Morsdag?

Så otroligt underbart väder har det varit idag, solen har lyst som aldrig förr och plötsligt så kan man verkligen känna att skolavslutningen inte är långt borta alls.
Jag låg en stund och stekte i solen, fick sms av både Malin och Viktor som va uttråkade och stack hem till Malin vid halv två tiden. Låg hos henne tillsammans med Viktor och solade, sen kände vi för att bada i poolen innan vi stack till Konsum för att handla till middagen. Tacos blev de, mycke duktiga var vi som hjälpte till i köket :) Fast jag och Viktor smet ifrån disken (aa) *lalala* Sen låg vi ute i solen några timmar till innan de va dags att sticka hem. Världens härligaste dag, verkligen känts som de varit sommar och självklart åt vi glass... två glassar (a)
Nu borde jag nog va söt mot mamma en stund, innan jag ska sova, haha.

Har ni haft en bra dag? :) Ciao <3

31 maj

Jag minns vad jag sa till Jess igår, att det inte är sommar förens vi är lediga, enligt mig. Men vilken dag det är! Solen strålar som aldrig förr, från en blå vacker himel. Så fort frukosten är avklarad så blir de stek i solen hela eftermiddagen. Får fixa något till mamma också, det är ju trots allt morsdag idag. Men de får jag tänka på sen, nu vill jag bara ligga helt bekymmerslöst ute i solen och slappa, precis som det ska vara en helt vanlig sommar dag

Ciao <3

Dags att gå

Ett skrik
det vrålar så högt att jag förvånas
är det verkligen bara jag som hör?

Det värker i hjärtat
det gör så ont att jag förvånas
är det verkligen sant, betydde den tiden så mycket för mig?

Allt är tomt
det ekar inom mig
jag förvånas
förvånas
förvåånaas


Kanske är det inte så konstigt
att jag fortfarande inte har vant mig
allt var så annorlunda förr
nu är mitt liv helt igen
jag är hel
ingen slår mig
ingen hatar mig
ingen visar det
ingen visar att jag inte betyder något för dem
ingen visar någonting
någon visar ingenting

Men jag känner det så väl
jag har känt den där känslan förr
den är van
inbiten inom mig
tomhet och känslolös
kallt och fuktigt
tårarna faller från mina ögon, ner över kinderna
en tår
ett helt vattenfall
ner mot världen de alla har stampat i sönder

Mitt hjärta är spruckit, precis så som det blir
då när vattnet fryser till is
och spricker upp i några söndriga isiga hack
jag känner inte det
det slår inte längre i mitt bröst
men jag vet att kylan från klumpen sprider is i mina ådror

Och allt är bak och fram
upp och ner
ut och in
och runt omkring
ser jag inget annat än orört land
ett ställe där ingen har varit förr
varför är de så fel att vara på ett ställe där
ingen annan varit förr?

Jag vill inte tillbaka
men jag vill inte heller stanna kvar
fötterna har slagit knut på sig själv och jag kan
inte ta ett enda steg till
ligger orörlig på marken
ingen hjälper mig
ingen bryr sig
fine
som vanligt då
osynlig och dödsdöm
antar att det är vad jag är
jag lämnade er och ni sa inte ens hejdå
som om jag bryr mig om det
men då hade jag åtminstone någon själ i mitt liv
nu är det så tomt att det ekar ut i hela världen
hon är ensam
ensam
ensaaam


Så släcks hela världen ner
kanske var det någon som tryckte på en knapp
och allt slocknade
det blev så mörkt att jag inte ens kan se mina egna händer
och en ljuskälla tänds plötsligt
the spotlights are on
lyser på mig och jag ser mig runt
var har jag hamnat egentligen?
Reser mig
det är dags att gå
löser knutarna om fötterna och försvinner in
i dimman från ljuset
det är dags att gå


Kväll med tjejerna <3

Sitter hemma hos Madde, tillsammans med henne, Sara och Carro. Vi har suttit ute vid helgedelasskolan i några timmar, lekt på lekplatsen och haft kul mys som helst. Malin stack vid tio tiden och nu sitter i och tittar på film... eller Sara och Carro gör det medan jag skriver på bloggen och Madde läser över axlen på mig xD Jag tror hon har väldigt kul (a)
Jag kom på nu att jag inte har varit hemma hos Madde sen den där dagen innan sportlovet, den 13 februari när vi firade Malin, åt tårta, hade snöbollskrig, dansade, tog en massa cp bilder och hade så sjukt kul! Som Sara garvade innan i skulle åka hem (a) xD Det var tider det...

Kanske borde jag socialisera mig lite nu? haha, jag tror det. Madde, nu får du inte läsa mer (a) Ciao :)

EDIT: Bilder från kvällen kommer här














Glittrande, gnistrande, glimmande

Sa jag att jag och Sara såg ett stjärnfall i natt när vi var påväg hem? Så fint var det
Självklart önskade vi oss något

30 maj

Näst sista dagen denna månaden, shit! Tiden verkligen bara försvinner bort hur fort som helst, jag kan inte fattar att det var exakt två veckor kvar till skolavslutningen igår. Ångets och panik, vill inte vill inte vill inte!
Går dagen blev i alla fall lyckad!
Sara kom till mig vid halv sju eller nått, så åkte vi och kollade på fotboll tillsammans med Malin och Madde kom och joinade oss senare :) Vi såg på Filip lag som vann med 6-0 innan vi lämnade Madde och åkte hem till mig. Käkade och tog cyklarna och stack till Köpinge, jag på två jackor och en pakethållare där Malin körde och Sara som hade Malins packning. Vi lyssnade på musik hela tiden och fick damp två gånger, första gången när vi stannade och sprang rakt ut i en åker bland en massa högra... grässaker, haha xD De va nästan lika höga som oss och så blev vi oroliga ifall de hade kommit någon som såg oss. Malin tyckte att vi kunde gömma oss bland grässakerna, men jag tror att cyklarna som stod mitt på vägen hade avslöjat oss (a) Sen cyklade vi vidare och hamnade efter ett tag vid några vindkraftvärk, där fick vi damp igen, hoppade av och klättrade upp till dem. Malin tog cp bilder på mig och Sara framför dem, haha.
Sen skulle vi vara seriösa och cykla raka vägen till Köpinge utan att stanna, vilket vi också gjorde och shit vad kul vi hade. Det är nog bara vi tre som kan roa oss sådär medan man cyklar, haha. Jag och Sara stannade i vildmarksbyn en och en halv timme eller nått, innan vi cyklade hem igen, innan de blev allt för mörkt (a)
Och när vi kom hem så tjockade vi oss med godis och läsk medan vi såg film :) Sen blev vi sjukt trötta och skulle sova, men det slutade med att vi låg och snackade i någon timme till, haha. Och jag ahde sett fram emot att få sova ut och allt.... så ringer min mobil nio på morgonen och jag ser att det är Viktor, svarar och inser att min arm sover xD Så jahg svarar med ett "Mm" och Viktor säger hej och det är då jag slår handen (min helt döda hand utan känsel i) rakt i skallen på mig själv. Sen började jag asgarva och Viktor fattade noll, haha.
De blev lite rörigt där en stund mellan nio och tio, men allt fixade sig och tillslut låg jag och Sara i en hög på golvet tillsammans med kuddar och täcken och... bara gud vet vad vi gjorde xD
Och det var en massa smsande, ringande och snackande hela tiden, vi åt frukost och Sara stack hem för en stund sedan, förhoppningsvis kommer vi träffas igen om bara några timmar. Tror det blir en liten mysig tjejkväll med de bästa sen, realy hope so, cuz' I love my girls <3










Imorse efter vårt krig... haha.

Nä, tror jag ska duscha nu, ha de bra, ciao :)

EDIT: Micke ringde och jag var bara såå tvungen att fråga hur det gick i matchen i onsdags (som inbitet Manchester-fan kunde de bli kul att se vad han svarade) och precis som jag trodde, han hotade mig med att dra in mina födelsedagspresenter om jag inte var tyst, haha.

