Jag vet inte. Men det gör inte du heller

Du föds. Du lever som ett barn i flera år. Tror att tiden är evig och att du är det största som finns. Att världen slutar utanför husknuten. Att det finns lyckliga slut. Du vet inte vad ondskan är.
Det kommer en dag när du vaknar upp från den världen. Eller kanske det tar längre tid än en dag, jag vet inte. Jag minns inte. Ena dagen var jag ett barn och i nästa var jag stor. Vad hände? Ingen vet, allra minst jag. Men den här dagen måste komma, den där man för första gången kan se på världen med riktiga ögon. Kritiska ögon. När man förstår att allt inte är vackra regnbågar och evigt solsken. Det är mörkt och blåsigt. Det finns ett slut på det man inte ens visste att man hade.
Man bävar aldrig för dagen eftersom man inte vet att den kommer. Istället drömmer man sig tillbaka när man blir äldre och ser tillbaka. Det är märkligt, det hela. När man var liten var allt så lätt. Man lekte och förstod inte. Nu måste man ta beslut om vilket gymnasium man ska gå på, vilket arbete man ska ha i framtiden, vad man vill och inte vill bli. Men kanske är det inte besluten som är de svåra. Innerst inne vet nog alla vad de vill och inte vill, även om de inte förstår det själva. Det svåra, tror jag, är att se skillnad på en lögn och en sanning. När man var barn fanns det bara rena sanningar, prinsessan i sagan var riktig. Min mamma var den mest maktstarka människan på hela jorden, för jag lydde ju henne. Och i den världen fanns bara jag, hon, pappa och min bror.
När börjar man ljuga egentligen? På riktigt, så att folk faktiskt tror på det man säger? När börjar man gå bakom ryggen på varandra och låtsas som att allt var ett misstag. Ett misstag som ständigt upprepas? Jag vet inte. Det måste vara någon gång mellan barnsben och tonårstrots, minns du själv? När drog du din första lögn? Minns du vad det var för en? Har du någonsin ljugit så mycket att du har mått dåligt efteråt? Att du har fått ett sådant dåligt samvete att du knappt kunnat sova? Ångrar du dig?
Det finns en skillnad. Mellan en fantasi och en verklighet. En dröm och vad som är riktigt. Det jag önskar och det jag lever. Det jag vill och det jag kommer bli. Varje vägskäl vi står vid, varje val vi gör, varje väg vi går formar oss till de personer vi en dag kommer dö som. Det är fruktansvärt egentligen, de valen jag gör idag kan hemsöka mig till den dagen jag dör. Kanske går jag på fel gymnasium? Kanske umgås jag med fel personer? Eller kanske är det allt som är rätt och det jag gjort tidigare i mitt liv är allt som är fel? Kommer jag ens få veta det? Vill jag veta det? Kanske kommer jag, pågrund av detta, aldrig bli den personen jag skulle bli? Eller så var detta tanken från början?
Meningen med livet. Vad är den? Folk säger att det är kärleken. Att det inte finns någon mening. Kanske gör det inte de. Kanske är livet till för att hitta den man älskar och leva med denne till man dör. Eller så är meningen med livet att göra karriär och tjäna en massa pengar. Men är man lyckligare med pengar? Att bo ensam i ett slott vackrare än något från Roms storhetstid, utan någon man älskar, någon att komma hem till? Ja kanske är livets mening kärleken då. Men det talas om ens livs kärlek, alla hittar inte den, vad är då meningen med de personernas liv? Var de helt värdelösa eller var de faktiskt satta på jorden för att göra någon nytta? Gör jag någon nytta? Gör du?
Livet är ett oändligt mysterium. En gåta vi kanske aldrig kommer få svaret på. Det får vi nog inte veta förens det är försent. Eller så har vi alltid vetat det inom oss. I själen kanske svaren finns. Om du stirrar in i dig själv, ser du svaren då? Kan du se varför du är här? Vad du ska göra i framtiden? Kommer du bli en ung förälder eller bli utan kärleken, göra karriär eller jobba som sopgubbe? Kan du se någonting? Själen är oändlig, men var finns den? I nervtrådarna, i hjärnan, i hjärtat? Precis över lungorna, som ett lätt skynke vi kan känna men aldrig se, få ont i men aldrig röra?
Universum är oändligt det också. Har du någonsin tänkt på det? Vad som finns bortom Vintergatan? Oändliga galaxer? Vad är oändligt? Saker som aldrig tar slut? Men en ende måste det väl finnas? Inget kan väl fortsätta runt, runt utan stopp? Eller kan det? Kan det vara så, att allt som finns bortom Pluto är svarthet? Ett hav av mörker och inget annat än kyla? Inga varelser, inga känslor? Vad tror du, är vi de enda som lever i Universum? Eller finns det något annat där ute?
Satte jag griller i huvudet på dig? Jag hoppas det. Det var min tanke. Saker som jag tänker på då och då, allt för ofta ibland, lagom sällan andra dagar. Universums oändlighet, världen bakom stjärnorna jag kan se med blotta ögat. Evig kärlek och meningen med allt på jorden. Döden. Livet efter döden. Reinkarnation? Buddism? Kristendom? Dör jag och hamnar hos Gud så som han ses i bibeln? Eller kommer jag vakna upp i en ny kropp utan ett minne från mitt forna liv? Utan bevis på att jag har funnits här tidigare, kanske inte ens med samma själ. Har jag ett uppdrag här eller kan jag slösa bort mina dagar som om jag har fått dem gratis? Varför fick jag ens ett liv?
Ett spöke kanske. En ande. Såna har man ju sett ett par gånger. Klädda i lång rock och hatt, lysande blå klänningar, sittande i soffan bredvid mig. Studerar mig, följer mig, jagar mig, skrämmer mig. Hemsöker mina drömmar, försöker de nå mig? Kan de ens det? Vill de mig något? Eller försöker de bara skrämma mig? Om de försöker nå mig, vad vill de då? Kan de inte ta sig till Andra sidan? Och vad är Andra sidan? Ett nytt liv eller ett liv där du lever om allt du redan levt? Återupplever minnen eller kanske till och med skapar nya?
Finns det en möjlig chans att jag får reda på något av detta? Finns det några svar eller kommer jag bara ständigt fyllas med fler och fler obesvarade frågor? Kan jag leta efter svaren i så fall, om de nu finns, eller kommer de att hitta mig?
Jag vet inte. Och du vet inte heller. Du frågar din mamma, hon vet inte heller, läraren skakar på huvudet, detta är överkurs, varför tänker du på det? Bara lev livet du fått tänker folk men så lätt är det inte. Man tänker ändå, på saker som ingen vet. Kanske är det tanken dock, att man inte ska veta. Att ingen ska ha några svar. Kanske är det meningen med livet, att inte veta någonting. Att för alltid vandra omkring i ett evigt mörker. Nej, jag vet inte.

