Dagen då vi bestämde oss för att lämna in Plag på lagning

Hemma från skolan och det känns väldigt bra måste jag säga. Rätt lugn dag, för att vara den första tillbaka efter ett lov (lärarna på LBS har någon speciell grej, så de får för sig att de ska bomba oss med en massa tunga saker direkt efter loven, jag vet inte varför) men inte dag. Vi såg lite film på svenskan, hade nog en utav de roligaste engelskalektionerna sedan... ja, länge. Lunch med köttbullar och andra märkliga händelser, matte där vi faktiskt räknade och religion där vi slutade fem minuter efter min buss gick. Alltid lika roligt. Men jag stannade i skolan och snackade med Zigge, så det var lugnt. Ganska bra dag med andra ord, för att vara den första tillbaka efter ett lov.

28 februari 2011

Usch för måndag och upp tidigt, usch för att jag har vaknat femtio gånger i natt, usch för att det är mörkt och alldeles säkert kallt. Usch för den långa veckan som väntar på mig just nu. Och innan jag försvinner här ifrån utan att ha sagt en enda vettig sak, så kan jag ju meddela, att se Prison Break i fem timmar innan man sover, det är ingen bra idé. Ingen bra idé alls faktiskt.

27 februari 2011

Höll på att skriva 2911 i rubriken istället för 2011, men vad jag vet så har vi inte flugit fram niohundra år över en natt, och tur är ju det, för om jag ska vara helt ärlig så trot jag inte att jag lever då. Faktiskt. Anyhow, söndag och dagen före skolan börjar igen. Vemodigt men det var allra segast att vakna klockan nio imorse. Så segt att jag faktiskt somnade om en timme till. Inte bra men det var behövligt kan jag lova. Idag står det läxor på schemat (som vanligt) ska försöka pressa in ett barnprogram också, kan inte bara bestämma mig för vilket. Jag tänker liksom, ska man nu se ett barnprogram, då ska det ju vara kul, eller hur? Fast det finns ju inga roliga nu för tiden så det kan ju ta ett tag innan jag har bestämt mig. 

Mer än det har jag inte att säga idag, faktiskt. Ha det fina fisken denna gråa söndag peeps.

26 februari 2011

Stod ganska still här på bloggen igår, men helt ärligt så hade jag inte så mycket att säga eftersom det inte hände så mycket - inte mig emot. Jag fick ett ryck och städade (vilket verkligen behövdes) och sen duschade jag och efter det... gjorde jag inte så mycket faktiskt. Det vanliga ni vet, skriva lite och se på Prison Break ungefär. Idag däremot, måste jag påbörja lite läxarbete, som jag lyckats skjuta upp precis hela lovet. Har faktiskt bara gjort en enda sak av den lilla listan med läxor jag hade framför mig när lovet började, och det var att se på Bolibompa. Och det var ju inte så avancerat, egentligen. Men inte särskilt kul heller, för den delen. Har till min stora besvikelse upptäckt att det inte finns så många roliga barnprogram längre. Vart har de tagit vägen?

25 februari 2011

När man är mitt i en termin längtar man. Man längtar, längtar och längtar till det ska bli lov och man ska få vara ledig ett litet tag. Så kommer lovet och man sover, man bara är och bryr sig inte om skolan. Men tyvärr är loven väldigt korta och terminerna ganska långa, så innan man riktigt vet ordet av det är man tillbaka i skolbänken igen. Kul på ett sätt, tråkigt på ett annat. Och just eftersom detta är den sista lovdagen så ska jag slöa mig lite extra idag.

Ett gammalt minne som inte bleknat med tiden


© Mikaela Olsson

24 februari 2011

Satt uppe ganska länge igår, skrev och såg på 500 days of summer, som så många sagt skulle vara bra. Dålig vill jag inte säga att den var, men inte lika bra som jag hoppats på. Den mest klockrena meningen var dock "Darling, I don't know how to tell you this but... there is a Chinese family in our bathroom". Värd att se? Ja, det tycker jag. 
Så, efter en ganska lång sovmorgon så ska jag strax äta frukost och sedan får vi se vad resten av denna dagen har att bjuda på, minst en film till vet jag att det blir. Och Prison Break, som vanligt. Det är galet hur bra den serien faktiskt är och hur lätt det är att glömma det när man inte har sett den på ett tag.

Did someone call for rain?


23 februari 2011

Tystnaden har rått på bloggen länge idag, vilket i och för sig inte är särskilt konstigt eftersom jag ibland inte kommer upp förens både två och tre, ibland fyra också, om det vill sig riktigt illa. Men idag klev jag faktiskt upp vid halv nio (hör och häpna) för att ge mig iväg på en liten upptäcksfärd. På sportlovet förra året åkte jag och mamma till kinaresturangen på Sommarlust, i år tog vi steget längre (rätt mycket längre) och tog tåget till Köpenhamn. Jag gillar Danmark i sig och Köpenhamn var verkligen fint, men kallt. Så galet kallt att jag skallrade tänderna i en kvar efter att vi klivit av tåget (inget skämt). I vilket fall som helst så strosade vi runt i stan en stund innan vi köpte med oss mat och tog tåget hem igen. Några bilder blev det inte, mest på grund av två anledningar; 1. Det var så satans kallt att mina fingrar höll på att trilla av bara jag tänkte på att plocka fram kameran, och 2. För att det inte fanns så mycket fint att fota, när hela staden var grå och snöig. Men återvända till Köpenhamn, det kommer jag säkert göra senare i år.

Ovisshet



© Mikaela Olsson

22 februari 2011

Det finns en anledning till varför jag inte gillar vintern. För den är otroligt lång, äckligt kall och full av is, halka, slask och snö. Igår var jag ute och fotade i en halvtimme och när jag kom in kunde jag inte känna mina fingrar längre. Tror det var tre minusgrader. Imorse när jag vaknade vid åtta och tittade ut genom fönstret, då vräkte snön ner. Nu har det i och för sig slutat, men det hann ändå lägga sig på marken. Och jag som trodde att februari faktiskt skulle bli vändpunkten, då det skulle börja gå mot vår så smått. Men tydligen inte. Och om vi har en riktig jäkla otur så händer inte det förens i början av april.