Söker, men hittar aldrig något

Sara kommer snart hit, de blir en helkväll med henne :) Hon lämnar sina saker här och vi sticker till Åsum och möter upp Malin, sen ska vi se när Filip spelar match ikväll :) Efter det blir de  nog cykel till Köpine där vi ska träffa de andra, haha, vi får se hur det går, tre stycken på två cyklar plus Malins packning, haha. Och sen ska jag och Sara cykla hem i mörkret och ha tjockiskväll här hemma. Myspys <3

Nä, få nog städa lite (a) Vill ju inte att Sara ska avlida eller nått xD Ciao :)


*Sara håller på och gör något med Filips öron*
Malin: Haha, du ser ut som ett troll!
Louise: Nej, du ser ut som nått från den där filmen... Narnia!
Malin och jag: JA!
Filip: To be, or not to be...
M, M & L: Det där är Sheaksper! (stavning? xD)
Filip: To be or not to be... in Narnia

29 maj

Oyeah, äntligen är denna veckan SLUT! Dagen var hemsk, i alla fall de två första lektionerna, som bestod av tyska prov och NO läxprov (vad är skillnaden mellan läxprov och prov egentligen? xD). NO:n gick säkert kasst, eftersom jag bara pluggade på tyskan igår (a) Och jag blev faktiskt godkänd på den! Så sjukt glad blev jag! Jag tror att det högsta resultatet var 28 varav man behövde 29 poäng för att få VG, så ni ser ju hur svårt provet var... eller hur kassa vi var, take your pic xD
Sen var det svenska och som tröst för att vi haft en sån jobbigt morgon tittade vi på Pang i bygget, inte världens roligaste, men det var svårt att inte skratta när Sara och Malin ligger dubbelvikta över bordet och asgarvar. Skratt är smittsamt (a)
Vi åt en världans god lunch som bestod av äppel och morotssoppa med morötter i och en eller två morötter till det. Liksom vaddå, är vi några jävla kaniner här eller? (a) På gympan skulle vi dansa igen, men inte på Slättängsbanan :/ Hahah, istället hoppade vi runt i en cirkel och dansade polka och bugg. Måste ju bara säga att jag och Macke ägde ut ALLA när vi buggade (h) Åtminstone de delarna vi kunde göra... (a) Hahah, nä men vi var faktiskt grymma! Perfekt längd var han ocksåm jag slapp ju stå på tå och allting, haha. Och sen så såg vi på när Gustav och Robin W buggade... väldans fint var det, haha, Viktor spelade in de xD
Så var det sista lektionen, SO, Sollan mådde inte bra, så hon åkte hem och vi fick plugga på valfri plats, med andra ord åka hem. Men vi skulle ju ta bussen hem, så jag, Sara, Johanna, Carro, Elin, Malin, Viktor och Filip stannade kvar en stund och shit vad kul vi hade!
Ska börja berätta vad som hände innan svenskan idag:

*Jag och Malin står vid några skåp nära ytterdörren och Filip står vid ytterdörren och Sara mittemot mig och Malin*
Filip: Så har vi skämtet om de två älgarna
Sara: Ja, berätta det för dem *pekar på mig och Malin*
Filip: De va två älgar, inte fyra, inte åtta, inte hundra, utan två älgar som var ute och flög, vad sa älgen i mitten?
Milla och Malin: *börjar garva för de fattar*
Sara: *står som ett frågetecken för hon fattar inte*
2 killar i sjuan: *går förbi oss och Filip stoppar en av dem*
Filip: Fattar du?
Killen: Fattar vad?
Filip: De är två älgar ute och flyger, vad säger älgen i mitten?
Killen: Inget, de finns ju ingen älg i mitten
Filip: Men det är bra *klappar på axlen*
Sara: *börjar asgarva för hon fattar äntligen*
Milla, Filip och Malin: *garvar för att Sara är så seg*
Sara: Tycker ni de där va kul, vavava? *ger oss en låtsassur min och bakar bakåt om toaletterna. Öppnar den första och backar in på den utan att se sig om först*
Okänd person på toaletten: AAAAAAAAAAAAAAAH!!!
Sara: AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHH!!! *hoppar skrämt ut från toaletten*
Okända personen: VA FAN DU KAN JU INTE BARA BACKA IN PÅ EN TOALETT SÅDÄR!
Sara: Fyfaaaaaan vad rädd jag blev!
Okända personen: *sticker ut huvudet* Ska du säga! (och det är då vi ser att det var Robin Westergren som var där)
Sara: *vinglar omkring bland skåpen, skrattar och är helt förvirrad*
Robin: *går ut från toaletten och snurrar runt bland skåpen han med*
Milla, Filip och Malin: *står och asgarvar!*
Robin: *mummlar för sig själv* Herregud, jag höll ju på att skita på mig.... backa in på en toalett sådär... utan förvarning...
Sara: *fortsätter att snurra runt och efter ett tag så går hon mot toaletterna igen*
Robin: *Följer efter Sara*
Sara/Robin: *går in på vars en toalett, stänger dörren exakt samtidigt*
Milla, Filip och Malin: *står kvar och garvar som fan*
Sara/Robin: *öppnar dörren på toaletterna och sticker ut huvudet exakt samtidigt och kollar på oss tre* De tycker ni är kul va?
Milla, Filip och Malin: Jaa-aa! *skrattar vidare*

Det hände en liknande sak senare, men den orkar jag inte dra, men jag kan sammanfatta den med att de va någon som fick en hjärtattak, haha. Och där när vi väntade på bussen, där satt vi och snackade, Filip visade hur han brukade värma upp innan matcher och Sara visade hur de egentligen såg ut och jag blev jagad av Viktor medan vi bråkade om hans telefon and so on. Riktigt roligt hade vi, haha. Så underbar dag har vi haft, nu ska jag vara social på msn, ciao :)

Svalan flyger högt

Svalan flyger högt
högre upp dit där ingen når
och skriker ut ångest och hat till alla som lyssnar

Jag ser mig runt
drar blicken på människorna bredvid mig
och så släpper jag taget och faller baklänges ner
mot en värld
en annan värld där ingen tar emot mig
när jag kommer fallande
jag kommer helt enkelt krossas mot betongen
och bli ihågkommen som flickan ingen brydde sig om

Och när du läser detta vill jag att du ska minnas mig
så som jag var när jag var glad
och inte alla andra dagar
För när du läser detta kommer jag redan vara borta
för alltid
och inte ens du kan få mig tillbaka
inte ens den enda jag älskar kan få mig tillbaka
för jag vet att även för dig är jag osynlig
det har jag alltid varit
och det skulle jag för alltid förbli
jag undrar om du ens märker att jag är borta

Jag flyger över molnen
ser världen
ser dig och ser mitt förra liv
ångrar ingenting av det jag har gjort
jag skulle kunna göra samma sak igen
bara för att sedan få flyga över era
huvud och skrika ut hur mycket jag
älskar dig och
hatar alla andra
på ett språk ni inte kan förstå
i en skepnad ni inte kan se


You know I love you, don't you?

Skolan idag var rätt härlig, otroligt segt att gå upp imorse och jag höll på att somna på hemkunskapen. Teorilektion första lektionen borde vara olagligt (a) Sen var de SO där jag och Sara gjorde våra fördjupningsarbete och det gick nog rätt bra tror jag :) Sen gjorde vi inte mycket mer under den lektionen, vi åt och hade svenska, muntliga nationella och det gick bra! (h) Matte som vi bytte till NO var precis lika tråkigt som teorilektionen i hemkunskap på morgonen, jag och Sara satt helt förvirrade och ba "Va snackar hon egentligen? o.O", haha. Sen hade vi engelska, men där gjorde vi inget, som vanligt.
Och så var det hem och direkt börja med tyskan, biologin sköt jag på och tja, de slutade med att jag fortfarande inte har börjat med den, lyckat. Jag vill inte ens tänka på hur morgondagen kommer bli, usch...

