Skivomslagen

Nu när skivomslagen är inlämnade kan ni ju få se min idé till vad jag lämnade in - med andra ord är detta inte de riktiga inlämningarna. Men något i denna stilen blev det. 





© Mikaela Olsson

Hjärnsläpp på rubrikfronten

Vilken... onödig dag. Carin hade en genomgång imorse och sedan lämnade vi in våra skivomslag och efter det, ja då gjorde vi inte så mycket mer. Började dock se på Mulan vid halv elva tiden, såg klart den efter lunchen och då spelade vi dessutom spel på nätet (I love Super Mario). Och ja, sedan fick man gå, om man var klar, för att åka hem och fota strukturer så jag gick till Maxi och fick skjuts av mamma hem. Känns skönt att vara hemma nu, när vi egentligen inte slutar förens om tio minuter och jag egentligen inte skulle vara hemma förens om en timme. Life is good sometimes.

Allt utan det vi ska

Ytterligare en profildag, ytterligare en dag full med fotografering. Men inte så värst mycket foto, utan mer Grey's Anatomy, filmtittande, snackade, drickande av varm choklad och speladen av spel på mobilerna. Det är ju inte alls segt att sitta i skolan och göra inget i tre timmar, sen ha lunch och göra inget i tre timmar till. Uppenbart så är ju inte livet perfekt, men snart kommer Juss och då kanske det blir lite, lite roligare. Hoppas jag.

30 september

Sista dagen i september idag, känns bra på ett sätt och dåligt på ett annat. Dessutom verkar detta inte bli min dag eftersom jag tog på mig tröjan på fel håll samt tappade skeden i krämskålen. Hallå ja. Vi har foto hela dagen, så det blir nog en hel del bloggande, haha, brukar bli så när det är tråkigt i skolan.
Nej, nu måste jag skynda mig lite, ha det bra idag ♥

That hate you feel when you look at something you don't what to be close to

Ibland älskar jag Kristianstad. Världens vackraste stad. Min stad. Den skimrar och glittrar i solens strålar, hela staden är grön av nyutslagna löv, gnistrar vit av den nyss fallna snön eller dimman som ligger tätt kring husen. Morgonsolen som pressar sig igenom molntäcket och får hela staden att lysa rosa. Finns det något vackrare? Nej, nej jag tror faktiskt inte det. Att gå vid stranden i Åhus, längs bryggan eller i skogen. De små kullerstensgatorna inne i city, sitta på den lilla stationen eller hänga i Tivoliparken. Ja, livet i Kristianstad är rätt bra. 
Men idag, när jag åkte med bussen på vägen hem och allt var gråmulet, vilket jag i vanliga fall älskar, men idag, nej idag var det bara fel. Det var så där äckligt blött och äckliga löv som klistrade fast sig på gatan och allting var äckligt. Jag mådde illa när jag åkte igenom staden och ville bara bort, bort, bort, bort. Långt iväg, långt härifrån. Drömde mig iväg när jag lyssnade på Panik, drömde mig långt bort till fjärran länder. Steg av bussen och allt var som vanligt. I den vanliga byn i den vanliga bilen med mamma tillbaka till det vanliga huset och återigen slog det mig att nej, ett sånt här liv vill jag inte leva.

Har du någonsin känt en viss avsky mot ditt hem?

Everybody, come and take my hand

Bara för att jag såg 8 Miles igår.



Som inget annat

Kom hem från skolan för ungefär 40 minuter sedan. Den var precis lika knasig som vanligt, händer alltid något märkligt där verkar det som, haha. Har sedan jag kom hem bytt kläder till mina übertjocka Milla-byxor och Mickes enorma blå fotbollströja, eftersom det råkar vara tio grader i mitt hus. Har dessutom hunnit skrapa några lottor som mamma hade köpt som present till mig eftersom det är min namnsdag. Trotsade alla odds och vann faktiskt trettio spänn, haha. 
Nu väntar Band of Brothers och middag innan jag förhoppningsvis kan skriva resten av kvällen. Have it nice i kylan som råder över Sverige (och världen?) idag. 





Jag tycker om er människor på LBS. Just so you know that.

I trapphuset

Det underbara med en stor skola är att man kan sitta var som helst. Idag har vi idrott, som varken jag, Ris, Juss, Zigge eller Malin är med på. Vi satt i matsalen och jobbade till den blev full av lunchfolk så vi flyttade oss till den tredje våningen. Hur konstigt det än låter så sitter vi i en trappa, lyssnar på musik och skriver om stress och kolhydrater. Det är faktiskt ganska underbart och hade det inte varit så mörkt här hade jag tagit en bild så ni hade kunnat få dela denna fina stund med oss ♥

Vintertider

Minns ni vad jag sa om att det var kallt imorse? Stryck det. Nu är det kallt. När det är kallt inne måste man räkna med att det är kallare ute, vilket jag inte gjorde idag eftersom vädret inte har lytt enligt dessa reglerna de senaste dagarna. Men åh vad kallt det var idag. Gick till skolan tillsammans med Ris och lyckades pressa ner båda mina händer i en utav hennes björnvantar, dock hjälpte det inte så mycket.
Sitter i skolan med folket nu, ska strax ha mediakunkskap och sedan åka ut till Friskis för idrott.

29 september

Det är så satingens kallt numera när jag kliver upp om morgnarna. Och alla andra tider på dygnet. Som de flesta vet har jag kalla händer vilket blir ett stort problem om hösten/vintern. Hade behövt ha vantar på mig ja, ständigt faktiskt. Såg att det hade snöat någonstans i Sverige förra veckan, är glad att jag bor i söder, men inte tycktes vi komma undan förra vintern, så vi får väl se hur det blir denna vintern. Kanske drunknar vi alla i snö och slipper vänta till domedagen 2012?

Lycka ända in i hjärtat


28 september

Åkte hem från skolan igår vid lunchtid, spenderade hela eftermiddagen samt kvällen med att se på Band of Brothers (kan man verkligen älska en serie så mycket som jag älskar den? Helt sjukt), Remember Me och Eclipse (japp. Jag har sett den nu. Och nej, den var inte alls så bra som jag hoppats på). 
Tidigt imorse bestämde jag mig för att stanna hemma idag eftersom jag har så satans ont i magen så ja, vi får väl se vad jag ska hitta på idag. This is it kanske?

Varför så onödigt?

Sitter i skolan och har svenska, novellskrivning för hela slanten och min blev klar igårkväll. Vad gör jag här egentligen? Ska skriva något som redan är klart och samma står för engelskan. Varför ska man gå till skolan när man redan är klar med sakerna? När man redan vet hur man skriver? Varför behöver man lära sig sånt igen, när man redan kan det? Livet är bra orättvist. För att klaga lite så där i måndagsmorgonskenet.

27 september

Det finns inget segare när man stiger upp efter en helg och kikar ut genom fönstret när det börjar gå mot oktober. För det första är det kallt när man stiger upp ur den varma och goa sängen, för det andra så är det beckmörkt utanför fönstret. Som om man kliver upp mitt i natten och det gör ju inte att man direkt blir piggare, eller hur? Så nu ska jag försöka undvika att somna och slå huvudet i min krämskål, för det hade väl sett något ut skulle jag tro.