Stiches

Idag kom Young Guns nya musikvideo ut och som den lilla nörden jag är så satt jag bänkad på rätt klockslag och på rätt ställe. Har redan lagt ut låten här på bloggen en gång, men jag tänkte ändå visa er musikvideon, om ni vill se, vilket ni helt får välja själva. Här är den i alla fall;



21 februari 2011

Vaknade upp imorse, relativt pigg och glad, låg kvar i sängen en stund och lyssnade på musik innan jag steg upp, slängde en snabb blick mot fönstret och såg något svagt mellan mina svarta gardiner. Gick fram, drog isär dem och ser... snö. Som ligger på marken, som flyger i luften och jag gör det enda man egentligen kan göra i ett tillfälle som det. Jag suckar och jag suckar högt. Det verkar inte som om snön kommer lämna oss än på ett tag, även om det tycks komma både ett och två vårtecken. Men hela tiden finns minusgraderna och snön där, den där förädiska snön som jag hatar och bara vill ska försvinna. Så snälla, försvinn så det kan bli vår, soligt och mer än två plusgrader varmt.

20 februari 2011

Har inte så mycket att skriva faktiskt, gjorde inte så mycket igår och har gjort ännu mindre idag. Klev upp ur sängen för ungefär en timme sen och nu kan jag inte bestämma mig om jag ska äta frukost eller vänta till mamma kommer hem med ny mat. Vilket dilemma va? Förutom det så sitter jag vid köksbordet och gäspar i min ensamhet samtidigt som jag småtittar på Prison Break och ja, inte mycket mer än det faktiskt. Jag älskar loven för då kan man sova och ta det lugnt, men det brukar ofta bli ganska trist på bloggen. Ledsen för det, men så kan det gå, helt enkelt.

Froze in our memories again, soon you'll forget but I just can't


Klumpigt

Blev inte så många bilder igår men här kommer ett par av dem;











Ris ny medlem i De tre vännerna och Jerry?





Sen blev vi trötta...









19 februari 2011

Somnade lite senare än det var tänkt igår, men det gör inte så mycket. Gårdagskvällen var galet rolig på så många sätt. Vi lagade mat, veggobiffar med pommes och beanäsås med extra smör och möjl, medan jag stod vid ugnen bakade Josse kladdkaka, utan vaniljsocker men med sirap och florsocker. Jag vet inte varför men varje gång vi ska baka eller laga mat brukar det sluta med att vi inser att vi inte har alla ingridienserna och går improvisera. Men om jag ska vara helt ärlig gör det inte så mycket, det brukar bli galet bra ändå.
Så, efter vi ätit satt vi kvar i köket och gjorde inte mycket mer än skrattade, skrattade och skrattade lite till. När Malin dök upp drog vi vidare till Beas rum och där skrattade vi ganska mycket mer. Vad som hände i det lilla gula huset i Bjärlöv ska inte nämnas här, men "roligt" är en underdrift.

You should never have trusted me

Inte mycket bloggande idag men det blir så när jag inte gör någonting och sen inte är hemma. Stack till Riset vid sex tiden och sen har jag spenderat hela kvällen där. Orkar inte gå in på några detaljer, ville väl bara slänga in ett totalt onödigt inlägg och berätta vad jag har gjort ikväll antar jag. Lyssnar på You me at six för tillfället och har precis tittat igenom kvällens helt galna bilder och borde gå och lägga mig nu, men allra djupast innerst inne vill jag ut och fota stjärnhimlen, trots att jag vet att det är tio minus och att jag kommer ångra mig i samma ögonblick som jag kliver utanför dörren. Så det är nog bäst att stanna här inne och se lite på Prison Break innan jag somnar in för natten. Bjuder på en totalt galen cambild som vi tog ikväll, mer kommer imorgon;



18 februari 2011

Kändes skönt att kunna stanna uppe relativt länge igår natt och sova minst lika länge imorse. Stannade kvar en extra stund i sängen och läste ut 14 år till salu innan jag klev upp. Började självklart inte med frukosten först utan var dum nog att klicka igång Prison Break istället. En dödssynd. När man väl börjar se det så kan man inte sluta, så man kan ju undra sig när jag får frukost idag. Och när jag fixat till mig så pass att jag kan gå ut och fota, vilket är tanken med hela denna dagen.

Love



Love; Between friends



Love; To a boy



Love; To someone who doesn't know you



Love; To someone equal



Love; To an animal



Love; When it hurts



Love; To music



Love; To a child

© Mikaela Olsson

Fototema #4

Det har stått stilla här i denna kategorin ett tag. På grund av en alldeles speciell anledning faktiskt - jag har varit fullt upptagen med att fota till det nya temat. Alexandra gav mig kärlek och jag ville inte vara lika tråkig som alla andra människor som fotar kärlek och skriver det på en papperslapp och tar en bild på det - ärligt talat, är det kärlek för er så är det ju ganska sorgligt. Så jag började tänka i alla fall, vad är kärlek egentligen? Så jag bestämde mig för att inte ta en bild, utan flera, en liten serie. I början hade jag rätt stora tankar men efter ett tag (efter över tre månader, som jag ägnat på deta projektet) så blir man lite trött på det och vill egentligen bara bli klar med allt. Därför blev inte bilderna fullt lika bra som jag hoppats på, och då har man bara två val; ta om eller vara nöjd över att man gjort sitt bästa. Jag valde det sista då jag som sagt är måttligt trött på hela alltet nu, just eftersom det tagit så lång tid och inte blivit alls lika bra som jag ville. Men nu är det klart i alla fall och bilderna kommer upp i ett inlägg för sig om några minuter.

En fika i svartvitt & ett dött riskorn



Jättelessen Ris?



Dött Ris?