28 maj

Fett tyskaprov i grammatik imorgon, gissa vad jag ska göra ikväll...


Btw, jag överlevde hemkunskapen men shit vad Malin skrek i skolan, haha :)

Hm...

Kände för att slnga in ett inlägg och säga att Barcelona vann matchen igår och att jag är rätt så orolig för hur hemkunskapen ska bli... jag kanske borde gömma mig i ugnen helt tiden eller?
Aja, wish me good luck, för det kan jag ju behöva. Next up: Skolan.
Have a sweet day babes ♥

Spårvagnen <3

Nu tror jag faktiskt att jag kan mitt historiearbete... eller jag hoppas det i alla fall :) Jess och jag har haft deeptalk på msn, sötnos betyder så mycket för mig, är glad att jag har dig <3
Samtidigt har jag flummat runt med Jejje och vi har kommit fram till att vi ska flytta till månen nu, yesyes, Jejje ringde vår älskade spårvagn som kom och hämtade oss, men halvvägs framme insåg vi att vi inte visste vem det var som körde, mycket lyckat det där, känner jag, haha. Men det är lugnt, vi kollade och såg att det var Gud som gjorde det, utklädd till en lisebergskanin, så vi kan ju bara komma upp säkert då ju! Dessutom har vi ägnat en stund åt att lägga in spårvagnsnummret på våra mobiler och shit vilket nummer det blev, haha o.o Kommer användas flitigt, det där, hihi.
I skrivande stund spelas The match mellan Man United och Barcelona, alla säger att United vinner och helt ärligt så bryr jag mig inte, men jag hoppas på att Barcelona gör något... stort och tar hem vinsten eller nått, för om dem förlorar kommer Malin säkert steka mig på ett stekjärn... men om dem vinner så kommer hon nog hoppa runt med stekjärnet i handen medan hon dansar och av misstag slå mig i skallen eller nått. Så ja, vad som händer är jag nog dömd att dö imorgon på hemkunskapen o.o
Liten påminnelse om vad som hände när Barcelona gick till final:

Milla: *står och fixar omeletterna som hon och Malin ska göra*
Malin: *plockar fram en pannkaksgrej* är det denna jag ska använda Milla?
Milla: *tittar* yes, jag tror det
Malin: Miiiilla?
Milla: Ja Malin?
Malin: BARCELONA GICK TILL FINAL IGÅR!!! *börjar hoppa runt i köket med pannkaksgrejen i handen och skrika*
Milla: *dukar bakom några handdukar* Malin ta det lugnt nu!
Malin: JAG KAN INTE MILLA BARCELONA ÄR I FIIIIIIINAL! *hoppar runt ännu mer*
Milla: Okej Malin! Put down the pannkaksgrej, put down the pannkaksgrej så du inte skadar någon... dig själv...

Tja, vi får helt enkelt se hur de går imorgon, men jag vet inte om jag vill gå till hemkunskapen, haha. Nä, nu ska jag sova, rymdturer till månen tar på krafterna (a) Ha det så bra på jorden, jag och Jejje ska rocka månen nu (h) Ciao <3

Kurrkurr

Ni vet de där jag sa om att jag skulle plugga? Haha, japp, vilket skämt det var. Jag vet inte vad jag har gjort, suttit vid msn och chatta fast jag har dock läst igenom mitt Oskar Schindler arbete en gång (a) Och det hade jag tänkt att redovisa imorgon ja, vi får se hur det går (a)
Fixar lite att äta nu, vill prata med Alex, so please logga in på msn när du läser detta :) <3
Och så knarkar jag denna låten, någon som vet vilken det är? :)

And when I'm gone, just carry on

Don't mourn, rejoice

Everytime you hear the sound of my voice

Just know that, I'm lookin' down on you smilin'

And i didn't feel a thang

So baby don't feel no pain

Just smile back

And when I'm gone, just carry on

Don't mourn, rejoice

Everytime you hear the sound of my voice

Just know that, I'm lookin' down on you smilin'

And i didn't feel a thang

So baby don't feel no pain

Just smile back...


27 maj

Känner att det var sjukt svårt att börja skriva ett inlägg idag. Skolan var... slapp! Första lektionen gjord ejag faktiskt någon, för ovanlighetens skull, pluggade tyska men fattade inget, provet kommer gå åt helvete... Sen hade vi gympa och dansade, haha, rätt underhållande faktiskt. Anna-Lena skulle spela kille där i början och bjuda upp Jenny och det gick ju... äm bra xD Och eleverna skulle själva bjuda upp varandra (de lät konstigt, haha) och älskade Picce bjud upp mig först (h) Helt klart bäst var vi (h) Fast som Picce sa, vi hade nog behöver en airbag eller nått sånt xD
Sen var det mat och en slöjdlektion som var inställd, iställer spenderade vi tiden ute tillsammans med Viktors mobil som vi fotade en himla massa med, haha, sen gick vi in och la oss i soffan en stund :) Och sista lektionen va SO och där... gjorde vi inte så mycket heller, provet sköt vi på till nästa tisdag och vi fick lektionen på oss till att plugga :)
Sen var de bussen hem, efter en del pepptalk till Malin för att hon inte ville cykla hem i motvinden, haha. Sara och jag käkade när vi kom hem, sen drog vi upp till datorn och snackade en himlans massa medan vi åt B&J <3 Och hon åkte hem för en stund sedan, rätt tidigt, men shit hade jag varit henne hade jag med gjort det för dagen till ära hade Martin lagat mat och det händer väl sådär... aldrig? xD
Och dessutom har vi tyskaprov... grr >< Så de får jag väl gå och plugga på nu... eller inte (a) Låter bara bra att säga (a) xD Ciao :)

Steg i fel riktning

Ett steg. Ett steg till. Ett rakt fram och sedan ett åt sidan. Unken lukt i näsan. Luften i rummet är tjock och man kan ana att det fanns mögel någonstans under det ruttna, mörka trägolvet.

   Ett steg. Ett steg till. Handen på ett silvrigt, svalt handtag. Trycker ner det och ser ett rum, så olikt alla andra i huset.

Under de allra mörkaste tapeterna skymtas något ljust, lekfullt. Något fyllt med liv och tro, tro om en glad och lycklig framtid. Handen dras över de mörka tapeterna. Drar i dem. Ner, bort, väck! Där under finns en lysande ljus färg. Hade den varit en människa hade den lett från öra till öra. Om den hade varit ett fysiskt ting, hade den varit, inte en lampa, utan solen själv.

   Ett steg. Ett steg till. Mot en liten säng på stapplande ben, skakig och fumlig. Med ändan först, faller ner bland dammet ovanpå överkastet. Sitter där, ser, letar efter något? Jo, det är något som inte stämmer. Ett så vackert lysande ljust rum, övermålat i en sådan dyster färg. Fingrarna dras över smutsen på fönstret ovan sängen. Viskar "Vad har hänt här?". Fötterna skrapas mot golvet. Reser mig, står upp. Kikar runt och finner det ögonen letat efter.

   Ett steg. Ett steg till. Drar i ett skrynkligt draperi och ser dockor där bakom. Tiotals dockor, om inte fler, blickar tillbaka. Vänta, blicka? Nej, något är helt fel med den bilden! Ansiktena var vända mot hålet, mot draperiet. Som om de vill hålla koll på den som kom. Men se; det kan de inte. Handen runt en docka med gråaktig klänning, under smuts och damm skymtade en svag röd färg. Lyfter upp och inspekterar noga leksaken. Inga ögon! Dockan saknar ögon, det gör alla dockor och andra leksaksdjur i rummet.

   Ett svagt knarrande. Och ett till.

"Vem där?", ekar innanför pannbenet och dockan utan ögon faller till marken med en duns. Landar i en hög, damm yr runt i rummet. Vill nysa, håller handen för munnen. Backar bakåt, går in i något. Slår ryggen i något hårt och hoppar runt. En vägg, en vägg, det var det ryggen nuddat. Knarrade ljud som åter närmar sig. Handtaget på en dörr som gnisslar. En blick på alla dockor och nallar. Tomma ögonhål stirrar tillbaka.