© Mikaela Olsson

Rykande färskt. Hoppas det smakade.


MPKR09 med bihang på 67 kilo

Märklig rubrik. 
Började halv nio idag, hade svenska där vi inte gjorde så mycket, snackade lite, skrev lite, läste novellen Försök till kärnfysik och sedan slutade vi. Efter det hade vi engelska (ja, vi har ju fått de riktiga schemanen nu) och där fick vi äntligen både skåp och datorer. Jag fick ett mellanskåp, så det är nu no more on the floor för min del. Tacka gudarna för det. 
Efter lunchen hade vi mediekunskap, en utav de nya kurserna för i år. Vi blev bara introducerade och fick sluta trekvart tidigare. Träffade sedan Madde och Sara på rese, alltid lika kul, haha. 

Förklaring till rubriken: laptopsen väger ju ton. Och dem ska vi ha med oss på typ... ja 80% av lektionerna?

31 augusti

Min katt dog igår.

Vattenplask; The darkness is surrounding us

































© Mikaela Olsson


Coming soon: Vattenplask


Varför glömmer man alltid bort de bra rubrikerna?

Ibland blir man bara så trött. Projektdagen i torsdags var en mattedag. Idag skulle det vara en mediadag. Vi hade genomgång av kursplanerna i matte och engelska samt vad vi ska göra resten av året i svenska b. Ja, det är en media dag det. My ass. Och skåpen har vi fortfarande inte fått och så börjar vi med schemanen imorgon. Ibland blir jag bara så trött på den skolan!

Men vi har haft kul ändå må jag säga.



30 augusti

Två dagar kvar av denna månaden. Har svårt att tro att om ett halvår är vi nästan inne i mars. På det nya året. Alltså tiden. 
Idag är jag återigen lite skeptisk mot vad vi ska göra i skolan. Mediadag sa Bea, jag undrar vad det är? Tänkte en hemsida, men vi har ju inga datorer? Nej, hemsidor hoppas jag inte det är, jag har fått nog av det efter alla muma lektioner. Fotografera kan jag tänka mig att göra dock. Eller skriva, men där går gränsen, haha. 

Funny fact of the day: Mitt krämpacket är vattenskadat. Hur löjligt låter inte det?

Vi går på ingenting och lever för att skratta

Jag är så sjukt hungrig! Men jag har spenderat denna söndag på det bästa sättet och inte haft ångesten, kanske för att vi dessutom har sovmorgon imorgon och fortfarande inte har börjat med schemat än? Ja, kanske lite därför.
Bea och Johanna kom i alla fall hit vid fyra, vi åkte till Åhus och fotade. Ja, Åhus. Ja, i havet. JA DET VAR SJUKT KALLT. Mina fötter fryser fortfarande, haha. Olidligt kallt, men det blev en del bra bilder, som jag lägger upp här när de är färdigredigerade, vilket antagligen inte blir förens imorgon eftermiddag. 
När vi var klara ställde vi oss inlindade med handdukar i skogen, under ett paraply i regnet och lyssnade på live-spelningen av Salem från Malmöfestivalen i torsdags. Det var faktiskt väldigt mysigt. Väl hemma hos mig sen, satt vi vid garderoben under en enorm filt och kollade på bilder och snackade om allt möjligt. Ja, en toppen dag helt enkelt ♥

29 augusti

Något av det bästa jag vet, är sommarlovssöndagarna. För då kan man med ett leende på läpparna gå och lägga sig hur sent man vill, för man ska ändå inte upp tidigt på måndag morgon. Men nu när sommarlovet är slut så kommer söndagsångesten tillbaka. Man känner den redan när man vaknar och hela dagen fram till man ska sova. Och sedan är det måndag.

