk jordbävning och tsunamivåg i fredags. Jag hörde om det redan på radion vid sju på fredagsmorgonen och i skolan på eftermiddagen såg vi på videoklipp där det visades vad som hade hänt. Och jag tycker det är fruktansvärt, på alla sätt. Det är alltid hemskt när något sådant här händer, orkaner i USA, jordbävningen i Haiti förra året, tsunamikatastrofen i Thailand 2004, ja, listan kan göras lång på naturkatastrofer som drabbat jorden genom alla tider. Egentligen vet nog alla människor om att det för eller senare kommer hända något sådant, men vet bara inte riktigt var på jorden nästa katastrof kommer inträffa. På ett sätt kan man ju säga att vi borde vara förberedda, eftersom det bara är en tidsfråga, på ett annat så är det bättre att säga "vi borde vara mer förberedda än vad vi varit tidigare". Ja, det finns många sätt att se på saken och det är givetvis fruktansvärt att det har hänt. Men om man ska se något positivt i det här (för det finns alltid något positivt, även i de allra mörkaste och mest negativa sakerna som hänt) så är det väl att man kan se hur fint det är när hela världen försöker hjälpa de människor som råkat ut för dessa hemskheter. Ända sedan jag loggade in på twitter i fredagseftermiddag har #prayforjapan legat högt upp på listan bland TT, tillsammans med #japan och från och med igår, även #pearl harbor. Det sistnämnda är hela orsaken till att jag ens skriver om detta. Jag loggade in på facebook för en stund sedan och såg hur några hade reagerat på människor som jämför Japans naturkatastrof i fredags, med deras anfall mot Pearl Harbor. Jag, som snubblade över allt detta redan för tjugofyra timmar sedan har haft en bra stund på mig att tänka igen om allt detta. Är det verkligen karma som gjort att Japan varit med om en sådan fruktansvärd katastrof, på grund av det de gjorde mot USA och Pearl Harbor, för över sjuttio år sedan? Jag skulle säga nej. Varför i hela världen skulle Japan straffas så pass sent som nu, för något deras förfäder gjorde mot en helt annan generation amerikanare i mitten på det förra århundradet? Det är ju som om jag skulle mörda en klasskompis idag och sedan skulle mina barnbarn hamna i fängelse för mordet om femtio år. Jag skulle tro att många av dem som var med i anfallet mot Pearl Harbor inte längre lever och därigenom inte heller kan ”straffas” längre. Nu ska jag inte babbla på i all evighet om en massa fakta som ni kanske inte bryr er om, jag vill mest pointera att säga att Japan har fått sin karma för deras attack mot Pearl Harbor bara är en enda stor, idiotisk tanke. För den människa som verkligen tror det, jag undrar om denne känner till om atombomberna mot Hiroshima och Nagasaki. För viss är det fruktansvärt att över 2400 amerikaner dog i attacken mot Pearl Harbor, men gav de inte igen när de bombade de ovannämnda städerna och dödade över 200 000 människor, eller borde Japan fortfarande lida för det deras förfäder gjorde den där dagen i december för över sjuttio år sedan?


Mina personliga tankar och åsikter, tycker du något annat är det upp till dig men det är så här jag ser på saken i alla fall.



13 mars 2011

Det var ganska fint och skönt väder igår, idag regnar det. Är det inte typiskt, när jag ville ut och fota senare i eftermiddag? På ett sätt är det dock bra, för jag har en hel lista med saker som jag måste göra, plugga till svenskaprovet, skriva en mediekunskapssak utan att veta vad jag egentligen ska skriva. Och sedan behöver jag göra klart den där barnprogramsanalysen som jag fortfarande inte är färdig med. Och räkna matte på det. För att inte tala om att jag gärna hade velat ta det lite lugnt, duscha och dessutom behöver jag läsa en bok. Känns som de nio timmarna som är kvar innan jag ska gå och sova igen, kommer bli fullsmockade, och inte på ett bra sätt.

Konstfoton med titlar



Var tog mitt hjärta vägen?



Där allt dött blir levande igen.



Spöken från döda drömmar.



Spökstad



Jag finns alltid med dig.

