Nu när 2011 går mot sitt slut

Stack ut och fotade lite efter frukosten, sedan körde jag ner till Åhus och fotade lite till vid stranden. Helt galet underbart väder var det, strålande sol, klarblå himmel, visserligen runt nollan så det var lite kallt, men annars, perfekt! Vid tre körde jag hem igen, ringde till Micke och medan jag pratade med honom förändrades hela världen på ett ögonblick. Så fort solen gick ner slog allting om och plötsligt blev det jättedimmigt, så jag var tvungen att gå ut och fota lite till haha. Nu har jag 951 bilder att gå igenom och sedan ska de redigeras. Jag ska också hinna med att skriva årsresumén samt att sätta ihop en bunt bilder från alla årets månader + skriva top 10 bästa böckerna jag läst under 2011 på Poudelivre! Fullt upp haha!

31 december 2011

Årets sista dag. Känns lite vemodigt, som alltid, men jag och Hanna pratade lite om det igår, det där med att det blir ett nytt år imorgon och jag insåg att även om det skiljer ett helt år mellan den 31 december och den 1 januari så skiljer det ju egentligen bara 24 timmar, eller hur? Lite läskigt att tänka så haha.

Igår hade jag en finis dag i alla fall, tittade på den ena skivan på 666 live (och ylade med som en liten skata), sedan åt jag nudlar från det där awesomestället i Åhus och öppnade Mickes julklappar! Eller ja, mina julklappar från Micke haha... Idag ska jag... ut och köra. Det är superväder och jag ska fota, det har jag bestämt så punkt slut. Och så ska jag göra årsresumégrejen, för den har jag inte börjat på än haha.

It's simple really



© Mikaela Olsson

Bland stjärnorna

Det var mörkt. Mörkt och kallt. Stilla. När jag tittade upp kunde jag se stjärnorna bre ut sig ovanför mitt huvud. Som en miljard gnistrande ljuspunkter. De viskade saker till mig på ett främmande språk. Jag log mot dem utan att förstå varför, sedan började jag gå längs den mörklagda gatan. Inte en lykta var tänd, inte ett ljussken fanns att uppfatta. Allt som lyste upp min väg var stjärnorna ovan mitt huvud.
Jag snubblade till två gånger innan jag tog av mig mina högklackade skor och höll dem i min hand. Marken var kall under mina bara fötter men jag trivdes med kylan. Jag trivdes med att lida ute i den kalla luften. Jag hade kommit på mig själv med att gärna göra saker som fick mig att lida. Vissa dagar åt jag ingenting alls, vissa dagar tvingade jag mig att vara uppe hela natten för att jag mådde dåligt de morgnar jag vaknade upp och insåg att jag sovit mina nio timmar utan mardrömmar. Utan påminnelser. Jag kunde tvinga mig själv att gå barfota på en blöt, kall gata eller bränna mig avsiktligt med plattången på morgnarna.
Folk förstod sig inte på mig längre. De förstod inte att jag gjorde alla dessa saker för att jag kände mig skyldig till vad som hände med dig. Men jag gjorde dem också för att jag ville känna mig levande igen. När du försvann, försvann jag också. När du dog, dog också en bit av mitt hjärta. Du hade oavsiktligt lämnat mig och jag torterade mig avsiktligt för att få känna mig levande igen. För att få känna någonting igen.
Du försvann så hastigt från mitt liv att jag först inte förstått vad som hänt. Det tog dagar, veckor, innan jag slutligen märkte att du var borta för alltid. En bit av mig skulle nog aldrig förstå. En bit av mig skulle alltid förneka och en bit av mig skulle aldrig erkänna sanningen. En bit av mig skulle inte heller komma tillbaka igen, den tog du med dig i graven. Den håller du fortfarande i din hand; i ditt hjärta.
Det är svårt att beskriva en förlust för någon som aldrig förlorat något. Det är en smärta som endast kan upplevas av någon som mist det bästa den hade och det är en vändpunkt i ens liv. Att en dag vakna upp och inse att allting inte längre är som det var igår. Att alla ens planer, alla ens fantasier, drömmar och idéer krossats. På mindre än en sekund försvinner allting som har tagit månader, år, att skapa. På mindre än en sekund spricker alla hoppen om ett lyckligt liv. På mindre än en sekund krossas hjärtat i tio tusen bitar. Varje bit skär ett eget litet hål i kroppen och varje hål kommer värka varje dag resten av ditt liv. Så att du alltid ska bli påmind, så att du aldrig kommer glömma. Händelsen. Människan. Människorna. Men framför allt smärtan i sig själv. När du väl känt den första gången kommer du aldrig bli av med den igen. Den kommer alltid finnas med dig. Du kommer alltid bära med dig den. Inom dig. I ditt bröst. I ditt hjärta. I din själ.

Jag tvingade mig själv att lida varje dag. Jag tvingade mig själv att göra någonting som skulle få smärtan av förlusten att mildras lite, glömma den lite. För en sekund eller två. Jag tvingade mig att göra någonting som gjorde att jag kände mig levande, för att försäkra mig om att allting inte var ett skämt. Att jag i själva verket vandrade omkring för mig själv i en okänd dimension flera ljusår från min egen hemplanet. Jag tvingade mig att göra detta för att bevisa för mig själv att jag fortfarande levde det liv du tvingats lämna i den värld vi båda vuxit upp i tillsammans.
Jag tvingade mig också att göra någonting som jag visste att du skulle ha uppskattat, varje dag, för att du skulle kunna fortsätta leva vidare inom mig. Jag hade ju lovat dig det när vi låg där bredvid varandra. Jag lovade att om jag skulle klara mig skulle jag ta med dig på alla världens äventyr om du lovade att stanna kvar i mitt hjärta till den dagen då jag dog. Och jag tänkte aldrig bryta det löftet.
När jag gick där, på den kalla vägen med skorna i min hand och alla universums miljarder stjärnor ovan mig, då hörde jag din röst. Du var nära. Så nära som ingen annan någonsin varit, förutom du. Du talade med en klar röst och en värme spred sig i mitt hjärta. Du bad mig titta upp på stjärnorna och det gjorde jag. Du bad mig gissa vad de sa och jag förklarade att jag trodde att de viskade ut hemligheter om framtiden och om andra galaxer långt bort från vår egen. Du frågade om jag var rädd och jag sa nej. Du frågade om jag var arg och jag sa nej. Sedan frågade du om jag fortfarande älskade dig och jag svarade alltid. Efter det kände jag hur du rörde vid mitt hjärta, hur en del av alla såren i min själ läkte ihop på ett ögonblick av endast din beröring. Sedan var du borta och jag såg dig aldrig igen. Men jag förstod redan då att det var vändpunkten i mitt liv. Efter det skulle allting bara bli lättare även om sorgen alltid skulle finnas kvar. Du lämnade mig den natten men jag visste att jag kunde hitta dig bland stjärnorna.

© Mikaela Olsson


30 december 2011

Tänk att det redan är den nästsista dagen på 2011. Otroligt. Tiden går verkligen så, så fort! Jag ville ha en lång uppesittarnatt innan det nya året, så jag somnade inte förens fem i natt och vaknade upp alldeles för tidigt (alltså vid halv ettish). Så jag revolterade och låg kvar i sängen tills för en halvtimme sedan. Försökte riktigt hårt att somna om men det gick inte alls. Nu är jag uppe i alla fall och jag ska äta frukost (ingen aning vad jag ska ha dock, det känns som det inte finns någonting alls i kylskåpet) och sedan... funderar jag på att titta på 666, sjunga med så högt jag kan och så där ni vet. Och så ska jag göra en årsredovisning för ja, det är ju den tiden nu. Så fullt upp hela dagen, wehoweho.

111104

Slog mig att jag inte lagt upp bilderna sen när jag och Zigge roadtrippade till Osby för att hjälpa Josse att renovera hennes rum på... höstlovet. Så det är väl på tiden att de kommer upp nu kan man ju tycka haha!









Lite kul måste man ha... right?







Och sen tog färgen slut och vi åkte hem!

In the afterlife I'll haunt you 'till you die!


29 december 2011

Känns som alla dagar flyter förbi och jag gör absolut ingenting. Kan inte ens minnas vad jag gjorde igår, så det kan ju inte ha varit något viktigt. Äter, sover och tittar på Grey's. Det är allt typ. Men idag ska det bli ändring på det. Lite grann åtminstone. För idag ska vi fira jul igen, hohoho. Så om ungefär en timme kommer Zigge, José och Ris hit för en klappbytareftermiddag. Ja, smaka på det ordet ni! Och innan det inträffar har jag en himla massa att göra och absolut ingen tid att sitta här och babbla på, så vi hörs när vi hörs!

28 december 2011

Sitter i köket och äter cornflakes medan jag fundarar på vad jag ska göra med mitt liv. Eller i alla fall göra med denna dagen. Igår var jag otroligt produktiv (well... för att vara mig), körde först till pappas jobb och fotade lite till innan jag bestämde mig för att göra en mini roadtrip by myself vilket var superawesome! Glömmer bort hur jäkla underbart det är att köra bil när jag inte gjort det på ett litet tag. Nåja, sedan kom jag hem i alla fall, bakade en plått cupcakes och ischoklad (för det hann vi inte göra innan jul) och efter det tittade jag på Grey's med katten. Nu har jag ett och ett halvt avsnitt kvar vilket är alltför sorgligt för att tänkas på. Så jag tror jag ska se en film idag istället. Kanske tvinga mamma att spela lite kort med mig. Definitivt inte gå ut och gå en runda som jag först ville, för vädret är... regn. Det är vädret och det är deprimerande. Klart slut från köksbordet. Over and out.

27 december 2011

Är helt klart sämst på att blogga under lov (fast det visste ni ju redan) men det är så svårt att skriva en massa babbel när det inte händer någonting! Igår låg jag framför Grey's och matade igenom... tre skivor? Det var vad jag gjorde ungefär. Nej, jag skrev lite också! Hade tänkt att baka men det tar ju ett tag att göra macaroons, så jag sköt upp det och när jag skulle göra cupcakes insåg jag att vi inte hade saker till gojset ovanpå, så jag brydde mig inte om det heller. Men idag så, idag ska jag baka! Och köra en runda, för det är superfint väder! Ärligt talat, det ser ut som det håller på att bli vår och jag klagar inte, för jag drömde faktiskt om det och tja, jag trivs bättre med värme än de här iskalla vintervindarna måste jag säga.

26 december 2011

Glömde att blogga igår. Jag lovar. Först och främst för att jag tittade på Grey's i... well, många timmar. Men det var en fin dag ändå, precis som det ska vara vid jul så hade vi en massa god mat och en massa babbel om allt och inget, en massa skratt, en massa knäck. Släkten åkte vid fem och då slog vi på tv:n och tittade på en HP film som mycket passande gick på femman. Och efter det... åh, efter det spelade vi monopol och jag fick både mamma och pappa att bli helt bankrutt. Vann med ungefär 260 000 på handen. Lite tur, mycket skicklighet skulle jag vilja kalla det där! Och efter det gick jag upp till Grey's förstås! Lyckades också klämma in en tvåtimmars chatt med Hanna mitt i natten, vilket jag gillar! Har saknat våra sena nattchatter.