Får ta och göra denna söndagen till en lite bättre än alla andra ♥

Only the darkness can be heard































© Mikaela Olsson

Det förlorade landet med evighetslånga äppelodlingar

Den längsta rubriken i bloggens historia? Kan vara så, haha. Har i alla fall nyss kommit hem från Kivik där jag har vandrat runt med familjen hela dagen, har fotat och ätit på restaurang. Och det där med att man aldrig ska säga att det inte blir regn när det är soligt? Ja, det brukar alltid slå slint. Lite blöta i håret blev vi allt...

28 augusti

Det sas att det skulle bli regn, men än skiner solen. Vilket jag bara tycker är bra eftersom jag snart ska ut på en liten roadtrip med familjen och självklart kameran. Min älskling. Den följer med mig nästan var jag än går, haha. Var vi ska är jag inte så säker på - när vi kommer hem är jag inte så säker på. Ja man kan väl säga att det enda jag är säker på, är att jag ska äta rostade ostmackor och dricka oboy nu. Ha en lovely dag ♥

Den sista sommarvärmen?

Ja, trots att jag såg fram emot (och var lite rädd, haha) för vad vi skulle göra i skolan idag, så stannade jag hemma. Visste att vad vi än gjorde så var det inget större som jag skulle missa och det kändes därför onödigt att gå när jag inte mådde så bra. Eller ja, jag mår bra men min nacke mår sämre. Fråga mig inte varför den har börjat spöka, jag har ingen aning. Men irriterande till tusen är det.

Med andra ord har jag gjort... inte så mycket idag. Skrivit på en gammal fic, städat och slagit in två väldigt försenade födelsedagspresenter till Bella. Micke och familjen kommer ner ikväll, hoppas därför att jag mår bättre imorgon så jag kan go all out med kameran. Som det brukar bli när det lilla charmtrollet är hemma.



Bella i Åhus - juli 2010

Min vän pessimisten och jag

Jag har en vän
pessimisten kallas han
och ser ut som ingen annan
när jag är ensam brukar han
hålla mig sällskap
sitta bredvid mig så nära
så nära att jag knappt får någon luft
han pressar mina lungor till kollaps
men försvinner inte
förens någon annan kommer in i rummet
han torterar mig till den ljuva musiken av
tystnaden och
stillheten
han låtsas som
att ingen av oss finns
men jag vet
åh jag vet
att en dag kommer han vakna upp och se
vad han har gjort

Jag har en vän
pessimisten kallas han
och ser ut som ingen annan
när jag mår dåligt brukar vi slå följe
dansa över en äng full av rosor
och inte bry oss om törerna i våra fötter
de som värker och svider
de som gör det oumbärligt att ta ett steg framåt
men trots det är allt jag längtar efter
när jag känner den välbekanta självhatarkänslan
sprida sig i blodet

Jag har en vän
pessimisten kallas han
och ser ut som ingen annan
förklädd till något annat
men jag ser honom alltid
kan vakna mitt i natten och känna
hans närvaro på min sängkant
jag vänder mig om i sängen och han
kryper ner under täcket
till den lediga platsen som egentligen inte
finns
han tar för sig som ingen annan
och får mig att må sämre än alla andra
men på något sätt kan jag ändå förstå
hans hat till livet
och världen runt omkring
på något sätt blir han den enda
och åter den enda jag vill spendera en ledig fredagskväll med
jag känner mig patetisk när jag sitter ensam
vid köksbordet
med en kaka och ett glas saft
mittemot mig sitter ingen
och åter ingen någon annan kan se
men allt jag någonsin kan känna eller har känt
kommer känna
han är mitt allt
mitt inget
mitt liv och mitt hat
när mina vänner är på fest och strular
med han den där snygga killen i årskursen över oss
sitter jag och konverserar med mig själv
ingen förstår
inte minst jag är lämnad i mörkret till mig själv
men när alla andra vaknar upp ensamma
har jag honom och när alla andra somnar ensamma
har jag honom

Min vän pessimisten kallas han
och han är som ingen annan
eftersom han inte är något mer än en fantasi
men trots det är han mitt allting
och allt jag någonsin kan drömma om

© Mikaela Olsson


27 augusti

Jag har lite svårt att förstå att augusti snart är slut. För några dagar sedan var det bara en månad till min födelsedag, vilket känns som jag fyllde 16 igår. Tiden går verkligen sjukt fort. Men med tanke på mitt morgoninlägg igår så klagar jag inte för äntligen, äntligen, har det blivit fredag. Vi börjar halv tio idag och ska ha engelska, vilket jag bävar lite för. Vad kommer härnäst liksom. Svenskadag där vi gick till regionmuseum och såg sjuka kortfilmer, mattedag med multiplikationstävlingar och engelskadag där vi... ja vaddå? Går ut på stan och låtsas att vi är engelska turister?