© Mikaela Olsson

Cause this is how it is and this is how it goes



You can steal my body but you can't steal my soul

12 mars 2011

Min bror har en tendens att ofta, nästan alltid, ringa och väcka mig på lördagsmornarna vid nio, tio tiden. Det får mig väldigt irriterad eftersom jag, som de flesta vet, älskar att sova och gärna tar mig långa sovmorgnar när jag är ledig. Idag ringde han faktiskt inte, så kanske förstår ni inte rikitgt vad det hade med saken att göra. Jo, det ska jag berätta för er nu. Istället för att bli väckt av telefonen som ringde en gång och sedan ha möjligheten att somna om, blev min morgon lite mer brutal. Klockan tio prick, började husets invånare att dammsuga. Klockan tio. En lördagsmorgon. Klockan tio. Och inte slutade det med att denne bara dammsugade en våning, ner två stycken och sedan skulle denne upp och torka golvet på min våning ovan på det. Sa jag att allt detta hände klockan tio på morgonen? Tio.

Play by our rules or you’ll be powerless



Egentligen var det inte särskilt trångt i bussen, men vaddå, man får väl mysa till det ibland?



Ganska många som använde resan till att sova...



... men jag och Josse gjorde något annat.



Fail pokning på Josses näsa.









Bilden togs precis när halva bussen sjung/skrek ut "Fått en flaska i huvudet, legat sövd på akuten". Att sedan se bilden fick oss att skratta väldigt mycket i ögonblicket, nu är den inte lika rolig längre.













© Mig själv och alla peeps som hade en kamera uppe under Smålandsresan

En bekännelse



© Mikaela Olsson

Vi for till Småland

Blev bestämt förra veckan att idag, fredagen den 11 mars 2011 klockan 08.30 prick, skulle fotoklassen ge sig ut på en liten utflykt. Ja, inte åkte vi när vi skulle, men iväg kom vi i alla fall. En timme efter start rullade vi in på bilkyrkogården i Ryd och sedan vandrade vi omkring bland rostiga bilar och fallfärdiga hus. Kallt var det och snö låg det på marken, halt som sata var det också och när vi som bäst gick där och trampade på var det inte helt ovanligt att den relativt hårdpackade snön gav vika och man föll ner tjugo centimeter i en snödriva. Inte ett dugg skönt om man som jag hade converse på sig. Låga converse dessutom. 
Efter knappt en timme gav jag, Josse och Malin upp, vi styrde stegen tillbaka mot bussen och satt oss där för att invänta alla andra, trodde vi, men det visade sig att många redan hade tänkt samma sak som vi och därför satt mer än halva klassen redan i bussen när vi klev på. Vi åt lite innan vi rullade tillbaka till Kristianstad, vi kom fram mer än en timme tidigare än planerat och efter det fick vi helt sonika sluta. Jag hängde kvar ett tag med de andra innan jag tog bussen halv tre. Ska kolla igenom bilderna som togs under dagen och så ska jag slänga upp några här också, senare ikväll tror jag. Jo, lite bilder kommer nog så kika in om några timma. 



Our neighbours in the bus. Pic belong to Josse.

11 mars 2011

Tydligen skulle det blåsa ganska mycket, den natten som precis har passerat, och jag hade redan innan jag somnade en känsla av att något speciellt skulle hända. Och när jag vaknar mitt i natten och öppnar ögonen är allting mörkt. Kolmörkt. Helt svart, jag kan inte se någonting (för den som inte vet så har jag fönsterbelysning i mitt rum som gör att det alltid finns ett visst ljus i rummet). Men varje gång det är strömavbrott på natten och jag vaknar upp känns det ungefär som att vakna upp och se sig runt i en kista. För allt mörkret liksom... äter upp en lite, bit för bit. Det syns inte vad som är mörker och vad som är min arm, ens. Och let's face it, det är ju så väldigt mycket lättare att tro att det finns något bland alla mörka skuggor när man ligger mitt ibland allting.