Idag är det supertrist väder och jag kan inte bestämma mig för om jag ska trotsa regnet och ändå gå en runda, om jag ska köra en runda och inviga någon av mina nya skivor som bilmusik, om jag ska baka några awesomecupcakes, kanske förbereda för ett eventuellt macaroon bak eller om jag helt enkelt bara ska lägga mig i sängen framför en film eller två. Ah, decisions, decisions!

25 december 2011

Så var alla ungars favoritdag över. Jag hade en mysig julafton med många paketer och god mat, precis så som det ska vara. Avslutade kvällen med Grey's och en långchatt med Hanna. Gav även Tilda en snabbkurs i fotografering över msn, vilket inte var det lättaste jag någonsin gjort haha. Nåja. Nu är det ju juldagen och det betyder årlig släktmiddag. Gästerna kommer om 40 minuter och jag har alldeles precis stigit upp. Duktigt. Ska slänga i mig en macka nu och sedan fixa till mig. Bloggar troligtvis ikväll, om jag överlever middagen förstås haha!

Julkalendern 2011 - Del 24

Del 24

De hade microtransporterats till Nordpolen och stod nu innanför dörrarna i Tomtens verkstad. Nissarna gick först, visade vägen till den stora mannens kontor, medan flickan och killen gick efter med förvånande, misstrogna miner. Alla stannade utanför en stor dörr i ek, med en massa inristade girlander på.
– Här är det, sa de båda nissarna samtidigt och knackade på innan de tog ett steg tillbaka.
– Kom in, hördes en mullrande röst på andra sidan dörren och nissarna nickande uppmanande till flickan när hon slängde en osäker blick på dem. Sedan öppnade hon försiktigt dörren och klev in.

Det var ett relativt litet rum, med ett stort fönster på ena sidan och ett skrivbord framför, tomten satt bakom det, i en stor fåtölj. Han visade med handen att flickan skulle sätta sig på stolen mitt emot honom och hon gjorde det.
– Jag antar att du är här för att få reda på varför jag kallat på dig, sa tomten och flickan nickade.
– Jo, så här är det. Jag handplockar alla mina nissar från världen baserat på många olika saker och sedan låter jag dem föras hit för att erbjuda dem en plats i min verkstad. Så nu erbjuder jag dig en plats i min verkstad, sa tomten och flickan tittade förvånat på honom.
– Mig?
– Ja, svarade tomten med sitt mörka, djupa skratt.

Flickan satt tyst en lång stund medan hon funderade på vad tomten egentligen erbjöd henne. Ett nytt liv i en del av världen där alla älskade julen precis lika mycket som hon själv gjorde. Men sedan tänkte hon på det liv hon levde och hur den decembermånad som passerat varit den roligaste någonsin på verkstaden.
– Jag tackar för erbjudandet, tomten, men jag tror inte jag kan det, svarade flickan flera minuter senare och tomten nickade fundersamt.
– Ja okej då, om det är ditt beslut och du är säker på det, sa han och log.
– Jag är säker, svarade flickan och reste sig upp från stolen, gick bort till dörren och la en hand på handtaget.
– Jag bara undrar, sa hon och svängde runt mot tomten igen.
– Ja?
– Alla de sakerna som försvann från verkstaden… var det nissarna?
– Ja, svarade tomten, de har alltför livlig fantasi. Hela idén var att de skulle locka dig till sig, men istället började de leka. Det slutade ju bra i alla fall, du kom ju hit ändå, men knappast tack vare dem, fortsatte han och skrattade. Flickan nickade och lämnade rummet.
– Vad hände, frågade killen så fort flickan stängt dörren efter sig. Nissarna stirrade nyfiket på henne, med vars ett enormt leende.
– Ingenting, svarade hon och ryckte på axlarna innan hon sträckte sig efter hans hand.
– Nu åker vi hem, sa hon sedan leende.

24 december 2011

Så blev det julafton ändå. Inte för att jag tvivlade på det egentligen, men jag får ju villigt erkänna att det varken ser ut eller känns som just julafton. Ingen snö och plusgrader. Till och med gräsmattan är grön som om det vore mitt i sommaren. Nåja, det blir väl bättre sen när det mörknar. I vilket fall som helst så hade jag en mysdag igår, vi pyntade och klädde granen, slog in julklappar och sedan tittade jag och Mary på Home Alone 2. Och såg tog jag en lång sovmorgon på det. Ska äta frukost/göra knäck nu, sedan ska jag duscha, för det orkade jag varken göra igår eller dagen före det. Latis som jag är. Och sedan fortsätter ju hela dagens bestyr i full fart, ska dessutom hinna skriva julkalendern och dela ut julklappar till mina små kattungar. Mycket att göra. Hohoho. God jul, kära läsare, god jul!



Julkalendern 2011 - Del 23

Del 23

– Hämta mig, ekade flickan efter och nissarna nickade som om det var världens mest naturliga sak.
– Varför, frågade killen, som nu hade återfått sin talförmåga och rest sig upp. Han ställde sig bredvid flickan som stirrade misstroget på nissarna framför sig.
– Det är bäst att vi låter någon annan svara på det, svarade den ena nissen medan den andra nickade ivrigt.
– Okej…?
– Följ med här, sa de och vinkade henne efter sig medan de gick in i den gången där flickan sett den ena nissen för några veckor sedan. Flickan följde sakta efter medan killen gick bara några centimeter ifrån henne. Hon slängde en orolig blick på honom men han ryckte bara på axlarna.
– Se vad de vill, viskade han till henne och hon nickade medan de gick in i gången där nissarna stod och väntade.
– Han kan inte följa med, sa den ena nissen när de upptäckte att killen följt med.
– Om han inte följer med gör inte jag det heller, sa flickan trotsigt och nissarna tittade fundersamt på varandra.
– Kör till, sa de och nickade innan de vinkade flickan och killen till sig. De samlades i en liten ring och nissarna sträckte ut sina höger händer, la dem på varandra i en hög och väntade tills flickan och killen gjort likadant. Flickan slängde en orolig blick på killen, men han nickade lugnande och när flickan log tillbaka mot honom knäppte den ena nissen med sina fingrar och flickan kände ett ryck i sin hand. Det tog en stund innan hon förstod att de just i det ögonblicket svävade iväg till en annan del av världen.

23 december 2011

Dagen före julafton och jag har verkligen ingen julkänsla alls. Fick lite igår, efter att jag tittat på Home alone och slagit in en massa julklappar, men den försvann så fort jag gick och la mig. Och det ser ju verkligen inte ut att vara jul heller. Ärligt talat påminner vädret mer om oktober än mitten av december och jag är nu helt säker på att vi inte alls kommer få en vit jul. Trist, men inte särskilt förvånande. Anyway. Det är ju dagen före julafton, så idag ska vi pynta huset och klä granarna, slå in de sista julklapparna, baka och hänga upp apelsiner med nejlikor i. Ja. En fin dag. Ska bara äta lite först. Och städa. Sen så!

Julkalendern 2011 - Del 22

Del 22

De satt tysta en stund och funderade på vad deras nästa steg skulle bli och när flera långa minuter passerat förbi suckade flickan tyst innan hon reste sig upp.
– Vad gör du, väste killen förvånat men flickan bara log mot honom innan hon lugnt öppnade dörren och klev ut på lagret. Nissarna stannade upp och vände sig mot henne medan killen kröp ihop och försökte göra sig osynlig bakom henne. Det var alldeles tyst, nissarna stirrade på henne medan hon stirrade tillbaka. Efter en lång, lång stund tog båda två ett steg emot henne.
– Vilka är ni, frågade flickan lugnt och nissarna tittade snabbt på varandra.
– Vi är tomtens nissar, svarade de samtidigt och flickan studerade dem mer ingående. Trots att de var nissar var de inte alls så små som hon tyckt att de sett ut på långt håll. Egentligen var de ungefär lika långa som hon själv, med nyfikna ögon och båda hade rött hår i två flätor hängande över axlarna.
– Men om ni är tomtens nissar, borde ni inte vara på Nordpolen och hjälpa honom med alla paketerna, frågade flickan efter en lång, lång stunds tystnad.
– Vi har ett speciellt uppdrag, sa nissarna, återigen samtidigt.
– Jasså? Och vad är det?
– Vi är här för att hämta dig, svarade de lugnt.

22 december 2011

Den första jullovsdagen är alltid den bästa jullovsdagen. Vet ni varför? För den dagen är den första dagen på hela lovet som man kan sova länge och den dagen är den första dagen på tre veckors lov och att veta att jag inte är i skolan förens om tre veckor igen, ja, det är verkligen någonting att vara glad för! Var dock galet trött igår (hade tänkt att jag skulle lägga mig tidigt och precis när jag skulle stänga ner datorn insåg jag att jag inte skrivit julkalendern, så jag fick slänga ihop en ny del där innan jag kunde sova). Det slutade med att jag somnade vid halv två (inte ett dugg förvånande) och vaknade upp vid elva som en ny människa. Typ. Fast nä. Men jag var rättså utsövd i alla fall. Lyssnade lite på musik och sedan steg jag upp och nu, nu ska jag laga till lite frukost och sedan... städa, slå in julklappar, titta på julfilmer, duscha och så vidare, och så vidare! Funderar också på att köra en liten runda och möjligen fota lite!

Julkalendern 2011 - Del 21

Del 21

De hade varit tvungna att lämna förrådet för att jobba, men samma kväll återvände de till sin utkiksplats på lagret. Flickan sjönk ner på samma plats som hon suttit på tolv timmar tidigare och killen gjorde det samma. Snart hade hela verkstaden släckts ner och tystnaden spred sig runt dem. Det började mörkna och strax efter det somnade flickan efter en lång, utmattande dag då hon knappt hade ätit någonting och fortfarande varit trött sedan nattens märkliga sömn i förrådet.

Hon hade ingen aning om vad klockan var, men det kändes som flera timmar passerat då killen petade till henne i sidan. Hon satt sig yrvaket upp och blinkade till flera gånger medan hon försökte uppfatta var hon var och vad hon såg runt sig. Ögonen vande sig slutligen till mörkret och efter en stund mötte hon killens ivriga blick. Han pekade ut genom den lilla springan mellan dörren och dörrkarmen och flickan vände sig smidigt om för att titta ut genom den hon också.
– Titta, viskade han i hennes öra och hon nickade sakta. Hon kunde se två nissar, den ena var den hon sett så många gånger förut. De rörde sig fram och tillbaka på lagret, såg målmedvetna ut och talade så lågt med varandra att det inte gick att uppfatta vad de sa.
– Vad ska vi göra nu, viskade killen igen och flickan ryckte på sina axlar.
– Jag har faktiskt ingen aning, svarade hon tyst, men vi hittade dem!
– Vi hittade dem, upprepade killen och båda två log förtjust mot varandra.

This town is the oldest friend of mine


Den allra sista julavslutningen

Nu har jag officellt jullov! Känns mycket, mycket bra kan jag säga! Kom hem från stan för en knapp halvtimme sedan, har suttit framför twitter medan jag ätit min lunch (för som jag misstänkte var gröten bara en enda goja som enligt folk smakade mest vatten. Jag kan leva utan det där). I övrigt så var det ingen storslagen julavslutningen, men det brukar de ju aldrig vara. MPKR09 samlades i 202:an vid tio och hela klassen lekte Psykologen i en timme. Jag citerar Elin "Det var kul när det var kul!" och det har hon helt rätt i! Efter det strålade hela skolan samman i matsalen där alla åt gröt, skinkmackor och drack julmust medan de tre musikklasserna uppträdde. Treornas egenskrivna låt var väldigt, väldigt bra måste nämnas! Ja, och sedan höll ju rektorn tal, som vanligt. Och det var riktigt kasst. Som vanligt. Vilket är förvånande när vår biträdande rektor är både Svenska C lärare och lär ut oss i retorik. Borde inte han kunna skriva ett ordentligt tal till rektorn då? Bara undrar. 