Projektdag...?

Ja, det var vad som stod på schemat idag. Projektdag. Hörde olika tider när vi började, men jag var i alla fall i skolan tillsammans med P och Bea vid åtta. Där satt vi sedan och kuckelurade, snackade, lyssnade på musik och så vidare, och så vidare. Resten av gänget plus en spelare kom lite senare, vi körde viskleken (haha) och sedan började då projektdagen. Som inte alls var en projektdag, utan en mattedag. Vi fick med andra ord gå runt i olika klassrum och leka, rita, äta godis och föra statistik över tärningskastande. Vid tolv slutade vi och jag var i Köpinge klocka ett, kom hem och åta och duschade. Nu sitter jag här och ska lata mig resten av dagen. Det är löjligt att man kan vara så trött när man inte gör någonting om dagarna.

26 augusti

Ni vet att tiden kan gå så där snabbt ibland? Ena dagen när man vaknar är det måndag morgon och innan men riktigt fattat det - fredag eftermiddag. Hela veckan har bara flugit förbi och man är lite fundersam till hur allt gått till, men man klagar inte, för det är ju skönt med snabb helg och så. Jag önskar att denna veckan var likadan, men den har gått så långsamt. Är det bara torsdag idag? För det känns som det är söndag.

Kolla han vid mjölken...

Ja, ser man på, vi slutade tidigare idag och jag hann med bussen som gick tjugo i tre! I och för sig gjorde vi inte så mycket, kom till skolan för att äta lunch (eller i mitt och Ris fall - skratta) och sedan blev alla fotade innan vi samlades i ett klassrum för att ha svenska. I en skola som knappt har stolar till alla, bord till alla eller ens har gett ut skåp till eleverna. Därför blev vi skickade till regionmuséet för att se på några konstutställningar. När vi var klara fick vi helt enkelt gå hem igen. Totalt onödigt, men det är ganska kul att träffa alla vännerna som vanligt igen ♥

För tillfället sitter jag i köket med mamma och moster, vi fikar och pratar... spöken? Efter det får vi väl se vad jag hittar på. Fotar kanske, eller skriver. Men mest sannolikt blir det nog Gossip Girl, haha. Ha det finast.

25 augusti

Dessa tre sista dagarna i skolan ska bli intressanta, mest för att se vad vi ska göra, när vi får skåp och om det har kommit några bord till skolan? Vilket jag hoppas eftersom vi för första gången ska äta i skolan idag. Och då behövs nog bord, eller vad säger ni?
I övrigt då? Jag gjorde inte så mycket när jag kom hem igår, slappade när nog mer det rätta ordet, haha. Som ni dessutom ser är klockan nästan nio, vilket betyder att jag har sovmorgon idag. Ända fram till halv ett faktiskt, och sedan slutar jag vid tre, om allt går som det ska. Med andra ord är jag nog hemma vid fyra, så det blir nog inte mer bloggande förrens det. Ha en finfin dag ♥

Den längsta kortaste dagen i LBS historia?

Irriterad men ändå ganska nöjd. Kom till skolan vid åtta imorse, väntade en timme på att vi skulle börja, fick en onödig genomgång på Adela - allt det vi redan kan ungefär. Och sedan samlades klassen för att gå igen skolpolicyn. Man tappar koncentrationen efter tjugo minuter när man lyssnar på någon - och det stämmer verkligen. När klockan var över tio hade vi hunnit: gått igenom halva policyn, smsat, slagit varandra med papper, fått missade samtal, skämtat, gjort stensaxpåse över ringen vi satt i... ja ni ser hur ordentliga vi var. Inga skåp fick vi heller, inget schema eller någonting. Bara ett par papper som ska fyllas i och där satt vi sedan, när klockan var tjugo över tio och hoppade på stolarna.
Hann med bussen tjugo i elva tillsammans med P och pappa plockade upp mig i Köpinge och skjutsade hem mig. För tillfället väntar jag på mat och sedan, ja sen får vi se vad som händer och sker.

24 augusti

Fyra månader kvar till jul. Hur deprimerande är inte det? Fast samtidigt ganska kul... haha. Nej, men idag är det tisdag och som rutinerna bjuder sitter jag och äter frukost, ska snart åka till skolan. Där ska vi, enligt det lilla schemat vi fått, gå igenom Adela, skolpolicyn och få skåp. Fast de två första känner vi redan till så man kan ju fråga sig varför vi överhuvudtaget bryr om att gå igenom det igen?

Dancing in the rain

Fuktigt, droppande hår, tunga, blöta kläder, håret som klistrade fast sig längs ansiktet när hon sprang. Plasket då hennes stövlar träffade vattenpölarna. Det ekar av hennes skratt, klingar ut i den gråa världen. Molnen flyr himlen, drar bara med sig mer regn. Fler vattendroppar. Det blåser och hon skriker av lycka. Springer igen, springer fortare, springer längre springer... bort. I regnet.

I det ögonblicket är hon lycklig. Lycklig.