Moonlight, show me the way to the promised land


Handikappskänslan man får när internet inte funkar

Har precis kommit hem, försöker värma mina stackars förfrusna tår samtidigt som jag lyssnar om på en utav de nya favoritlåtarna jag snubblade över igår. Älskar när man hittar bra musik på alla de ställen där man minst anar det. Kommer slänga upp den här om en eller två timmar så kika in då i fall ni vill lyssna.
I vilket fall som helst, skolan idag, visste ju redan från början att det bara var en halvdag, men jag hade kunnat åkt hem en timme tidigare än vad jag gjorde, om jag hade velat. Vi hade bara en kort genomgång och visade upp lite arbeten av det vi har gjort i foto C än så länge. Sedan fotade jag Bea och när klockan var tio var jag klar, färdigredigerad och totalt uttråkad. Och internet funkade inte heller. Snacka om dålig dag för nätet att försvinna totalt från skolan. Jag spenderade istället tiden med att snacka om djupa saker med Malin, om konstfoto, idéer och framtiden. Sedan gick vi och åt lunch, jag lämnade henne och Josse för att ta bussen och ja, det var väl min dag i en väldigt lång och ganska detaljerad beskrivning, faktiskt. Nu ska jag nog fota lite till, för den som vill veta, plocka ut linserna hade jag också tänkt göra. Och värma upp, för ute är det kallt och regnigt. Vart tog solen vägen egentligen?

10 mars 2011

Väldigt märklig natt får jag säga, vaknade och somnade och fick för mig att jag skulle gå upp vid tolv och jag drömde konstigt. Ja, märkligt all aroung helt enkelt. Men nu är jag uppe i alla fall, mår bättre idag men halsen är fortfarande öm, men äh, det får jag leva med. Idag ska vi nämligen ha genomgång i foto och sedan ska vi fota efter det, så jag har lite att hitta på. Och på tal om att hitta på så måste jag gå och göra min frukost nu, men jag bloggar kanske senare i skolan, annars kommer det ett inlägg när jag är hemma igen, när det nu blir.

9 mars 2011

Mår lagom konstigt idag får jag meddela, vet inte riktigt vad som är fel men halsen värker och hela världen snurrar, huvudet är tungt och magen kurrar av hunger. Valde att stanna hemma och försöka må bättre idag så jag kan gå till skolan imorgon och på fredag, då vet verkligen händer en hel del viktiga saker. I övrigt finns det inte så mycket mer att säga än att jag ska äta frukost nu och sedan krypa ner i sängen framför en film eller två. Kanske kommer några småtråkiga sjukinlägg senare, vi får se.

Pannkakornas dag

Är helt trött och ändå totalt uppskruvad, har fortfarande inte riktigt lugnat ner mig. Åkte ju till skolan imorse och hade morgonlektionerna som vanligt, åt lunch och sedan skulle vi ha mediekunskap, men där var läraren sjuk, så, vi smet ifrån med lärarens tillstånd (eller tassade ut som det så fint hette), åkte hem till mig för att här har en jäkla massa fotograferingar. Men fota var egentligen det minsta vi gjorde, lite här och lite där men allra mest var vi ändå på mitt rum liggande bland en massa klädhögar och snackade. Sen fick vi för oss att vi var hungriga så vi gick ner och stekte en himla massa pannkakor innan vi fotade lite till och sedan, sedan drog peepsen hem. Nu sitter jag själv här och funderar på vad jag ska göra. Känner att inlägget blev konstigt och inte bra någonstans, men helt ärligt bryr jag mig inte, jag är inte på humör och tänker göra tre saker för att få mig att le lite. Duscha, se på Scooby-Doo och kolla på en miljon videos med Young Guns.

8 mars 2011

Och så var det morgon igen. Det är konstigt, varje morgon är jag så galet trött och tänker att "ikväll, ikväll ska jag gå och lägga mig i tid så jag kan sova lit extra i natt". Men ändå går jag och lägger mig i samma tid som vanligt och vaknar upp precis lika trött dagen efter. Jag förstår inte varför, om och om igen, varför lär jag mig aldrig?

Översättningen som bara blev fel



Jag har aldrig varit med om att man har översatt "food" till "man", men jag antar att det är en första gång för allting, eller?

Då det blev bestämt att vi skulle fara till Ryssland

Vet inte riktigt var jag ska börja, denna dagen har varit allt och inget, ungefär. Inget, för att vi inte gjort så mycket i skolan och allt, för att vi har skrattat så galet mycket. Vi fick plugga till provet på svenskan och snackade bara om en massa gojja på engelskan, vi åt ris och en massa knäckebröd till lunch, hade tuggumiblåsningstävling på matten och skrev prov efter det. Där emellan hann vi sitta i soffan jäkligt mycket men kul var det. Ja, nog har vi kul på LBS alltid ♥



Väldigt... märklig bild helt enkelt. Och nej, det finns inget bra sätt att ha händerna när man ligger i en sådan position, så mobbas inte!

