31 oktober

Halloween. Spooky. Sitter vid köksbordet och väntar på frukost men önskar att jag befann mig någon helt annanstans, Oxford närmare bestämt. Men man kan inte få allt så jag får väl nöja mig med att sitta här och ja, sitta. Har ingen aning om vad jag ska göra idag, inte plugga i alla fall, och att både kunna skriva det och veta om det, gör mig otroligt lycklig. No more homework for a while. I like it.

Nä, nu ska jag göra något vettigt, vi hörs när vi hörs!

Barnfilmer, blir man för gammal för det?

Älskar Mulan, speciellt denna versionen som är på engelska, ja, om ni inte hör det, haha. Draken är för go alltså ♥


We do it in black&white

Igår ja, vi var ju ute på sommarlust och hade lite filmmys. Fick besök av Freddies lillebror Charlie, sju månader gammal. Så söt, Ris fäste sig enormt vid honom haha. Sedan låg vi där, på några luftmadrasser efter ett antal pizzor, såg på 1408, en bit av Mulan samt halva The last song, åt godis och smsade med Malin som var saknad under kvällen. Vid tolv drog nästintill alla sig till Konsum och därefter hemåt för att sova. Lyckad kväll ♥





































30 oktober

Lördag och det är lov, visst känns det då bra att bli väckt av dammsugaren när klockan är halv elva? Ibland hade det var skönt att bo ensam, i alla fall  såna här stunder. Och när pappa sitter och sjunger gamla sånger vid frukostbordet innan jag har fått någonting i magen. I love life, but not right now, haha.

Nu ska jag äta frukost så jag inte blir kinkig och slår någon i huvudet med en stekspade eller något. Bilderna från igår kommer upp senare också, til then; have it nice!

Fredagskväll

Ett bra sätt att sparka igång höstlovet på, var definitivt att ha myskväll med gänget. I en liten källarlokal någonstans på Sommarlust guppade vi rundor på luftmadrasser, åt godis och såg film. Hur underbart som helst. Och som vi skrattade. Jaja, nu är jag måttligt trött kan jag säga, ska strax dra mig till sängen. Bilder kommer upp imorgon peeps, sov gott until then ♥

Höstlov

Känns härligt att kunna skriva den rubriken! Åkte till skolan idag för att gå runt i stan med en kamera och en Josefin, vi fotade lite strukturer och när vi kom tillbaka till skolan spelade vi rollercoaster spel och ja, gjorde inte så mycket faktiskt. Tog bussen hem tjugo i ett och sedan dess har jag ätit, kollat på Kenza & Tyra show samt sett Grey's. Och spelat mer rollercoaster spel, självklart. Man blir jäkligt beroende av det där kan jag säga, haha. Ska nog fortsätta med det nu, haha. Men först, en bild på Timo från igår;



29 oktober

Känns lite läskigt att oktober redan börjar gå mot sitt slut, men å andra sidan byter vi inte månad förens nästa vecka, så ja. Kanske inte ska hänga upp mig på det redan? 
Sitter och äter frukost nu i alla fall, ska åka till skolan om ungefär en timme, får väl se vad som händer där, jag menar, det är trots allt sista dagen innan lovet! Hur skönt är inte det egentligen?

Förövrigt så hade jag en väldigt konstig dröm i natt. Inget ovanligt, det var bara vad jag drömde om som förvånade mig lite grann, haha...

You're fucking nothing to me











© Mikaela Olsson

28 oktober

Godmorgon läsare! Sitter här vid mitt köksbord och tittar ut på den grå världen utanför. Kanske undrar ni vad jag gör hemma, men det är faktiskt så att jag är klar med det mesta i skolan och det jag har kvar ansåg jag att jag hellre kunde göra hemma än att sitta i skolan. Där blir det ändå inte gjort. Märkligt tycker ni kanske, må så vara, men jag arbetar bättre hemma än i skolan faktiskt. Förutom när min kisse hoppar runt och jamar sitt lilla "snälla-matte-plocka-upp-mig-och-klappa-mig-det-är-så-synd-om-mig-annars" jam. Irriterande, haha. 

Nåja, nu ska jag äta frukost och sedan börja på läxorna, ha det fint folk!

27 oktober

Sitter här i min ensamhet och äter frukost, precis som vanligt. Ute är det mörkt, precis som vanligt, men det har åtminstone inte börjat regna än, så det är ju ganska skönt. Har vaknat hundra gånger i natt och kan inte sluta längta efter fredagkväll då jag vet att jag kan vara uppe hur länge jag vill samt sova hur länge jag vill - i en hel vecka. Så underbart det ska bli med lov. Aldrig tror jag att jag har längtat så här mycket efter ett fjuttigt litet höstlov.

26 oktober

Som många av er nog redan har räknat ut så är jag hemma idag. Men inte ligger jag på latsidan för det. Jag har redan gjort klart svenskan och ska alldeles strax börja på engelskan, när det är gjort ska jag nog skriva det sista på hemtentan i mediekunskap och sedan får vi se vad jag gör efter det. Om jag ens har någon ork kvar förstås. Fast först, en välbehövlig, och välförtjänt paus, innan jag börjar på engelskan. Have a nice day leute ♥

B-b-b-b-b-b-bonkaz

Mitt nya favoritord. Juss också för den delen, haha. Nåja, jag är hemma nu, har ätit och ska inte börja med läxorna för vi har inga läxor. It is a miracle. Eller nej, inte egentligen eftersom vi inte har lika mycket att göra i skolan som låt säga... NV i Nyköping. Där snackar vi alltså, jag blir trött bara jag hör om det, haha. Men ja, det är ändå skönt att slippa fortsätta med skolan när man kommer hem, dock har vi inte gjort särskilt mycket alls idag. Inget alls, när jag tänker på det. Vi har snackat, twittrat, kollat på youtube, bloggat, facebookat (i massor), målat, ringt, smsat, alltså jag kan fortsätta, men det blir bara tråkigt i längden. Poäng: vi har inte gjort någonting alls idag. Åtminstone inget vi borde göra. Men kul har vi haft, som alltid ♥

UPPDATERING PÅ RIS BEGÄRAN

Vi har engelska utan lärare, känns bra, speciellt eftersom alla har laptopsen uppe vilket bara betyder en sak: Youtube, twitter, facebook och bloggar. You gotta love it alltså. Men det känns ju rätt onödigt att sitta här och göra ingenting när man lika gärna kunde ha varit hemma och sovit. Ja, jag sitter och tänker på såna saker när vi inte gör något i skolan. Nu ska jag tvinga Juss att starta den roliga limbovideon så vi kan skratta (SKRATTA RIS!) och inte göra det vi ska. Som vanligt. Tummen upp för LBS.