Godmorgon världen


23 augusti

Har ni någonsin hört ett brandlarm? Har ni någonsin vaknat av ett brandlarm mitt i natten? Inte? Då kan jag säga er två viktiga saker; ett: Sov inte på soffan efter det. Man tror att det ska bli bättre, men nej, det gör bara ont, är obekvämt och man är tröttare när man stiger upp än vad man var när man somnade. Två: Om det verkligen hade brunnit hade jag varit död nu. Reflexerna var visst inte de bästa. Kan väl ärligt säga att det var något i denna stilen:

*Ligger och sover, vaknar av något som piper*
- Vafan? *yrvaken*
- Måste vara brandlarmet... *vänder mig om i sängen. Ligger still en stund*
- Vafan slutar det inte pipa för?! *reser mig upp och kollar väckarklockan för att se så den inte har fått något sjukt spratt. Men nej*
- Borde gå ut här ifrån... *står stilla en stund. Öppnar dörren, där piper det högre. Kommer på att jag måste ha morgonrocken, tar den. Funderar om jag ska ta med mig något viktigt ner, ifall det är sista gången jag är på mitt rum. Sen slår det mig att brandlarmet piper*
- Alltså, jag måste UT. Idiot. Om det hade brunnit hade du varit död nu. DÖD. Gå nu ner och säg till mamma att brandlarmet piper. *står kvar en stund till*
- Vad är det för FEL på mig?

22 augusti

Nu känns det verkligen att det bara är några få veckor kvar till hösten, det börjar bli kyligare och över himlen drivs enorma svarta moln, fulla av kallt, vasst regn och hårda vindar som får huset att gunga.
Hur mycket innesittardag är det inte över detta? Nej jag ska bara slappa och försöka förbereda mig mentalt för skola och brännboll imorgon.

Sommarlovet 2010

Årets längsta lov är som bekant sommarlovet, jag har varit ledig från skolan i två månader och nio dagar, som jag har spenderat på det bästa sättet jag kan tänka mig. Låtit dagarna flyta förbi, varit med vänner, legat i solen, skrivit och fotograferat. Ja, mycket bilder har det blivit och jag tänkte slänga upp de bästa och de som ger mig mest minnen här, ett sätt att kunna se tillbaka och minnas allt sedan, när det blir vinter och kyla.

































































































Tack till alla ni som gjort min sommar oförglömligt underbar, inte bara människorna på bilderna, utan också Alexandra, Hannabu, Amanda, Madde, Micke och så många fler att jag kunnat ägna en kvart åt att skriva ner era namn. Tack för sommarlovet 2010 ♥

21 augusti

Nu känns det lite som det är sommarlov igen, haha. Var uppe till ett inatt och har legat i sängen fram till nu. I väntan på frukost ska jag bara säga godmorgon och önska alla en underbar lördag. Eftersom lovet är slut är det ju dags för oss att njuta ordentligt av helgerna igen, eller hur?

Friday night live

Directly from my bed! Haha, åkte till Madde vid... sex tiden, har haft en mysigt och totalt vrickad kväll tillsammans med henne och de andra tre tjejerna, vilket inkluderade kanincirkus, You got served och Bloody Mary, högläsning i dagböcker och polkadans. Räkna ut resten själv, haha ♥

Can you find me?





(Världens bästa gömställe när man leker kurragömma!)





© Mikaela Olsson

Back to Ljud & Bild skolan

Yes leute, it's back to school-day. Kändes lagom kul när klockan ringde imorse, men väl i stan var det rätt okej. Mötte upp Ris och Juss, Malin, Zigge och Anya och sedan gick vi till skolan. Till vår nya (och väldigt fina) skola. Får se hur länge den kommer vara så oklanderligt vit. Inte särskilt länge skulle jag tro.
Så träffade vi den nya rektorn och mötte de två nya eleverna i klassen. Sedan kom alla lärarna och presenterade sig, vi fick träffa vår nya mentor (den andra nya mentorn var inte där). Och en presentation i vårt nya klassrum. Ja allting var nytt, det var som man började om ettan igen. De enda som inte var där var... ja ettorna själva, haha. 
Självklart fick vi också glada nyheter, men over all var det mest bara tråkiga saker. Som att vi inte längre har Thomas i svenska. Och att Linus är borta.

Men humöret i klassen var i alla fall bra, så det var ju något positivt åtminstone.

20 augusti

Ja. Vad gör jag uppe nu egentligen? Förutom faktum att jag ska till skolan då förstås, men det är ju inget viktigt faktum, eller hur?
Hade tänkt att somna vid tio så jag kunde vara pigg och glad nu på morgonen. Tror ni jag somnade vid tio? Nej. Tror ni jag är pigg och glad nu? Definitivt inte.

Men solen skiner från en klarblå himmel och jag ska träffa vännerna idag (känns mycket bättre att säga så än "gå till skolan"). Ha det fina fisken ♥

I väntan på regnet

































© Mikaela Olsson

Kurragömma och höbalshoppning

Den sista sommarlovsdagen har spenderats på ovanstående sätt. Vid tolv flög Bea hit med Zigge och Juss, vi fotade och lekte, sov och pratade i en oändlighet. Och bytte header på min blogg (tack till Hannabu som gjort den ♥). Samt att vi försökte förbereda oss på skolan imorgon, men det gick inge vidare kan jag säga. 