26 september

De senaste dagarna har det varit domedagsväder här i stan (ett fint ord som jag och Zigge kom på, alltså är det stickig, klibbig värme och hela stan är inramad av dis samt svaga solstrålar som pressar fram). Domedagsväder helt enkelt. Men idag, nej, idag är det bara grått höstväder (slog mig att det snart är oktober. Oktober!), men det kanske kommer fram senare då, soldiset. Domedagsväder låter väldigt... brutalt, men det är egentligen väldigt vackert, tycker åtminstone jag. 
Nej, nu ska jag sluta prata om vädret. Söndag idag och det vet vi väl alla vad det betyder? Japp, ångest och plugg, hur kul kan man ha det en dag när man är ledig?

25 september

Värsta bildbomben igår, men jag varnade faktiskt för det, haha. Sovit så där lagom bra, vaknade vid två av att det åskade men lyckades nog somna om innan det värsta kom, hur lyckat egentligen? En utav gångerna jag vaknade till imorse låg jag och funderade på vad vi egentligen har gjort de senaste dagarna i skolan. På schemat står det fotolektion i två dagar, men vad gör man på en sådan, kanske ni undrar? Fotograferar, uppenbart, är ju hela tanken, men så är vi ju inte som alla andra heller. Och detta är vad vi har gjort dessa två fotolektionerna:

Målat naglarna
Lockat håret
Sminkat oss
Ätit äppelkaka
Smugit runt på en kyrkogård
Legat på en gräsplätt och stirrat upp i den blå himlen
Suttit på balkongen, druckit varm choklad och njutit av livet
Facebook & bloggar
Tittat på film
Tittat på Grey's
Suttit på den tredje våningen och stirrat ut genom fönstret
Lekt med reflexskärmen
Lyssnat på föredrag om en tävling
Ritat
Photoshopat
Fotat (naturligtvis)
Hängt i studion
Lekt
Tagit bussen till okända platser

Och ja, det var det. De händer så mycket mer på tolv timmar än vad man någonsin kan tro.

Behind the scenes på Mardrömsspökerier



På bussen looking like ghosts efter vi skrämt slag på halva stan











Looking like a christmaskula







Det är något med Juss & att se ut som en dö fisk. Förlåt Juss.

















Malin visar minen inte glad, men leende och arg



Zigge: Jag behöver en stol för att komma ner!
Juss: Jag kommer *börjar glida baklänges över golvet*






© Mikaela Olsson

Reflexskärmen, vår bästa vän - eftermiddag















© Sigrid Persson

Reflexskärmen, vår bästa vän - förmiddag























© Mikaela Olsson & Sigrid Persson

Mardrömsspökerier part II



















© Mikaela Olsson - fotograf
Modeller: Beatrice Nilsson, Sigrid Persson, Josefin Svensson
MUA: Sigrid Persson, Josefin Svensson
Assistent:
Malin Wiktor

Längsta fredagen på länge

Ofta när man vaknar en fredagsmorgon tänker man "Yes! Det är fredag idag!". Men imorse när jag vaknade tänkte jag "Neej! Det är fredag idag". Inte för att jag har något emot fredag, för så är det inte alls. Jag har bara emot schemat på fredagarna helt enkelt. Foto förvisso, men i sex timmar där de avslutande tre är i photoshop och vi kommer hem vid fyra. På en fredag. Ja ni hör ju själva. Och dagen var seg, så seg. Trots att vi var ute och fotade, trots att vi åt äppelkaka, trots att vi inte gjorde vad vi skulle i ungefär tre och en halv timme. Trots det var dagen hur seg som helst och trots det blev jag klar med mitt skivomslag. Sex timmar för tidigt. 

Kommer bildbomb senare, på bilderna från igår och idag, hihi. 




Söta or what?

Dööö trist

Varför sitter jag i skolan och ändrar ljuset på texten på mtit skivomslag? Ni hör ju själva hur kul det låter. Speciellt när halva klassen redan är borta och det är en timme kvar (det känns dock mer eftersom vi redan har suttit här och tråkat i hundra år). Älskar att fotografera. Hatar att tvingast fotografera i sex timmar två dagar i veckan.

Having a photoday

Sitter i skolan och har fotolektion just nu. Slutar om en, en och en halv timme ungefär, är inte helt säker. Bredvid mig jobbar alla flitigt och vad har jag gjort denna dagen? Gått till kyrkogården med Zigge och Juss, fotogaferat, gått tillbaka till skolan och ätit äppelkaka. Ja, livet är underbart ibland ♥

24 september

Det är den sista dagen på veckan, då klockan ringer och man tvingas upp. Och det var segt som sirap att kliva upp idag. Så blir det ju alltid när det fortfarande är mörkt när man ska upp (vilket det definitivt är idag). I övrigt så är detta en lång dag för mig, vi har profilval hela dagen och slutar inte förens halv fyra. Wish me good luck, because I wil need it.

Handlös i det svarta

Om du tittar runt dig, vad ser du?
Ett färgglatt rum med vacker inredning eller något vitt och trist?
Lyser solen genom ett fönster som inte finns eller regnar det utanför världen du lämnat?
Allting är något som man kan röra vid, se på, känna
det är de sakerna som spelar någon roll
men om du kunde se mig nu
se mig och inte flickan som syns på klassfotot eller i lektionssalen
utan mig, ända in i mitt djupaste
då hade du sett en bräcklig flicka på botten av sin själ
och hon tycks falla djupare eftersom hon aldrig får tag i en hand
som lyckas dra upp henne
hon famlar inte eftersom hon vet att det är lönlöst
istället väntar hon på att tystnaden ska försvinna och att
allt ska bli som vanligt igen
för det måste de bli
tillslut, en vacker dag, om ett litet tag så där
även om ingen drar upp henne
räddar henne
tar med henne till en bättre plats
hon måste komma vidare
av sig själv

Förhoppningsvis

© Mikaela Olsson


Are you with me even when I don't see you?

Galet stressig dag har det varit. Imorse fotade vi till en inlämning, sedan hade vi skolfotografering (jag fick stå längst bak, hihi. Varför? För att klassen är så stor och rummet så litet att de långa hade slagit huvudet i lamporna som hängde ner. Men det viktigaste kvarstår: Jag stod längst bak!). Sedan började den stora proceduren, att göra oss i ordning för eftermiddagens fotografering. Sprang ut och mötte Johanna på två sekunder, slängde i oss lunchen, skrämde slag på halva skolan och kom tillslut iväg med en enorm packning på... tre datorer, en kamera, ett stativ, sju väskor, en reflexskärm och ja, det var allt. Skrämde slag på halva stan men kom ut och kunde ägna några timmar åt att fotografera (och skratta) innan vi åkte hem och nu, nu är det dags för mat. Äntligen.

Sitting in school

Bara för att alla andra sitter här och bloggar så ville jag ju inte vara sämre, eller hur? Vi väntar på att börja, Carin ska inte vara i skolan idag och vi ska göra skivomslag (hoppas jag? Det står andra saker på Adela). Förövrigt sitter Bea här och lyssnar på kassa 90-tals låtar. Vilken morgon va? Och Malin blåser mig i håret, haha.