25 oktober

Måndagmorgon, alltid lika kul. Det är segt att stiga upp en måndag, vilken måndag som helst. Men när man har lektioner precis hela dagen fram till tre (ja, vår längsta teoridag) då blir man ännu mer opepp på att lämna den varma och sköna sängen. Mycket mer än det hade jag inte att säga idag, förutom att det är otroligt mörkt ute och det hjälper ju inte mig att hålla ögonen öppna, ungefär. 

Lite rättelse, eller mer ett tillägg på det förra inlägget; det är ju inte bara två månader till julafton, det är ju faktiskt två månader kvar till en alldeles speciell människas födelsedag (och nu snackar jag inte om Jesus). Men ja, det är två månader till det, så de tar vi då. Bara för att visa att jag inte glömde bort dig :)

24 oktober

"Du kommer längta ihjäl dig", det var en mening min mamma brukade säga till mig väldigt ofta när jag var liten. Tyvärr stämmer det fortfarande och jag undrar då, kommer man längta sig igenom hela livet? För idag, som ni ser på datumet, är det två månader kvar till julafton. Och jag längtar både till lovet och julafton, som vanligt. Det gör jag alltid. Jag längtar till höstlovet och imorse när jag steg upp var bland det första jag såg en väldigt somrig bild som genast fick mig att längta till maj/juni. Hur går det ihop egentligen? Att jag längtar både till jul (med snö!) och till sommaren (med värme!)? Jag tror inte det finns något svar på den frågan, så istället slänger jag upp sommarbilden jag såg;



23 oktober

Godmorgon på er, alla människor där ute. Hur är det med er idag? Jag är trött, som vanligt, vaknade för ett tag sedan och kunde inte somna om men låg och drog mig i sängen ändå (så klart). Det är ju lördag liksom. Dock har jag nog byggt fram en bra plan för denna dagen, som börjar med frukost och fortsätter med läxor (bra plan va?). Men jag är trött på att sitta en söndag och plugga och eftersom vi inte har prov nästa vecka, utan tre skrivinlämningar, så kan jag tänka mig att viga min lördag åt det. Och städa, för det behövs det med.

A prima ballerina

Slog mig att jag inte bloggade när jag kom hem, haha, lite lagom glömsk är jag, men nu kommer i alla fall ett inlägg. Inte för att jag har så mycket att berätta, det har inte hänt så mycket i skolan idag. Jag gick till teatern med Juss och Zigge för att fota i två timmar, när vi kom tillbaka till skolan var det dags för lunch och sedan gjorde vi ingenting innan vi åkte hem. That's my way ungefär. Har lite bilder som kommer upp här under och ja, det var väl det, haha. 













Något litet smått & gott från dagens besök på teatern. Juss kan vara den bästa (och sämsta/lataste) assistenten som finns, haha. But I still like her. Och tack till Z som ställde upp, lika snällt som vanligt ♥

Twitter it is




22 oktober

Gårdagen var... märklig. Konstig. Helt, ja helt snurrig. Det började då i skolan (förutom det vi gjorde i studion) med att jag och Juss satt trångt inklämda vid ett fönster hela lektionen, detta gjorde det väldigt lätt att fastna med fötter i datorsladdar, fastna med benen mellan stolsbenen eller helt enkelt snurra in fingrarna i det lilla repet till persiennerna. (Fast jag älskar den platsen ändå haha). Nåja, när jag sedan kom hem och hade varit det en stund, satt jag på den tredje våningen, helt plötsligt ser jag något komma fram i fönstret och tror ni inte det är min katt som står där och ser in på mig? Första reaktionen var självklart "OMG MIN KAAAAAAAAAAAAAAAATT!". Sen när jag lugnade mig släppte jag självklart in honom och lät honom springa ner. En kvart senare händer samma sak. Life is weird. För att avsluta hela berättelsen skulle jag gå ner och säga godnatt till mamma och pappa innan jag skulle sova igår, precis när jag kommer ner för trappan knackar det på dörren. Öppnar jag den, som en normal reaktion hade vart? Nejdå, jag gör några jäkla indian-dubbelfots-bomelebom hopp. Jag har ingen aning. Men det såg säkert sjukt kul ut, synd att ingen såg bara, haha. 

Och med detta i huvudet så är jag lite, lite rädd för vad som kommer hända idag. Men också lite nyfiken. Ja vi får se helt enkelt.

Var tog solen vägen?

Kallt som satan imorse, halt var det också vilket resulterade i att många halkade och gled omkring på asfalten (förutom Ris som alltid ska vara lite speciell. Hon snubblade på en resväska istället). I skolan slog jag och Juss läger längst in vid fönstret, och elementet, haha. Där satt vi sedan och gjorde inte så mycket fram till vi gick in i studion tillsammans med Ris, Zigg och Malin. Jag vet inte riktigt vad som hände men tillslut hamnade jag och de två sistnämnda upp och ner i en utav sofforna med tyllkjolar på huvudet. Innan det hade vi dessutom dansat limbo med ett stativ. Mymy we are weird. 

Aja, resten av dagen har rullat på, nu sitter jag hemma och ska snart börja på mitt pressfotograf arbete och sedan, sedan får vi se var dagen leder. Have it nice my friends.

21 oktober

Snö. I Skåne. I oktober. Tja, de brukar ju alltid komma lite vid denna tiden och sedan är det uppehåll till... januari? Men det är alltid lika deprimerande att det gör de. Något ganska roligt och rätt ironiskt var att jag och Juss satt på msn och chattade efter skolan igår, då hade det regnat hela bussresan hem, och vi enades om att det hade varit väldigt mysigt. Jag sa något om "Ja, haha, så länge det bara är regn och inte snö så", och det höll hon ju självklart med om. Ett par timmar såg jag hennes statusuppdatering på facebook - yes, snön hade kommit till Osby. Men när jag såg ut genom mitt fönster tyckte jag mig inte ser mer vitt än på bilarna, så jag blev lite lättad. Slipper pulsa genom snön för att komma till bussen idag, alltid lika skönt. Och eftersom det har varit lite tomt på bilder den senaste tiden bjuder jag på en med snö från i vintras.