MustaschRis


En sån dag som jag säkert kommer sakna i framtiden

Tänkte att jag skulle skriva ett inlägg här när jag satt i skolan och hade tråkigt för en och en halv timme sedan, men så kändes det inte riktigt lönt. Idag är det torsdag vilket betyder fotodag all around, vi hade ju i och för sig bara halvklass idag, så det blev bara fotodag all around till hälften ungefär. Halv tolv tog jag bussen hem och nu sitter jag här i köket med mat i ugnen, en katt vid fötterna och en cupcake i magen. Livet är ganska bra. Speciellt med tanke på att jag ska vara hemma imorgon eftersom jag inte kommer till skolan och kan lika gärna stanna här och jobba med det nya fotoprojektet (som verkade ganska, ganska awesome) på avstånd. Och det är jag gillar att kickstarta, wait for it, sportlovet!

17 februari 2011

Det är ju egentligen inte särskilt konstigt att det blåste jättemycket i min dröm, när hjärnan blir totalcentrifugerad varje gång man stiger utanför dörren nu för tiden. I övrigt är jag galet trött och vill egentligen inte gå till skolan idag, bara för att jag är så trött. Men att veta att vi har halvdag idag, det hjälper ju lite. Man kan helt enklet se detta på två sätt; antingen negativt eftersom jag inte fick sova (då min halv av fotoklassen ska ha tidig lektion idag och den andra halvan har eftermiddagslektionen) eller att positivt då jag får sluta tidigare. Just nu är det negativt, men jag är ganska säker på att det kommer vända när jag ska hem i eftermiddag.

När Ris skulle komma på en rubrik och allt bara blev fel

Sitter i skolan, tråkar i skolan, väntar på att åka hem från skolan. Ungefär. Idrottsprov imorse, avsaknad av god lunch och lång matte där vi bara spelade spel. På våra telefoner. Och nu har vi mediekunskap där jag varit väldigt duktig och faktiskt gjorde det vi skulle och nu är tanken att jag ska börja på nästa uppgift, att kolla på barnprogram. Ja, det är en riktig läxa faktiskt. Jag vet inte om jag tycker det ska bli kul eller om jag fasar lite över det. Vi får väl se när jag är färdig med inlämningen (när jag nu blir det, de vet man aldrig). Men jag vill inte se på barnprogram nu. Nu vill jag hem.

Milla: De har ju tagit bort Bolibompa från ettan ju!
Josse: Ja...?
M: VAR SKA VI NU SE PÅ BARNPROGRAM DÅ???

16 februari 2011

Jag tycker inte om alla dessa gråa dagar. Igår kom solen fram på eftermiddagen och det kändes nästa som om det var vår. Idag känns det som november. I helgen drömde jag att det var sommar och varmt, förstå min besvikelse när jag vaknade på morgonen, tittade ut och såg att det hade snöat. Det har de i och för sig inte gjort idag, men det ser inte särskilt bra ut om jag ska vara ärlig. Och trots att det har varit en liten sovmorgon idag så känner jag mig inte alls pigg på skolan. Inte alls pigg på att skriva idrottsprov, ha en massa matte och sen avsluta dagen med mediekunskap (och världens trögaste lärare som inte visste att fem gånger tre var femton). Antagligen är jag inte hemma förens vid fem heller. Nej, jag längtar inte alls.

I am my dearest, and my dearest is me

Har precis kommit hem från skolan, som var helt okej rolig idag. Nej, men vi brukar ju ha kul så det är inget ovanligt. Lite seg bara, men med tanke på att vi har prov i Näringslära imorgon så tror jag de flesta skulle kunna tänka sig att dra ut lite på undervisningen, bara för att slippa att komma hem och plugga. Jag med, på sätt och vis, men det är rätt skönt att vara hemma och jag tror inte provet kommer vara så svårt. I vilket fall som helst så gick jag och Josse till skivlagret efter skolan, innan vi tog bussen hem. To bad att det inte fanns något kul alls, förutom Kent's senaste skiva. 

En massa onödigt babbel. Det brukar bli det här på bloggen. Nu ska jag äta lite och sedan plugga, för den som bryr sig, vilket jag inte tror ni gör. Fast jag kände ett väldigt behov av att berätta det ändå.

15 februari 2011

Tycker det blir segare och segare att stiga upp nu om morgnarna, trots att det snart är lov. Kanske är det just därför? Försöker i alla fall pigga upp mig själv med att det är en relativt kort dag idag, och sen sovmorgon imorgon. Det funkade, fram till jag insåg att vi har idrottsprov imorgon och jag måste plugga på det hela kvällen. Fun!

Valentines day

Idag är det ju, som de flesta säker vet, alla hjärtans dag. Det finns mycket tjafs om denna dagen, att det inte är en riktig högtidsdag utan bara ett kommersiellt hippohittpå för affärerna att tjäna lite extra pengar. Kanske är det så, men även om det är sant vet jag många som blir deprimerade på just denna dag på grund av att de inte får varken blommor eller godis. Då är det lätt att trösta sig med att det är ett kommerisellt påhitt för att just tjäna lite extra på alla hopplösa romantiker. Finns nog en viss poäng i det, också i orden som så ofta uttalas just vid denna tiden på året; "Man behöver ju inte en speciell dag för att visa att man tycker om någon". Men tänk om det är så? Hur ofta får du en present av din mamma, en liten muffins av din kompis i skolan eller blommor av någon som tycker om dig? Inte särskilt ofta huh? Kanske behövs det faktiskt en alldeles speciell dag där man visar någon att man uppskattar denne? En dag då alla är lite extra snälla mot varandra bara för att man inte har någon tid att vara det under andra dagar i våra stressiga liv.

Bristandestudieresultatsblankett?

Så var då måndag vecka sju, äntligen slut. Dagen har varit lång, så lång, men vi har gjort det bästa av situationen ändå. På svenskan var det snack som gällde när vi egentligen skulle läsa, snack på barstolarna intill skolans bästa element. Under engelska läste vi igenom gamla nationella prov och pratade om Disneyfilmer och julkalenderar. Efter lunchen hade vi matte och ja, let's face it, vi räknar ju aldrig på lektionerna. Och så avslutades dagen som vanligt av religion i 205, de hade trumlektion under oss idag också, som de brukar ha. Lite svårt att höra på Banafshes genomgång och lite svårt at koncentrera sig när jag läste, men ändå rofyllt. På något sätt. Mycket mer än det hände faktiskt inte. Förutom otaliga skratt, felsägningar, skämt och mobilkamrabilder som tagits förstås.