23 september

Då var årets födelsedag över och nu ska allt bli som vanligt igen. Tack för alla miljontals grattis, sånger, kramar, presenter, ja allt egentligen. Nu är det kanske en del som undrar vad jag fick, men det var inga större saker, ett par filmer och en CD. Dock, det allra bästa - den där tröjan jag älskar och har velat ha i tre år (!). Den vackraste presenten fick jag av Alexandra, den var... perfekt ♥

Har bråttom nu och hela dagen faktiskt, så vi får väl se hur detta slutar. Ha det fint i dag så kanske, kanske vi hörs när jag kommer till skolan.

Det finns dagar

Det finns dagar när man vaknar upp på morgonen och känner
att denna dagen kommer vara något alldeles speciellt
det finns dagar när man vaknar upp på morgonen och känner
att denna dagen, den kommer gå rakt åt helvete
det finns dagar när man vaknar upp på morgonen och känner
att man inte vill något hellre än att ligga kvar i sängen
det finns dagar när man vaknar upp på morgonen och känner
att det bästa man kan göra för sig själv och alla andra är att dra täcket över huvudet
det finns dagar så man väcks av en väckarklocka
ett telefonsamtal från en försäljare
sms från polaren
plinget från datorn när snyggingen i parallellklassen loggar in på msn
jamet från katten som ligger vid ens fötter
eller sången som påminner en om att idag blir man ett år äldre

Det finns dagar när man till lunch får ett samtal som man längre dragit sig för
dagar då detta samtalet är ens allt eller inget
det finns dagar när man åker hem på eftermiddagen och bara vill sova till nästa år
dagar då sömnen är allt man kan tänka på
det finns dagar när man på kvällen känner sig så övergiven trots att man är så otroligt omgiven av kärlek
dagar då inget betyder något, förutom tårarna som sakta rullar ner på ens kinder
dagar då någon når igenom den enorma mur av sorg man har inom sig
rör vid ens hjärta, ens inre
ens själ
lyfter upp en, bär mig tillbaka
till verkligheten och där jag hör hemma
det finns dagar när detta behövs och idag
idag var en sådan dag

Tack för att du bar mig en bit på vägen

© Mikaela Olsson

Bruno gör det igen


What a crazy day

Jag vet inte ens var jag ska börja, hela dagen har varit så bra och så konstig och så sjuk och så så... crazy helt enkelt. Prov och stess snack, lunch som bjöd på ett telefonsamtal och sedan matte med Madagaskar-Asgeir (ja, han heter så. Läraren då. Det sista alltså). Och så Bea där mitt i allt, totalt flummig som bara hon kan vara, har fått mig att ligga dubbelvikt över bordet av skratt hela matten. Åh, vad skulle jag göra utan henne och de andra sköna typerna på LBS? ♥



22 september

Onsdag, det känner hela min klass igen som den första dagen vi har ett riktigt prov sedan skolan började efter sommarlovet. Andra ser onsdagen som dagen mitt i veckan, två dagar sedan helg och två dagar till helg. Mauritz och Moritz ser detta givetvis som sin namnsdag och jag? Ja, jag ser detta som min sjuttonde födelsedag.

Klart slut på tisdag

Slutade lite tidigare på mediekunskapen (efter att jag och Zigge gjort en kick-ass valposter för Folkpartiet, haha), vi skulle egentligen plugga men ja, valposterinlämningen är på fredag och vi prioriterade den lite mer just då. Nu ska jag dock plugga mediekunskap till det trillar fakta ur öronen på mig, prov imorgon 8.30. Drömmen, right?

I väntan på bättre tider

Sitter i mediekunskapssalen med laptopsen, Zigge gjorde nyss en väldigt fin fläta till mig som hon stoppade innanför min tröja i brist på en hårsnodd (som inte Ris ville ge oss eftersom hon är så sur på mig och Juss). Ja, ni ser, det har hänt en massa sedan jag bloggade sist. Dramat på LBS går vidare. What will happen next?

Follow the burger, or just eat it!

Sitter i klassrummet längst bort från civilisationen och har engelska, vi ska skriva uppsatser om barnminnen eller kulturkrockar. Kul? Nä, inte så värst faktiskt. Svenska hade vi innan, där skrev vi noveller (vilket är omöjligt att skriva när man sitter i skolan) och next up efter engelskan är lunch. Efter det har vi två timmars mediekunskap där jag inte har någon aning om vad vi ska hitta på överhuvud taget. Men jag hoppas att vi slutar lite tidigare så jag hinner åka hem med mamma, hihi.

Nej, klart slut på onödigt inlägg från LBS, klassrum 202, Milla. Bip.

21 september

Godmorgon på er alla där ute.
Åh, sängen var så varm och skön idag, det tog verkligen emot att stiga upp. Men annars är väl dagen i sig helt okej, vi har bara tre lektioner och slutar runt två (ignorera sedan faktum att jag ska hem och plugga på ett prov till imorgon). Nåja, en sak i taget: frukost först och bussen sen. Vi hörs när jag har tid, haha.

Tystnaden som uppstår när en mini-spelare skrattar i matsalen

Märklig dag det här. Förutom all politik (vi fick ju dessutom reda på skolvalet idag) så har den varit... ja helt sjuk. Men det brukar ju vara så på LBS, eller hur? På svenskan läste vi lite och engelskan jobbade vi, i matsalen fick två spelare utbrott och sedan hade vi matte där vi a) fick igång den medeltida radion som hänger på väggen b) läraren dansade till musiken fram och tillbaka hela lektionen och c) vi kom fram till att vår lärare är väldigt lik kung Julian från Madagaskar. På religionen snackade vi feminism och det typiska spelsyndromet samt såg på reklamfilmer. Nu ska jag plugga till medieprovet på onsdag, woho!

När politiken når LBS

Vi satt och diskuterade valet som varit igår, det heta ämnet runt om i Sverige idag. Från att lättsamt snacka om vad vi röstat och tyckte så spann vi vidare. Skolan skulle sätta upp stora planscher där alla elevernas namn samt vad de röstat på stod i spalter. Skolan skulle delas upp i två läger: de allierade och de rödgröna. Vi skulle bli tvungna att dela upp skolan så anhängarna till de två olika partierna slapp korsa vägarna för varandra. Moderaterna skulle få ha cafeterian, de skulle sätta upp stora taggtrådsstängsel och minor på golvet, läskiga schäfrar skulle ständigt skälla om någon kom i närheten. Jag och Zigge i två svarta, slimmade dräkter, krälande på golvet mot vårt mål: matsalen. Undviker minor, klipper upp stängslet och ställer oss på andra sidan och höjer nävarna. Vi tog oss in på fiendeland.



20 september

Igår satt jag och skrev. Och kom till den punkten där jag visste precis vad som skulle hända och bara ville fortsätta och skriva. Sen behövde jag gå och lägga mig. Så jäkla typiskt, precis när man kommer in i den där... andra andningen, kan man kalla det? (Det gick så långt att jag till och med drömde om att jag slapp gå till skolan idag och istället kunde vara hemma och skriva, haha. Jag var så lycklig). Så jag har den svåra uppgift idag, att hålla igång den där känslan ända till jag kommer tillbaka hem och kan börjar skriva då. Vi får väl se hur detta går.