In the magic land

Snabb och rätt intressant dag idag. Först hade vi mediekunskap där vi gick igenom musikens historia från 40-00. Efter det hade vi en lång rast innan idrotten där vi gick igenom HLR, sedan hade vi lunch och dagen avslutades med matteprov. Mellan detta snackade vi, som vanligt, jag och Juss satt också och spelade nördspel samt kollade på en massa videos på youtube och tillät oss själva att försvinna in i våra magic land, haha.

20 oktober

Mitt löjliga smile sitter fortfarande kvar på läpparna, haha. Gör det lite svårt att äta, men sånt får man leva med, för just i denna sekund, i denna minut, är livet helt underbart. Tänk vad lite som kan ändra det, att vara lycklig eller olycklig. Ena sekunden glad, i nästa, ledsen. I ena sekunden i livet, i nästa, borta.

Nej, vad deprimerande det blev här nu. Fast det regnar ut (jag hör, inte ser, eftersom det är totalt beckmörkt ute). Så ja, vi får väl se vad detta kan bli för en dag, som bara råkas avslutas med ett matteprov. Fuuuun. Nej, inte särskilt. Frukost, får väl se om jag bloggar i skolan, tills vi hörs igen, ha det bra ♥

För att jag är så satans lycklig




Give me something to believe in

Vilka humörsvängar jag har haft idag. Hela morgonen var jag helt seg och deppig, men det vände i eftermiddags när jag och Juss satt på twitter och spelade karusellspel. Tänker printa och slänga upp vad som gjorde mig så galet chockad och så satans glad att jag nästintill hoppade jämfota både till bussen och hela vägen hem. Dessutom har jag nog fått bort ytterliggare ett utav frågeteckna som hopat sig under veckan, så det gör mig ännu lyckligare. Mindre kul; matteprovsplugg hela kvällen.

Having a no-fun swedish lession

Vi ska skriva referat, sitter i matsalen och jag är så trött, så trött. Funderar på att spela ett helt onödigt spel och skriva när jag kommer hem. Chattar med Juss och smsar med Hannah, makes me a little more happy ♥

19 oktober

Jag älskar att vakna mitt i natten, kolla på telefonen för att se vad klockan är, och upptäcka ett sött sms som har trillat ner utan någon egentlig anledning. It makes me so happy ♥

Clownetiken

Måste ha haft någon lycka med mig idag. Slapp stå ute och vänta i kylan, slapp springa till buss #2 men behövde ändå inte vänta. Sen hade vi i och för sig en seg svenska lektion där vi inte gjorde något som jag kan minnas, haha. på engelskan ändrade vi hela vårt arbetssätt, så jag antar att jag hade lite tur där med. Lunchen var dock noll god och efter det väntade matteprovet. Jag pluggar med Juss innan vi går in, försöker att mentalt förbereda oss på vår död (och råkar trampa på varandras fötter, trilla på golvet och slå huvudet i ett skåp. Men det är bara en liten detalj i dramat). Plötsligt så kommer en okänd kvinna in och säger att nej, MP &MU09, ni ska inte ha ert matteprov idag, utan på onsdag. Och det var som om Jesus hade kommit ner till himlen och välsignat oss. Eller som Plag sa, alla var judar och vi fick reda på att Andra världskriget var över. För det var faktiskt så, alla klappade händerna, skrattade, kramade om varandra och high5ade. Lycka, en sådan enorm lycka.

Efter det hade vi förstås en lång religionslektion och jag missade bussen med fem minuter, men det viktigaste kvarstår: matteprov på onsdag istället för dag. It is a hallelujah moment!



Doing what in the sofa while talking to Zigrid on the phone

18 oktober

Wow, måndag. Bad jag inte nyss att det skulle bli fredag? När det är sommarlov säger folk, att en utav de bra sakerna med att skolan börjar igen är att man kan börja längta till fredagarna och ledigheterna igen. Och nog längtar jag allt. Ibland känns det som de är allt jag gör, längtar till jag blir ledig, så jag kan vila och släppa skolan. Men det är ju rätt svårt att göra såna saker när man har stora matteprov på måndagarna. Ni kan ju alltid hoppas på det bästa - att jag på något sätt inte kan ta mig till skolan. Drömönskan. Nu ska jag fortsätta äta och sedan ska jag tvinga mig till skolan. Vi hörs när vi hörs helt enkelt.

17 oktober

Solig söndagsmorgon. Jag är trött och hade kunnat tänka mig att ligga inne och se på film idag. Eller gå ut en runda och bara leva. Men nä, jag ska sitta nertryckt i min mattebok hela dagen. Kul. Kul! Det finns en miljon anledningar till att inte tycka om söndagar. Men denna toppar nog allt. Pluggsöndag. 

Bloggar imorgon. Nu ska jag ta itu med mina x och y.

16 oktober

Lördag, åh, det sitter fint kan jag säga. Förutom att vi har dubbla läxor plus ett prov på måndag, vilket gör att jag måste plugga halva helgen. Alltså, en måndag. Vem ger läxor till en måndag? Detta är dessutom den tredje måndagen i rad vi har prov. Man tycker ju att lärarna kan sprida ut det på alla veckans tre dagar, men nä, måndag it is. Så jag ska väl äta min frukost nu och sen får vi väl se vad som händer. Måste göra läxor, måste fundera på min parafras. Måste ta de lugnt, men det kommer i tredje hand, som vanligt.

Hoppas ni slipper läxor och annat jobbigt på era helger.

Fredag eftermiddag

Mina rubriker är ju så bra att jag blir tårögd, haha. Är i alla fall hemma från skolan, som var lika lång som vanligt, men ganska rolig. Vad har vi gjort då? Facebook, spelat spel, twittrat, bloggat, snackat, inte fotograferat. Slutade tidigare gjorde vi som sagt också och just nu ser jag på Kenza & Tyra show. 