Bilder från dagen kommer upp när de är fixade, in the mean time får ni ha det så bra.

19 augusti

Slog mig när jag steg upp, att igår var det ett år sedan jag började gymnasiet. Med andra ord har jag varit en del av MPKR09 i tolv månader nu. Känns faktiskt lite skrämmande, om jag ska vara helt ärlig. Att tiden verkligen har gått så fort. Dessutom är ju detta den sista sommarlovsdagen för detta året, det är vemodigt det också. Självklart ska de bli kul att komma tillbaka, men det tar så lång tid att komma in i rutinerna igen och det, de ser jag inte fram emot. Väntan på att allt ska bli vanligt.

Idag ska jag spendera dagen på bästa sätt, eftersom det är den sista lediga lovdagen på... ja fram till höstlovet i oktober/november?

18 augusti

Jag har inget vettigt alls att säga. Förutom att detta är den nästsista dagen av sommarlovet och jag ska göra allt jag kan för att ta vara på den ordentligt.
Har inte blivit så mycket bloggande denna sommaren och det lär de inte bli idag heller. Ha det fint ♥

Collect the stars



I vanliga fall är detta inte alls min musiksmak. Men han har en utav de vackraste rösterna jag hört ♥

17 augusti

Man tycker ju att jag borde ha lite skolstarts-ångest nu, men det har jag faktiskt inte. På sätt och vis ska det bli skönt att komma tillbaka till rutinerna och dessutom träffa alla sköna vänner igen. Självklart hade det varit skönt att ha lov lite till, men så tänker väl alla innan man ska börja efter ledigheten. Och tänk hur tråkigt allting blivit om man var ledig föralltid?

Huvudvärk

Ett ljus som lyser
starkare än något annat
i kvällens mörker tycks jag vara ensam
det är svårt att förstå
svårt att se
att det är slut nu
det blinkar
flimrar till
det har varit en underbar kväll
en oförglömlig
regnet smattrar
jag ryser av kylan
musiken blandas med åskan
får fönsterrutorna att skallras och
basen dunkar i takt med mitt hjärta
huvudet bankar men jag ger inte upp
ger inte med mig
fortsätter trots att jag vet att det är fel
vet att jag måste sluta vet att jag måste

lämna allt bakom mig och om jag har tur
får jag återvända nästa år
och om inte
har jag skaffat mig minnen för livet

© Mikaela Olsson


16 augusti

Se vad tiden springer iväg. Nu är vi inne på den sista veckan innan skolan börjar. Eller ja, rättare sagt, de sista lovdagarna i veckan skolan börjar. Men inte ska ni tro för det, att jag gick och la mig tidigare inatt, nejdå. Jag satt uppe och nattchattade med Hannabu och Amanda, vi hade väldigt roligt måste jag ju nämna, haha. När klockan sen slog tolv ungefär, hörde jag hur det började åska. Vid halv två loggade jag ut från msn, med orden "Jag måste nog gå nu Hannah. Det åskar så fönsterrutorna skallrar", så lämnade jag mina vänner, haha. Blixtrade gjorde det också och när jag stod framför spegeln och borstade tänderna så gick strömmen. Ja, det var plötsligt världens oväder, men det drog bort ganska fort. Fast inte somnade jag alls så tidigt som det var tänkt. Och inte gick jag upp alls så tidigt som jag borde. Men, det är ju trots allt fortfarande sommarlov. Och det ska man leva efter också, tycker jag.

15 augusti

Jag har inget vettigt att skriva idag. Förutom att jag var ute och fotade ett bra tag igår så hade jag nattchatt med Alexandra & Hannabu. Vi pratade djupa saker, haha. 
Idag är jag, precis som vanligt, lika trött som jag brukar vara. Har absolut ingen aning om vad jag ska göra idag, men med tanke på vädret så ska jag nog vara inne. Ser ut som det ska börja regna precis vilken sekund som helst. Hejsvejs så länge.

Roses my dear





















© Mikaela Olsson

Darkness is calling, will you answer?

Har varit underbart väder idag, ett sådant som jag älskar så innerligt. Inte sol då, nej himlen har varit alldeles tjock av ljusgrå/blå moln och det har luktat regn hela dagen. Tog mitt pick och pack, gick ut och fotade i en timme. Håller på att redigera alla bilderna nu, de kommer upp senare ikväll, så kika in här då :)

14 augusti

Jag överlevde fredagen den trettonde utan större, bestående skador. Inte gjorde jag så mycket heller, bloggen har varit fattig på roliga saker och bilder hela sommaren tycker jag. Men det ska bli ändring på de när skolan börjar igen. Fram tills dess ska jag bara låta dagarna förflyta och ta vara på den sista lediga tiden. Fota, skriva, möjligen träffa lite vänner. Ha det lugnt och skönt med andra ord ♥

13 augusti

Jag klantade till mig i natt, inget stort men inte heller något ovanligt. Fastnade i tröjan när jag skulle ta av mig den, halkade på golvet och trillade ur sängen, ja ni vet såna saker som gör mig till den klantigaste i familjen. Åskade gjorde det dessutom igår kväll, men det slutade vid tolv. En flyktig tanke sköt igenom mitt huvud när jag la mig i sängen; "Det kommer säkert börja åska när jag ska sova, så jag ligger vaken hela natten". Det är något bland det värsta jag vet, när det åskar och man ska sova.
Så, jag ligger i alla fall där med min bok och så börjar det mullra så klart. Jag undrade hur allt detta lyckades hände på en enda natt och sedan såg jag, det är ju fredagen den trettonde idag. Är möjligtvis den enda i hela världen som fortfarande är vidskeplig nog att tro på det, så vi får väl se om jag blir träffad av blixten senare. Eller trillar ner för trappan.