14 februari 2011

När jag loggar in på själva bloggen där man kan skriva inlägg och sånt, är en utav förstasidorna en liten sammanfattning på de senaste inläggen man skrivit, om man har några nya kommentarer, inlägg i utkastet och så vidare. Så loggade jag in nu, kollar på det senaste inlägget med datum, som då var igår, den 13:e. Och på något sätt får jag för mig att det är dagens datum och håller på att skriva det i rubriken. Jaja, det är måndagmorgon och jag är dötrött, det får bli dagens ursäkt till ungefär allting idag, haha.

The darkness will grow stronger when the sun goes down















© Mikaela Olsson

13 februari 2011

Inte fullt lika fint väder idag som igår, men det gör inte så mycket eftersom jag ska spendera min dag med att plugga. Söndagsångestdag ni vet. Lördagen tycktes bara springa förbi för min del, åkte ner till Åhus med mamma och gick en lång runda genom skogen och stranden. På kvällen åt vi kinesisk mat och sedan drog jag mig till datorn, chattade med Hanna långt in på småtimmarna, något som brukar hända när vi loggar in på msn och är lediga dagen efter. Men jag gillar det, när man kan prata, prata och prata och fortfarande har massor att prata om, trots att samtalsämnena borde ha tagit slut för länge sedan.

Med ett alltför vanligt slut

Det hade varit den första sommarkvällen på året. Vi firade in den tillsammans på stranden, jag och mina tjejkompisar. Satt tillsammans i sanden och lyssnade på havets kluckande, såg solen som sakta gick ner vid horisonten, värmde oss vid en liten eld som vi tidigare hade grillat korv över. Nu var den släckt och solen hade försvunnit, någon föreslog att det var dags att gå hem, men jag ville inte lämna min varma filt, den mysiga stranden, den stilla lilla bubbla vi levt i de senaste timmarna. Jag ville sitta kvar, framförallt för att jag kände att något inte stod rätt till. Jag fick det ibland, en känsla av att något skulle hända, en känsla av att något var fel, jag hade den nu. Försökte förklara för de andra, men de lyssnade inte. Skrattade bort det och reste sig sakta upp, jag kände mig tvingad att följa deras exempel trots att jag inte ville något hellre än att blunda för känslan.
Vi hade delat upp sakerna mellan oss, alla bar på en påse, alla bar på en väska. Resterna från kvällen bar vi i våra händer och jag visste att detta var en kväll jag skulle minnas länge. Vi var fyra stycken, två gick i förväg och den sista väntade på mig, jag sprang ikapp henne och tillsammans hann vi ifatt de andra. Tillsammans gick vi längs en smal väg i mörkret, känslan av att något skulle hända växte sig allt starkare i min mage och jag ville bara vända om, springa på motsatt håll, trots det fortsatte jag. Gick mot något som min instinkt sa till mig att undvika.
De skrattade. Mina vänner, deras röster ekade ut i mörkret, i tystnaden runt oss. Förutom deras skratt kunde jag bara höra vågornas skvalpande från havet bakom oss, det var sommar men trots det sov staden. Det var en lugn junikväll. En vacker junikväll. Ju mer vi gick desto lugnare kände jag mig, snart kunde jag delta i samtalen, snart kunde jag skratta lika obehärskat som de andra gjorde.
Det knastrade av sand under våra fötter. Sand från stranden, som fastnat under sulorna på skorna, pressades nu mot asfalten. Någon råkade sparka på en sten, jag hörde hur den rullade en bit på trottoaren, men jag kunde inte se den i mörkret. Det fanns inga gatlyktor där vi befann oss, allt var ett enda mörker och den enda anledningen till att jag visste att jag gick på rätt väg var för att jag följde ljudet av mina vänners röster. De sa något jag inte riktigt kunde uppfatta, men jag skrattade ändå. Bara för att det kändes så skönt att skratta, bara för att det kändes så skönt att vara lycklig.
Jag uppmärksammade det först inte. Ljudet. Det var först när vägen lystes upp av strålkastarna från en bil som känslan kom tillbaka. Satt sig i hjärtat, varje gång hjärtat bultade slog det ut känslan i blodet, så att varenda ven, varenda cell i hela min kropp kände det hjärtat kände. Jag anade vad som skulle hända, men jag kunde inte vara säker. Jag ville inte tro på känslan i min kropp som viskade i mitt öra, berättade vad jag borde göra. Jag ville inte lyssna men jag gjorde det ändå, för jag visste att det var rätt. Men det var för sent. Jag lyssnade för sent.
Bilen körde fort. Den kom bakom oss men körde inte förbi bredvid oss, så som den borde gjort. Istället körde den sicksack på vägen, som om den körde slalom förbi koner som inte existerade mer än i förarens fantasi. Jag såg aldrig bilen, men jag såg att den gjorde det, hur den gjorde det, tack vare billjusen som dansade på vägen. Mitt hjärta bultade hårt. Bilen kom närmare, fortare, fortare. Mina vänner skrattade, sanden knastrade under våra skor. En fågel flög förbi. Havet kluckade. Sommarnatten var stilla. Och så hände det. Det jag väntat på, det jag förstått men försökt att pressa bort. Något jag aldrig kunnat drömma om. Bilen körde in i oss. Jag kände hur den träffade mina ben, de vek sig och jag föll till marken, slog huvudet i asfalten. Somnade. Försvann från verkligheten.
Mitt huvud bultade när jag öppnade ögonen. Det var mörkt runt mig, tyst. Men havet kluckade fortfarande och jag förstod var jag var. Försökte inte röra mig först, vågade inte. Men sedan förstod jag vad som väntades av mig och jag förstod också att jag inte kunde lyssna för sent en gång till. Så jag trotsade min instinkt och satt mig upp, huvudet bultade hårdare. Det gjorde ont i mina ben. Förtvivlat letade jag efter min telefon och ringde en ambulans. Mumlade ut var vi var, vad som hänt, hur de andra mådde, hur många skadade det fanns. Saker jag inte riktigt visste med säkerhet. Sedan kröp jag fram till mina vänners stilla kroppar. De låg utspridda en bit ifrån mig, någon på rygg, den andra på mage. Den sista i en onaturlig ställning och när jag lyssnade efter hennes hjärtslag kunde jag ingenting höra. Jag höll hennes kropp hårt i mina armar och försökte förstå varför det hänt just oss. Inifrån bilen hörde jag en man sluddra fram något om ungjävlar som gick omkring utan reflexer. Jag ville gå fram till honom och säga till honom att problemet aldrig varit reflexerna, det hade varit han och att han hade druckit innan han satt sig i bilen. Men jag hann aldrig resa mig upp, jag hann aldrig ens tänka klart tanken. Jag föll baklänges med min döda väns kropp i mina armar och slog återigen huvudet i asfalten.