Nä vad tråkigt detta inlägget blev, haha. Och någon bild har jag inte heller att bjuda på, så vi låter det vara så här. I'll talk to you later.

Fredag förmiddag

Sitter i 101an och har fotolektion - rast för min och Josses del, om någon frågar alltså, haha. Hade nyss världens längsta genomgång som urartade i en mindre diskussion mellan läraren och eleverna. Nu ska vi hålla på med parafraser. Får vi välja vad vi vill göra en parafras på? Neeej. Fun, this is so much fun. Tror jag ska spela lite Super Mario nu, fram till sakerna kommer upp på Adela. Hoppas ni har det roligare än vad jag har.

15 oktober

Fredag, och det känns verkligen. Inte på ett bra sätt heller. Är sjukt trött, min första tanke när klockan ringde var "Åhh, det är fredag". Som jag tidigare har nämnt så är fredagarna inte längre det bästa på veckan eftersom vi går till halv fyra och även om jag längtar extremt till fotolektionerna ibland, så kan de också vara otroligt sega. Jag menar, så många filmer vi har sett på de lektionerna och vi skulle kunna starta en tidning som bara skriver filmrecensioner. Men jag får försöka stå ut, det brukar inte vara så svårt med mina kära vänner ♥

Allt i ett


It's called a fiking-break













© Mikaela Olsson, Josefin Svensson

Oh snap

Har knappt inte suttit vid datorn i skolan idag, så de har inte blivit några uppdateringar från 101an. Kan lite snabbt berätta att vi fotade större delen av morgonen (Alex, jag har osäkerhet!). Efter lunchen satt vi i sofforna där nere och bara satt (i Plags fall, satt på oss andra). Vid ett bestämde jag och Juss oss för att dra hem och fota och det är väl ungefär där jag är nu. Ska redigera dagens bilder och sedan kommer en hel del upp här skulle jag tro, tills dess, en liten mobilbild;



14 oktober

Galet att jag i vanliga fall brukar vara sjukt trött när jag vaknar, men idag var jag faktiskt pigg. Nu börjar dock tröttheten slå till igen och jag har lite svårt att hålla upp mina ögonlock, så blir det stavfel vet ni varför, haha. Har dock ingen aning om varför jag var pigg nyss, kanske var det för att vi har fotodag och att det basically drog mig upp ur sängen. Sedan såg jag att det regnade. Varför regnar det när vi ska ut och fota och varför är det sjukt fint väder när vi sitter inlåsta i skolan och har prov? Det får bli dagens fråga, frukost väntar. Hejsvejs folket ♥

Hoping you'd set me free


Din kruka

Det blev en lång dag. Eller ja, en dag som kändes lång. Speciellt mattelektionen, den var så sjukligt seg! I övrigt så hann vi med de tidigaste bussarna från till friskis, vilket är en bravad bara det. Självklart har vi gjort en hel del roliga saker, som att åka rutschkana ner för en barstol, men i övrigt, en ganska seg dag faktiskt. Dock är det fotodag imorgon så vi är läxfria, därför väntar en hel lång onsdagskväll som kan spenderas precis hur jag vill. Hur härligt låter inte det?

Vad hände?

Sprang till bussen imorse, det har ju blivit en vana nu. En liten flippad konversation mellan mig och Juss och helst plötsligt så har jag blivit en världsmästarinna i 400 meter, har Juss som coach och har tjänat sjukt mycket pengar. Tillsammans lyckas vi köpa den sista The Blackout konserten i vårt hus och vi lever lyckliga på grund av detta. Och bland det första hon gör när vi kommer till skolan är att hoka upp mig i hennes fiskekrokkofta. Snällt att göra det till hennes kommande världsmästarinna.

13 oktober

Idag har jag inte särskilt mycket att säga (fast det brukar jag väl inte ha på morgonen. Eller någonsin nästintill). Önskar att jag hade fått sova en liten stund till, men det gör man väl alltid. Går en kort dag idag, fram till två, men vi ska bort till friskis vilket säkert kommer få dagen att kännas mycket längre. Samt en och en halv timmes matte i slutet av dagen också, gör ju en alltid så lycklig.

Nej nu ska jag försöka se förbi att denna dagen kommer bli så seg och istället äta min frukost. Talk to you later.

Do you have a romance with a soldier?

Dagen har varit... ovanligt lugn för att ha utspelat sig på LBS. Vi hade lite onödig svenska och lite rolig engelska där vi snackade om allt och ingenting (I do meant it). Till min och Juss lycka också på engelska, eftersom vi har gick runt hela dagen igår och snackade det (snackade, skrev, tänkte, smsade...). Lunch och på det två timmars mediakunskap som avslutades med en väldigt märklig tävling. Och nej vi vann inte och ja, vi fick faktiskt två poäng. Tror jag, haha. 

Snart middag och efter det matte b. Hatar matte b. Blä på matte b och dess uppfinnare.



Charmiga vi är när vi diskuterar online hate på engelska va?

Update from 107an



Sparka på min fot, käre vän

Sitter i 107an och har mediakunskap. Juss sparkar fint på min fot också, samtidigt försöker vi skriva ner vad vi tycker om medlarskydd och andra moralregler inom median. Känns som jag borde arbeta nu, men jag har ingen ork. Det är inte kul, inte kul alls. Vill hem och sova men nej, där väntar matte b. Blä.

Juss hälsar. Men om hon vet inte om det bara.

12 oktober

Det är en väldigt märklig känsla att vakna på morgonen med två tankar i huvudet; "Nej, jag vill inte gå upp!" och "Ja, äntligen vaknade jag!". Den första förstår man ju, men den andra, den kan ju bara betyda en sak. Japp, jag har haft ännu en mardröm (är The master of mardrömmar ju) så det var helt okej att vakna. Men nu är jag ärligt så trött att jag håller på att slå huvudet i datorn. Varför är tisdagsmorgnar så mycket segare än måndagsmorgnar?

Nothing you've never seen before









































© Mikaela Olsson

Sleeping in the sunshine

Märklig dag, exakt som alla andra. Vi hade svenska imorse men pluggade till provet vi hade i eftermiddags, engelskan var inställd och istället hade jag och Juss väldigt kul i trapphuset, haha. Lunch utomhus (de enda som trotsade kylan för solen och åt på balkongen!) och sedan hade vi en lika sjuk mattelektion som vanligt. Ovanpå det skrev vi ett religionsprov i slutet av dagen men jag hann med den tidiga bussen så det gjorde inte särskilt mycket. Inga bilder alls så det blir ett ganska trist inlägg, men ja, det brukar det ju bli, haha.