   Ett steg. Ett steg till. Går mot utgången från det mystiska rummet. Öppnar dörren, blundar. Rädd för vad som ska stå där utanför. Lyfter huvudet, öppnar ögonen. Ser inget och fortsätter in i den långa hallen.

Hittar en lykta, tänder den och rusar ner. Vill bort. Vem vill inte det?

Knarrandet! Där var det igen. Knarr, steg. Var det ett steg? Lyssnar noga.

   Ett steg. Ett steg till. Jo, steg var det, inte längre något knarrande. Någon annans steg. Fortsätter nerför trappan, ut i hallen. Ser ytterdörren. Den som skiljer verklighet från fantasi, säkerhet från rädsla, modiga från mesiga. Nu hörs knarrandet igen. Steg, steg, åter fler steg, ännu mera knarrande. Tar det aldrig slut? Dörren, räddningen, bara några få steg bort. Sträcker ut handen, försöker nå. Slår i något, något mjukt. Mjukt? Ser upp. Önskar att detta aldrig händer. Att gå in här var idiotiskt redan från början.

   Hennes hand. En flicka som sträcker ut sin hand och greppar hårt. Ser ner, granskar.

Tittar upp, ser på henne utan att blinka. Handen, taget hårdnar, vill skrika, men kan inte.

Flera tårar rinner ner längs hennes vita spökkinder. Inga ögon. Flickan där framför, med fingrar långa och vita, med en kyla som kan få även den febrigaste att rysa, den flickan har inte heller några ögon.

   Tårar rinner från ingenting, landar på världen, världen under hennes fötter.

Hackande andetag, vill bort, vill inte, vill inte dö. Hårdare tag, värker, hennes fingrar. Där under det tunna skinnet som inkapslar hennes lilla kropp, syns benen arbeta fast och snabbt.

Andetag, ett sista. Faller ner mot golvet, likt dockan på övervåningen. Bland damm och smuts, möglig doft och tung luft, kippar efter andan.

Ett stamp, snart borta för alltid. Hör, lyssnar och koncentrerar mig.

   Ett steg. Ett steg till. Blir till ett knarrande som försvinner bort.

Hackar, kippar efter luft.

   Dör, nu dör jag...


Lila tandborstar <3

Haha, jag och Jejje har kommit fram till att vi båda ligger som kontakt nummer 20 i varandras mobilder och att vi har lila tandborstar, skillz på oss (h) <3
För övrigt har jag inte börjat plugga (a) och jag undrar om jag överhuvudtaget kommer göra det, haha. Istället tog jag en dusch och nu sitter jag inloggad på msn och chattar med Alex :) Och nöter samma låt om och om igen, hihi, känner du igen dig Hannah? :D
Om 40 minuter börjar Ugly Betty, ska ses tillsammans med en söt liten B&J och sen blir det nog sängen rätt tidigt, är så sjukt trött o.o

Show me what you got
on the dancefloor
spin around
look up and take me with you
I want to see the world with your eyes
so show me
show me what you got

26 maj

You spin my head right round, right round

When you go down, when you go down down


Vilken dag. Varje dag denna veckan skulle ha varit späckad med en massa läxor och saker som måste göras:
Måndag - No np praktiska
Tisdag -  Svenska läxa, bildarbetet klart
Onsdag - SO prov
Torsdag - Praktisk hemkunskapläxa inlämnad
Fredag - Tyska prov och fet NO läxa

Men Sollan var borta idag, så ingen förhörde oss på svenskan (tur var kanske de, för jag hade inte pluggat) (a) och bildarbetet får lämnas in under hela denna veckan och förhoppningsvis kan vi flytta på SO provet eftersom ingen vet vad det är på, mer än om USA xD Fast jag känner att morgondagen kommer bestå av plugg till tyskaprovet, ett rent grammatikprov, härligt! Eller inte...
Skolan var rätt chill, vi pluggade på provet på tyskan, hade genomgång på NO:n och på svenskan och engelskan såg vi film, Die Welle som jag förövrigt sett så många gånger att jag inte längre behöver läsa den svenska texten för att veta vad de säger, jag kan hälften av replikerna utantill xD Myspys, men filmen e bra, så de va inte såå farligt xD Sen på bilden lyckades vi bli klara med vårt projektarbete och på matten gjorde vi absolut inget mer än att lyssa på Fillidutens musik :)
Och så kom jag hem och mamma slog direkt upp tidningen och de 10 kommande minuterna bestod av Milla språket --> w00t? hvdhbdaks nfalb fbfail fb<HOF
Typ (a) De visade sig att moster hade gift sig utan att någon i släkten visste om det, haha. Man skulle fotat min min, jag anar att jag såg ut typ såhär --> o_O Haha, men grattis till moster :)

Nu ska jag försöka mig på den där SO läxan, vi får se hur det går (a) xD Ciao :)

You spin my head right round, right round

When you go down, when you go down down  ♥

Urk

Gjort bildarbete hela eftermiddagen och nu ska jag sova. Hoppas verkligen ni har haft det bättre, ciao <3

25 maj

Vaknade upp imorse på precis samma sjuka depphumör, hade det inte varit för att vi hade NO np idag hade jag fan stannat hemma >< cp humör :/
Blev ju inte mycket bättre av att bussen först var sen, och sen var skrotbuss idag. Så när jag väl var i skolan va humöret lägre än Sara är kort (a) Och så gjorde vi inget på mentorstiden, som vanligt, inte heller på elevens val, både jag och Malin var riktigt sura vid detta laget, så vi satt på Tårjet och... rev i sönder papper? Hm ja... sen hade vi tyska och gjorde inte mycket mer än firade lyckan att vi flyttade provet till fredag istället för imorgon :) Sen var det NO np, vi missade lunchen och åt på engelskan, dvs, ingen engelska, sen hade den andra gruppen NO så vi andra fick sluta :) Va hemma typ en timme tidigare (och då hade vi ändå hunnit hitta en tjuga på skolgården som vi köpte glass för innan vi åkte hem) haha xD
Nu äter jag och sen blir de väl lite plugg, måstemåstemåste bli klar med bilden till imorgon men ja, vi får ju se hur de blir me de, jag i ett nötskal (a)

Hoppas ni har en bättre kväll än jag (a) Ciao :)

Trollskogen, mitt hem?

Ett knak, ett brak
något går i sönder
kanske är det mitt hjärta
som snart kommer ligga i marken
i två delar
jag vet inte
jag känner inget
allt är tomt
så tomt och tyst
man känner sig lite borta
men det är rätt lugnt egentligen
för det är skönt
skönt att slippa tänka, se och höra
allt som händer
med dig, om dig och runt dig
för ibland blir jag bara så trött på allt...

Se dig omkring
ser du samma som jag?
En stor grön skog utan ände
där varje steg är ett steg närmare ingenting
och du kan inte se något annat än alla blad
alla stenar som är fulla av mossa och de krokiga träden som snart kommer falla ner
i sina egna gravar
de gravar du just nu står på
gravar som andra grävt, där andra ligger döda
precis som du kanske snart kommer göra

Och om du vänder dig om kommer du snart se
ett helt led av vackra barn
de stampar i takt och du fångas
av deras underbara ansikten som solen reflekterar i
det glittrar om dem, de är speciella, de kan du se
och du hör en sång sjungas, en melodi kommer från deras läppar
We are toy soldiers

Du kan se dem gå längre in bland växterna runt er
du vill se vart de ska
du följer efter
klumpigt, barnen går så graciöst
du snubblar efter, faller vid var och varannan sten
slår huvudet i en trädstam, från en bula, fortsätter ändå
och mellan kronorna över ditt huvud kan du se
solens strålar lysa dig rätt
för om du följer dem kommer du hitta till den plats
dit där barnen är på väg

Så stannar dem plötsligt, de magiska barnen
och du ställer dig på tå för att se varför
och i en ring där framför
där dansar dem så fint
älvorna hand i hand
med stora kjolar som sveper i vinden och på stubbarna runt gläntan
där sitter tomtar och klappar händer
och du ser dig förvirrat runt
och undrar vart du egentligen har hamnat
och du känner någon som rör vid dina fingrar, någon som drar dig med
drar dig ut, ut i ringen
du dansar, dansar så fint tillsammans med älvorna och änglarna
i solens sken glittrar du lika vackert som leksakssoldats barnen
du förstår att allt är över, smärtan är över
du är säker och trygg
du kommer aldrig komma tillbaka
för det finns ingen väg tillbaka, genom denna magiska trollskog...