12 augusti

"Erinnerungen sind für Menschen, die keine Perspektive haben." - Minnen är till för människor som inte har någon framtid. Stämmer till viss del, men jag har spenderat denna dagen med att se över och tänka igenom gamla minnen från Fristorptiden. Det måste ha varit den bästa tiden under hela högstadiet, jag var verkligen lycklig där. Och det kändes bra att se tillbaka på saker vi gjort och sagt. Saker som hänt och som jag önskat hänt, ja ni vet. Och jag kom fram till att minnen i sig är till för att se tillbaka på och minnas med glädje och sorg, och framtiden är till för att skapa så fina minnen att man vill minnas dem. Jag tror nog ni vet hur jag menar, det var i alla fall det jag har gjort idag. 

You’re on top of my list, of people who deserve a destiny worse than death

















© Mikaela Olsson

11 augusti

Ser man på, en styck Milla uppe klockan nio på morgonen, haha. Har lite saker att hitta på i stan idag, så jag fick palla mig upp lite tidigare än vanligt. Men med tanke på att det bara är... åtta dagar kvar av lovet så kan man ju tycka att det börjar bli på tiden att jag svänger tillbaka dygnsrytmen. Men jag kommer antagligen vara uppe till två i natt och sova lika länge imorgon, haha. Typiskt mig.

Sommar i Åhus











© Mikaela Olsson

10 augusti

Känner mig väldigt stolt över att vara uppe redan, vaknade faktiskt halv nio och tänkte bara läsa till tio och sedan gå upp. Men ja, när jag la ner boken lutade jag huvudet mot kudden. Blundade. Och somnade, haha. En och en halv timme senare vaknade jag och nästan flög upp ur sängen och se där, här sitter jag nu och funderar på vad jag ska hitta på idag. Först och främst ska jag äta upp mina ostmackor och sedan ska jag nog ut i solen (ja hallelujah solen är tillbaka!).

Please, let me in


9 augusti

Det regnade nästan hela dagen igår, vilket därför gjorde allt till en perfekt söndag att sitta hemma hos Madde med tjejerna och se på film. Tjejfilmer all around - 10 orsaker att hata dig och I taket lyser stjärnorna, plus att vi spelade spel och snackade, åt en massa godis och hade allmänt mysigt. Så där som det ska vara, den näst sista söndagen på sommarlovet.

8 augusti

No sun, just rain. Sitter här med rostade ostmackor som kommer på löpande band. Detta är en dag som alla andra, där jag drömde konstiga drömmar, vaknade av en irriterande fluga (eller två var det nog) och låg demonstrativt kvar i sängen fram till nu. Ska ge mig iväg och träffa tjejerna sen, en runda och innan det så... får vi se vad jag hittar på. But have a nice day leute ♥

7 augusti

De senaste dagarna har jag kollat på Band of Brothers, vilket råkar vara en väldigt bra miniserie. Men som bekant brukar ju såna saker komma tillbaka och spöka i ens drömmar. Så därför har jag nu under två nätter drömt att jag, tillsammans med min pluton, skulle inta en by samtidigt som vi blev beskjutna av fienderna. Ganska konstigt egentligen, hur något man ser på kan komma tillbaka till en sådär, i drömmarna.

Något gammalt

Allt är mörkt
ett evigt svart täcke för mina ögon
en undran
en fråga
’kommer jag någonsin ut här ifrån?’

Med livet i behåll eller själen i handen
allting kan hända när tiden
tycks stå stilla
där av mörkret som omsluter mig
inget annat än svarthet
var jag än ser, vänder på mig
försöker hitta ut
men det finns ingen dörr finns inget
slut
som en sagas bästa ord ”och de levde lyckliga i alla sina dagar”
kanske inte stämmer mer än till ’alla sina dagar’
mer som en mardröm jag aldrig
vaknar ur
en dröm jag aldrig inser
bara är en dröm
en värld jag bara vill ifrån men inte vet
hur
ett liv jag bara vill glömma men inte kan komma
ifrån

Jag önskar jag visste
önskar jag hade ett svar
på en gåta
en fråga
ett hemligt meddelande
men nej, allt är svart
fortfarande mörkt och doftar
unket
innestängt du vet
jag vill ut men kan inte
kommer inte loss och är fången
kommer drunkna i damm och antagligen bli bortglömd
i samma stund jag drar mitt sista andetag finns inget svar
på gåtan jag inte har
finns inget svar på frågan jag aldrig ställt mig själv finns inte
finns inte kvar

© Mikaela Olsson

6 augusti

Telefonen ringde tidigt imorse. Men jag somnade om, tappert, och vaknar av en huvudvärk som kräver en tablett. Efter det var de inte lika lätt att somna. Men jag tänker, att vädret är ju ändå inte så fint, så då kan jag ju lika gärna lika i sängen halva dagen, som jag brukar göra. Men tji fick jag när jag nu klev upp och såg sol och blå himmel. När hände detta?