19 september

Nu får vi se hur bra detta går, jag har ett plommon i min ena hand och skriver med den andra, haha. Men idag är det söndag och de flesta vet väl vad söndag är för en dag. Ångest & plugg - dagen. Ångest för att helgen redan gått, ångest för att en hel ny vecka breder ut sig framför en. Och ångest för att man måste plugga på en ledig dag. Så nu vet ni vad jag ska hitta på idag.

Nevermind



Han är helt underbar ♥

Slaget om Tredje våningen

Som svar på Alexandras kommentar kommer här en dramatisk redogörelse om slaget mellan mig och min ridderliga dammsugare och de ondskefulla dammråttorna som försökte ta över den Tredje våningen och alla dess invånare (jag, dammsugaren, Leo och alla spökena). 

Min ädla springare kom tätt efter mig när vi besteg det enorma berget (trappan) för att komma till vårt land den Tredje våningen. Det enda jag hade som försvar, var några få, korta, svärd (dammsugarmunstycken) som jag monterade fast på min springares snabel (själva dammsugarslangen). Tillsammans galopperade vi över det låga landskapet (hallen) innan vi kunde stiga in i min borg (mitt rum) som var fullt av dammråttssoldater. Snabbt stoppade jag in min springares sladd i kontakten och han vaknade till liv. Brutalt sög vi upp alla dammråttor som råkade komma för nära, de försökte stoppa oss genom att lösa upp sig själva och låta sitt damm sväva in i våra näsor och orsaka otroliga nysanfall. Men vi var beredda på detta och tog på oss de enorma gasmaskerna vi köpt på Ica livs nära, innan vi gått till anfall. Råttorna var inte beredda på detta och när de gjorde reträtt sprang vi efter dem och skrek att de aldrig skulle återvända mera. Trötta mumlade de, att de inte var sista gången vi sågs, men de försvann och min dammsugare och jag sjönk trötta ner på vårt rena golv. Vi hade vunnit denna striden och den Tredje våningen var fortfarande våran!

18 september

Denna dagen kommer bli en sådan dag man hatar men måste ge tid åt då och då. En riktig städdag. Eftersom jag bor ensam högst upp i huset måste jag städa igenom, inte bara mitt rum, utan alla andra som finns där också. Det blir jag och den ridderliga dammsugaren mot alla de ondskefulla dammråttorna som försöker ta över mitt land på Den tredje våningen. Vi får väl se vem som vinner, och eftersom det är lördag (speldag) så kan ni också satsa pengar på vinnaren. Erbjudandet gäller endast idag.

Rockbrudar























© Mikaela Olsson & Beatrice Nilsson

Coming soon: Rockbrudar


17 september

Hade lite bråttom imorse och bloggade aldrig då. Åkte till skolan och mötte Bea, vi tog bussen till Åhus och fotade i några timmar och nu sitter vi i min säng och kollar på bilderna från dagen och snackar om allt möjligt. Precis som vanligt ♥

Tre små bilder från dagen


What a day, what a day

Torsdag är fotodag och det är väl ungefär vad vi har gjort. Men att ägna sex timmar åt att ta fem bilder, ja, ni kan ju matten själva. Så vi har självklart gjorde en massa annat också, pratat allra mest. Jag och Juss gick till stationen en runda efter lunch och efter det fotade vi märkliga bilder på Zigge när Juss fällde henne i trappan. Jag vet inte, men jag tror att det är något speciellt med Zigge och trappor, haha. 
Dessutom vandrade det runt en fotograf i korridorerna som fotade till LBS katalogerna som niorna får när de ska välja gymnasium. Honom hängde vi runt hela dagen, eller han hängde med oss... jag vet inte, nåja, kul var det i alla fall. Irriterade har vi varit men kul har vi haft ♥



Pic by Benjamin

16 september

Vaknade vid elva och låg en stund under mitt täckte för att lyssna på livet utanför. Vinden ven så att fönsterrutorna skallrade, det regnade och var ett allmänt busväder. I det ögonblicket kändes det så skönt att ligga där och veta att man inte behöver stiga upp på flera timmar än. Kändes ju inte fullt lika bra när klockan ringde och jag tvingades upp i kylan för att gå till skolan.

Müsli?

Dagarna på LBS tycks bara bli konstigare och konstigare. Imorse lyssnade jag och Zigge återigen på radio valtal. Trist som satan, men det var ju en uppgift så vi fick sitta där och... försöka se intresserade ut. Sedan åkte vi ut till Friskis och hade världens konstigaste idrottslektion där vi gjorde skottkärran, brottades och skulle slå varandra i baken. Ja... Väl tillbaka på skolan åt vi och hade matte innan vi slutade. Så överlag var dagen bra, men fortfarande, det händer så mycket konstigt på det stället alltså...



I väntan på bussen med en ostbaguette.

15 september

Det är så deprimerande när man stiger upp och sängen är så otroligt varm och skön. Helt perfekt lagom varm. Och den var jag nu tvungen att lämna för lite mediekunskap och matte. Gör mig ledsen ända in i själen måste jag säga. Och drömde konstigt gjorde jag också, men det är ju inget ovanligt, eller hur?

A day like no other

Finns det något vi inte har gjort idag? Jag tror nästan inte det.
Har vi haft frågesport; ja, på engelska dessutom. Har vi lyssnat på något speciellt; ja, Folkpartiets valtal från P1. Har vi sett något kul; ja, en Kalle Anka video från youtube. Har vi blivit uppätna av en krokodil; svar ja, det har vi faktiskt. 

Ni ser. Helt sjuk dag. Bortom all räddning är jag (ska snart sätta mig med tio sidor i matten, så efter det kommer jag väl vara helt förstörd känner jag). Men vi har ändå haft kul, trots allt. Vet inte hur vi lyckas, nu när vi har fått veta, från läraren på den andra skolan, att klassen har dålig sammanhållning. Ja, nej, jag vet inte. Men jag tänker bjuda på ett litet citat från dagen:

Muffe: And two points go to Russia!

14 september

Det är väl irriterande, man spenderar ungefär 6-8 timmar i skolan varje dag, fem dagar i veckan, vaddå, 35-40 veckor varje år? I tretton år. Och det tycks ju vara oändligt mycket, men nej, inte räcker det där inte. Sen drömmer man ju om skolan också, när man sover, så det blir ju som man är i skolan ytterligare nio timmar varje dag. What's up med det egentligen?

Det där med musiksmaken

Ibland vill jag bara skriva av mig, får ur mig allting som snurrar runt i mitt huvud och det är ju just precis därför jag har denna bloggen! Inte för att underhålla en massa läsare, utan kunna skriva en massa onödigt babbelbabbel bara för att. För att kunna minnas hur jag levde i framtiden, för att kunna få ut mina känslor, även om det bara är på en blogg som inte har några läsare.