Den natten kunde man skåda en liten samling flickor ligga på intensivvårdsavdelningen på sjukhuset i närheten. En var vaken, en annan på väg till operation och den tredje var jag, en livlös kropp som väntade på att mina föräldrar skulle komma och koppla ifrån mig från respiratorn. Några dörrar bort befann sig en medelålders man med lätta huvudskador och höga halter av alkohol i sitt blod. Hans fru låg i en säng bredvid honom med enkla skador hon också. Förtvivlat försökte hon få tag på någon som kunde hämta deras son, som också befunnit sig i bilen tillsammans med dem. Tillsammans med sina fulla föräldrar. De var på väg hem från en fest bara en liten bit bort, ingen av dem hade en tanke på hur deras kväll skulle sluta.
Jag förstår om du inte känner min smärta, jag förstår om du inte kan förstå. Jag kan inte heller förstå. Jag kan inte förstå hur jag gick från att vara en tonårsflicka med hela livet framför mig, till att bli begravd intill min jämnåriga vän. På en kyrkogård full av lik som tillhörde människor som kunnat slösa med sina dagar, som kunnat göra vad de ville med sina liv och jag hade själv aldrig fått gå ut högstadiet ens. Det var en tragisk historia, vad som hände mig och mina vänner. Men verkligheten är inte vacker.

© Mikaela Olsson

#Headertalk

Blev påmind idag om att jag glömt skriva vem som gjort min blogg. Kände mig aning dum när jag insåg det eftersom headern bara nämnts vid orden "Kan ni se den för det kan inte jag" ungefär. Jag antar att folk gillar den då ingen har sagt något och om jag ska vara helt ärlig så bryr jag mig inte om ni gör det eller inte, för jag älskar den. 
Som alltid så gör jag inte mina headers själv utan jag har en väldigt bra vän som gör dem åt mig. Av de sex headers som jag haft sedan bloggen startades i april 2009 så har Hannah gjort fyra av dem, även den nuvarande. Kanske undrar ni varför jag inte gör mina egna headers eftersom jag är relativt duktig i photoshoop själv också, men det råkar vara så att jag älskar hur Hannah tänker och hur bra hon känner mig eftersom hon alltid gör en header som passar mig perfekt. Tycker ni kan kika in på hennes tumblr, där finns det en hel del fina bilder att se dessutom!

12 februari 2011

Snön från igår har lagt sig, men fläckvis så syns fortfarande gräsmattan. Ett litet tecken på att våren trots allt inte är så långt borta som man kan tro. Ute skiner solen från en klar, blå himmel utan ett enda moln i sikte. Det tycks vara vindstilla och se varmt ut ändå, trots snön på marken. En helt underbar lördag med andra ord. Så man kan ju fråga sig varför jag har vaknat upp på helt fel sida idag. Det svarta jag känner och det röda jag ser passar inte in med det vackra utanför. Synd, annars hade det nog kunnat bli en bra dag.

När fotoklassen får verktyg i händerna kan det bara gå dåligt

Skulle ju hänga upp våra tavlor idag och Ris ska vara duktig och mäta ut var vi ska hänga den första. Så hon står där med en lostock tryckt mot väggen och ser fundersam ut och så utbrister Zigge; "Vad gör du ris? Kollar du så att väggen är rak eller?".



Ris i full gång med att mäta.



Mycket lättare att sitta och titta på när andra gör jobbet. Speciellt när det är tio personer som ska spika upp lika många tavlor.





Pic tagen: Direkt från soffan som var vår mysiga lilla bostadsort i... en timme ungefär.



Avslutar min söta bildserie med ett foto taget i klassrummet precis innan vi skulle gå. Låg i fönstret och stirrade upp bland träden samtidigt som vi lyssnade på Fireworks.

Ett hemligt sällskap och en riktig snickare

Efter en lång och hård dag i skolan (haha, nej, stryck det) så är jag hemma igen. Eller ja, jag kom hem för över en timme sen. Slutade vid lunchtid efter att halva fotoklassen hängt upp sina inramade utvalda manliga eller kvinnliga bilder. Såg ganska kul ut när klassen faktiskt stod och väntade på att lunchen skulle packas upp nästintill på bardisken och ännu roligare såg det nog ut att alla satt sig på samma bord förutom jag och Josse (och Plag som joinade senare), vi satt på vår favoritplats vid fönstret där vi sitter nästintill varje dag. I vilket fall som helst, när lunchen var över hade vi bara klassråd och sen fick vi gå hem (men vi hann med ett dramatiskt ögonblick av spänning då Muffe råkat ta med sig en skiva hem i datorn och Cajsa var tvungen att hoppa ut genom fönstret för att springa ifatt honom och få tag på den. Otroligt nervpirrande). Mycket mer har inte hänt idag, förutom att det snöar just nu och det, det mina vänner är lite heartbreaking. Har en del bilder att visa, plus den jag lovade så jag delar upp det i två inlägg och tja, let's face it, vad ska ni göra åt det om ni har ett problem med det? Precis. Inget. 



Trång ja. Ungefär lika stor plats som det är vid mig är det där bilden är tagen ifrån, alltså där Josse sitter. Men nej jag klagar inte, det är mysigt att sitta trångt ♥

Sparbanken i Düsseldorf?