...

Idag är ingen bra dag alls...

Tjejkväll med the gang bang <3

Tänkte att jag kunde skriva lite om vad som hände igår på tjejkvällen, eftersom jag är så pigg och vaken nu. Not. Men jag blir sur på mig själv för att jag inte börjar plugga på tyskan och de blir ju inte bättre av att jag sitter och gör ingenting, så nu gör jag åtminstone nått.

Allt var så noga planerat som de bara kan bli... inte. Men jag kom till Sara vid halv åtta tiden och jag satt bredvid medan hon packade (och ja hon hade kudden med sig!) helt otroligt, haha. Vid halv nio ringde Malin och vi beställde pizzor och hämtade upp Elin och Carro på vägen, sen halvvägs till Malin stannade vi och hämtade pizzorna.
Vi bar in alla trehundra väskor som vi hade med oss och så satt vi oss framför tv:n för att äta innan vi bytte om till våra balklänningar (tanken var att vi skulle se hur vi skulle se ut på balen och fixa oss och sånt, hihi) och de blev ju en hel del fotande såklart, haha. Sen bytte vi tillbaka till våra myskläder, joggingbyxor in my <3
Och vi var rätt så varma och på halvt busigt humör så vi gjorde krigsmålningar på oss med en himla massa kajal och ögonskugga, haha, och sen stack vi ut och lekte på en lekplats, dansade på en cykelväg och satt och snackade på en skola. Egentligen är de rätt förvånande hur mycket vi har att prata om när det enda vi egentligen gör är att... prata, haha. Vi drog oss tillbaka till Malin vid 12 tiden, tvättade bort sminket (eller skrubbade bort halva ansiktet?) haha, och myste till det i tv rummet med en massa täcken, kuddar och filtar. Sen plockade vi fram runt en tjugo-trettio filmer som vi valde mellan och 6 burkar B&J, sen startade vi någon film som jag inte minns namnet på (a) Men vi stängde av efter halva för vi inte gillade den, haha, eller fattade något xD Så röstade vi och bytte film till Girls just want to have fun, en riktigt chickflickfilm :D
Johanna somnade under filmen och när hon vaknade skulle hon ringa till Gustav, han svarade inte efter några signaler och hon undrade varför och när Sara sa "Jag hade inte heller svarat om någon hade ringt mig klockan 3 på natten" var Johanna snabb på att lägga på, haha. Hennes min var oförglömlig! :)
Vid halv 4 tiden flyttade vi in till Malins rum, på något sjukt vis lyckades vi få plats där alla 6, två i bäddsoffan, två på golvet, och två i Malins säng (de va lite lite trångt kan jag säga) (a) Men klart att vi inte somnade förens klockan närmade sig 5... eller halv 6, jag vet inte riktigt, haha. Sen vaknade de flesta vid 10 men somnade om igen och vaknade igen vid halv 12 av att telefonen ringde... vilket den gjorde ytterliggare tre eller fyra gånger till innan vi lämnade Malins hus (var av två gånger medan vi fortfarande låg i sängen, haha). Kändes som Tyskland all over igen xD
Efter mycke snack drog vi oss upp från sängen, åt frukost och vinkade av Carro typ fyra gånger eftersom hon glömde en massa saker och fick springa tillbaka in i Malins rum igen och igen xD Sen stack jag, Sara och Elin runt halv 2, precis när de började ösregna. Härligt... not (a)

Hur mysig kväll som helst, vi hade så sjukt kul. Vi borde ha fler tjejkvällar där vi sover över :) Thnx babes <3



Balklänningar!



Gangstas (h)







Snyggt krigsmålade sittandes på Öllsjöskolan



Sen blev det hem till Malin och käka B&J...



... se på film...



... och bara chilla. Underbar kväll ♥


24 maj

Hemma från Malin.

Längre utläggning kommer när jag vaknat till (a)

Pannkaka :)

Yes så får de bli, kommer itne på en bra rubrik nu heller, tycker att de börjar bli en dålig vana :/ Äh, jag hatar rubriker xD
Ska snart åka till Sara, borde packa men fastnar framför datan, som vanligt, haha. Se åker vi till Malino och sover där, myskväll med tjejerna :) De va allt bra längesen vi hade de o.o <3
Sara, glöm inte kudden (a)

Nej nu ska jag packa, ha en bra kväll cuz' I know I will :) Ciao <3

How many times have you watched me fall?

Asså Sara är helt omöjlig xD Förra året sov vi över en del och nästintill varje gång lyckas hon glömma sin kudde. Oftast hos Gustav, men det har hänt hemma hos mig, hos Carro ett antal gånger och jag tror det hänt hos Johanna också. Så var det i början av förra året och vi ska sova över. Carro och Madde står i köket och gör pizzadeg och jag sitter med Sara och snackar medan vi ser på tv, och på skämt säger jag "Men du har säkert glömt din kudde eller nått" och Sara skiner upp och rusar ut i hallen, jag följer förvirrat efter och ser hur hon plockar upp kudden och säger "Nähän, kolla, jag har kudden med mig!", sen blir hon tyst för en stund innan hon säger "Jag måste visa de andra!". Så springer hon bort mot köket, men klantig som hon är så snubblar hon över en väska och faller framstupa på golvet. Det enda som hörs är ett stort brak och sen jag som börjar asgarva, Madde hade sett allt från köket och precis som jag ligger hon snart på golvet, skakande av skratt. Så hör man Carro som skriker "Va fan håller ni på med?!" och så ser man hur hon ställer sig i dörröppningen till köket och ser på mig och Madde som ligger på golvet och asgarvar så vi knappt får luft, och på Sara som ligger intraslad i remen på en väska, med kudden framför sig och försöker hålla sig från skratt. Och Carros min är oförglömlig, hon ser chockad och helt förvirrad ut, och händerna håller hon framför sig, för de är helt inkletatde i pizzadeg, så skakar hon på huvudet och går tillbaka in i köket och man kan höra hennes tankar i hela rummet "De där tre är inte kloka i huvudet!".

Så ikväll vet jag inte riktigt vad jag hoppas på. För oftast glömmer Sara kudden och får låna en och när hon väl har med den, då blir hon så glad och måste visa oss den att hon blir en allvarlig fara både för sig själv och för allmänheten runt henne... det skulle inte förvåna mig om hon trillar ner i poolen ikväll eller nått, hade varit så Sara att göra det xD
Men Sara, om du nu läser detta (vilket jag hoppas du gör xD) så GLÖM INTE KUDDEN och akta så du inte trillar ner för trappan eller nått, vi vill ha dig hel ikväll (så vi kan se när du skadar dig och garva åt det istället xD) nej jag skoja, men seriöst, glöm inte kudden!

Och inte för att Jejje läser detta, men lycka till på spelningen :*
Ciao

23 maj

Godmorgon... om det nu finns någon god morgon.
Vaknade för runt tjugo minuter sen och fick vara datahjälp till Jejje, haha och nu sitter jag och chattar med Sara om kvällen :) Borde gå upp och äta något, sitter fortfarande kvar i sängen, har inte ens bytt kläder, haha :)
Hur dagens planer ser ut vet jag faktiskt inte riktigt, men de känns som jag måste göra lite skolarbeten :/ Sen ikväll blir det Malin med de sötaste :)

Nä, frukost (a) Ha en bra dag, ciao :)

Det är för dig jag lever

Det är för dig jag lever.