Och när allting var slut satt vi kvar en lång stund i matsalen, tittade på Calles son som hoppade runt och lekte med Emanuel. Insåg att barn är väldigt lättroade och sedan kom vi på att vi nog var mest lättroade, eftersom vi tittade på det lättroade barnet och hade kul. Nåja, efter en stund stack vi ner till studion och fotade lite, vilket var otroligt roligt och otroligt längesedan! Vid tjugo i ett lämnade vi skolan efter en intenstiv jakt efter Josses ena vante, jag och P tog bussen vid ett och sedan körde jag hem och nu är jag här, wihowehe! Tror jag ska fota lite nu, sedan ska jag köra bort och hämta pappa!

21 december 2011

Igår kväll fick jag för mig att det var onsdag och idag fick jag för mig att det var måndag. När jag gick upp var allt klart, weho, det är onsdag och skolavslutning! Men när jag kom ner var jag tvungen att tänka till två gånger varför jag gick upp halv åtta. Förvirrad tjej alltså. Det regnar, in other news, för ja alltså... varför skulle det inte? Ser verkligen fram emot skolavslutningen och hela det där gå-omkring-i-en-klänning-i-sex-timmar-och-frysa-benen-av-mig. Verkligen. Och sen ska jag köra hem. Utan mina avfrusna ben. Vet inte riktigt hur detta ska gå?

Julkalendern 2011 - Del 20

Del 20

Flickan vaknade med ett ryck och såg sig omkring. Det var mörkt runt henne och hon förstod först inte var hon var, men efter en liten stund började minnena sakta krypa tillbaka till henne igen. Hon förstod tillslut att hon somnat i förrådet och när hon vred på sig kände hon att hon låg lutad mot killen, som också sov.
– Vakna, viskade hon och petade till honom på armen. Han grymtade till men vände sig bara och lutade sedan huvudet mot hennes axel. Flickan suckade trött och petade till honom en gång till.
– Kom igen nu, vakna!
– Va…, mumlade han sömndrucket och lyfte trött på huvudet medan han blickade i mörkret.
– Du somnade, sa hon anklagande och trots att det var mörkt i rummet märkte hon att han rodnade.
– Ja… förlåt.
– Ingen fara, det gjorde jag med, svarade hon och kikade ut genom den lilla springan mellan dörren och dörrkarmen. Utanför kunde hon se att det började ljusna och hon undrade hur länge de suttit där. Hon fick ett chockat svar när hon hörde hur det började väsnas ute i verkstaden.
– Är klockan redan sju på morgonen, sa hon både förvånat och smått surt. Killen nickade till svar då han tittat på sin telefon för att se precis vilken tid det var.
– Åtta. Klockan är åtta, sa han.
– Åtta, suckade flickan. Har du sett någonting, frågade hon sedan och skakade på huvudet.
– Nej. Jag sov ju, svarade killen med ett flin.

När det värker i hjärtat av kärlek

Efter några kalla timmar i stan så kom jag och pappa hem med flertalet kassar fulla med paketer redo att slås in. Jag ser fram emot det! Körde ju också och hämtade pappa i eftermiddags, vilket påminde mig starkt om när jag var på pratiken. Den känslan som surrar runt i hela bilen när jag kör ensam medan jag lyssnar på Romeo återvänder ensam aphögt, den går inte riktigt att förklara. Men den är helt underbar, helt underbar! Mer ensambiltid åt folket säger jag! 

Ska strax dra mig upp och skriva julkalendern samt pyssla lite med en alldeles speciell liten julklapp åt en alldeles speciell människa! Vill bara meddela att jag pratade med Micke nyss och att jag har världens sötaste brorsbarn! Satt och lyssnade på honom genom telefonen när han gurglade och jag blev alldeles hgsjdnjbdfklfslnbfkös. Ja, jag låter som en fjantig gammal tant, men det kan jag leva med. För han är ju så söt!



Man vill ju bara äta upp honom till dessert. Min lilla bebibjörn ♥

Sista dagen före lovet, wihowiho

Sista riktiga dagen före jullovet. Har ni någon aning om hur skönt det känns? Jo, troligtvis har flera stycken av er det eftersom flera stycken av mina läsare råkar vara mina klasskompisar haha. I vilket fall som helst så ville jag bara understrycka att det känns riktigt jäkla bra! Och så tycker man ju att vi borde ha haft något roligt för oss idag, men nope nope nope, vi skrev kursutvärdering på textkommunikationen... och lyssnade på julmusik. På svenskan snackade vi om Tage Danielsson typ hela lektionen innan vi fick lite tid på oss att skriva vårt tal, sedan åt vi något som skulle föreställa jullunch (julbord då alltså) men det visade sig mer vara... något som såg ut som spya, plastiga ägg, märkliga, svarta köttbullar och flottiga prinskorvar. And nothing more. Jaja. Så Josse bjöd på ett kexchoklad med hallonsmak (som smakade hallon och lite klister) medan vi ritade lite och sedan jobbade vi klart med våra hemsidor och tog bussen hem en hel timme tidigare! Så nu sitter jag här och ska slänga i mig lite mat innan jag kör bort och hämtar pappa. Julklappsshopping!

20 december 2011

Känns bra att jag insåg när jag borstade tänderna att japp, detta är den allra sista gången jag kliver upp klockan tio i sex för att gå till skolan detta året. Eller kanske den allra sista gången jag kliver upp tio i sex överhuvudtaget detta året? Oh deer lord, I do hope so. Anyway så sitter jag här och ska precis trycka i mig lite mat innan jag kör till bussen. Ser att tiden börjar ticka iväg men själv gör jag ingen ansatts att ens börja äta. Jag är så smart så jag blir lite tårögd faktiskt.

Julkalendern 2011 - Del 19

Del 19

Trots att flickan och killen väntat i flera timmar i det lilla förrådet såg de inte en skymt av någon av nissarna. Trötta hade de krupit ut efter mörkret lagt sig och kört hem i vars en bil. Nu var det måndag morgon och de hade precis haft ett möte med chefen där de berättat om deras misslyckade spaningsuppdrag. Chefen hade inte varit glad, men han kunde å andra sidan inte göra något åt situationen han heller, så han nöjde sig med att be dem hålla ögonen öppna under de kommande dagarna.

De kom på en plan där flickan skulle spendera så mycket tid hon kunde i verkstaden och killen skulle gå in på lagret så ofta som möjligt. På så sätt trodde de att de faktiskt hade en chans att se nissarna och konfrontera dem, men när skymningen föll över det kalla, skånska landskapet och flickan och kille träffades på sin hemliga mötesplats i ett övergivet kontor nära lagret kunde båda två konstatera att dagen varit helt misslyckad. Ingen av dem hade sett någonting trots att flickan varit ifrån sitt kontor nästan hela dagen och trots att killen sprungit in och ut på lagret tre gånger i timmen.
– Jag lämnar inte detta stället förens vi har kommit på vad som händer här, sa killen och flickan nickade tveksamt.
– Så du föreslår…?
– Att vi går tillbaka till förrådet på ovanvåningen. Vi väntar tills vi ser något.
– Men det kan ju ta dagar, svarade flickan förskräckt medan hon tänkte på sin stackars ensamma chokladkalender på sitt kontor.
– Då får det ta det då, sa killen och lämnade rummet med bestämda steg.

Så mycket nej

Ni vet ju hur lätt jag blir irriterad när vi inte gör något i skolan men ändå måste vara där. Så kan ni då ana hur irriterad jag är när jag spenderade hela dagen i skolan utan att ha något att göra och så var bussen sen? Det är så att man vill hänga någon. För vi gjorde ingenting. Zero. Nada. Eller jo, vi tittade på The nightmare before Christmas, lämnade in ett arbete och lyssnade på två redovisningar. Men förutom det gjorde vi absolut ingenting. Jag halvsov på Zigge som flätade mitt hår medan jag och P snackade julklappar, vilket vi gick för att köpa efter vi fick sluta en hel timme tidigare. Ja, vi gjorde ingenting, fick sluta en hel timme tidigare och ändå var dagen aplång. Och så var bussen sen. Tycker inte om LBS idag.

19 december 2011

Måndag. Igen. Känns som det är allt jag säger. Måndag igen och äntligen fredag. Möjligtvis också jag har precis sovit eller jag ska precis sova... tydligen så är det mitt liv, sova och vakna upp på måndagar och fredagar. Haha, åh jag önskar. Nåja, måndag som sagt. Sista måndagen innan lovet, sista tre dagarna innan det härliga, efterlängtade jullovet. Att det sen är mitt sista jullov någonsin... ja, det kan vi prata om någon annan gång. Istället kan jag bara fokusera på onsdagkväll, när jag kan slänga mig i sängen och sova precis hur länge jag vill på torsdag utan att bry mig det minsta om någonting annat än vad jag ska ha till frukost. Låter rätt bra va? Bra mycket bättre än att sitta nere i köket klockan sex en måndagsmorgon och vänta på att jag ska bli körd till bussen, som jag kommer tvingas vänta på i regnet för att sedan ha, vad jag anar, kommer bli fyra helt onödiga lektioner idag.

Julkalendern 2011 - Del 18

Del 18

Det visade sig att killen hade sett, inte bara en nisse, utan två! Det hade varit på torsdagskvällen som han varit inte på lagret precis innan de slutade, som han sett två nissar stå gömda bakom några hyllor. De hade tittat på honom men försvunnit i två små rökpuffar när han tagit några steg emot dem. Nu var flickan och killen på väg in på lagret för att se om de kunde hitta några ledtrådar på platsen där killen sett nissarna sist.
– Jag ser ingenting ovanligt, sa flickan när de kom upp på den andra våningen på lagret och killen nickade.
– Inte jag heller. Men det ovanliga brukar finnas bland det vanliga, sa han sedan och plockade upp en ficklampa på sin jackficka, han lyste runt på lagret men allting verkade vara precis i sin ordning.
– Vi kanske… vi kanske måste gömma oss, sa flickan fundersamt.
– Gömma oss, frågade killen misstroget.
– Ja du vet, så att de inte ser oss, så att de inte misstänker att någon är här och sedan kan vi smyga efter dem eller något, svarade hon och killen nickade eftertänksamt.
– Ja… ja, det gör vi!

Sagt och gjort, de kröp in i ett mycket litet förråd uppe på lagret, de lämnade dörren på glänt så att de kunde se både trappan, platsen där flickan sett nissen och platsen där killen sett nissarna. De satt sig tillrätt på det hårda, kalla golvet i den trånga skrubben och båda slängde en blick på klockan innan flickan suckade tyst. Sedan väntade de.