Hej hopp alla människor. Här sitter jag i skolan och har tråkigt, det har gått en timme på lektionen och jag har printat ut min bild samt ramat in den med Josses hjälp, mycket mer har faktiskt inte hänt. Just nu sitter jag och väntar på bättre tider (alltså, den tiden då vi ska hänga upp våra tavlor) och samtidigt twittrar jag lite, i vanlig ordning. Eftersom jag är så uttråkad så kan jag berätta en ganska rolig sak som hände igår. Som de flesta vet är det ganska trångt i vårt klassrum och ännu tajtare med plats där jag och Josse sitter. Vi ska få plats med oss själv, våra grejer (ofta tre, fyra väskor och ibland jackor, halsdukar och så vidare och så vidare), allt detta på en meter ungefär. Igår satt vi dessutom en till, dvs, vi tre (jag, J och Zigg) delade på två stolar och ett litet bord. Det var alltså så trångt att Josse fick klaustrofobi och var tvungen att krypa under bordet för att komma ut från vår lilla... koja? Så hon kunde må bättre. Det tyckte jag var lite ironiskt faktiskt. 

Skulle ha visatr en bild tagen för ett bra tag sen på oss sittandes på vår favoritplats, men jag hittar den varken på min dator eller Josses externa hårddisk. Ska se om jag hittar den hemma senare, men då kommer den upp efter att jag har kommit hem, ganska uppenbart va? Hittade ingen annan bild att visa heller så detta blev bara ytterligare ett tråkigt textblogginlägg. 


11 februari 2011

Hade en väldigt märklig dröm i natt måste jag säga, så konstig på så många olika sätt och jag vet att jag vaknade med ett ryck och kände mig väldigt... ja, svårt att förklara. Men den var hemsk helt enkelt.
Har nu på morgonen suttit och spenderat alldeles för lång tid med att läsa på twitter och i bakgrunden hörs radion, de pratar om melodifestivalen. Mår lite fysiskt dåligt av det faktiskt, men jag har ingen ork att stänga av radion, knepig situation. Alltså, detta inlägget blev väldigt... blurrigt. Så jag avslutar med en liten bild från igår kväll och sen säger jag ha en toppenfredag, bloggar senare idag!



Blev lite knepigt att röra på sig när han låg där och... snarkade. Det gjorde han faktiskt, tyst, men jag hörde det. Fast jag gillar honom ändå haha.

Dagen då vi lärde oss hur man hänger

Chill dag. Chill vecka. Är hemma från skolan nu, kom dit vid tolvtiden och gjorde inte mycket mer än satt, satt och satt på ett vattenpass, typ. Stack från skolan vid halv två för att gå till Anneli och sedan gick jag bort till Maxi och åkte hem med mamma. Så ja, ni ser, en helt otroligt slapp dag ungefär. 
Nu ska jag äta, typish, sedan har jag ingen aning om vad jag ska hitta på. Se film, läsa, fota? Nej, absolut ingen aning, men något kommer jag väl på. Det brukar vara så, att hur man än gör går tiden ändå.

10 februari 2011

Denna veckan har helt plötsligt blivit väldigt slapp har jag upptäckt. Var ju hemma både i tisdags och igår på grund av olika anledningar som bara ledde till att jag kunde sova längre om morgnarna egentligen. Idag har jag sovmorgon till tolv eftersom vi är i halvklass på fotolektionen, halva har nu på morgonen och halva har i eftermiddag. Känns ganska, ganska awesome faktiskt och vetskapen om att det är fredag imorgon gör ju allting lite bättre. Allra bäst hade det varit om vädret var mer okej, igår var det ju så fint att jag hade tänkt ha både convers och vårjacka på mig i skolan idag, men nu börjar jag tvivla. Här är visserligen ingen snö, men inte heller sol och jag tror knappast att det är några högre plusgrader ute heller. Men kanske är det för tidigt att klaga på det än, jag menar, det är ju faktiskt bara i mitten av februari än så länge.

Manligt & Kvinnligt

Har lämnat in mitt senaste fotoarbete på Adela nu och kan lika gärna visa er mina bilder nu som imorgon. Temat var som sagt Manligt & Kvinnligt, man fick tolka det lite hur man ville och i början var jag ganska excited om jag ska vara helt ärlig. Men det dog ut ganska snart, när jag insåg hur svårt det faktiskt var. För uppgiften var inte att ta en bild som var antingen manlig eller kvinnlig, utan att ta fem bilder som både var manligt, kvinnligt och i ombytta roller. Alla idéer jag hade kunde inte genomföras på ett eller annat sätt, ibland blir det så och då får man nöja sig vad man har. Säger inte att jag tycker mina bilder i säg är dåliga, men de är heller inte riktigt lika starka som jag velat ha dem. Nåja, nu är allting klart och det får gå som det går när betygen sätts. Här har ni mina fem manliga & kvinnliga bilder;












© Mikaela Olsson

9 februari 2011

Måste säga att jag skarpt gillar de dagarna man helt enklet inte kan ta sig till skolan och får lite extra ledig tid. Ofta klagar jag på bussarna, men idag känns det bra att de inte riktigt går som de sak. Gör ju att jag kunde sova lite extra länge idag och sedan ta itu med både engelskan och matten, om jag nu hittar orken till det. Helst av allt vill jag bara gå ut för solen skiner och det var rätt så varmt också, kände jag när jag stack ut huvudet genom fönstret. Känns ganska awesome att våren är på väg (bara för jag säger detta lär det ju snöa om några dagar igen). I vilket fall som helst så får jag väl ta det då, idag ska jag i alla fall ut med kameran och söka upp något att fota, jag är så trött på att här är tomt på bilder på bloggen bara för att vädret är helt galet kasst.