7 mars 2011

Insåg precis när jag loggade in att det stått ganska still på bloggen igår, men jag skyller på att jag hade annat att göra faktiskt. Och nu är det måndag morgon, alltid lika hemskt (speciellt när man vaknar tio minuter innan man ska upp på grund av väldigt dåliga anledningar som att fönsterbelysningen skallrar mot rutan vilket gör det totalt omöjligt att somna om). Men nu är jag uppe i alla fall och till min stora förvåning var det ganska ljust ute när jag klev upp, ser ut som jag kommer se en ganska awesome soluppgång också, innan jag drar till skolan. Och på tal om att göra det så måster jag helt klart börja med min frukost nu, får se när jag bloggar igen men det blir i alla fall ikväll, som senast. Ha det fint idag.

6 mars 2011

Jag kommer alldeles säkert få ångra att jag säger detta nu men... det ser faktiskt ut som våren är påväg till iskalla Norden. Solen sken nästintill hela dagen igår (första gången jag sett solen på nästan tre veckor) och idag tycks inte heller vara något undantag. Jag sprang iväg för att kika på termometrerna vi har i huset, den ena stod på tio grader och den andra på femton. Jag vet inte om jag vågar lita på någon av dem (och definitivt inte den som stod på femton, för den frös ihjäl i vintras och stod på minus fyra no matter what i två månader). Men man kan ju alltid hoppas att de har rätt. Tyvärr har jag ju ett prov imorgon, men jag tänker inte sitta inne för det, nej, ska jag plugga ska jag göra det ute, för det skulle fan inte förvåna mig om det börjar snöa imorgon.

En annorlunda fotografering



Läskig AD med en fågel på knäet.



Glad Josse som fick ett litet brev.



"Men vad säger du? Står det något på brevet?"



"Ja se där, ett meddelande!"



En Buddha-AD



Bara en totalt random bild



Och en totalt konstig bild



Och så avslutas allt med en Josse i en nygjord kreaktion som hon hittade på, alldeles själv.

© Beatrice Nilsson och alla andra småkryp på LBS som befann sig på toaletten den dagen

5 mars 2011

Sent morgoninlägg men jag steg ändå upp vid halv nio imorse. Skulle in till stan och klippa mig, inget radikalt, tror inte ens man kan se någon egentlig skillnad, men nu är det några mindre slitna toppar på min lilla skalle. Tog en sväng till Bokia också och kom ut med El Choco och sedan sprang jag inom pressbyrån för att köpa den nya Rocksound. Dagen är galet fin med sol och sköna plusgrader, men mitt schema ger inget rum för att vara ute och njuta av vårvädret. Jag ska äta och läsa till ett prov jag har på måndag, fortsätta knåpa lite med ett fotoprojekt och se lite på Scooby-Doo - även det en läxa i skolan. Kan ju alltid hoppas att det är lika fint imorgon (om inte finare) så jag hinner ut en runda då istället. Och ja, de där bilderna jag lovade igår? De kom ju aldrig upp här av en enkel anledning - jag redigerade aldrig dem. Men jag ska se om jag kan ladda upp dem idag istället.

All the storms, that I've seen are countless reasons not to believe


4 mars 2011

Då sitter jag här igen, en fredagsmorgon och skriver på bloggen. Som jag har sagt förut så känns det som allt kommer ner till den stunden då jag sitter och skriver morgoninläggen här, dagarna liksom flyger förbi. Idag är det en månad till The Blackouts nya album kommer ut och jag kan inte vänta till dessa fyra veckor har passerat så jag kan hålla i skivan. 
Nåja, det är ju ett tag till det och kanske undrar ni varför jag är hemma idag? Nej, antagligen inte med tanke på att jag stannar hemma lite då och då när det är fotolektioner, idag är en sådan dag. Hade inget att göra i skolan men desto mer här så det var ju lite onödigt att åka iväg. Ska redigera bilder när jag ätit och sedan kommer det upp några här, ska nog slänga upp en låt också, för den som är sugen på att lyssna. I övrigt får ni ha en bra fredag!