11 oktober

Alltid lika segt när det blir måndag igen. En riktigt mörk måndag dessutom. Sitter här med min ensamma kräm och funderar på om jag ska försöka pressa in lite mer religion i huvudet, göra en ny tabell eller... rosta några mackor. Tror det blir de sista faktiskt, haha. 
Gårdagen gick åt att plugga, hann dock också komma ut en liten stund, men bildtomt blev det här på bloggen. Får slänga upp dem senare idag när jag kommer hem från skolan. Om jag överlever provet vill säga, haha.

10 oktober

Idag är det 101010 och jag missade självklart 10:10, precis som förra året när hela klassen missade 09:09 090909. Oj vad mycket siffror det blev nu, blandat med lite bokstäver och det börjar nästan se ut som Hannahs mattläxor tycker jag, haha. Men lite seriöst här nu va; söndag idag, tionde betyder Jessicas födelsedag, så grattis till dig vännen ♥ I övrigt, kommer nog inte ha så mycket ångest idag, ska plugga lite grann, men sedan visas reprisen av det nya avsnittet på Grey's ikväll, samt Gossip Girl klockan sju och det, de gör ju allt värt att pressa sig igenom en söndag för.

Fotade lite igår, kanske slänger upp lite bilder senare, måste städa lite också idag. I övrigt: Ha det fina fisken ♥

9 oktober

En underbar lördag, tog en lång sovmorgon och när jag vaknade och tittade ut var det nästintill strålande solsken. En perfekt dag för att vara ute och inte tänka på veckan som kommer och vad den har att bjuda på. För den som är intresserad av att veta ska jag nu äta frukost och sedan, förhoppningsvis, dra med mamma ut en runda med kameran. Have a nice day ♥

Total bilkrocksförvirring

Krasch boom bang
och så fanns du inte mer
på två sekunder slocknade ditt liv och allt vi gjort blev forntid
endast ett minne blott som nu kan sväva ut i världsrymden tillsammans med
din själ
var du är nu har jag ingen aning om
men på en plats bättre än denna måste jag tro måste jag
drömma att du är
för om inte kommer skuldkänslorna äta upp mig för evigt
för det var jag som skulle ha suttit där i bilen med dig
det var jag som skulle tagit en del av smällen tillsammans med dig och det var jag
som skulle somnat in där på sjukhuset
så stilla och lugnt, istället för dig
men medveten om att jag gjort rätt
nu är du borta för alltid utan att jag fick en chans att säga adjö
det grämer mig ständigt och jag undrar
var är du nu?
Var finns människan som var min vän var finns
dina tankar nu
surrar de runt i universum eller ligger de begravna under jord så som din kropp?
Var finns du nu var finns
människan som var min vän?
Alla minnen vi har, kommer de blekna bort kommer jag
glömma dig tillslut
allt det vi hade, allt det vi har
allt det vi skulle haft, löftena vi gav
liven vi levde
varför just du, varför just så
varför utan mig?
Varför blev jag lämnad kvar?
Varför satt jag inte i bilen, med dig

© Mikaela Olsson


I've got something you want















© Mikaela Olsson, Sigrid Persson, Beatrice Nilsson, Josefin Svensson, Malin Wiktor

Gårdagens bortglömda bilder















© Mikaela Olsson, Malin Wiktor, Josefin Svensson & Beatrice Nilsson

Tre bilder från tre olika tider på dagen



Morgon



Förmiddag



Eftermiddag

Irriterad till tusen

Fotograferande, så satans kul. Bara de som verkligen har hittat något de älskar att göra kan förstå den känsla, den man får när man gör vad man tycker så mycket om. Men som med så mycket annat så kan folk sno ens idéer lika enkelt som att snubbla ner för trappan i skolan. Självklart hade jag en utav mina ljusaste idéer till just det projektet vi håller på med nu, men jag kan inte genomföra det förens om tre veckor - alltså två veckor försent. 

Det är nu jag borde få hjälp av min tutande kompis från armén. Var är du när jag verkligen behöver dig?

8 oktober

Sömnig morgon, som alla andra. Men det är fredag idag, vilket får mig lite gladare. Först har vi dock schemabrytning hela morgonen för att leta APU och efter det fortsätter allt som vanligt med fotolektion hela eftermiddagen. Får väl se vad vi hittar på då. Först och främst ska jag försöka få tag på studiobilderna från igår, haha, annars får vi se som sagt. Jag har en idé, men det brukar inte direkt gå som jag vill alltid. Och detta är definitivt en sådan sak som enligt statistiken inte borde fungera. Men ni kan ju alltid önska mig lycka till!

"Alltså, detta är så random. Men så är det ju på denna skolan"

Tror ni att jag överdriver när jag säger att skolan är random? Att vi gör en massa knäppa saker hela tiden? Att ingen är normal? Tror ni att vi egentligen är duktiga och bara gör som vi ska hela tiden? Att vi sköter oss och aldrig tänker utanför lådan? Then let me break the news for you all: allt är sant. Vi är knäppa i skallen. På ett bra sätt så klart, men random, oja, det är vi allihopa. Vi åker buss utklädda till spöken, vi målar Zigge med vattenfärg i ansiktet, vi sitter i trappan och gör idrottsarbeten, vi klär ut oss, dansar, sjunger, leker, tävlar, skojar, skrattar, smutsar ner varandra med sås alltså ja. Vi gör allt helt enkelt. Och kul har vi. Därför kommer här två mobilbilder från toaletten idag och en finfin kommentar på vad som hände imorse;

*Hela fotoklassen sitter i klassrummet. Ute ösregnar det och alla är glada för att vara inomhus under taket. Plötsligt går brandlarmet*
Alla: *Stirrar chockat på varandra och sitter still en stund och sedan detta episka ögonblick;*
Klassen: Alltså. Nej. Det regnar ute och när branden kommer till korridoren utanför hoppar vi ut genom fönstret! *återgår till de vanliga sysslorna*


Är vi tröga eller hatar vi vatten lika mycket som katterna? Hm, bra fråga.