8 februari 2011

Jag vet inte ens var jag ska börja om jag ska vara helt ärlig, de senaste tjugofyra timmarna har varit ganska uppochner vända, fast egentligen har inget oroväckande hänt. Men jag gick och la mig igår med mammas ord från middagen, ringande svagt i öronen "De säger att det ska blåsa upp till storm i natt, värre än vad det var i lördags". Så jag somnade och vaknar bara några timmar senare av att det blåser, och inte lite heller. Hör nu till saken att jag sover på övervåningen det både knakar och låter fruktansvärt högt när det blåser. Strömmen gick också till och från, det tillsammans med vinden som var så stark att min säng ärligt talat gungade i mitt rum, gjorde det lite svårt för mig att sova. Jag vaknade till och från resten av natten och när klockan var fem kom mamma in till mig, med en ficklampa som, tillsammans med det totala mörkret i mitt rum, skvallrade om att strömmen fortfarande inte kommit tillbaka. Så det blev bestämt att jag skulle stanna hemma i min varma säng istället för att ge mig ner i ett kolsvart trevåningshus som knakade som om det hade betalt för det, och i mörkret fäktas med spökena som alltid tycks finnas gömda överallt i mitt hus. 
Nåja, jag vaknade både vid åtta och halv tio, men inget spår av strömmen fanns att hitta då heller. Istället stannade jag kvar i sängen och läste i min bok i hopp om att strömmen skulle komma tillbaka. Men det gjorde den inte och tiden gick och tillslut var jag tvungen att gå upp och äta frukost. Då var klockan två. Lite över tre tänds äntligen huset upp och jag blir glad (man tänker aldrig på hur beroende man är av strömmen förens den försvinner). Jag var på väg upp för att hämta datorn, men fastnade återigen i min bisarra bok och kunde inte slita mig förens jag visste hur den skulle sluta. Då kände jag att det var dags att lägga undan den och starta upp datorn för att hålla reda på alla vardagligheter som utspelar sig i mitt internetliv.

18 års fest för B





























Dagen då ingen var riktigt vaken

Är inget roligt alls att vara i skolan när man är trött, ordentligt trött alltså, det känner nog de allra flesta till. Men värre är när alla ens vänner är precis lika trötta som man själv är. Och så har det varit för mig idag, mig och mina kära vänner på LBS. Dödströtta har vi varit hela högen (så trötta att Zigge somnade under engelskan) och så trötta att vi både gjort och sagt en hel del saker som definitivt inte ska nämnas här. Förutom det har dagen varit... ja, tråkig. Lång och trist, vi har läst och tittat på Youtube klipp (som inte alls kom från Youtube, ja, var annars om jag får fråga?). Och sen lyssnade vi lite på några musikare som spelade i klassrummet under oss när vi hade religion, precis som vanligt. Fast vi var tvungna att byta klassrum och kunde inte fortsätta lyssna mer, lite synd tyckte jag faktiskt. 
Nu hade jag tänkt kolla igenom bilderna från i lördags och sen kommer de upp här också. Mer än det har jag inte säga, to be honest. Men för att visa hur trötta vi var idag, kan ni dock få läsa detta, som hände efter lunchen;

*Josse & Milla sitter i fönstret, Josse med sin dator i knäet, när Bea kommer upp och vill låna läppsyl*
B: Kan jag få nyckeln?
J: *Ger nyckeln och B styr stegen mot skåpen*. Läppsylet ligger i min väska... men akta dig när du öppna skåpet, för min dator kommer nog trilla ut och landa på dig, skulle jag tro.
M: ... Har du inte datorn i knäet, Josse?
J: ... öh... glöm det jag sa Bea.

7 februari 2011

Okej, så jag ska ha en ny header uppe, kan ni peeps se den? I really do hope so, för den är ganska awesome. Och förhoppningsvis är det bara min dator som är en aning efterbliven, för jag kan inte sen den själv. Aja, det kommer väl. Annars då? Jo, det är måndagmorgon, jag är trött och det regnar. Räcker inte det? Tyvärr, mer än väl. Och jag som bara vill sova, mer än något annat.

We take it higher and higher


6 februari 2011

Jag hade faktiskt tänkt att blogga mer igår, men så var jag stressad och så blev det inget mer av det. Kanske ni undrar varför jag var just stressad (även om de flesta som läser mig blogg vet vad jag gjorde igår), så kan jag i alla fall säga att det var B's 18-års fest igår kväll. Hon fyllde dessutom år så jag tänker skicka ett litet försenat grattis till henne, här via bloggen. 
Nåja, festen var lite seg i början I guess, men den blev rätt så awesome mot slutet. Klockan tre var jag hemma och det tog emot att vakna halv elva imorse - allt för att jag ska kunna somna ikväll haha. Låter kanske märkligt att jag tänker så, men jag utan sömn är lite som en grizzlybjörn utan mat, faktiskt. Och på tal om mat så borde jag äta lite nu. Bilderna från festen kommer upp imorgon eller på tisdag skulle jag tro, när jag själv har fått dem, helt enkelt.

5 februari

Jag är en människa som älskar att sova. Den som har missat det kan ju inte känna mig ordentligt. Detta gör ju också att jag konstant längtar till helgerna, för då kan jag sova ut, känn då min smärta när jag vaknar klockan nio en lördagsmorgon och inte. kan. somna. om. För tillfället är jag allt för trött för att tänka klart och knappast kan jag skriva något ordentligt heller. Det enda jag vill är att sova, men det är ju lite för sent för det nu, right?

Dagens gruppbild



Wtf?

När allting blir svart

Dagen har verkligen bara flugit förbi, kom till skolan imorgon (trots de fem kilo tunga kassarna jag bar på som lyckades jag ta mig dit ändå) i regnet, som nästintill vräkte ner hela vägen. Satt och värmde mig vid elementet en stund innan fotade Zigge i studion, och hon mig. Sedan hängde vi bara kvar i soffan ett tag tills vi tog bussen hem till mig. Där fotade vi lite till, åt cupcakes och hade allmänt mysigt. Nu hade jag tänkt redigera lite bilder varav en del av dem kommer upp här senare ikväll, så kika in då.

4 februari 2011

Se där, jag bloggade aldrig mer igår tydligen. Tänkte inte så mycket på det om jag ska vara helt ärligt, istället satt ja här hemma och redigerade en hel del bilder och bakade cupcakes. Mycket mer hände faktiskt inte igår, en ganska händelselös ledig dag, om jag ska vara helt ärlig. Men såna behövs de med. Idag kommer det dock hända mer kan jag lova, ska gå till bussen idag med min skolväska, min dator och två klädpåsar. I regnet. Jag ser verkligen fram emot det! Fast nej, det blir säkert bra det med. Om det bara slutar regna.