Tystnad. Det var det enda jag hörde. En tystnad som viskade ut hur ensam jag var, att jag var lämnad kvar, sårad och sviken av dem jag älskar. Jag kunde lika gärna dö, för om ingen lever för mig, varför ska jag leva för andra då? Allt var bättre än befinna sig i min kropp just nu, allt var bättre än att leva i min värld, en värld där mitt liv var lika mycket värt som en hög med sopor, om inte mindre. En värld där jag sågs som en gestalt som endast var i vägen för alla andras framgång, jag skulle bygga upp deras förtroende, men när de inte längre ville ha mig, då kunde de kasta bort mig, de brydde sig inte ens om det var någon som fångade mig när jag föll. Det var det aldrig.
   Ett vakuum mellan liv och död, det var där jag befann mig just nu. Något hade hänt, men jag kom inte ihåg vad, men jag hade hamnat här på en tom tyst stilla vit plats. Det var kallt, som mitt i vintern, mina tänder skallrade och läpparna var blå av köld, samtidigt rös jag av hettan som omfamnade mig, gjorde det svårt för mig att andas, fick mitt huvud att snurra. Jag vred på mig för att se var jag hade hamnat, vilken plats som kunde vara isande kall och brännande het på samma gång. Men jag kunde inget se. Allt runt mig var vitt, vitare än den renaste snön, så vitt att det stack i mina ögon. Jag blinkade flera gånger, men det hjälpte inte, tillslut slöt jag ögonen igen och lutade mig tillbaka. Men eftersom det var ett vakuum var det inget som tog emot mig när jag lutade mig bak. Istället föll jag, jag såg mig förvirrat runt men kunde fortfarande inte se något, det starka, vita skenet fortsatte att sticka mig i ögonen. Jag föll, föll, föll och fortsatte att falla, trodde flera gånger att jag snart skulle landa, träffa marken med ett högt brak och önskade innerligt att jag skulle dö. Så jag kunde försvinna, för alltid, för alltid bort från den plats jag var född till att leva i, försvinna bort från den värld jag var född till att ruttna bort i.
   Och jag fick som jag ville, min rygg slog plötsligt i något hårt, men det gjorde inte ont. Jag kände bara att jag hade landat. Landat på en plats jag aldrig tidigare varit på, en plats jag aldrig hade velat komma till, men trots det befann mig på. Landat på en plats som jag ville försvinna ifrån, nästan lika mycket som den plats som jag var född till att leva i.
   Tyst låg jag där på marken och försökte sätta mig upp, men det fanns ingen ork kvar i min kropp. Istället låg jag kvar och såg mig runt. Jag hade hamnat på en okänd plats. Det var fortfarande vitt runt mig, men skenet var inte längre så starkt att jag fick ont i ögonen av det, istället kunde jag se mig runt. Jag kunde urskilja en mur runt mig, en oändligt stor mur som saknade utgång. Det fanns inget sätt att ta sig ut från den plats där luften var lika lätt som bomull att andas, och doftade sötare än kåda. Det fanns inget sätt att ta sig ut från den plats där marken var lika mjuk som en säng, men trots det gjorde ont att ligga på. Det fanns inget sätt att ta sig ut från den plats där solen var vit och skymde himlen med dess magiska sken. Jag var helt enkelt fast här för alltid, och kanske var det för det bästa. Nu slapp jag att återvända, jag slapp att gå tillbaka till det liv jag tidigare levt, till det liv jag tidigare blivit tilldelat, men som jag aldrig hade velat ha. Här kunde jag ligga, på marken och se upp på den ljusa himlen i all evighet, behövde inte röra mig, behövde inte göra något annat än se till att den friska söta luften kom ner i mina lungor då och då.
   Men så steg det fram en figur från de vackra vita skuggorna framför mig, de som till viss del täckte den oändliga muren. Jag kunde skymta att det var en flicka i min egen ålder, men kunde inte se hur hon såg ut förens hon satt endast några centimeter ifrån mig med sitt ansikte. Hennes näsa var formad i en mjuk båge, ögonen var stora, gröna och inramade med perfekt böjda, svarta ögonfransar, munnen var ljusrosa och läpparna leende när hon viskade ut några ord till mig med en klingande röst.
"Gå hem, gå tillbaka hem till den plats du är född till att vara på. Låt inte ljuset förvirra dig, låt inte ljuset ta över hoppet och bestämma över dig, du hör inte hemma här. Men tiden är knapp, du måste skynda dig. När natten faller och mörkret sänker sig, när månen tar solens plats på himlavalvet ska du hoppa över den, hoppa över månen och återvända hem. För detta är inte ditt hem, du hör inte hit". Håret var axellångt, lockigt och den vita solen fick det att skimra i alla världens vackraste färger. Hon var magisk, vacker, fulländad. Det stod snabbt klart, att hon var min syster, för hon hade allt jag saknade. Jag nickade lätt åt hennes mening, ville titta bort, för det gjorde ont att se henne, att se hennes perfektion, men jag kunde inte låta bli, min blick drogs till hennes ansikte och jag sträckte ut armarna mot henne. Jag ville ha en kram, men hon hade redan försvunnit ut i den vita skuggdimman, hon hade blivit en del av allt det vita och lämnat mig utan ett fullständigt avsked.
   Så tittade jag upp mot himlen och kände den första regndroppen mot min kind, sedan föll resten av himlens tårar ner på mig, glittrade likt de underbaraste diamanterna i solens sken, de bildade de vackraste regnbågarna jag någonsin sett. Efter regnet slutat falla såg jag hur himlen mörknade, mindes orden som sagts till mig, jag hörde åter dem i mitt huvud medan jag såg hur solen slocknade och hur stjärnorna tändes i universum ovan mig. Jag reste mig upp, såg mig om för att se var månen befann sig men kunde inte hitta den. När jag stack händerna i fickorna på mina jeans kände jag en penna mot mina fingertoppar och drog upp den medan jag gick mot den oändliga muren. Sedan skrev jag ett budskap på betongen, som jag ville att hela världen, hela min värld skulle få ta del av. När sista punkten var skriven stoppade jag pennan i fickan och vände mig om. Där till höger kunde jag se den stora, vita månen. Jag höjde armarna i luften medan jag sprang mot den, säker på att jag snart skulle krocka med muren, men det gjorde jag aldrig. Istället kände jag hur jag lyftes från marken och hur jag flög över månen. Det sista jag såg innan jag slog upp ögonen i den verkliga världen, i min verkliga värld, mitt hem, var min syster som satt vid muren intill den text jag nyss skrivit ner, snyftandes med skakande axlar. Det skar i mitt hjärta, jag ville leva med henne, men jag visste att det inte gick. Istället skulle jag leva vidare, leva för henne och endast henne. Leva det liv hon förtjänade att få leva, på den plats hon förtjänade att vara på, och inte den hon nu vistades på.
   För hon är ju trots allt min syster...

"Ibland kan allt börja så enkelt, så lätt, allt kan börja i några få ord, och sluta med tårar på en begravning. Svek och folk som sårar kommer ständigt finnas runt oss, och genom att undvika dem undviker vi att leva, och man kan inte sluta att leva för att man inte vill bli sårad och sviken. För sanningen är faktiskt, att alla sårar, alla sviker. Ingen är perfekt, alla gör det, medvetet, eller om man vill eller inte; man gör det helt enkelt ändå... Men jag kommer aldrig att svika dig, det kan jag lova."


Tick tack

Ibland är de helt otroligt hur sakta tiden går, när man bara vill att den ska rusa fram...

Det enda som går att höra är klockans eviga slag; tick tack, tick tack och det enda man kan tänka är 'Varför sitter jag här för, när jag borde vara ute i världen och leva livet?'