Bea & Plags kommentar; "Ska vi?" "Japp" *Upp med händerna*


Hello rainy day!

Insåg just att jag inte hade fått med mig alla bilderna som tagits idag, från skolan. Smart Milla, smart, klantskalle! I övrigt har dagen varit rätt bra (den blev bättre efter mitt deprimerande inlägg tidigare) men jag har varit helt klantig. När jag ritade på Zigge målade jag snett, jag var senil och glömde var jag lagt mitt usb, var tvungen att gå tillbaka till skolan för att hämta musikmaskinen som jag lagt i datorväskan i mitt skåp och nu kan jag ha råkat radera dagens bilder från mitt usb. Eller så gick jag inte med dem, så kan det också vara. Nåja, you get my point.

Nu ska jag göra varm choklad, äta en kanelbulle, se på Band of Brothers och fundera ut vad jag ska göra på mina andra porträtt. Tack och hej för mig.



För att visa vad vi gjorde på fotolektionen idag

I väntan på att lektionen ska starta

Känns som denna dagen kommer bli evighetslång. Och trist. Ute regnar det (läs=spöregnar), självklart var bussen sen och jag hann precis med bussen till stan, alldeles blöt är jag också eftersom jag, som var i tid, fick stå och vänta på den första bussen, som inte var i tid, i ungefär fem minuter. Och bli sjöblött på kuppen. Kul.
Deprimernade smsande med Hannah vilket får mig på ännu sämre humör. Och kallt är det också. Jag älskar livet. Jag älskar regn. Jag älskar torsdagar. Jag älskar LBS.

Fast nä. Det var nog lite ironi över allt det där.

7 oktober

När man vaknar av ljudet från köket som säger att mamma och pappa är uppe och snart på väg till jobbet. Hatiskt, för då vet man att det snart är dags för en själv att stiga upp. Segt som sirap, men upp kom jag. Regnar gör det också, riktigt höstväder (tror jag, jag kan inte se ut eftersom det är så mörkt!). Nåja, you get my point. 
Fotodag idag, vi ska fota porträtt hela dagen vilket kan bli sjukt kul. Också väldigt trist, om det vill sig illa. Nu ska jag dock återgå till frukosten och försöka komma hemifrån lite tidigare igår, haha. Ha en fin dag ♥

Sing me a song





© Mikaela Olsson

There is a Frenchman in my class

Galet härlig dag när man tänker på det. Trodde den skulle bli hemsk, men vi tittade bara på reklamfilmer hela morgonen, åkte till friskis för att boxas lite och sedan gick vi tillbaka till skolan för lunch innan vi skrev ett matteprov och ja, efter det slutade vi. En timme för tidigt och utan några läxor att göra till imorgon. Life is good today!



Den nya killen i klassen - the Frenchman Plag!

Onsdagmorgon it is

Sitter i mediesalen och väntar på att vi ska börja. Ris färgade sitt hår för några dagar sedan och resultatet blev inte så pass bra som hon ville. Nu sitter hon här bredvid mig och klagar över det samtidigt som hon ringer upp halva kontaktlistan och letar efter en mössa. It is not a perfect world.

Bjuder på en bild som togs, jag vet inte när, men Bea hade åtminstone fortfarande blont hår. I övrigt är den knas, men så är det ju på vår skola.


6 oktober

Jag har stigit upp klockan 6 sedan jag var ett litet knyte. Bussen kvart över 7 började jag ta när jag gick i nollan och åker (tyvärr) fortfarande den in till Köpinge varje morgon. Men jag tror aldrig det blir lättare att stiga upp så tidigt på morgonen, nej det blir nog bara värre. För varje gång jag vaknar har jag panik (ja, faktiskt panik) för att jag inte får sova mer. För att jag är för trött för att orka gå upp. Och så är det varje dag, fem dagar i veckan. Hemskt. Om inte detta är helvetet, så vad är?

That made my day

Alla har väl någonsin älskat ett band skulle jag tro. Eller ja, de allra flesta har nog det, hoppas jag åtminstone. För det finns ingen härligare känsla än när man får reda på att detta bandet ska spela i ens land eller kommer släppa en ny skiva snart. Det allra mest otroliga är att jag faktiskt har två såna band, båda är tyska och båda har jag följt i över två år nu, först Killerpilze som varit en trio länge nu, de har varit starka genom allting och blir större och större hela tiden. Sedan har vi Panik, som har gått igenom väldigt mycket tunga saker, de har bytt skivbolag och haft problem med att få folk att köpa deras musik istället för att ladda ner den. 
Känslan när man får reda på att ens favoritband ska ha en enorm Europa-turné är otrolig. Att få höra att ens favoritband ska splittras är inte lika kul. Att få höra nyheten om att just detta bandets enda två medlemmar som stannade kvar äntligen ska börja göra ny musik igen, får mig så glad att jag skulle kunna springa till Tyskland och säga tack till dem. Så otroligt lycklig just nu. Panik ♥




Panik - Wegweiser. Från tiden då de frigjorde sig från Universal.

5 oktober

Det finns nog ingen lycka som kan mäta sig i den man känner när man går från skolan en måndagseftermiddag, tänker "Tog jag nu med alla sakerna jag behöver" innan man sätter sig på bussen och åker hem. Sedan vet man att man har en hel evighetslång kväll framför sig, när man går och lägger sig vet man att man kan sova precis hur länge man vill dagen efter och när man vaknar vet man att man kan göra precis vad man vill hela dagen. Jag älskar studiedagar ♥