Två toast i ett kaffefilter

Märklig dag all around. Imorse gick vi bort till Yllan för att se oss omkring på en universitetsmässa. När vi knatat tillbaka satt jag mig vid elementet med min dator och tråkade innan jag hjälpte Ris med en fotografering. Detta innefattade fyra tjejer och en kille på en toalett, tillsammans med en gitarr. Konstigt så det förslår, men det allra bäste var ju när Ris var färdigfotad och hon och Joss byter om där inne, när AD fortfarande var kvar. För att dra bort attention från det fick jag sitta och spela Wonderwall på gitarren. 
Vi åt lunch och gav oss sedan iväg till kyrkogården för att fota lite till, jag stod vid sidan av med Sepes tröja som vantar, AD's keps på huvudet och ihopkurad i Josses armar (hon i sin tur hade på sig AD's jacka). Känns som vi byter kläder lite hela tiden haha. Nåja, när vi kom in igen värmde vi oss och efter en timme stack jag och J från skolan, hon till bussen och jag bort till Maxi för att åka hem med mamma. Good day all around, även om det var lite kallt.

3 mars 2011

Det finns två skoldagar som inte alls är lika jobba som de övriga tre. Och när man går där på onsdagen är allt jag tänker "Snart. Snart. Snaaaaaaart.". Snart vad? Jo, snart torsdag och snart foto. Jag älskar ärligt talat fotolektionerna och ser allra oftast fram emot dem (inte alltid, för det är inte alltid vi göra roliga saker, men oftast). Men just idag... nja, idag känns det sådär. Kanske mest för att vi ska vika av en eller två timmar av lektionen nu på morgonen för att gå på en universitetsmässa. Känns lite långt in i framtiden att tänka på det, tycker jag (fast egentligen så börjar det blir dags att tänka på sånt också ju). Anyway, det förstörde lite allting i mina tankar och funderar, tycker jag och det var allt jag hade att säga nu. Tack och adjö för denna gången.

Surdag som inte alls var en surdag, egentligen

Känns som det var ett bra tag sen jag skrev mitt "nu-är-jag-hemma-från-skolan" inlägg såhär sent. Hade ju i och för sig sovmorgon imorse, men dagen blev lång ändå. Hade en riktigt långtråkig teorilektion på idrotten, en ganska god lunch, en ännu tråkigare mattelektion och så avslutades dagen med barnprogram (som inte var ett dugg roliga!) och ja, oss i soffan framför två datorer ungefär. Hade nog kunnat ta bussen en timme tidigare än jag gjorde, men jag hängde med Juss för att köpa vantar och vi gick till Hemmakväll för att lämna filmer (och impulsköpa maltesers). När hon åkt iväg kom Sara förbi och vi åkte hem en kvart senare. Mat har jag precis fått i mig och nu väntar en kväll utan läxor men med Prison Break. 

Hade tänkt att ta en bild när vi låg i soffan (rättelse: Ris och Sepe satt, jag låg över ryggstödet, Josse låg halvt på min rygg och Plag satt på den andra halvan) men ja, det fanns ingen som kunde ta bilden så... ni får helt enkelt nöja er med att höra om det, istället för att se det.

2 mars 2011

Igår skrev jag "Imorgon är det onsdag, så det betyder lång dag, men sovmorgon.", ja, nu är sovandet över och bara den långa dagen kvar. Inte lika lockande som det kändes igår, måste jag meddela. Don't get me wrong, jag gillar sovmorgon, men ärligt talat, hellre att jag skulle börja halv nio som vanligt och sluta vid två (som vi tidigare gjorde) och vara hemma vid tre, än som vi gör nu - sluta vid halv fyra och vara hemma vid fem. Fast jag har en känsla av att mitt klagande inte kommer ge resultat i vilket fall som helt så det är väl bara för mig to suck it up helt enkelt.

How low can three bands go?


Äppelmos i glas och en uppskruvad Josefin

Fel. Så mycket fel har det blivit idag. Först och främst kändes det ganska sådär att gå till skolan, nu i efterhand, för vi har inte gjort så mycket. På lektionerna i alla fall. Annars har det varit full rulle, snack, skämt och skratt i mängder, som det brukar vara. And I gotta say, I like it. Imorgon är det onsdag, så det betyder lång dag, men sovmorgon. Alltid något I guess!

1 mars 2011

Se där, en ny månad. Vår, för att vara exakt, men särskilt vårig känner jag mig inte. Om jag ska vara helt ärlig så gillar jag inte mars alls, mest för att det alltid är en lång och grå månad, jag lyckas aldrig riktigt komma ihåg något jag gjort som gör mars till en minnesrik månad heller. Om det är för att man är allmänt trött och faktiskt inte hittar på så mycket, eller om det är för att det helt enkelt bara flyger ur min skalle, det kan jag faktiskt inte svara på. Men vidare bra är det inte.

RSS 2.0