Idag vill jag skriva av mig om tysk musik. I love it! Sverige är hur kasst som helst när det gäller bra musik (förutom Kent då, men de är ju i en kategori för sig själva). Annars finns det inget som tilltalar mig vidare mycket, Mando Diao är helt okej, Salem funkar också, och Dead by April då, och ja, det är väl någonstans där det tar slut. Nej, Sverige är inte bra på musik men det är Tyskland. Vissa förstår inte hur jag kan lyssna på tysk musik, men när man älskar något så mycket, ett band, en artist, en låt, då bryr man sig inte var de kommer ifrån eller vilket språk de sjunger på. Och som bekant har jag ju lyssnat på tysk musik sedan sommaren 07 (när jag upptäckte Tokio Hotel). De är ju ute ur bilden sedan ett bra tag, men det är tack vare dem jag har hittat två av mina favoritband faktiskt. Panik (före detta Nevada Tan) är ett av dem. Tråkigt nog splittrades de i vintras och av de sex ursprungliga medlemmarna finns nu bara två kvar, trots detta är jag väldigt nyfiken på att se vad de kan göra tillsammans!
Men allra varmast runt hjärtat ligger ändå Killerpilze. Dem har jag lyssnat på sedan våren 2008 och jag har så många underbara minnen med deras musik. Äger två skivor och en live-dvd (som jag älskar så jäkla mycket och har sett otaligt många gånger). Jag kan inte svara på varför jag fastnade för dem, det var väl helt enkelt något med deras lilla tremanna-band som fångade mig på en gång. Musiken är glad och lycklig, sorglig och hård, allt på en gång och jag blir så upprymd när jag hör dem. De är verkligen ett utav de banden som för alltid kommer definiera vem jag är och var i tonåren. Jag älskar dem och hoppas innerligt att jag en dag kommer få se dem live ♥



Ich kann auch ohne dich


Richtig oder Falsch


Es geht auch um dich

Måndag = långdag

Detta har varit en utav de segaste dagarna so far i LBS historia! Bad till gudarna att Banafshe skulle vara sjuk idag och ja, gudarna hörde mig och hon var inte i skolan. Istället hade vi snabbsvenska med Thomas i typ... tio minuter, en kvart kanske? Sedan hade vi matte i helklass (annars brukar vi bara vara halvklass), vilket var stökigt och... stökigt. På engelskan gjorde vi urtråkiga övningar, lunchade i matsalen tre steg från klassrummet (fröjd att slippa gå över halva stan för att få lite mat!) och sedan hade vi matte. Igen. Den riktiga mattelektionen för dagen. Skrev ett prov och sedan glömde läraren säga att vi fick sluta när vi var klara, så där satt vi sen och såg glada ut. Eller nått. Sen kom den sista lektionen då, religion med Banafshe igen. Och vi skulle ha Thomas. Pratade om Marxism och Feminism och slutade fem minuter innan bussen gick. Älskar, älskar, älskar när det händer.



Trött, så trött

Hatar allting. Livet, lektioner, världen och skolan. Speciellt skolan. Slutade precis innan min buss gick, missade den så klart. Hatar religion med fel lärare, hatar huvudvärk, hatar faktum att batteriet på min dator snart är slut och det finns inget uttag i närheten. Nu ska jag göra engelskaläxan.

13 september

Varje söndagskväll går jag och lägger mig lite extra tidigt och varje söndagskväll somnar jag lite för sent. Varje måndagsmorgon vaknar jag upp helt förvirrad när klockan slår 05:52 och varje måndagsmorgon ligger jag tre minuter extra i sängen och drar mig för att stiga upp. Varje vecka. Varför kan man inte somna ordentligt? Varför får man inte sova längre? Varför måste man vara så satans trött när man har en hel lång vecka framför sig?

Du bist alles, und alles, was ich je für mich wünschen könnte

























© Mikaela Olsson

12 september

Plockar fram en djup talrik och en sked, hämtar krämpaketet från kylen och häller upp lite i min skål. Ser mig runt på bordet för att se om jag hittar skeden och uppmärksammar efter några minuter att den ligger i skålen under krämen. Jag är så duktig att det ibland är löjligt! :')

11 september

Det är lördag. En septemberlördag med genommulen himmel och en sol som försöker pressa sig igenom alla molnen. Det är lördag, dagen då man kan sova länge och är stolt över sig själv för att man klarat igenom en hel skolvecka till. Lördag, dagen i veckan man jämt och ständigt längtar efter. Lördag, dagen man ska spendera med så mycket roliga saker som möjligt. Lördag, en dag jag inte har en aning om vad jag ska hitta på.

Biljett till landet där mörkret regerar

Det finns en plats
där det eviga mörkret regerar
du har nog aldrig varit där
men kanske, bara kanske, har du hört talas om denna
underliga plats
en plats dit där ljuset aldrig når
en plats dit man aldrig går två och två
man kommer ensam och man åker ensam
för hem kommer man
tillslut trots allt
även om man inte tror det när man
är mitt inne i allt mörker
men man hittar ut
tro mig
man hittar en väg ut som leder tillbaka
men man blir aldrig den man varit igen
man kan omöjligt gå tillbaka till så som allt var innan
förstår du hur ja menar?
Nej antagligen inte eftersom du
aldrig har varit på denna mörka plats
men jag har
så jag vet
jag kan svara på alla de frågor du har
lösa upp gåtorna som snurrar runt i världen
det finns enmiljardsjuhundrafemtiosextusentrehundraåttiotvå unika frågor ute i världen
runt omkring oss
och jag har svaret på alla de frågorna
enmiljardsjuhundrafemtiosextusentrehundraåttiotvå svar
alla svar hittade jag i mörkret
i den där mörka världen som saknar ett namn som
inte finns för den som aldrig varit där som
inte existerar mer än för mig och de som
mot sin vilja har tvingats resa dit
där det finns oändliga hav av mörker och inget mer än tomhet
där finns det inte tid för oro där finns det inte tid osäkerhet
där finns bara plats för evighetslånga tankar som aldrig tar slut
märkliga saker som ingen förstår sig på
men så är det ju också så att det finns vissa saker som vetenskapen inte kan lösa upp
vissa saker som kommer vara olösta för att det är så världen är byggd
skapad, gjord, ment to be


Jag vaknade en gång
en helt vanlig söndag
med en himmel så grå utanför mitt fönster
att jag blev lite illamående
och jag försökte minnas vad jag drömt men kunde inte komma på det
rullade runt i sängen och kände något pappersprasslande under min panna
lyfte och kollade
tittade noga och läste om och om igen
för att se om det verkligen stämde
om jag läste rätt
och det gjorde jag
en biljett till landet där mörkret regerar
tur utan retur
på okänd tid och när jag var redo fick jag åka hem
ville inte
ville inte åka men visste att jag inte hade något val
jag ångrar det inte
kanske kan jag inte ångra det eftersom jag aldrig heller fick chansen att bestämma
men om jag hade legat där i min säng en söndagsmorgon
med enmiljardsjuhundrafemtiosextusentrehundraåttiotvå frågor i mitt huvud
och fått valet att stanna och att åka
då hade jag åkt
för det känns så mycket bättre med svar än med frågor
eller vad säger du?