Namnlös och bortglömd

Det ständiga mullrandet hördes långt borta, prasslandet från löv och trädgrenar som knäcktes kom allt närmare. Jag hörde svaga andetag men kunde inte se någonting eftersom det var så mörkt. Bortom skogen tycktes jag skymta månen, men den lyckades inte nå in med sitt ljus bland träden. En droppe svett rann längs min panna, ner för kinden och föll från hakan för att ljudlöst träffa ett torrt löv under mig. Jag stod tryckt mot en tjock trädstam och svalde desperat viljan av att lägga benen på ryggen och fly. Det var inget drömläge jag befann mig i, men jag visste att allting skulle bli värre om jag avslöjade min position. Istället bet jag mig hårt i läppen och drog tysta andetag. Ljudet av soldater som passerade förbi på andra sidan trädet hördes tydligare nu, jag kunde urskilja av deras lågmälda prat att vi inte var av samma sort och visste att om jag steg fram nu skulle jag aldrig komma tillbaka igen. Komma hem. De tycktes dock inte märka mig och försvann åt öster, jag andades ut när jag inte längre kunde höra deras röster eller steg och ägnade en sekund åt att låta lyckan sväva runt i min kropp. Jag hade klarat mig ytterligare en gång.
Att undvika fienden var tillräckligt svårt i dagsljus, det var nästan värre under natten. Visserligen fanns det vissa fördelar, som att de inte såg mig. Nackdelen var att jag aldrig såg dem heller. Dessutom var det lätt att gå vilse, speciellt när man var ensam och inte hade någon intill sig att förlita sig på. Nej, att vara soldat var inte lätt, men det var inte heller ett val man fick göra. Att vara eller inte vara, här var man bara. En hjälm på huvudet och ett gevär i handen och så var man en man med rätten att döda. Många gånger hade jag funderat över just dessa sakerna, det var värre när jag var ensam med mina tankar som nätter likt denna. Ensam vandrade jag runt i en skog som aldrig tycktes ta slut, där jag inte visste vilket håll jag skulle gå på, ens knappt vilket håll jag kom ifrån.
Jag hade kommit bort från min pluton när vi plötsligt blivit anfallna, jag hade ingen aning om vart vi befunnit oss, var de andra var nu och om det ens fanns någon annan än jag som överlevt. I ena stunden gick jag och småpratade med mina vänner och i nästa låg de i pölar av blod vid mina fötter. Instinktivt hade jag försvunnit där ifrån, hur jag hade gjort visste jag inte riktigt. Min hjärna stängde av sig när jag såg sergeanten som ledde truppen, ligga död med vidöppna ögon intill en mossbekläd sten. I månljusets sken lyste hans ansikte skrämmande vitt och nästa gång jag såg mig runt stod jag tryckt mot en trädstam inne i skogen. Min kropp hade räddat mig, men när chocken börjat lägga sig undrade jag om det var rätt, det jag gjort. Att lämna mina vänner där och försvinna själv. Kanske överlevde någon, kanske kämpade de fortfarande. Och här var jag, mitt inne i en skog där jag inte visste åt vilket håll samlingsplatsen låg på, ens vilket håll jag kommit ifrån.
Löven prasslade när jag trampade på dem, jag försökte att tassa tyst fram, men det var omöjligt. Om jag inte råkade knäcka en gren så slog mitt gevär emot packningen på ryggen och fick det att eka över skogen. Jag bet mig i läppen och tog skydd bakom två hopvuxna träd, kikade fram mellan dem och kunde inte urskilja en människa i mörkret. Försiktigt fortsatte jag framåt, passerade mellan träd och stenar, små gropar i marken en och annan död kropp. Det tycktes aldrig ta slut. Döden. Var jag än vände mig så fanns den där och stirrade in i mina ögon. Det var något man var tvungen att lära sig att leva med, men det blev aldrig lättare att se en död människa, vilken uniform soldaten än hade. Vi var alla likadana, även om vi inte slogs för samma saker. Vi var alla personer satta till denna jord för att göra någon nytta och istället för att komma underfund med varför vi var här så smög vi runt i okända skogar och sköt ihjäl varandra istället.
Det var en fråga jag ofta fått när jag var liten. Som de allra flesta fick när de var barn. Vad vill du bli när du bli stor? Jag svarade alltid velande. Jag ville bli allt, jag ville bli inget. Ena dagen var jag en pilot och nästa läkare. Jag hade svårt att bestämma mig, mest eftersom det inte fanns något som drog mig i rätt riktning. Jag hade aldrig fått chansen att ta reda på vad jag var satt på jorden för att göra. Aldrig trodde jag att jag skulle bli en soldat som kämpade efter rättvisa och fred. Aldrig trodde jag att jag skulle smyga omkring i en skog jag aldrig vetat funnits, i ett land jag aldrig tidigare varit i, undvika att bli dödad så som mina kamrater blivit tidigare den natten. Fast det var ingen i mitt regemente som trodde att han skulle bli en soldat när han blev stor. Vi diskuterade det en del, vad vi ville, vad vi önskade. De flesta önskade att det skulle bli fred, vad vi ville i framtiden fanns det inget svar på. Det fanns bara drömmar och förhoppningar. Man kunde inte planera en framtid som man inte visste existerade, när man inte ens var säker på att man ägde en bit av nuet.
Det knarrade till bakom mig. Hjärtat slog ett hårt dubbelslag i mitt bröst och jag hoppade förskräckt runt i en cirkel i luften. Höll ett krampaktigt tag om geväret och pressade pekfingret mot avtryckaren, beredd att skjuta om det skulle behövas. Jag stod vänd mot platsen dit där ljudet kommit ifrån, men såg inget då mörkret låg tätt mellan träden i skogen. Det kan ha varit en, det kan ha varit flera, jag har ingen aning, för jag såg inte. Jag såg inte vad som kom mot mig, jag hörde aldrig vad som slöt upp vid min sida, jag märkte aldrig vad som hände. Jag kände aldrig smärtan som borde ha bultat i mina ådror, i mina muskler, i hela mitt system, när den okända människan i mörkret sköt mig i bröstet. Jag upplevde fallet till marken som att trilla mot en mjuk säng, när jag egentligen slog huvudet mot en sten. Jag visste att det borde göra ont, jag visste att jag borde ropa efter hjälp, jag visste det, men inte ett ord kom ut genom mina läppar. Inte en bön, inte en fråga, jag lämnade aldrig några sista ord efter mig.
Jag var en ensam soldat i ett krig med miljontals offer. Min död betydde ingenting och min medverkan i kriget betydde ingenting. Jag dog innan jag hann göra någon nytta, jag dog innan jag hann uppleva vad människor kallar liv. Jag dog där, i en fransk skog, blödande, men inte vädjande. Döende, men inte uppgiven. Hjälplös men inte omedveten. Ingen skulle komma ihåg mig och min död skulle inte betyda något för någon annan än mig, eftersom det var mitt liv som försvann. Min plats på jorden som blev tagen av en kula från ett rostigt gevär.
I bakgrunden hörde jag förtvivlade skrik, mullret från skottlossningar och pansarvagnar som närmade sig. I början hade det skrämt mig, varje skrik, det minsta lilla ljudet från kriget fick mitt hjärta att slå dubbla slag. Jag kan inte säga att det blev lättare att vistas ute på krigsfälten, men med tiden slutade jag att oroa mig för vad som skulle kunna ske. Någonstans inom mig ångrade jag det nu, samtidigt kände jag en viss lättnad. Det var över nu. Inget mer smygande, inget mer dödande. Det var dags för mig att lämna min plats i världen och ge den till en ny människa.
Jag var en ensam soldat i ett krig med miljontals offer. Jag dog för ingenting. Jag dog för allting.