18 december 2011

Vet inte vad som precis flög i mig, men jag skrev in att det var november i rubriken. Och så trött är jag! Skyller på att Mary väckte typ 42895274262875982 gånger i natt, varav den ena gången sprang hon runt i rummet medan jag halvdött kallade på henne och när hon slutligen hoppade upp i sängen med svansen rakt upp la hon sig tre centimeter från mitt face och väl då insåg hon att jag hade min hand där, så då tog hon tillfället i akt och buffade på den tills jag började klappa hennes lilla huvud. Och väl satt hon sig upp och blundade medan jag skulle klappa henne fram tills hon blev nöjd (vilket, for your record, hon aldrig blir). Tillslut hivade jag ut henne vid halv sex och vaknade med ett ryck vid halv elva och tänkt att fan, nu får inte klockan vara mer än tio. Jaja. 

I övrigt är det ju mindre än en vecka kvar till julafton, fjärde advent och blablabla. Men vet ni vad som är allra viktigast med denna dagen? Att min lilla björn är en månad idag (haha, jag skrev måndag istället för månad först! Ska nog gå tillbaka till sängen efter frukosten ja). I vilket fall som helst så bjuder jag på en bild Micke skickade för några dagar sedan. Är han inte den sötaste lilla pluttinuttisen ever?



Julkalendern 2011 - Del 17

Del 17

Flickans hjälpreda visade sig vara killen, som tycktes veta en hel del om de mystiska försvinnandena av sakerna från verkstaden. Han hade dock ingen aning om hur granen hade försvunnit och de två ägnade en lång stund åt att diskutera vad som hände på verkstaden och vem som möjligen kunde ligga bakom det, innan de slutligen kom fram till en plan.

Det var dagen efter, lördag, när verkstaden var alldeles öde och tom, som de träffades ute på parkeringen. Deras plan var att undersöka verkstaden när den saknade arbetare, de trodde att det skulle hjälpa dem att komma underfund med vad som hände där, kanske att de till och med skulle se något som de annars skulle ha missat.

Hela stället låg tyst och stilla, vilket var väldigt ovanligt och flickan förundrades över tystnaden för varje steg de tog inne på kontoren. Ute i verkstaden var allting om möjligt ännu mer stilla, ännu tystare. Ännu ödsligare. Inte ett ljud hördes, inte en levande själ syntes till.
– Jag vet att du inte tror på mig, viskade flickan fram efter en lång stunds tyst vandring, men jag tror faktiskt att detta har något med den där nissen att göra.
– Jag tror på dig, viskade killen tillbaka, jag tror på dig.
– Gör du, frågade hon förvånat, fortfarande med en låg röst.
– Ja. Jag tror också att jag har sett den. Eller… dem, rättare sagt, svarade han med ett höjt ögonbryn medan han styrde stegen mot lagret.
– Dem…?

17 december 2011

Alldeles för trött för att sitta här egentligen, blev brutaväckt vid tio imorse (för det är tydligen den enda tiden på dygnet som det är möjligt att både torka golven och dammsuga. God help us all). Försökte somna om efter det och de gick... tja, allting är relativt antar jag. Sedan låg jag mycket demostrativt kvar i sängen tills för en halvtimme sedan ungefär. Bara för att de väcker mig tidigt så betyder det ju inte att jag måste stiga upp då. Så jag ska alldeles strax äta frukost och sedan ska vi tydligen baka pepparkakshus och äta julmat. Men är det inte julafton nästa vecka?

Julkalendern 2011 - Del 16

Del 16

När flickan kom till jobbet dagen efter såg hon direkt att något inte stämde. Julgranen i metall, som alltid stod utanför ytterdörren med en ljusslinga i sig, var borta. Hon hörde högljudda röster när hon kom in på kontoret, de skrek på varandra om att situationen var ohållbar men hon kunde inte riktigt koppla ihop vad det hade med den försvunna granen att göra.

Inne på hennes kontor var allting som vanligt och hon ställde fram sin chokladkalender på sin vanliga plats innan hon startade upp datorn och slog sig ner framför den. Det tog inte en lång stund innan någon knackade på hennes dörr och klev över tröskeln innan hon hann säga kom in. Det var chefen, han stirrade på henne med trötta ögon och slog sig efter en stunds tystnad ner på stolen mittemot henne.
– Det händer saker här, sa han efter en lång stund och hon nickade till svar för att visa att hon lyssnade.
– Saker som inte ska hända och arbetarna börjar bli mycket irriterade, fortsatte han och hon nickade igen.
– Jag vet inte vad jag ska göra för att lösa problemen, jag vet inte ens vad det är för något som skapar problemen, suckade han.
– Okej, sa flickan frågande och vände sig nu helt från datorn till mannen framför sig.
– Och det är där du kommer in, sa han sedan, du är överallt, du ser alla, du ser allting. Du är den enda som kan ta reda på vad det är som händer här!
– Du vill att jag ska leka detektiv, frågade hon misstroget.
– Inte leka, vara. Du ska vara detektiv, svarade chefen.
– Okej…
– Vad du än behöver så fixar jag det. Bara säg!
– Öh… en hjälpreda… kanske, sa hon förvirrat och han nickade.
– Javisst, jag ska gå och hämta någon från verkstaden på en gång, svarade han innan han reste sig upp och lämnade hennes kontor med bestämda steg och smällde igen dörren hårt bakom sig.

16 december 2011

Idag är en sådan där dag då man bara vill stanna hemma och vila. Ta det lugnt liksom. Jag satt uppe och skrev riktigt mycket igår och somnade först vid ett, vilket var helt okej eftersom jag ändå inte behövde gå upp förens senast kvart över tolv. Nu vaknade jag visserligen vid tio, but that's not the point. Låg kvar i sängen och läste ut min bok innan jag slutligen steg upp, skulle bara säga godmorgon till mamma men det utvecklade sig helt plötsligt till en mycket intressant diskussion. Ska strax äta och sedan leta upp Mary. Funderar allvarligt på att starta en julfilm och slå in en massa paketer senare också! Har absolut ingen ork till att åka till skolan heller, det känns inte ett dugg lönt att åka in vid halv två och sen hem vid halv fyra igen, så jag hoppar över det där. Får ändå mycket mer vettiga saker gjorda när jag är hemma haha.

Julkalendern 2011 - Del 15

Del 15

Det var torsdag och flickan var precis på väg ut i verkstaden för att fotografera en ny maskin, då hon passerade chefens kontor. Framför hans skrivbord stod en arbetare hon svagt kände igen och hon kunde inte låta bli att spetsa öronen då hon gick förbi i maklig takt.
– Jag har ingenting med det att göra chefen, jag lovar, hörde hon arbetaren säga medan chefen missnöjt mumlade någonting som antagligen inte ens var ett riktigt ord.

Ute i verkstaden verkade alla vara småsura men flickan kunde inte alls förstå varför. Män stod i klungor och pratade viskande med varandra medan de stirrade runt sig med misstänksamma ögon. Hon passerade förbi ett gäng som stod och pratade om ett gäng försvunna hjälmar och en annan grupp som talade om att alla lussebullarna i lunchrummet, som de skulle ha till fika, gått upp i rök.

När flickan kom ut i den andra delen av verkstaden hälsade hon på de arbetarna som hon brukade träffa på då hon fotade, men denna dagen hälsade de bara halvhjärtat tillbaka, vilket fick flickan ännu mer nyfiken. Hon gick fram till dem och frågade vad som stod på.
– Har du inte hört, frågade den ena och flickan skakade på huvudet.
– En utav våra truckar är försvunna, svarade en annan och flickan höjde förvånat på sitt ögonbryn.

Trött

Denna dag har varit... alltså den har varit en sådan dag som jag totalt hatar. Jag kom till skolan precis klockan tio över tio och fick reda på att nej, om vi bara lämnade in två dokument (som jag gjort klart redan innan praktiken) och sedan var vi klara inför jullovet. Så jag kom till den lektionen för att sitta där i fem minuter och lämna in mitt arbete och sedan fick jag sitta där och vänta i fyra timmar innan engelskan började. Och där spenderade vi en knapp timme med att snacka om vad vi skulle jobba med under nästa termin och så fyllde vi i en blankettgrej. Och så slutade vi. Hur seriös har denna dagen varit? Hur nödvändigt var det egentligen att jag kom dit? För att göra... uhm... ingenting?

15 december 2011

Gillar denna dagen. Vet inte riktigt om dagen gillar mig dock. Tydligt så var alla Banafshes lektioner idag och imorgon inställda, så vi fick sovmorgon, vilket jag verkligen inte tackar nej till! Får till och med skjuss av mamma (hur awesome är det inte?) och kommer väl inte typ fem minuter innan lektionen börjar, så jag har kunnat sova ut ordentligt i natt. Eller jag hade kunnat gjort det, om jag bara gått och lagt mig i tid haha. Och så drömde jag om ett snöskottande spöke, så ja, det finns vissa anledningar till varför jag fortfarande är rätt så trött!

Julkalendern 2011 - Del 14

Del 14

Dagarna blev allt mörkare och mörkare runt den lilla staden och frånvaron av snö hjälpte inte till ett dugg med att få allting att kännas lite ljusare och lite lättare. Istället kändes det som om varje dag blev allt längre och allt segare, varje dag var ett steg ifrån julen istället för ett steg mot den, som det egentligen var. Flickan var trött och frustrerad, hon hade svårt att stiga upp när det var kolsvart ute och hon hatade det faktum att hon åkte hemifrån när det var beckmörkt och kom hem när det var lika svart ute.

Arbetet tycktes också bara bli tyngre och tyngre, allt segare för varje sekund. Hennes dagar framför datorn var lång och hon hade ofta huvudvärk, just denna dag var den starkare än någonsin och hon hade bara arbetat halva dagen. Hon förstod att hon var tvungen till att ta en huvudvärkstablett på en gång, annars skulle hon utveckla migrän och det var definitivt inte någonting hon tyckte om, så hon lämnade sitt lilla kontor med en huvudvärkstablett i handen och steg in i lunchrummet, som sakta började fyllas upp av arbetare som skulle äta.

Flickan tog en plastmugg och fyllde den med vatten innan hon bet itu tabletten och svalde ner en bit åt gången med två stora klunkar. När hon var färdig slängde hon både muggen och förpackningen som tabletten legat i, i soporna innan hon korsade matsalen på sin väg mot lunchrummet. När hon passerade killen stirrade han på henne med stora ögon och hon höjde ett ögonbryn mot honom som för att visa att han inte brydde sig om han trodde på henne eller inte, men hon kunde se i hans ögon att han fortfarande tyckte hon var totalt dum i huvudet.

Väskryckartanten

Katten sitter på golvet och tuggar på några smulor hon hittat. Alltså jag undrar om det är ett tyst uppror, en liten revolution om att få mer mat. Vem vet? Nåja, jag är hemma i alla fall, vilket ni säkert har märkt nu. Väldigt skönt måste jag säga! Imorse kom jag sent till samhällskunskapen, vilket inte gjorde ett dugg, för det gjorde Emma också! Och när jag kom in i skolan så träffade jag Lina och hennes lilla bebis med de vackraste blå ögonen jag någonsin sett! Ville bara nämna det. Anyway. Ja, vi hade en väldigt tråkig lektion om ideologier innan vi hade en betydligt mycket roligare lektion i psykologi, där vi fick i uppdrag att gå ut på stan och exprimentera med de sociala normerna. Typ att sätta sig hos en massa främlingar eller gå uppför rulltrappan som går ner osv. Riktigt kul! Fast jag tror tanten vi följde efter trodde att vi var väsktjuvar (vilket är lustigt för hon hade ingen väska haha). Och när vi kom tillbaka till skolan åt vi den vanliga onsdagslunchen, alltså köttfärslimpa (idag med extra stora skivor och konserveringsmedel!). Fast jag åt knäckebröd istället, så det var helt okej. Och... på mediaproduktionen fyllde vi i en blankett och sedan slutade vi. Vår allra sista mediaproduktion ever. Känns helt okej!