© Mikaela Olsson


10 september

Riktigt mörk och regnig morgon idag. Ser... ja, ser lite deprimerande ut. Men också väntat. Egentligen har jag inget emot de regniga dagarna utan mer de mörka morgnarna. De gör det ju så svårt att stiga upp på morgonen ju! Och man blir så trött av dem, vill helst bara ligga i sängen och titta på film hela dagarna, eller känner ni inte igen er?

Problemet med förkylningar

Choklad. Jag känner endast en person som inte gillar choklad. Alla andra älskar det. Och vad finns det att inte älska egentligen? Det är alltid gott och det piggar alltid upp. Är man ledsen blir man tröstad, är man glad kan man fira. I kakform ska det ju självklart vara Marabou och när det gäller glass så är det uppenbara valet B&J's Chocolate fudge brownie.
Själv hittade jag en chokladkaka i köket som jag tänkte tröstmumsa på i min ensamma (och irriterande) förkylningsvärld. Tar några bitar och funderar över varför det inte smakar som det brukar göra. Går några minuter. Sedan inser jag att anledningen till att det inte smakar är för att jag inte känner smaken. Av någonting. Förkylningen har täppt igen min stackars, stackars näsa och nu känner jag inte smak av vare sig det jag äter eller dricker. Och då vill man ju inte äta choklad, för det är ju slöseri med allt det goda. Fast, sedan är det ju så att man tappar halva lusten av att äta om man inte känner smaker så frågan är; vad ska bli min lunch?

9 september

Jo, jag stannade hemma igår. Och tur var väl det för febern kom och gick hela dagen och i slutet hade jag väldigt kul med min lilla kran, ja, näsan då. Hoppade upp och ner ur sängen för att snyta mig oändligt många gånger kan jag säga. 
För tillfället sitter jag och mumsar päronkräm och har faktiskt ingen aning om hur jag ska göra idag. Fryser som en hund, men det är kanske inte så konstigt eftersom mitt rum har varit kallare än en öken på natten när jag sov. Jag börjar sakna de där olidligt varma sommardagarna lite nu...

8 september

Känns som min förkylning har gjort en comeback. Vaknade upp vid tre inatt, helt täppt i näsan och fruktansvärt varm. Kom upp och allt känns helt uppochner igen, näsan rinner och jag hostar som en liten skit. Alltså? Jag trodde jag skulle bli bra snart ju.

Dagens fråga: skola eller inte skola?

Making of: Mardrömsspökerier





















"Du ser ut som en död fisk"







© Mikaela Olsson

ATWT

Nu är jag hemma, har ätit och plockat ut linserna samt hunnit svälja en huvudvärkstablett. Känns riktigt skönt faktiskt, känslan att byta om från jeans till joggingbyxor och Mickes enorma blå fotbollströja är underbar och kan inte beskrivas med ord. I just love it.

Skolan var... jag vet inte. En kort dag, men nu i efterhand känns den som en evighets lång sak. På svenskan hade vi religion och jag gick till Annelie med Ris. Sedan hade vi engelska där vi först ägnade tio minuter (jag menar det) åt att ropa upp alla i klassen. We are a huge class! Så ja, tio minuter tog det säkert. Sedan kommer våra mentorer in och ska ha upprop (varför? Ingen aning) och efter uppropen ska vi ha brandlarmsgenomgång och sedan kan vi ha engelska. Lunch och sist mediekunskap där vi gick till valstugorna vid Domus och inte gjorde mycket mer än det och renskriva texten vi fick med oss från Folkpartiets valstuga. Sedan slutade vi, sex minuter efter min buss gått. Man är ju aldrig så lycklig som när man precis missar bussen.

Mediekunskap

Har ont i huvudet, känner mig febrig och trött. Ont i halsen också. Men nu ska vi ha dagens sista lektion, slutar om ungefär två timmar och jag, jag är inte hemma förens vid tre. Älskar när inte bussarna går som man önskar.

7 september

Åh, det känns som detta kommer bli en dålig dag. Jag är alldeles seg i huvudet, skulle kunna lägga mig på golvet och somna här och nu ungefär. Också tog min kräm slut. Suck. Och jag har fortfarande ont i halsen. Suck. I övrigt då? Jag längtar efter helgen. Börjar skolan idag efter en extra lång helg och jag längtar redan efter nästa. Helg. Helg. Helg. Var är du?

Mardrömsspökerier























© Mikaela Olsson

Coming soon: Mardrömsspökerier


Ont i halsen och slut i huvudet

Berättade inte vad jag skulle göra idag innan jag stack ju. Brukar oftast vilja hålla mina små projekt hemliga tills de är klara, så idag tog jag med mig kameran och min fortfarande onda hals (som inte mår bättre efter allt skrikande direkt) och åkte in till stan. Där mötte jag Juss och vi gick upp till min fasters lägenhet, sedan joinade Zigge och Ris oss. Vi ägnade en stund åt att freaka och fixa till oss innan vi åkte iväg för att jaga spöken och fota. Galet kul! ♥

6 september

Inte för att skryta eller så där... men idag är min namnsdag, haha. Hur många av er visste det egentligen, att jag heter Lilly i andra namn? Fick det från min farmor som hade samma namn, tycker faktiskt det är väldigt vackert.
Nej, innan jag börjar babbla en massa konstig goja här, så avslutar vi det ämnet och börjar på nästa: Jag brukar ju alltid vara trött när jag stiger upp på morgonen, men idag är jag sådär skönt trött. Alltså, jag-har-inte-riktigt-vaknat-trött, men kommer bli helt pigg efter frukosten typ. Jag älskar den känslan. Kanske frågar ni er vad jag gör här, skrivande på min blogg klockan nio på morgonen, när jag börjar halv nio i skolan varje dag hela veckan? Fick reda på i fredags att vi är lediga idag. Reason: Unknown. Eller nej, det var något med brandalarmen, jag är inte riktigt säker. I vilket fall som helst så slapp jag gå till skolan och hur skönt är inte det egentligen? ♥

En lite ovanlig söndagseftermiddag

Jag må vara sjuk, men jag hade hatat mig för alltid om jag inte gjort detta. Ja, jag gav mig ut. Ner med en Ipren i magen och tryck bort den där irriterande torra, onda halsen och de trötta ögonen. Så satt jag mig i bilen tillsammans med mamma och åkte iväg, åkte till Bäckaskog slott. Och träffade inte vem som helst, utan min kära Alexandra! Var ett bra tag sedan vi sågs sist och vi har pratat om detta i en vecka nu (typiskt att jag skulle bli sjuk, men det stoppade ju inte mig, haha). Och ja, det kändes otroligt bra att se henne igen. Den flickan har gjort så mycket för mig, hon kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta ♥

5 september

Jag hatar att vara sjuk. Det är så mycket som blir så jobbigt då, man kan inte äta ordentligt, man mår ju allmänt kasst, har inte ork till någonting men framför allt, man sover som en skit. Vaknade åtta imorse och kunde inte somna om. Så jag skrev lite på ett kladdpapper, läste och lyssnade på musik och sedan, vid halv elva, tvingade jag mig att försöka somna om. Fram tills dess hade jag mått relativt bra, men när jag sen vaknade till igen, efter en halvtimmes småslumrande kände jag mig febrig och illamående. Typiskt. Så jäkla typiskt. Så. Jäkla. Typiskt.