22 maj

Vad fort tiden går, min lilla bloggo har funnits i över en månad nu och just idag är det fyra månader till min 16 års dag. Känns precis som jag fyllde 15, haha. Gårdagskvällen spenderades med världens hemskaste huvudvärk och runt tio tiden på kvällen så började de både åska och regna, myspys... ja, eller nått. Lyckades i alla fall somna och vaknade utan huvudvärk. Den lyckan varade bara till jag steg upp, anar att det blir mer oväder ikväll, eller jag hoppas det så jag kan sluta ha så ont i huvudet hela tiden.
Vad som händer idag får vi se, men jag misstäker att mamma tänker släpa ut mig i trädgården eller nått. Suck.

Have a nice day, ciao :)

På väg mot något nytt

Där gick hon, ensam på vägen mot nya mål.

Regnet slog lätt mot hennes mjuka hår och hon förstod inte varför hon gått. Lämnat allt med en enkel lapp som bevis på att det var sant; att hon inte längre fanns kvar hemma hos den trygga familjen.

De skulle bli förkrossade, men de visste inte samma saker som hon gjorde.

   Sanningen smärtade henne, rev djupa sår i hennes mörka själ och hjärtat blödde av alla hemskheter hon gjort.

Varför? Det visste hon inte, det berodde nog mest på gruppen, kompisarna, på trycket. Trycket att framstå som något hon egentligen inte var.

Hon ångrade allt hon gjort, och hon ville be om förlåtelse till alla människor som kommit i hennes väg. Nu visste hon bättre och hon tänkte aldrig hamna där igen.

   Hon hade skadat, inte bara sig själv, utan även andra, älskade som okända. Hon svängde lätt med väskan som hon hade i sin hand, den tjocka remmen gled lite mellan hennes fingrar och det plaskade ordentligen när de grå skorna träffade de små vattenpölarna.

   Hon hade insett vad hon gjort. Att säga förlåt var ett alternativ, och hon hade gärna provat det, om hon inte redan vetat vad som hänt förra gången en vän gjort fel och velat förlåtas. Polisen var inte villig att skydda henne. Hon stod helt på egna ben, mitt i Sveriges mörkaste hörn.

   Mascaran hade runnit, då tårar och regn blandats till en salig sörja som svärtade ner hennes bleka kinder.

Hon kunde urskilja en papperskorg en bit bort och bestämde sig för att göra av med grejerna en gång för alla.

   Allt slängde hon i; den svarta tändaren, flaskan med det obehagliga innehållet och den långa, otroligt vassa kniven. Mobilen kastade hon i marken. Ingen skulle kunna hitta henne, då var hon dömd på förhand.

På vägen mot flygplatsen, mot det plan som skulle ge henne en ny chans, passerade hon en kyrkogård.

   Det var den kyrkogården, den där flickan låg. Hon slängde en blick på klockan och svängde sedan in på vägen som gick mellan de gråa, dystra stenarna.

   Ännu hade hon en liten stund på sig innan hennes nya liv började.

Hon bröt försiktigt loss en liten gren från ett träd. Dess blommor lyste klarare än solen själv, trots den mörka dagen.

   Hon lade försiktigt ner den vid gravstenen och läste vad som stod ingraverat på den.

Den lilla tösen som låg där under all jord, hon vars hjärta slutat banka, skulle aldrig komma åter. Hon kände ett medlidande för flickans familj, men visste att hon inget kunde göra. Gjort var gjort, och inget kunde bringa, hon följde namnet på stenen med sitt pekfinger, inget kunde bringa Jennifer Selén tillbaka igen.


En ensam flicka står i regnet och tittar på en noga utvald gravsten. Hon suckar lätt och reser sig upp för att lämna alla sina misstag bakom sig och börja om på nytt.

   Med blött hår och droppande kläder stiger hon ombord på det vita planet, som i hennes ögon är en räddande ängel gjord av plåt och metall.

Hon lämnar allt för sitt eget bästa. Gör något som räddade henne, men förstörde för så många andra.

   Innan planet lyfter ser hon ut över landskapet som förr var hennes hembygd, men nu tillhör det förflutna. Hon kommer att sakna det, men inte människorna som fanns i det.

   Det var då hon insåg hur fel det var, att bara fly. Men nu fanns det ingen återvändo, bevisen var borta och planet började rulla.


21 maj

Det finns inget att säga. Allt är tomt och tyst. Borta med vinden. Aldrig mer tillbaka. Ensam lämnad kvar. För länge sedan tappat tron på att vinna, när jag har förlorat så många gånger förr, vad tjänar det till att ens försöka?

Verklighetsvärld

Det är så
att i en sagas
värld
är allt så
annorlunda
där kan allt
hända
men samtidigt
är det mesta väldigt
förutsägbart

Och det är så
att i en verklighets
värld
är allt så
simpelt
enkelt
för där kan allt
hända
men inget är
simpelt
eller enkelt

Det är faktiskt så
att i en verklighetsvärld
är allt så svårt
att jag ibland
undrar om det
finns någon
som har
alla svar
på livets långa sökningar
eller
om alla är som
jag
de letar genom hela
sina liv
utan att finna
något
rätt
eller fel


Jag hatar rubriker

Ja, så är de, för de är så sjukt svårt att komma på en bra rubrik!

Har tittat på tv typ hela kvällen, smsat en del och sen ville Malin att jag skulle logga in på msn, så de gjorde jag (a) snäll som jag är (h) Är så sjukt trött, blir nog snart sängen och imorgon är vi leeeediga! Härligt! Dagen ska spenderas på bästa sätt, sola. Tro fan att det kommer va moln och regn imorgon! Just my luck...

Nä nu får jag socialisera mig med Malin, ciao :)

In a place without time and space

Mm, suttit ute i solen nu i några timmar, hur skönt som helst! Och den sjuka huvudvärken jag ahde i eftermiddags har äntligen försvunnit, det enda som saknas för att allt ska vara bra nu är att Alex loggar in på msn (a)
Funderar på att se en film, men jag vet inte vilken, vi får se. Förslag? :)

Think about it every year, so I picked up a pen

Happy birthday, love you whoever you woulda been

Happy birthday...


20 maj

Bra början på denna dagen. Verkligen. Klockan ringde och jag stängde av den, tittade ut genom fönstret eftersom de var misstänksamt mörkt, till och med för att vara den tid då jag går upp... och det säger en del (a) Mycke riktigt så regnade de och plötsligt så började de åska. Härligt värre ja. Fick springa ut till bussen i spöregnet och hann precis torka när jag skulle av vid skolan. Sen missade jag mentorstiden eftersom jag var på Varma hjärtan möte, ovanligt långt sånt, missade halva elevensval som spenderades tillsammans med Sara och Malin inne hos Sollan. Sen var det gympa där jag och Sara spelade badminton medan Terese tittade på, haha. Och sen skulle Sara hem eftersom Martin tar studenten idag. Sjävl fick jag fortsätta gå i skolan, vi satt på Tårjet och spelade kort, sen gick vi och åt och efter det hade vi slöjd. Sen kom The lektion där vi hade geografi prov och så fick vi reda på resultatet från historieprovet. Sen slutade vi :) Efter det var de bara bussturen hem kvar... tyvärr! Asså, den människan som kör den bussen måste fan ha fått sitt körkort genom ett fucking flingpaket, ingen kan köra så dåligt annars! Löjligt, konstigt att han inte har tagit död på någon än... nej just de, de går inte, eftersom vi åker så sakta! ><
Så de var en bra dag fram till bussen hem. Men vi är lediga imorgon = ingen läxa! Så egentligen så är allt rätt bra, speciellt eftersom  solen har kommit fram och det är rätt så varmt ute :) Så jag ska dra mig utåt nu, ciao :)

Ugly Betty

Reklam i Ugly Betty just nu, passar på att smsa med Jejje, som jag har gjort större delen av dagen, haha :) <3 Kvällen har bestått av plugg och en härlig dusch :) Imorgon är det kort dag och sista dagen denna veckan, Carro är iväg hela dagen och Sara ska sluta tidigt, trevlans, haha. Själv ska jag ha Varma hjärtan möte på morgonen, får se hur länge de varar med tanke på allt som hänt i skolan den senaste tiden xD

Nu i efterhand så känner jag att detta inlägget är helt onödigt och man fattar inte så mycket från det, haha. Måste bara passa på att säga grattis till Jennifer och Emil som firar 11 månader idag :) <3
Nä nu börjar UB igen, ciao

19 maj

Hemma, ätit, next up: plugga

Ciao :)

Oyeah!