Nu ska jag äta lite tror jag och sedan... jag vet inte. Jag insåg att jag kan göra precis vad jag vill! Fota, skriva, duscha, köra någonstans... så många val! Kommer säkert sluta med att jag ligger framför datorn och tittar på gamla avsnitt av Grey's till ikväll haha!

14 december 2011

Alla dagar tycks vara evighetslånga, nu sedan jag började i skolan igen, eftersom det alltid finns någonting annat att göra efter skolan slutat. Fast idag ska jag göra det innan, vilket ändå får dagen att tyckas lång. Knas. Aja, jag ska till läkaren vid halv nioish, så mamma kör mig till stan. Älskar det. Fick sova en hel timme längre imorse (inte för att jag är tillräckligt utsövd för det, nej, självklart satt jag uppe lite extra. Why not liksom? Suck.) och ja, det efter det ska jag till skolan och ha tre lektioner. Tre låter inte alls mycket, men två av dem är faktiskt en och en halv timme och den tredje är tre, så tekniskt sett är det galet mycket. Ser inte fram emot det alls.

Julkalendern 2011 - Del 13

Del 13

Det var lucia och som vanligt skulle det komma en skolklass och lussa på verkstaden. Flickan hade fått specialuppdrag att fotografera händelsen och fem minuter innan alltihopa skulle börja hade alla arbetare samlats i verkstaden i en halvcirkel. Hela stället var nedsläckt förutom enstaka tända ljus som stod på olika bord och maskiner runt omkring dem. Flickan stod redo med kameran och efter några tysta minuter när endast ett svagt mummel från arbetarna hade hörts, kunde hon höra de tunna rösterna från elvaåringarna, då de sjöng den traditionella luciasången medan de närmade sig allt mer och mer. Snart öppnades en dörr och lucian blev synlig, alla ljusen i hennes hår brann vacker och skapade fina skuggor på väggarna. Flickan började fotografera redan då och följde hela luciatåget med blicken genom sin kamera då de rörde sig allt längre in i verkstaden. Likt en orm ringlade sig hela tåget förbi de tända ljusen på arbetsbänkarna medan de sjöng sina vackra sånger.

De stannade upp och lucian steg fram, läste en liten dikt innan de fortsatte sjunga ytterligare två låtar. Allt som hördes i verkstaden var deras sång, tomtarnas steg när de hoppade fram och tillbaka och klickandet från flickans kamera medan hon tog bild efter bild på händelsen. När de var klara blåstes deras ljus försiktigt ut medan alla applåderade. Någon tände lamporna och plötsligt exploderade hela verkstaden i ljus. Barnen såg blyga ut medan arbetarna log mot dem samtidigt som det plockades fram lussebullar och julmust. Det bjöds på en mysig luciafika och ett lugn låg över verkstaden, flickan kände sig glad, trots att hon egentligen var trött och smått irriterad över att killen inte trott på henne när hon berättat om nissen hon sett. I samma ögonblick svepte hennes blick över alla de som stod bredvid henne och hon fick ögonkontakt med killen, som tittade på henne med mörka, dömande ögon innan han svängde bort blicken från henne. Hon suckade och bet i sin lussebulle. Även om han inte trodde på henne så visste hon att det hon sett var sant.

"Jag älskar russin!"

Känns bara som dagarna bli längre och längre, hade faktiskt förväntat mig den känslan, att det känns som man sitter fast i kvicksand och inte kommer någonstans, nu när vi är tillbaka. Men det är en helt annan sak när man är mitt uppe i allting. 

Jag körde i alla fall till bussen imorse, vilket var great, att börja dagen med att köra, då kan saker inte gå fel! Vilket det egentligen inte gjorde heller. Det var bara en tråkig dag. Like I anticipated! Imorse hade vi textkommunikation, där vi brainstormade och spelade tetris. Sedan hade vi svenska och där lyssnade vi allra mest (precis som vanligt) och ja... nej, vi gjorde inte mycket mer. Jag började lite på mitt tal, men bara lite. Och så skulle vi äta då. Vår fina, mangomarinerade mat. Det var... nja. Jaja, vi fick lussebullar i alla fall (som tröst för att vi inte fick ett Lucia tåg). Så avslutades dagen med webbdesign, där vi lyssnade och jobbade på en läxa (eller nått?) och sedan lyssnade vi lite till och sedan jobbade vi vidare och efter det sprang jag och P. Sprang. Like a maniac. Men vi hann med bussen och när vi landade i Köpinge så brummade jag bort till verkstaden och hämade pappa. Like a boss. Eller ja... nä.

Storstadskänsla

Sitter i skolan, like any other day at this time, svenskan börjar (äntligen) dra sig mot sitt slut, även om denna lektionen har varit rätt mycket roligare än vanligt. Och nu har jag också konstaterat att det brinner någonstans här i närheten. Just so you know. Anyway, vi ska snart äta, vilket jag ser fram emot eftersom jag är galet hungrig. Inte så sugen på vår mangomarinerade mat (?) och absolut inte på humör för att ha tre timmars webbdesign efter detta, speciellt inte med det otroligt sega internet vi har på skolan, som verkligen inte tillåter oss att surfa runt på... tumblr...

Oj. Nu kom en brandbil till. Vem leker pyroman?

13 december 2011

Hade enormt svårt att stiga upp imorse, vilket egentligen inte är särskilt konstigt, eftersom jag faktiskt drömde att det var torsdag eller fredag precis innan klockan ringde. Det är sånt man inte vill vara med om. Speciellt inte när det bara är tisdag. Tisdag. Vilket i sin tur betyder en lång, otroligt tråkig dag som avslutats med tre timmars... urk, webbdesign. Livet är underbart när man är student, eller vad är det nu folk säger?

Julkalendern 2011 - Del 12

Del 12

Efter lunch gick flickan in på sitt kontor och startade upp datorn för att kolla över bilderna hon tagit under dagen. Bara några minuter hade hunnit passera, mellan hon fått igång datorn och att det knackade på dörren. Hon ropade till personen på andra sidan dörren att det var okej att komma in och handtaget trycktes ner. Killen blev synlig i dörröppningen och flickan nickade mot stolen på andra sidan av henens skrivbord, för att visa att han skulle slå sig ner där. Han gjorde som hon visat under tystnad medan hon stängde ner programmet hon tittade på bilderna i, sedan vände hon sig mot honom.
– Berätta nu, sa han, hur visste du var skruvmejseln var?
– Ja, det är egentligen en lustig historia, sa flickan med ett skratt, men killen satt helt blickstilla.
– Alltså… jag har sett något. Någon. Här, sa hon och flackade med blicken.
– Vaddå för ”något”, frågade han förvirrat.
– Jag vet inte riktigt säkert, svarade hon svävande, men jag tror det är en nisse…
– En nisse? Som en tomtenisse, frågade han skeptiskt.
– Precis, nickade hon. Jag såg en ute i korridoren här, hon pekade ut genom dörren, för någon vecka sedan och sedan såg jag den igen uppe på lagret och jag kan svära på att jag såg en ute i verkstaden igår! Med en skruvmejsel i handen.
– En tomtenisse…? Med min skruvmejsel?
– Ja, svarade flickan med en nickning och killen skakade på huvudet.
– Du är konstig, sa han innan han reste sig upp från stolen och lämnade hennes kontor med bestämda kliv.

Glossa blögg

Helt slut efter en helt crazy dag. Åkte till Köpinge imorse, kom hem till P vid tjugo över sju, sprang iväg till bussen, väntade, hoppade på. Åkte. (Det var hemskt. Jag saknar redan de gamla bussarna. Och chaufförerna). Sedan kom vi till skolan, fick reda på att Emine inte var där och att vi skulle jobba med något hon la upp men ja... det gjorde vi inte. Särskilt mycket. Efter det hade vi naturkunskap där vi inte redovisade, utan ja... nej, vi gjorde ingenting. Sedan åt vi äcklig mat och sedan hade vi mediekommunikation och där lyssnade vi på en timmes lång genomgång om varumärken och förpackningar. Väldigt intressant faktiskt! Ja, sedan lämnade jag skolan i tid till projekt & företagandet (hihi) och åkte till läkaren innan jag for tillbaka till stan för att träffa Anneli. Och nu är jag äntligen hemma, ska strax äta och sedan göra lite läxor/skriva julkalendern/äta lussebulle.

12 december 2011

Jaha. Då var det måndag. Igen. Och tillbaka till skolan. Igen...? Vet inte om jag är helt pepp på det, mest för att vi har två muntliga redovisningar idag (vem lägger två muntliga redovisningar på dagen då vi kommer tillbaka efter en fyra veckors lång praktik? Jag bara undrar). Så ja... det ska väl bli kul. Fast nej. Dessutom ska jag åka min allra första tur med Veolia denna morgonen. Det ska också bli kul. Eller nä. Men de goda nyheterna är i alla fall att jag vaknade i natt, gick ner och drack, tittade på klockan och trodde att den skulle vara två eller tre och så var den elva! Den lyckan som uppstår i det ögonblicket går inte att beskrivas! Och den andra goda nyheten är att jag faktiskt kommer till skolan idag. Vem hade kunnat tror det? Inte jag i alla fall haha.

Julkalendern 2011 - Del 11

Del 11

Flickan gick först och killen följde efter, hon styrde stegen mot lagret och var inte säker på om hon var på rätt spår, men någonting sa henne att hon ändå skulle gå upp och kolla på det stället där hon hittat sin chokladkalender några dagar tidigare. Tillsammans gick de in genom dörren och upp för den branta trappan, förbi flera av gångarna innan flickan stannade framför den speciella gången där hon sett en utav nissarna tidigare den veckan. På golvet låg en skruvmejsel. Killen gick fram och plockade upp den, tittade noga på den ur flera olika synvinklar innan han nickade.
– Det är rätt, sa han glatt men fundersamt. Flickan bara log mot honom, nickade och sedan vände hon sig om för att gå tillbaka ner igen, återvända ut i verkstaden så hon kunde göra klart sitt jobb, köra hem och ta helg.

Killen halkade efter, men när flickan kommit ner från trappan sprang han ikapp henne. De gick jämsides med varandra, tysta, en lång stund innan de slutligen kom ut i verkstaden igen och en massa oljud fyllde tystnaden. Killen harklade sig.
– Hur visste du att vi skulle gå upp just dit och leta, frågade han nyfiken efter en stund.
– Det är en lång historia, svarade flickan tyst och stirrade rakt framför sig, rädd för vad nästa fråga skulle bli.
– Jag har tid, svarade han och flickan skakade på huvudet.
– Nej. Du har inte tid. Och det har inte jag heller, sa hon och gestikulerade mot den stora maskinen framför dem.
– Du har rätt, nickade han.
– Jag vet. Men om du fortfarande är intresserad av att höra historian, hur knasig den än är, så kan du titta in på mitt kontor vid lunchtid, sa hon. I ögonvrån kunde hon se hur killen nickade.