Vals med en vålnad

Klädda i långa kåpor öppnade de dörrarna för mig
de enorma tunga portarna som
fick det att eka ut i världen när de
slog upp och jag klev in
såg inte på de där i kåpor
vågade inte möta deras blickar
var rädd för att sugas in i deras ögon och för att bli
en av dem
där inne var det kallt och ruggigt
en stor tyst kyrka var vad jag gick omkring i
där endast de små ljusstumparna i de gyllene kronorna i taket
gav ljus omkring mig
så jag såg var jag skulle sätta fötterna och inte
snubbla och falla framlänges på det hårda kalla golvet
klockan slog 23 och ute var det mörkt
ovan mig dånade kyrkklockorna och ur deras tunga slag kunde jag finna
en rytm som fick mitt hjärta att banka lite hårdare

Längs mittgången gick jag
med bestämda steg och
rädslan som trampade mig på hälarna
jag kunde se din kista stå där längst fram
så gnistrande vit och ren
i ljuset från månen och kristallkronorna i taket
hade bara ögonen för den
för dig
kistan där framme, som jag knäböjde för
la mina rosor på ditt lock
det skar sig med rött mot vitt och några droppar blod föll ner på golvet
från mina handflator
törnerna från rosorna hade jag tryckt in så djupt
att jag nu behövde pilla bort några taggar och skjuta iväg dem
in i mörkret och skuggorna som lurade
långt där borta

När jag reste mig upp såg jag ut över kyrkan
för första gången såg jag något annat
än kåpklädda varelser och din vita kista
jag såg bänkrader fyllda med vålnader
som stirrade på mig med tomma ihåliga ögon
svarta hål som stirrade mot mig
sög in mig i deras djup och jag kunde inte slita ögonen ifrån
dem
som i trans, de tvingade mig att plocka upp en gitarr som stod där
intill pianot och spela din favorit
låt
några enkla ackord var allt som behövdes
för att få vålnaderna att dansa på din begravning
i mittgången trängdes de allihopa och jag lutade huvudet mot din
kista
spelade länge och väl innan jag ställde bort gitarren och reste mig upp
hade bestämt att det var dags för mig att gå nu
men ett långt gängligt spöke kom fram och stoppade mig
tog min hand i sin och drog med mig ut på
dansgolvet i kyrkan
svängde runt mig i en enkel vals till ljudet av
de dånande kyrkklockorna och mitt hårt bultande hjärta
blodet dunkade i mina ådror och allt jag kunde se var dig, dig, dig
du, du, du
som var min, min, min
mitt allt, allt, allt
och nu var du död, död, död

En piruett och sedan två till
den enda skuggan på väggen var min
trots att mittgången var överbefolkad
av folk som inte längre var folk utan
döda andar som inte hittade rätt
vi dansade där
på begravningen din
till musik som inte existerade
men du sa det ju själv
du sa
att man var tvungen att hitta det där lilla som fick
en att gå vidare i livet
och den natten
på din begravning
var natten då jag fann det där lilla som fick mig att gå vidare
en vals med en vålnad var allt som behövdes

© Mikaela Olsson


Memory lain - Tiden då man bara var ett barn

Har tänkt att skriva detta inlägget ett tag, men nu när jag sitter här hemma med min förkylning och inte har något bättre för mig, då kan jag ju passa på. I vanliga fall så brukar jag ju gärna kombinera texter och bilder i Memory lain, men dessa minnena är från en tid då det inte fanns digitala kameror. Och de bilder jag har, som är väldigt få förövrigt, kan jag inte få in i datorn eftersom jag inte har en scaner. Men det får gå ändå.

När man är liten går man på dagis. Men jag gjorde aldrig det. Istället gick jag till en dagmamma tillsammans med en liten grupp andra barn som bodde i närheten av mig, på en radie av en mil eller två. Eftersom vi inte var så många fick vi bra gemenskap, det enda vi gjorde var ju att leka hela dagarna. Och anledningen till att jag vill föreviga detta minnet är för att få ner allt i ord, om hur kul man har det när man är barn. Så annorlunda mot när man blir äldre.
Ja, jag gick hos dagmamma, Inez hette hon. Hos henne fanns också Philip, tre år äldre än mig, Gabriella, två år äldre, Kim, två år yngre. De bästa vännerna Mattias och Andreas samt Mattias storebror Marcus. Syskonparen Ebba och Hugo, Oskar och Evelina samt den lilla flickan Moa. Självklart var inte alla där samtidigt, någon slutade och en annan började, men det var dessa jag minns från min tid i alla fall.
Kul hade vi, så som bara barn kan. Jag slutade när jag var nio eller tio, jag minns inte riktigt, i vilket fall som helst så var de sista åren inte fullt lika roliga som de första och allt som hänt sedan jag börjat där, föll ganska snart i glömska. Och minnena suddades ut, försvan långt bak i mitt huvud och det är först nu, under de senaste månaderna, som jag har tänkt på allting igen. Dammat av alla minnena och försök komma ihåg vad vi gjorde om dagarna. Så med rädsla av att jag ska glömma bort allt igen, skriver jag nu ner det här för att för alltid kunna ha det kvar.

Det fanns ett lekrum i Inez hus, med brungråa väggar, en stor, vit soffa, ett lägre bord med stolar, en enorm kista under den vridna trappan och självklart: en massa leksaker. Inte såna tråkiga saker som Barbidocker och ritböcker, utan saker som bowlingkäglor i plast och miljoner pärlor att göra pärlplattor av. Anledningen till att jag skrev med bowlingkäglorna är för att vi lekte mycket med dem. Spelade bowling gjorde vi inte, utan vi brukade leka en enkel lek som man väl kan kalla för "stad" rätt och slätt. Det fanns en bankman, en lärare, några elever, och så vidare och så vidare. Det roligaste jobbet var ju självklart att vara frisör, vilket jag och Gabbis brukade dela på. Och bowlingkäglorna var där av flaskorna vi hade när vi färgade håret på våra kunder. Vi brukade dessutom putta ut den där stora kistan en bit och lägga stora kuddar som tillhörde soffan, där bakom. Ett litet hem helt enkelt. Sen sov några där och vi brukade låtsas att allt var på riktigt, självklart, så vi snarkade ljudligt tills någon fick nog och sa "nu är det morgon", då rullade allt igång igen. Så kunde vi hålla på i timmar.
En annan sak som vi också brukade göra, var att leka rockband. Självklart. Inez hade flera papperspåsar med gamla kläder som hon själv inte använde, kjolar, klänningar, tröjor, högklackade skor, you name it. Alltså klädde vi ut oss och byggde upp vår lilla scen i lekrummet. Några instrument hade vi inte, men barn kan vara väldigt uppfinningsrika och vi var definitivt inget undantag. Någon, oftast Andreas, brukade spela trummor bygget av stolar i en u-formad ring. En gitarrist krävdes ju också och denne fick spela på trappräcket som satt fast i väggen. Att man spelade både bak och fram samt på fel håll gjorde ju inget särskilt. Alls. Och en sångare då också, självklart. Som alltid kom ner från övervåningen i klänning (antingen jag eller Gabbis). Minns en dag då vi hade ett "uppträdande" för Inez och Frans, hennes man. Det gör mig lycklig att tänka tillbaka på denna tiden då vi hade så väldigt kul.