© Mikaela Olsson


Lieblingssong




















































© Mikaela Olsson

Kanelbullensdag på LBS

Min skola skämmer bort oss elever, vid lunchen fick vi ljumna kanelbullar. De smakade i och för sig papper, men vad gör det när personalen tänker på oss? Tyckte det var rätt gulligt faktiskt.
Annars då, jo dagen har varit lång som sagt, men alltid lika rolig. AD blev en ninja efter lunchen och jag tog över Juss plats som den döda fisken när hon låg på mig på vår vackra bädd av stolar i klassrummet. Life is good, right? En bild på Zigge och hennes en och en halva kanelbulle får avsluta detta relativt onödiga inlägg. Tack och hej.



Måndageftermiddag

Trött i huvudet. Dagen har varit lång, men så rolig, vad annars? LBS i sig är kanske inte den bästa skolan, men människorna kickar ass måste jag säga. Är inne på dagens sista lektion nu, religion, sitter i storsoffan med Ris, Josse och Sara. Egentligen ska vi ta reda på vad feminismen anser om ett liv efter döden, men det är rätt mycket roligare att blogga och göra allting annat än just det vi ska.
Slänger upp en bild från lunchen;


4 oktober

Har vaknat tiotusen gånger denna natten, väldigt irriterande. När klockan sedan ringde var jag så trött och irriterad, för det är inte bara måndag idag, utan det är en måndag som bär på ett engelskaprov. Kul. Nej, verkligen inte. Kanske bloggar i skolan, vi får se.

3 oktober

Plugg. Engelska, media, matte. Ångest. Ångestsöndag.

2 oktober

Antingen är det så att det är kallare på vardagarna bara för att man ska bli ledsen över att man inte kan ligga kvar i sängen, i värmen, eller så är det faktiskt varmare. För idag var det inte fy skam att stiga upp (trots tiden). Satt uppe relativt sent i natt och chattade med Hannah och Ris, sedan drömde jag en mardröm (som vanligt). Fast jag vill inte berätta om den, för den lär ju skrämma ett par folk som läser detta, haha. 

Nej, nu ska jag äta upp min frukost och sedan åka in till stan. Ha det bra idag ♥

Hon drömmer, gör du?

Som en fjäril utan vingar
som en ände utan slut
som universum; fortsättning i all oändlighet
det är svårt att se en framtid
när man inte är säker på om man äger en bit av nuet
under de två meningarna lever många människor i
dagens samhälle
är du en av dem?

Ett steg och ett steg till
ett åt sidan och ett snett rakt fram
som en dans där du för och jag följer
vi svänger runt i damm och min sidenklänning släpas i
smutsen
så försiktigt
så oändligt försiktigt låter du mig göra piruett efter piruett
det tar aldrig slut och musiken fortsätter för evigt
utanför mörknar det men vi bryr oss inte
här inne är det du och jag och ingen mer än vi, oss, ensamma

Som en mardröm där varje minut
är ett steg närmare slutet och där varje händelse
är någonting som kommer etsa sig fast i mitt minne för alltid
väcka mig, skrämma mig, förfölja mig
jag skakar på kroppen, rister på huvudet
försöker få bort den där obehagliga känslan men den har en tendens att hålla sig
omkring mig hela dagen på något sätt
som ett mörker som aldrig försvinner
ständigt ligger för mina ögon och hur mycket jag än försöker
hur mycket jag än gnuggar mina ögonlock och skakar på mitt huvud ser jag ändå inget annat än
mörker och åter mörker

Bortglömd i en värld som inte finns
det är något som inte stämmer när man inte kan hitta hem igen
gick vilse och förlorade min själ
tappade mina skor och hjärnan
ligger i ett hål någonstans
inte ens hjärtat finns längre kvar hos mig och själlös som jag är
virrar jag nu runt någonstans i kosmos och letar efter en väg ut
tillbaka
ett svar på en utav de tusentals frågorna jag varje sekund ställer mig
som varje sekund ekar ut i världen och varje sekund
studsar tillbaka obesvarade mot mig
varje dag likadant
men inte kan jag sluta drömma om en framtid där jag hittar tillbaka igen
igen

© Mikaela Olsson


Platsen där tiden står stilla

























































© Mikaela Olsson, Sigrid Persson, Malin Wiktor, Beatrice Nilsson, Josefin Svensson

Done for the week

Hade genomgång på studion och blixtarna i eftermiddags, efter det åkte jag hem för att planera mina sju porträtt foton. Nu hade jag tänkt redigera de bilderna som redan blev tagna under förmiddagen och sedan ha en lugn fredagskväll. Inte så dumt det heller, faktiskt.

Tom fredag

Känner ingenting. Allting är tomt. Allting är svart. Så svårt att förstå, så svårt att inse. Vi var vid kyrkogården och fotade, det kändes konstigt. Att se all död så där.
En tom fredag. Och döden svider hårt, även om man inte känner personen så väl. Även om man bara gick i samma skola som honom fem år. Det svider ändå. Osannolikt ofattbart.

1 oktober

Det känns alltid ovanligt att skriva en ny månad uppe i rubrikraden, men idag känns det dessutom lite sorgligt. Det är höst nu. På riktigt. Dags för tjocka vantar och halsdukar, hänga in skinnpajen och plocka fram den tjocka jackan, se alla löven falla av träden och mörkret som bara blir tyngre och tyngre. På ett sätt mysigt, på ett annat - nej. Därför tänker jag bjuda på några sommarbilder här under;









RSS 2.0