11 december 2011

Slog mig när jag låg i sängen, att det är exakt en månad sedan jag var i skolan idag. Känns lite mysko faktiskt, men allra mest känns det konstigt för att jag ska tillbaka imorgon. Det känns alltid weird och det kanske är så att de tyngsta fyra veckorna bara försvann för oss, vi missade halva november och halva december, slapp en massa läxor och prov och så vidare. Men det gör bara den kommande veckan ännu tyngre. Och så ska ju Skånetrafiken ändra sina jäkla busstidtabeller nu, en och en halv vecka före jullovet. Jag vet att de inte bestämmer någonting, men de kunde åtminstone väntat med att byta till under julen eller något. Blä.

Julkalendern 2011 - Del 10

Del 10

Flickan var sur. Trots att det var lördag åkte hon ändå iväg till arbete den morgonen, bara för att de låg efter i tidsplanen med just en maskin och hon behövde fotografera den innan de skickade iväg den på måndagsmorgonen. Hon hade planerat en hel helg fylld med roliga saker som skulle få henne att glömma bort att det fortfarande var nästan två hela veckor kvar innan julafton, men nu hade allting blivit förstört. Istället tvingades hon åka till arbetet som hon hatade så mycket och jobba. Hon var på uruselt humör.

I verkstaden var det fullt med liv. Arbetare sprang till höger och till vänster, truckar kom körande i allt för hög hastighet och man var tvungen att hålla ögonen öppna på alla håll och kanter så att man inte skulle få en järnklump i huvudet, då männen hissade upp hela monterade ställningar i luften. Flickan suckade irriterat och småjoggade bort till den delen av verkstaden där maskinen hon skulle fota stod. Även där var fullt av folk som arbetade som galningar för att hinna med allt de skulle ha varit färdiga med redan igår. Flickan såg killen som kommit fram och frågat om hon sett hans skruvmejsel, han stod och letade efter någonting på en redskapsvagn och hon kände sig tvungen att gå fram till honom.
– Hej, sa hon med tunn röst. Hittade du skruvmejseln igår?
– Hej! Ja, det gjorde jag faktiskt, skrattade han till svar, men nu är den borta igen!
– Är den, frågade flickan förvånat och fick för sitt inre se en bild av nissen hon sett stå gömd med en skruvmejsel i handen bakom en utav bevattningsmaskinerna i samma del utav verkstaden som de befann sig i nu.
– Ja. Jag hittade den igår bakom den där bevattningsmaskinen, sa han och pekade på just det stället där nissen stått igår, och sedan la jag den här och jag hade den imorse men nu är den försvunnen igen…
– Du… jag tror jag vet vart du kan hitta den, sa flickan och killen tittade förvånat på henne.
– Vart då?

10 december 2011

Har en hel helg med läxor framför mig, ser inte fram emot det alls. Fast så blir det väl när man skjuter upp alla praktikläxor till de sista dagarna. Å andra sidan var det ju faktiskt emot en massa skolregler att vi skulle få några läxor överhuvudtaget och ändå har jag så många att jag inte kan hålla reda på alla. Ja, vad hände där egentligen?

I övrigt så ja, ska jag göra läxor idag. Kanske titta på en julfilm så jag blir på bättre humör. Definitivt mysa med Mary hela dagen. Är på dåligt humör Trist humör. Känner mig... tom. Usch.

Julkalendern 2011 - Del 9

Del 9

Det var fredag. Den sista dagen på veckan och flickan hade stor nedräkning till julafton. Just denna dagen var det endast femton dagar kvar och hon kände sig mycket glad! Det första hon gjorde när hon kom till jobbet den dagen var att plocka fram sin kalender ur väskan och ställa den på precis samma ställe där den brukade stå. Där skulle den vara tills det var dags att åka hem!

Flickan arbetade framför datorn hela förmiddagen och vid lunchtid hade hon svårt att slita sig från datorn, men hon lyckades tillslut dra sig därifrån och gå in i lunchrummet, som var överfullt av glada, muttrande människor. Medan hon åt tänkte flickan på det hon var tvungen att göra under eftermiddagen och hon insåg att hon skulle behöva gå ut i verkstaden och fota lite till. Sagt och gjort, när lunchen var slut tog hon sin kamera och gick ut bland de andra arbetarna. Hon hälsade på några och de nickade tillbaka, när hon sedan kom fram till maskinen hon skulle fota hämtade hon först en stege och klättrade upp på den för att få en bättre vinkel. Flickan hade endast hunnit ta två fotografier innan hon hörde en röst nerifrån stegen.
– Du har inte sett min skruvmejsel va?

När flickan tittade ner såg hon en utav arbetarna i verkstan stå och titta på henne med frågande ögon. Flickan ryckte på axlarna och skakade på huvudet och killen rynkade på sina ögonbryn.
- Vad märkligt. Jag hade ju den nyss, sa han för sig själv innan han gick iväg igen. Flickan stod förvirrat kvar på stegen och följde honom med sin blick medan han försvann bort från sin plats, till en grupp andra arbetande, som hon anade han skulle fråga ut. När han passerade den bevattningsmaskin han jobbat med när hon kommit fram till maskinen hon själv skulle fota, kunde hon se en grön luva sticka fram. Ett litet huvud kikade över kanten och flickan insåg att det inte var samma nisse som hon sett uppe på lagret, utan en annan. Och den höll skruvmejseln.

Rubriklös, som vanligt

Fredag kväll och nu är praktiken officellt slut! Känner mig helt slut, som om jag kunde sova i ett helt dygn och lite till. Duschade igår och var ute nästan hela dagen i verkstaden, mitt hår luktar nu metall! Mina kläder luktar metall. Min halsduk luktar metall! Och om jag hade satt näsan till kameran, ja, då hade jag varit rätt säker på att den också luktar metall! Fast jag har haft en rolig dag ändå! Kom dit imorse och läst en stund innan jag gick ut på mitt specialuppdrag, att fota alla (!) i deras arbetsmiljöer och detta ska jag sen sätta ihop till ett kollage! Träffade en massa lustiga människor, så jag har haft kul. Och ja, sen när jag var klar efter typ fyra, fem timmar, gick jag in på mitt kontor och drog fram datorn, lyssnade på Stylo (jävla låt) och redigerade bilder med fötterna på skrivbordet. Like a boss. Eller nått. När jag var klar arbetade jag lite på min hemsida, för det behövdes verkligen! Och ja, efter det bar det iväg hem innan jag och mamma åkte ner till Åhus för att köpa lite kinamat till middag. Egentligen var jag bjuden på en firmafest (mohaha) men de skulle äta mexikans mat och ja, jag har varit sugen på kinamat i vad som känns som en evighet haha.

Vet inte riktigt vad jag ska göra nu dock, naturkunskapsläxmöte med Josse på msn om en stund och sedan... en film kanske. Jag vet inte. Men det känns bra ändå. Att inte veta. Att kunna göra vad jag vill. I like.

9 december 2011

Minns att jag tänkte innan jag somnade igår kväll, att det skulle vara skönt att sova en hel lång natt utan att vakna en enda gång, förens klockan ringer. Och det var precis vad som hände! (Jag blir alltid så barnsligt glad då sånt händer för jag brukar vakna minst en gång varje natt). Dessutom hade jag en fin dröm, så nu är jag på bra humör också! Och det är fredag, så det kan ju inte vara annat än bra, bra, bra!

Julkalendern 2011 - Del 8

Del 8

Som tur var fanns det ingen skada på kalendern och den var inte heller mer än den skulle vara. Chockad men nöjd sjönk flickan ner på golvet mitt i gången lagret och funderade på vad som kunde ha gjort att kalendern förflyttat sig från sin plats på hennes kontor till lagret, på andra sidan verkstaden. Tyvärr kom hon inte långt i sitt funderande innan hon hörde ljud och högljudda röster från den nedre våningen på lagret och hon skyndade sig snabbt upp på fötter, hon ville inte att någon skulle komma upp och se henne sitta på det smutsiga golvet med ett fast tag om sin kära kalender. Det skulle ju vara pinsamt.

Med kalendern i ett hårt grepp i sin hand, gömd så gott det gick, gick hon så fort hon kunde ner för den branta trappan och ut i verkstaden. Ingen inne på lagret uppmärksammade henne och hon drog ett ljudligt andetag innan hon fortsatte. Hon hade helt glömt bort vad hon egentligen skulle göra och gick istället med snabba steg genom hela verkstaden innan hon tillslut slängde sig ner i sin kontorsstol. Hennes hjärta bultade hårdare än vanligt och hennes andning hade ökat, det kändes som det var tusen ögon runt henne, som iakttog varenda rörelse hon gjorde.

Kalendern ställde hon ner på sin vanliga plats på skrivbordet och hon lovade sig själv där och då att hon alltid skulle ta med sig den hem på kvällarna. Aldrig igen ville hon känna den rädsla och den förskräckelse som uppstått då hon inte kunnat hitta sin älskade chokladkalendern någonstans!


"Det måste vara på fredag"

Så var den nästsista dagen på praktiken klar. Märkligt att jag nu, när mina fyra veckor nästan är slut, faktiskt börjar trivas riktigt bra. Nu känns det bara som det kommer bli mysko att återvända till skolan och jag kan meddela er att jag inte alls är på humör för att ha Projekt & Företagande eller samhälle. Inte alls. Eller webbdesign med Emanuel...

Nej fy, nu mår jag dåligt haha. Ska inte tänka på skolan förens... förens jag måste börja med alla läxorna. Fast det tänker jag ta i helgen, för ikväll, ikväll ska jag bara vila. Och imorgon ska jag ha min sista dag på praktiken och jag ser faktiskt fram emot den. Inte för att det är den sista, utan för att jag ska göra riktigt roliga saker som inte involverar muttrar och mojänger!

8 december 2011

Blev helt tomt i huvudet när jag skulle skriva här haha. Ehm, ja... fin torsdagsmorgon vi har? Eller ja, det är ju beckmörkt utanför fönstret, så jag vet inte hur vädret egentligen ser ut, men jag tror det regnar. Varför inte liksom? Aa, och som ni märker by the time of the inlägg så ska jag till praktiken idag. Vet dock inte riktigt vad jag ska göra, men det löser väl sig. Och när jag kommer hem då? Ja, då ska jag stupa i säng, för jag har inte sovit bra alls, de sista två timmarna av denna natten. Suck.

Julkalendern 2011 - Del 7

Del 7

Flickan kände sig oväntat glad när hon åkte till arbetet den onsdagen. Det var en mitt-i-veckan dag vilket betydde att hon snart skulle vara på väg hem på fredagskvällen. Hon längtade verkligen till helgen, eftersom det då endast skulle vara två veckor kvar till julafton. Till helgen hade hon bestämt sig för att köra in till stan och handla en massa julklappar, kanske till och med baka en kaka på söndagen, till den tredje advent. Det var med dessa tankarna hon klev ur bilen och försiktigt gick mot dörren till verkstaden, över den glashala, glittrande parkeringen.

Hon sa hej till alla hon passerade på sin väg in till sitt lilla kontor. Väskorna la hon på sin vanliga plats på skrivbordet och sedan hängde hon av sig sin jacka och halsduk på kroken intill den ena utav de två dörrar som ledde in till hennes kontor.