Nu har det ju gått många år sedan tiden hos Inez och jag har tappat kontakten med alla som jag blev vän med där. De flesta gick ju dock i samma skola senare, men vi var ju inte lika gamla, så vi pratade nästan aldrig. Kim var väl den jag var närmast vän med, nu går han i nian och jag har inte pratat med honom på flera år. Gabbis och jag bor nästan grannar men hon flyttade till Kanada för några veckor sedan, Anderas ser jag fortfarande då och då, men Mattias är jag inte träffat sedan han gick ut nian och jag åttan.
När man är mitt inne i sitt eget liv märker man inget, tiden som springer förbi. För mig känns det dock som nian var igår och plötsligt går jag i tvåan, jag har ingen aning om hur det har gått till. Men på något sätt så blir det så fruktansvärt verkligt när man ser bilder på de gamla vännerna på Facebook. Vad vi har växt, hur vuxna vi har blivit. Hur mycket vi har växt ifrån varandra. Och hur kul vi än hade när vi var små, så var det allt vi fick. Minnen men ingen framtid.



Skolstartsförkylningen

Alla känner väl till min rubrik tror jag. Inget kul alls nej. Speciellt inte på en lördag, när man bara vill, vill, vill vara frisk. Och ändå sitter jag här, med huvudvärk och ont i halsen, nedkyld med feber och inte ett dugg hungrig trots att jag knappt inte har ätit något på hela dagen. Och ser på film. Det enda man egentligen kan göra, men som bara ger mig mer huvudvärk. De senaste dagarna har jag betat av Kung Fu Panda, Juno, Kick-Ass, Bring it on - to the finish och ungefär tre och en halv skiva av One tree hill plus början på Date movie, Collage, Disney's julfavoriter samt en halv Scooby Doo film. Hur sorgligt är inte detta? Och det roliga är att ingen av dem var något vidare bra. Var finns den där filmen som får mig att trilla av sängen? Den i stil med Inception, Avatar och Mannen utan öde? Jag har ingen aning. Men om ni har något förslag så skriv gärna en kommentar. Om inte förkylningen dödar mig så lovar jag att uttråkandet gör de. Klart slut på förkylningsfronten.

4 september

Jag får sjuka idéer ibland. Åka till havet och fota. Det var en dum idé. Att sitta bredvid en kanonsjuk Sara i bussen var inte heller en utav mina ljusaste idéer. Så jag har väl fått igen för allt nu, när jag sitter här och slevar i mig kräm som jag med en viss svårighet pressar ner i halsen. För den är tjock och ihopsnörad och jag låter inte alls som mig själv. Jag älskar livet. Jag älskar förkylningar. Jag älskar mina dumma idéer.

Kill me. Please?

3 september

Som jag sa till mamma nyss "det känns som jag har taggtråd på min högra halsmandel". Men min kära kräm är en räddare i nöden, den slinker ner trots alla bekymmer med halsen, så jag åtminstone får lite mat i magen innan jag kryper ner i sängen igen. Ha det fint så ska jag försöka med samma bravad ♥

Bländare & slutare



















© Mikaela Olsson, Josefin Svensson

Huvudvärk säger dunkdunk?

Otroligt ont i huvudet har jag, skulle kunna tänka mig att gå och sova nu och vakna upp... tja, aldrig?
Skolan var ju också konstig, tydligen så tycker inte fotoläraren att vi kan någonting, så hon kände behov av att lära oss ISO, bländare & slutare, zoom och var man raderar bilder? Totalt onödigt, vi har gått media ett år, kan inte alla det redan? Jag och Juss tillsammans med Bea och Z gick ut och fotade ganska snabbt med andra ord. Fick också sluta tidigare, så pass att jag missade min buss med en minut. Inte för att jag hade hunnit med den om hon släppt mig en minut innan den gick, men ni fattar min poäng.

En hel del bloggande har de blivit idag, och eftermiddagens bilder kommer upp relativt snabbt dessutom, just so you know.

Förmiddagsbilder















© Mikaela Olsson, Sigrid Persson, Josefin Svensson, Beatrice Nilsson

Fotoprofilen



Livet är rätt bra ibland

Sitter i sal 101 tillsammans med större delen av fotoeleverna, alla har sina datorer uppe och ser helt... nördiga ut. Men det är ganska mysigt faktiskt. Samt att jag sitter en decimeter från Juss och vi chattar på msn? Life's good.
För tillfället har vi rast och ja, vi gör inte så mycket. SKa snart har genomgångar av kameror och sedan äta lunch och fota lite. Vi får väl se hur resten av dagen blir, bra hoppas jag. Tack för mig, direkt från LBS, sal 101.

2 september

Har ni någonsin älskat något så mycket att ni skulle kunna göra allt för just detta? Den känslan man får? Den har jag nu. För mitt krämpaket. Haha, okej, jag kanske inte skulle göra allt för det, men jag klippte just upp paket och vände nästintill ut och in på det för att få ut allt innan jag var tvungen att tvätta ur det och... slänga det. Jag saknar mitt paket redan.

Vad hände just?

Jag tror jag verkligen börjar gilla de nya schemat. Slutade tjugo i två idag, hade matte som sista lektionen inne i den mystiska spöksalen. Tillsammans med den isländska matteläraren som dansar? Nej jag vet inte heller. Men kul var det i alla fall! Och mamma var så snäll så hon hämtade mig inne i stan så jag slapp vänta på bussen in en timme ♥



Mediekunskap i nördklassen? Ser hemskt ut när alla har sina laptops uppe, haha.



Inte världens finaste, men hur många kan skryta med att de har en balkong i sin skola?

Getingarna tar över

Galen dag. Crazy.com/lbs.
Imorse hade vi mediekunskap, det var rätt kul faktiskt, sedan hade vi en lång rast innan idrotten där vi bara gick igenom vad vi skulle göra under terminen. Och tja, vi slutade trekvart tidigare på det och satt uppe på balkongen i solen och värmen inann lunchen. I och för sig satt vi ju ute på balkongen och åt också. Vi, Felix, AD, Oskar och tre getingar.
I väntans tider på att den sista lektionen ska börja, om en halvtimme och sedan är det raka vägen hem och... göra något?

1 september

Känn på den. Nu är det höst (och tre veckor till min födelsedag). Är det barnsligt av mig att jag minns det och räknar dagarna till den? Äh, i så fall får jag vara det, de är mysigt och man måste vara lite barnslig ibland!
Har haft fullt upp i mina drömmar i natt, så för tillfället är jag tröttare än när jag somnade, men det ändras förhoppningsvis när jag har kommit till skolan. 

Klockan tickar iväg, ha en fin dag kära läsare ♥

RSS 2.0