3 februari 2011

Är lite sådär lagom morgontrött just nu, vaknade vid nio tiden och låg och läste en stund innan jag steg upp ur sängen, det är ju så skönt att bara ligga och dra sig när man vet att man kan. Kanske undrar ni vad jag gör hemma men det är väl inte så svårt att gissa egentligen. Jag hade ingenting att göra i skolan idag, men en hel del här, så jag stannade hemma istället och ska bara äta frukost innan jag sätter igång med att redigera bilder och göra klart mitt bildspel till fotouppgiften vi håller på med i skolan just nu. Mycket mer har jag faktiskt inte att säga, så istället för att fylla ut detta inlägg med en massa babbel så signar jag off nu, ha det fint idag!

Något från december 10



© Mikaela Olsson

LBS = Hogwarts

Läste just denna rubriken på facebook och tyckte att det stämde in väldigt bra. I skolan har det mesta funkat fint de senaste månaderna (inte för att jag, som mediaelev har spenderat så mycket tid i skolan på grund av APU:n innan jullovet) men jo, det har ändå varit bra. Idag fick jag brev om att rektorn skulle sluta. Det är inte ofta det händer, att en rektor slutar, jag menar, jag hade samma rektor genom alla mina fyra år på högstadiet. Nu är jag inne på min fjärde termin på gymnasiet och också min fjärde rektor, när den nu behagar att komma. Är inte det märkligt, att vi har haft en ny rektor varje termin sedan jag började på gymnasiet 2009?
Nåja, jag börjar bli van vid att få de där sedvanliga "Till målsman för..." breven från LBS där det antingen står att vi ska byta rektor, att vi ska flytta eller att en lärare gått bort. Därför kändes det märkligt när jag i eftermiddags kom bort till Saras skola, som var så väldigt vanlig, jämfört med min bakochfram skola (eller uppochner, take your pic, den är ju faktiskt både och). Jag fotade henne när hon hade anläggning och hon gav mig... ja, en ganska snabb rundtur på skolan egentligen, som var bra mycket större än vad jag förväntat mig haha. Det kändes ganska bra att vara där, på en normal skola, men annorlunda när man är van vid alla märkliga saker som händer på min egen. Ibland tror jag det finns en förbannelse över den. I vilket fall som helst så är det svårt att tycka om en skola som uppenbarligen är så hemsk att inte ens rektorerna vill stanna kvar. Så man kan ju fråga sig vad det ska bli av oss, eleverna, sen?

So in love with the horizon that I didn't see night fall


2 februari 2011

Studiedagar är aldrig fel, speciellt inte när man har två inom loppet av en vecka. Jag sitter här i min ensamhet i köket och går igenom en del gamla saker på bloggen, mest för att jag är lite nostalgisk idag. Just nu har jag kommit till musiklistan och så såg jag en massa låtar med Young Guns - jag kunde ju inte låta bli utan var ju självklart tvungen att börja lyssna. 
Mycket mer har jag faktiskt inte att säga, jag ska äta frukost nu och sedan vet jag inte riktigt vad som händer. I eftermiddag ska jag i alla fall ut och fota till Manligt & Kvinnligt - fototemat från skolan som aldrig tycks ta slut. Anledningen till att det inte har varit så mycket bilder här den senaste tiden (är till största del för att jag faktiskt inte har fotat mycket mer än i skolan) och jag tänkte visa upp mina vem manliga och kvinnliga bilder senare, men först när allt är klart. Därför kommer här vara tråkigt några dagar till, men jag slänger nog upp ytterligare en Young Guns låt senare idag, tror jag. För den som vill lyssna på ett totally awesome band som helt klart förtjänar mer uppmärksamhet än vad de har just nu.

Har världen färgats om i sepia?

Är nu hemma från skolan (äntligen), inte för att vi har haft tråkigt eller så idag, men jag är så himla trött. Det är inte ens kul hur trött jag är. Och ute är allting grått vilket för att man blir ännu tröttare. Inte ett dugg kul faktiskt. Skolan ja, den var helt okej, läste lite imorse och testskrev inför de nationella proven i engelska senare. Vi åt lunch och skrattade så vi höll på att trilla av stolarna och sedan hade vi mediekunskap och där... ja där gjorde vi inte mycket alls faktiskt. Inte mycket alls. Josse sprang till bussen och vi andra till skåpen för att sedan dra till studion en stund. Där skrattade vi lite till innan jag och P åkte hem och ja, nu sitter jag här. Ska nog plocka in Timo snart och gosa lite med honom. Eller så går jag ut och fotar lite. Kanske. Jag vet inte riktigt, vi får se hur det blir.

Uppdatering från 202

Älskar när man kommenderar folk till att kommentera på sin blogg. Ja, jag och Josse har en märklig relation. Hon slår mig och jag mobbar henne verbalt. Mycket annat finns det faktiskt varken tid eller ork till i skolan. Just nu sitter vi och väntar på att engelskan ska börja, där vi inte har någon aning om vad som kommer hända, men vi anar att vi kommer få en läxa till nästa lektion, så vad som än står på schemat kommer det antagligen inte att bli roligt. I övrigt hade vi svenska innan och läste en gamla rysk klassiker. Dammigt på mer än ett sätt kan jag säga. Klart slut på skolfronten.

1 februari 2011

Igår såg jag på Top Model innan jag somnade, i natt drömde jag om det. Ganska weird och det var synd att klockan ringde innan jag fick veta vem som åkte ut i min dröm haha. Mycket mer än det har jag inte att säga faktiskt, är trött och längtar till dagen tar slut så jag kan komma hem och slänga mig i min säng och bara... göra ingenting. Men innan det måste jag hoppa över en massa hinder, i stil med; faktiskt hinna med mina bussar, orka mig igenom både svenska och engelska, överleva lunchen och ha ett förhör i mediekunskapen i eftermiddag. Och sedan ska jag ju hem också. Känns inte bra alls när jag läser allting uppstaplat såhär. 
Nåja, man ska vara glad för det lilla i livet; nu är det frukost!

RSS 2.0