När hon slog sig ner vid skrivbordet noterade hon att någonting inte var som det skulle och snart insåg hon att hennes chokladadventskalender inte stod på sin vanliga plats. Den fanns faktiskt inte någonstans i hennes rum! Ledsen och irriterad ställde hon sig upp innan hon började leta genom varenda vrå av rummet, men hon kunde inte hitta den. Istället kikade hon in i kontoret bredvid hennes och frågade om kvinnorna som satt där inne, hade sett hennes adventskalender, men de skakade bara på huvudet. Flickan lämnade snabbt sitt rum och gick frågade i alla kontor som låg i närheten av hennes, om någon hade sett hennes adventskalender, men alla svarade nej och flickan återvände till sin arbetsplats med en ledsen min.

Den eftermiddagen skulle hon ut i verkstaden och ta om de bilderna hon tagit dagen före, eftersom ingen av dem blivit tillräckligt bra. Efter några minuters fotograferande insåg hon att hon var tvungen att gå in på lagret för att hämta en likadan mutter som hon letat efter då hon sett nissen i en utav gångarna på det övre planet av lagret. Med spejande ögon klev hon in på lagret, såg sig omkring, men det fanns inte en själ att lägga ögonen på. Snabbt fortsatte hon uppför den läskiga trappan och på tysta fötter tassade hon fram till den gång där hon sett nissen. Vid första anblick var gången tom och flickan suckade frustrerat. Men när hon slängde ytterligare en blick in i gången såg hon något som hon missat första gången hon tittat in där. Försiktigt tog hon tre steg in i gången innan hon böjde sig ner och plockade upp det som låg i gången. Förbryllat stirrade hon på det hon höll i sin hand. Hennes chokladkalender.

7 december 2011

Känner mig helt slut, trots att jag har sovit i över tio timmar inatt. Jobbar hemifrån idag eftersom jag fortfarande har ont i huvudet, vilket gör att jag borde flytta mig från datorn. But we all know that's not gonna happen. Ska strax äta frukost i alla fall och sedan jobba lite, skriva på naturkunskapen och gå en runda, jag behöver lite luft. Och så ska jag leta upp Mary. Så klart. Vad skulle jag göra utan henne? No idea. No idea.

Julkalendern 2011 - Del 6

Del 6

Flickan stod kvar och stirrade på platsen där hon sett nissen, där hon visste att det bara för några sekunder sedan stått en okänd varelse. Nu var den tom och flickan blinkade till två gånger för att försäkra sig om att hon inte drömde.
Personen som var på väg upp för trappan, personen som skrämt bort nissen, kom nu fram till flickan och frågade vad hon gjorde där uppe. Flickan slängde ur sig ett ”Ingenting” och sedan skyndade hon sig ner för trappan och tillbaka ut i verkstaden. Under hela fotograferingen kände hon sig frånvarande, hon kunde inte alls koncentrera sig på vad hon höll på med och när hon kom tillbaka in på sitt kontor några timmar senare insåg hon att hennes bilder inte blivit alls så bra som hon hade tänkt sig.
Hon slog sig ner vid sitt skrivbord och började fundera. Det tycktes vara något väldigt bekant med nissen, men flickan kunde inte komma på vad det var, hur mycket hon än tänkte på det. Det tycktes nästan som om minnet av nissen blev suddigare och suddigare ju mer flickan tänkte händelsen. Snart kunde hon inte ens framkalla bilden av nissen längre och först då gav hon upp med att försöka komma på vem denne lille varelse liknade. Istället fortsatte hon arbeta vidare med de dåliga bilderna och när hon slutligen körde hem från arbetet den kvällen hade hon helt glömt bort händelsen med nissen på lagret.

Romeo återvänder ensam

Nu är jag hemma efter en lång, lång dag! Åkte till praktiken som vanligt vid åtta, jobbade, jobbade och jobbade lite till och när sedan dagen var slut åkte jag och pappa in till stan för att köpa julklappar. Kom dessutom hem med två böcker till mig själv. Någon som är förvånad? Nej, jag tänkte väl det. Helt omöjligt att släppa in mig på Bokia och tro att jag kan gå därifrån utan någonting. 

Nu ska jag i alla fall skriva klart dagens del på julkalendern, skicka iväg ett mail och fixa med lite annat smått & gott innan jag springer upp och tittar på Top Model. Ska leta rätt på en huvudvärkstablett också, eftersom det känns som mitt huvud kommer sprängas i tusen bitar när som helst. Suck.

6 december 2011

Så var det morgon igen. Jag hade gärna sovit vidare, eftersom jag är galet trött, men jag vill inte återvända till mina drömmar, så jag är ändå glad för att klockan ringde där den gjorde. Helt brutala drömmar har jag haft i natt, som tar ordet "brutala" till en helt ny nivå. Fy fan.

För övrigt så... har jag inte så mycket att säga. Ni vet ju det mesta. Jag ska strax äta frukost och sedan dra till praktiken. Finns inte så mycket kul att säga den här morgonen. Men jag känner att jag kan säga till Josse, att det var ett mycket fint mail du skickade. Men jag fick inte dokumentet med faktan i?

Julkalendern 2011 - Del 5

Del 5

Det var åter måndag och flickan var tillbaka på sitt arbete igen. Hon satt framför datorn och redigerade bilder medan det sakta började ljusna och förmiddagstimmarna släpade sig fram. Chokladkalendern stod bredvid henne med fem öppna luckor och hon slängde en snabb, längtansfull blick på den sjätte innan hon återgick till arbetet.
Efter lunchen gick hon ut i verkstaden för att fotografera en ny maskin hon skulle göra en monteringsmanual till. Runtomkring hördes bankande och smällande, en truck körde förbi henne och hon stirrade på de arbetande medan hon gick förbi dem. Hon kunde inte för sitt liv förstå hur de klarade av att stå i verkstaden och göra samma sak dag ut och dag in. Hon var ju trött på sitt eget arbete efter det knappa året hon varit anställd på firman.

Väl framme vid maskinen började hon undersöka den för att se hur hon skulle kunna fånga den ur den bästa vinkeln och sedan började även hon arbeta. Under de få stunder hon fotograferade kände hon sig lycklig och lugn, de stunderna hon kunde se världen genom kameran var de bästa på hela dagen.

När hon var färdig med översiktsbilderna skulle hon ta några detaljbilder, vilket krävde att hon gick ut på lagret och hämtade, först ett papper som hon kunde lägga sakerna på och sedan några skruvar och muttrar hon skulle ta bilder av. På trötta ben gick hon in på lagret, hon hade lärt sig att ju saktare man gick desto mer tid hann gå innan hon var tvungen att gå tillbaka till sitt kontor igen.

Lagret var obemannat och ingen kunde hjälpa henne. Istället fick hon själv gå upp på övervåningen, längs den svindlande, branta trappan som hon alltid hade hatat. När hon äntligen kommit upp, efter att ha haft ett fast grepp på ledstången intill väggen, började hon gå längs raderna med delar av maskiner som tillverkades ute i verkstaden. Efter en stund hade hon äntligen hittat de skruvar hon letat efter och hon tog två stycken, stoppade dem i sin ficka och gick sedan ut från gången. Hon behövde fortfarande en mycket speciell mutter som hon inte vart helt säker på vart hon kunde hitta. Flickan gick ytterligare en bit längre in på lagret och slängde en hastig blick in gången närmst henne. Några meter in kunde hon se samma nisse som hon sett några dagar tidigare och hon drog efter andan medan hon tog ett steg bakåt. Nissen stirrade på henne med en uppmanande blick, samtidigt kunde flickan höra hur någon kom in i lagret, av stegen att döma var personen på väg mot trappan som ledde upp till ovanvåningen, där flickan var nu.
– Vem är du, viskade flickan till nissen, men fick endast en rökpuff till svar, då nissen gick upp i rök och personen på nedanvåningen tog de första stegen upp på trappan.

Let it snow, let it snow, let it snow

Denna dagen har gått fortare än förväntat faktiskt, som vi alla vet brukar ju måndagar vara riktigt sega, men idag, idag har tiden flugit fram. Jag har sprungit fram och tillbaka mellan verkstaden och mitt kontor, fotat och redigerat bilder och sedan fotat lite till, ungefär. Men nu är jag hemma och har middagen i magen, vilket betyder att jag har hela fyra lediga timmar till mitt förfogande innan jag ska gå och lägga mig. Vet inte riktigt vad jag ska göra, men något kommer jag väl på, antar jag. Skriva julkalendern är ett måste i alla fall, och att titta på ett avsnitt av Greveholm. Men förutom det...

5 december 2011

Så vart det måndag igen. Igen. Känns som det är de enda som finns i min värld, måndagar och söndagar. Poff och poff. Vart är de andra dagarna (framför allt, var är fredagkväll och lördag?). Och trots att jag faktiskt haft längre helg än de flesta andra, tre hela dagar, så känner jag mig varken utvilad eller redo att återvända till praktiken. Dock har jag längtat efter denna veckan sedan jag började jobba, för denna veckan, är den sista! Ni har ingen aning om hur skönt det ska bli att komma tillbaka till skolan. Visserligen slog det mig imorse att det, förutom idag, är ytterligare två måndagar kvar jag ska upp tidigt, innan det blir lov. Och två tisdagar och två onsdagar. Men på något sätt så känns det ändå som jag kan leva med det. För jag hoppas, åh jag hoppas, att tiden på skolan bara flyger förbi!

Julkalendern 2011 - Del 4

Del 4

Det var den andra advent och flickan stökade runt i sin lägenhet. Dagen före hade hon städat och denna dagen ägnade hon till att småpynta lite, med några tomtar här och lite glitter där. På eftermiddagen gjorde hon en sats lussebullar som hon senare åt alldeles varma samtidigt som hon tände det andra ljuset. När hon satt där och stirrade ut genom det mörka fönstret slog det henne att hon skulle tillbaka till jobbet dagen där på. Som alla andra dagar fick det henne att må dåligt, bara tanken på jobbet, men just på söndagar var det lite värre. För då hade hon ändå fått känna hur det kändes att vara ledig och kunna göra vad hon själv ville. Nu skulle hon åter tillbaka till allt det hon var tvungen att göra, instängd på ett kontor där hon varken hade en ljusstake eller en julblomma. Bara en döende kaktus som stått på samma plats och samlat damm så länge hon kunde minnas.

Ju fler minuter som passerade desto mer sorgsen kände hon sig. Det kvittade att hon spelat julmusik hela dagen, att hon bakat lussebullar och varit lycklig bara för en liten stund sedan. Om bara en liten stund skulle hon behöva gå och lägga sig och sedan skulle hon möta fem långa dagar innan hon var ledig igen. Hon såg inte alls fram emot det, men hon insåg, liksom alla andra söndagar, att hon inte hade något val. Att hon var tvungen. Så hon städade upp efter sig i köket och släckte ljusen innan hon med tunga steg gick in till sitt sovrum och damp i sängen med en mörk, molande känsla gnagande i magen.

4 december 2011

Det känns jättekonstigt att stiga upp och slänga en blick ut genom fönstret. Solen skiner och grannens gröna växter vajar i vinden. Blommorna börjar växa upp igen och det börjar komma knoppar på träden. Trots det är det december. December. Ska det inte vara minusgrader och ett lager snö på marken nu? För det känns verkligen som allt annat än jul, det känns som vår. 