5 augusti

När jag tittar ut genom fönstret nu så ser det väldigt augusti-aktigt ut. Himlen är täckt av disblå moln och solen har svårt att pressa sig igenom. Sädesfältet mittemot är mörkgult och redo att skördas vilken dag som helst. Ogräset vid vägkanten vajar försiktigt. Det ser varmt ut. En mysig dag. Lite synd att jag inte ska vara ute, haha.

4 augusti

Dagarna tycks flyga förbi utan att jag ens märker det. För en månad sedan hade bror nyss åkt hem, en månad sedan?! För två månader sedan gick jag i skolan och om en månad kommer jag göra det. Känns konstigt att tänka så. Sommaren är ju snart slut, den vi längtade så mycket efter under istids-vintern. Det är svårt att tro att de där 30-graders dagarna är slut och att solen gick ner vid nio igår, det gjorde mig bara ledsen. Hösten är verkligen på väg nu.

Inception

Blev hastigt och lustigt bestämt att jag och Tilda skulle se Inception ikväll. Mötte henne vid fem, gick en runda till Södertorg, som vanligt you know, haha. Och sen filmen då. Jag visste inte vad den handlade om från början, men Tilda sa åt mig att man var tvungen att tänka mycket, vilket jag också gjorde. När vi kom ut från salongen hade jag huvudvärk och hon var åksjuk. Ja, vilken film, med andra ord.
För att dra handlingen för den intresserade; Mr. Cobb samlar ihop ett team som skapar en drömvärld där de sedan lurar in sitt offer, som de enligt planen ska plantera en idé i. Eftersom han sover är han som mest sårbar och kan därför ta idéen till sig. Om det funkar vill säga. Och teamet bygger upp tre olika nivåer av drömmar, när de nått alla nivåerna faller offret ner i Limbo (dvs. när offret i drömmen dör hamnar han i hans allra djupaste undermedvetna, en plats han kan vara tvungen att stanna på för alltid). För att de ska kunna komma tillbaka till verkligheten måste Mr. Cobb försvinna ner i Limbo för att hämta offret och samtidigt möta bilden av hans döda fru.

Nu kanske ni förstår varför vi hade huvudvärk och åksjuka. Men det var den värld, helt klart. En av de bästa filmerna på länge, en av de bästa filmerna på bio sen... sen jag vet inte när.



Efter filmen

3 augusti

I avsaknaden av solen sitter jag här och mättar min hungrande mage. Det gråtrista vädret tycks ha slagit söder med en slägga i skallen. Var är sommaren, dessa sista dagarna på lovet?
Fick i och för sig glada nyheter av risgrynet imorse, så dagen kan ju inte bli så fruktansvärd i alla fall, haha.

Saints and soldiers

Har just sett filmen med ovanstående namn. Bra var den. Haha, nej, jag är helt tagen nu, men jag kände att jag var tvungen att säga några ord om den. På omslaget till When trupets fade står det "In the heat of the battle, not all soldiers can be heroes". Och det är givetvis sant, för den filmen handlar om soldater som gör ingenting. Men samtidigt allt. De kämpar i ett bortglömt slag och gjorde nytta - men fick aldrig berömmelsen de förtjänat. Men på omslaget till denna filmen, Saints and soldiers, stod det ganska precis tvärt om; "There is a time for heroes". Och det är lika sant det med, speciellt i just den filmen. Den sista repliken var nog till och med en läkarsoldat som vände sig till sin döde vän och sa "You saved my life". Sen kan ni ju räkna ut resten av filmen själva. Men personligen tyckte jag att den var bra, riktigt bra. På en skala? Bättre än When trumpets fade men lite sämre än Stalingrad. Men det är inte många filmer som är bättre än Stalingrad så ja, haha. Värd att se i alla fall, helt klart! ♥



2 augusti

Ser ni vad tidigt jag är uppe idag? I vanliga fall brukar jag vakna vid denna tiden, men idag är det pappas födelsedag, så jag var tvungen att stiga upp lite tidigare (hrm, mycket tidigare) för att följa med mamma till stan. Vilket nu får mig att tänka, vad gör man egentligen nu? Eftersom jag redan varit vaken i fem timmar tycks min dag ha blivit lång bara nu, haha, annars brukar ju fem timmar efter jag vaknat vara typ sex på kvällen.
Men ja, en film kanske? Och lite glass?

1 augusti

Det tar emot att skriva "augusti" istället för "juli". Mest för att augusti är månaden då skolan börjar igen (jag våndades när datumet slog om i natt). Nu är det ju officiellt bara sjutton dagar kvar av lovet. Och det sorgliga är att jag räknar ner istället för att ta vara på tiden.

RSS 2.0