Idag är det söndag som de flesta alldeles säkert vet om. Jag ska spendera min söndag med läxor och julklappar, kanske skriva lite också. Och så det sedvanliga; titta på repriser. Och duscha. Så ska vi ju fira advent också. För det är ju den andra idag. Den andra advent. Hohoho där ute i vårlandskapet!

Julkalendern 2011 - Del 3

Del 3

Det hade blivit lördag och flickan låg hemma i sin säng. Hon hade just vaknat upp från en lustig dröm där nissen, som hon sett på lunchen dagen före, hade tassat runt i en labyrint och flickan hade jagat efter nissen för att se vad den ville. Men hur mycket hon än sprang var hon ändå alltid tio steg efter nissen. Hon kom helt enkelt aldrig ikapp den. När hon sedan vaknade kände hon sig mycket frustrerad, hon hade verkligen velat veta vad nissen ville. Men istället fick hon nöja sig med att ligga kvar länge i sängen och mysa innan hon steg upp och gjorde en lång frukost. Hon njöt av att slippa stressa iväg till jobbet och kunde istället göra allting oändligt långsamt.

När frukosten var uppäten gick flickan bort till sin chokladkalender och öppnade dagens lucka innan hon stod stilla en stund och funderade på vad hon skulle göra under dagen. Sedan bestämde hon sig för att julstäda hela lägenheten och började genast damma och putsa, städa och feja. Då mörkret föll och månen bytte plats med solen, hade flickan städat hela sin lägenhet och sjönk pustande ner på en köksstol. I bakgrunden spelade julmusik och hon var lycklig. Det skulle nog bli en fin jul, spådde hon, då hon slängde en blick utanför fönstret, upp mot den svarta himmeln som var full med gnistrande, glimmande stjärnor som blinkade mot henne.

No inspiration

Skulle blogga när jag kom hem från stan, men så blev det visst inte. Men ja, jag och mamma julklappsshoppade idag och vi fyndade en hel del faktiskt! Och så träffade vi min kusin, som jag inte har sett på hur länge som helst. När vi sedan kom hem efter några timmar åt jag min goda potatis och tittade lite på Grey's innan jag började... städa. Och hjälpa mamma flytta runder på alla hennes miljoner böcker haha. Så åt vi lite och nu chattar jag med Alex. Borde skriva på julkalendern, men jag orkar inte. Får ta tag i det där senare ikväll.

3 december 2011

Går omkring med en ständig julkänsla nu mera, gillar att hela världen känner ungefär samma sak. Alldeles nyss på radion började de två radiopratarna bråka om vem som ska öppna luckan på adventskalendern nästa vecka haha. Och det är ju faktiskt bara tre veckor kvar till julafton. Tre veckor. Det är ingenting! Men ändå känns det som om tiden kommer slääääpa sig fram, bara för att. Men jag och mamma ska ta ett steg i rätt riktning idag i alla fall, och åka in till stan för att köpa julklappar, woho! Ska bli kul faktiskt! Så ja, vi hörs när jag är tillbaka igen!

Julkalendern 2011 - Del 2

Del 2

Precis som alla andra dagar släpade sig också den andra december framåt i maklig takt. Det första flickan gjort när hon kommit den morgonen, hade varit att öppna sin adventskalender. Nu kunde hon svagt känna smaken av chokladen i munnen, vilket bara fick henne att längta ännu mer till nästkommande dag. Hon slängde en längtansfull blick på kalendern innan hon återvände till sitt arbete i photoshop.

Vid lunchtid hade hon fått huvudvärk av skärmen och hon skyndade sig in till lunchrummet där hon slog sig ner för sig själv för att avnjuta en köttbullemacka hon gjort till sig själv samma morgon. Runt henne hördes höga skratt och ljudliga diskussioner som gav henne ännu mer huvudvärk. Hon drog några djupa andetag innan hon lyfte huvudet från tidningen hon höll på att läsa och hennes blick landade på en mystisk liten varelse som stod bara några meter ifrån hennes kontor i korridoren hon kunde se rakt framför sig. Varelsen hade tajta, gröna byxor, en grön skjorta med en tomteröd väst över, skor med upprullade tår och en liten bjällra längst fram och två flätor som hängde fram från en spetsig grön mössa. Varelsen stirrade på flickan och flickan stirrade tillbaka på varelsen och det tycktes som om hela världen var frusen för en sekund. Inte ett ljud hördes, ingen av dem rörde sig. Men så blinkade flickan till och när hon öppnade ögonen igen, bara några mikrosekunder senare, var varelsen borta. Hallen var tom. Flickan skakade på huvudet och slängde en blick ut i lunchrummet för att se om någon annan reagerat, men ingen tycktes ens ha noterat det som nyss hänt. Hon skyndade sig upp från sin plats, slängde resterna av sin macka och tog tidningen med sig innan hon kollade igenom alla tomma kontor. Det fanns inte någonting som kunde tyda på att det funnits en grönklädd nissevarelse på den platsen där flickan nu stod. Förvirrat gick hon tillbaka in på sitt kontor och beslutade sig för att hennes huvud hade spelat henne ett spratt. Det fanns ju inte grönklädda nissar.

Full med julkänslor

Idag har varit en riktigt mysig dag! Körde in till stan och hämtade Josse vid tolv (like a boss haha) och sedan dess har vi legat i min säng och arbetat med naturkunskapen, snackat en massa, lyssnat på musik och snokat runt på folks facebook's haha. Vi åt innan jag och pappa körde henne till stan, när vi lämnat av henne vid Rese körde vi till Maxi och köpte lite julklappar (de första för mig i år haha) och nu sitter jag inne tillsammans med alla katterna och lyssnar på julmusik medan jag fixar med adventskalendern på Little things. Riktigt mysigt! Tänkte se en film senare och kanske skriva lite, ska också slänga upp min julkalender här om en liten stund, så titta efter den!

Så kan det gå

Som jag har sagt så många gånger förut så blir ju saker och ting inte alltid som man väntat sig. Idag var en sådan dag. Jag satt här, vid köksbordet, i godan ro och åt frukost när telefonen ringde och pappa sa att jag kunde jobba hemifrån idag. Jaha. Så jag släppte in Mary och Duppe, pratade med Josse och så blev det beslutat väldigt hastigt och lustigt att hon skulle komma hit för att göra naturkunskapsarbetet med mig. Så jag ska köra in till stan och hämta henne om bara en liten stund. Läskigt. Första gången jag kör in till stan själv. Och första gången jag kör med en kompis bredvid mig. Får se hur detta kommer gå. Hm...

2 december 2011

Äntligen fredag. Det är nog vad de flesta tänker en regning decemberdag som denna. En hel del som läser min blogg har nog inte gått upp ens och några är lediga för att det är studiedag på alla Kristianstads gymnasieskolor. Även jag är uppe lite senare än vanligt (även om jag kom upp halv sju när klockan ringde först). Pappa sa att jag kunde börja lite senare, så jag gick tillbaka i sängen igen och ska vara på plats vid tio istället. Säger inte nej till en extra timmes sömn (där jag drömde att jag dansade till en Kent låt på arabiska för övrigt).

Nä, nu ska jag äta frukost och öppna mina adventskalendrar. Och titta på adventskalendern! Jag har fått för mig att jag ska titta på ett avsnitt av Greveholm varje dag fram till julafton. Och till Micke, den allra första meningen i Greveholm är "Hallå där! Där bor ingen!". Så du vet. Och så du vet att jag vet!

Julkalendern 2011 - Del 1

Det är den första december idag och vi vet ju alla vad det betyder. Dags för en massa adventskalendrar och julkalenderar. Och självklart ska jag ha en på bloggen i år med. Jag har precis börjat skriva på den så jag vet inte riktigt hur den kommer sluta (och jag säger som förra året, om den ens kommer få ett slut) men jag tror faktiskt att den kan bli rätt okej! Vill också passa på att säga, nu innan jag slänger upp den allra första delen, att jag har överdrivit en hel del i den, så få inte för er en massa saker nu haha! Varsågoda, den första delen i årets julkalender Mysterium i Verkstaden!


Del 1

Det var en gång en flicka som jobbade på en verkstad. Flickan gjorde monteringsmanualer till olika maskiner, ett jobb hon inte tyckte var ett dugg roligt, men hon var tvungen att tjäna pengar så att hon kunde köpa en massa klappar till julen, som hägrade bara några veckor bort. Därför kämpade hon sig igenom alla långa och tråkiga arbetsdagar på sitt gråmålade kontor som endast hade ett fönster med galler över. Hon drömde varje dag, om den underbara julen som hon längtat efter i nästan ett år. Hon kunde nästan känna smaken av julskinkan på sin tunga, doften av granen i näsan och höra prasslet från tomtepapperna som hon slog in sina paketer med. Hon var en riktig julälskare.

Flickan hade aldrig trott att livet kunde vara jobbigare än vad det var när man gick i skolan, men hon hade haft mycket fel i den teorin. Det hade visat sig vara tungt att jobba ute i den verkliga världen och de stunder hon inte spenderade med att drömma om julen tänkte hon tillbaka på sin skoltid. Hon önskade innerligt att hon kunde återvända till den tiden, eller åtminstone återse någon av sina gamla vänner, men de hade alla tappat kontakten så fort de tagit studenten.

Såhär, på dagen den första december, satt flickan och lyssnade på julmusik medan hon redigerade bilder på sin dator. Bredvid hennes arbetsplats stod en chokladadventskalender där den första luckan redan var öppen och flickan längtade tills dagen där på då hon skulle få öppna nästa lucka, men sekunderarna tycktes släpa sig förbi, dagen tycktes bara bli längre och längre istället för tvärtom.

När klockan äntligen slog fyra skyndade hon sig att klicka ner alla programmen hon haft uppe under dagen och stängde ner datorn medan hon tog på sig sin jacka. Utanför fönstret kunde hon se några ensamma snöflingor dansa från skyn, över den mörknande himlen och ner mot marken. Hon log innan hon tog sina väskor, släckte och lämnade kontoret så fort hon bara kunde. I hennes iver att komma hem så fort som möjligt missade hon två små gestalter som stod halvt gömda bakom dörren till lunchrummet och stirrade efter henne.


Det går framåt

Titta på detta mina kära läsare. Klockan är inte ens fyra och jag är redna hemma! Lyckans dag! Har jobbat på som en liten mört idag (fast vänta, jobbar mörtar mycket...?). I alla fall, jag har jobbat hårt idag! Redigerade bilder innan jag gick ut i verkstaden och fotade lite till, fortsatte att redigera bilder när jag kom tillbaka, satt ihop allting till första utkastet på min andra manual och sedan tog jag lunch. Efter det väntade jag lite och sedan sa pappa att jag kunde köra hem, så jag landade In the middle of nowhere vid tjugo över tre. Fick mig att bli riktigt glad. Och imorgon är det freeedag, wehoooo!

1 december 2011

Så blev det då äntligen december. Som jag har längtat. Efter allting, men de senaste dagarna väldigt mycket till min adventskalender då haha. Får väl sitta och tänka på att jag ska öppna lucka två imorgon, hela dagen på praktiken, för jag har en känsla av att jag troligtvis kommer dö av tristess annars. Längtar till helgen. Längtar till skolan börjar. Nästan sorgligt, att jag längtar till skolan börja, men ingenting är roligt utan mina kära vänner!

RSS 2.0