Solen lyser igen (h) Kanske blir en bra dag? :)

18 maj

Arbete, läxor, arbete och kattungar :) Fyra stycken, hihi, blev genast på lite bättre humör, ursöta är dem :) <3 Laddat upp bilder från festen i helgen på bdb, och tittat på halva Twilight ungefär, de är vad min kväll har bestått av. Imorgon är de skola, sucksuck, men förhoppningsvis är Jeppsson borta igen så vi slipper tyskan (a) Jag kan fortfarande inte läxan som vi hade till fredags :)

Snart sängen, sov sött, ciao ♥

Födelsedag idag
fyra år sedan igår
R.I.P
<3

Hemma

VI blev utslänga från rummet där vi (äntligen) fått en dator, haha, efter typ tio minuter. Vaddå typiskt vår otur? Så vi gick tillbaka till klassrummet och låtsades att vi pluggade när vi egentligen satt och snackade om annat... som vanligt :) Varit en slapp dag och nu sitter jag och äter. Ska fixa några skoarbeten, tyvärr, och sen förhoppnjingsvis hinna ut i solen en stund :)

Ciao

Skolan

Just nu sitter jag i sklolan, har sista lektionen; NO. Fixa det sista på arbetet, självklart. Ska bara blogga lite först (a) Hahha, så typiskt mig, men jag kunde inte göra det imorse på elevens val, Malin satt för den och vägrade låta mig använda den :o
Sara hälsar btw, haha, och jag borde verkligen skriva på arbetet nu, hoppas bara det funkar att få in usb i den, annars blir jag sur (a)

Hörs, ciao <3

Wtf?

Men hallå, var fan är solen nu då?

Skit morgon ><

Badplatsen 090516

Malin landade In the middle of nowhere vid 2 tiden, de blev hej och kram, shit vad du skrämde mig och fan vad jag hatar din trappa, haha. Sen började vi fixa till oss. Shit vad de luktade parfym efter oss, när vi lämnade övervåningen, haha. De bar av till Sara vid typ halv 6, vi såg Madde åka förbi på moppen och när vi hoppade ur bilen så gick vi nästan rakt på Carro. Madde körde diret till badplatsen medan jag, Malin och Carro stannade till hemma hos Sara då, precis när vi ska gå kommer det en bil, och så hoppar Viktor och Filip ut. Vi går ner tillsammans och möter Simon på hans moppen typ efter halva vägen. Carro började direkt med grillen, och låt oss säga att det var tur att de var hon som grillade, och inte i andra, haha. Vi åt och jag och Sara matade ankorna... eller tja, de var tanken, men de var inga ankor där o.o Så skulle vi spela brännboll då, och jag fick i uppdrag att vara domare och skriva ner poängen på en toarulle med en gammal ovässad penna, hur tror ni det gick? Precis, inte bra, haha. Så jag höll mig till att kolla tiden. De två första rundorna var rätt gämna, sen ville någon grilla marshmellows (?) så vi gick och gjorde det. Efter att vi tjockat oss en stund ville Carro spela brännboll igen; parbrännboll. Denna gången hade jag fått papper och penna och så delade alla upp sig i gämna lag och i par, Madde tog foto och jag skrev poäng... så skulle Robin W slå och Filip ställde sig på fel sida om honom och jag antar att de flesta redan fattar vad som hände? Yesyes Robin kastade upp bollen i luften, lyfte raket, svingade i luften, träffar, bollen flyger iväg, över hela planen, ner mot de lilla vita huset där långt långt borta och då, precis då när alla kollar på bollen som flyger iväg, då släpper Robin raket för att springa med Filip och självklart träffar rakt Filip mitt i huvudet. FIlip trillar ihop och rullar runt medan alla andra står och asgarvar bredvid. Tja, säg vad man vill, men kul såg det ut (a) Efter det var det inte så många som ville vara med längre (förståligt, när vi spelade brännboll på Köpinge var det någon som sköt iväg raket istället för bollen, haha) och efter den träffen Robin fick in på Filip så ja, haha. Det slutade med att ute laget var fyra och innelaget tre (yes, parbrännboll alone is the shit, fråga Sara). Oväntat så vann faktiskt innelaget, yes, jag slutade skriva poäng när de var byte. Varför? För att det stod 27 till utelaget och 107 till innelaget (a) och nej jag räknade inte fel :)
Vi packade i alla fall ihop och drog oss upp mot de lilla husgrejet där vi satt och åt lite marsmellows som har fortfarande inte kan stava till, haha. Sen följde jag och Madde med Sara hem och sen tillbaka ner till badplatsen igen. Då var de rätt mörkt och ganska så kallt... så jag, Madde och Robin W byggde oss en liten koja, mycke söt var den, och väldans varm, haha. Sen lämnade Madde mig och Robin och vi skulle fixa till vår filt. Den kändes stor, men räckte knappt runt mig och ja, där satt vi och frös till vi insåg att vi hade filten på fel håll xD
Sen vid tolv eller närmare halv ett drog vi till skolan, där satt vi oss på trappan och myste med en massa filtar innan de flesta åkte hem, de var bara jag, Malin, Carro och Simon som stannade kvar, snackade en massa om allt möjligt och var hemma vid kvart i två. Härlig kväll :) <3

EDIT: Bilder från kvällen kommer här



Vi grillade och vi grillade en hamburgare som hette Åsa, haha...



... och medan vi väntade på maten stod vi och hängde runt som vanligt...



... bokstavligt talat...



... fast vissa ska ju alltid vara lite speciella, haha.



Nåja, vi fick mat i alla fall



Och sen skulle vi spela brännboll... eller i Westergrens fall spela "Slå-Filip-i-huvudet-med-racket-boll".



Så blev alla lite trötta...



... och efter några timmar började vi ta de riktigt oseriösa fotona. Och de ska inte upp här, haha.



Vid tolv drog vi upp till Köpinge skolan



och runt halv två åkte Malin och jag hem till mig.
Fin kväll!

Gossip Girl

Så, nu är NO arbetet klart, jag hoppas bara det blev bra, för nu orkar jag verkligen inte ändra något. Alls.
För att fira... eller nått (a) för att jag var så duktig och skrev arbetet, så satt jag mig och åt Half Baked. Har någon smakat den någon gång? Asså shit! Cookie Dough och Chokolate Fudge Brownie i en glass. Heaven! Så hittade jag några jordgubbar i kylen, var ju tvungen att vara lite nyttig (a) Hahaha, och självklart så gick solen i moln när arbetet var färdigskrivit, så jag tog en lång dusch istället, för att få bort allt hårspray från gårdagskvällen xD Och nu är håret lockigt igen, de var faktiskt skapligt rakt fortfarande, när jag vaknade (h) 

Nej nu blir det Gossip Girl :) Ciao

Step by step, heart to heart, left right left

We all fall down like toy soldiers

Bit by bit, torn apart, we never win

But the battle wages on for toy soldiers


Ont i benen...

... kan tolkas som jag varit uppe och sprungit runt en massa, men sanningen är att jag faktiskt suttit och skrivit ett NO arbete på datorn de seaste två timmarna... och sumpat de fina vädret :/ Dock var detta något som var rätt tvunget, eftersom jag vill lämna in de imorgon. Men ja, snart klar, kände bara att jag kunde behöva en välbehövlig paus efter två timmar no stop i word.

Nä nu kom de en B&J hemflygande från maxi, mhihi, får ge den ett varmt välkomnande... genom att hämta en sked 8D Ciao

17 maj

Det hade varit en skön dag eftersom solen lyser, och det är varmt och allmänt en rätt bra dag... fram till man inser att man måste göra läxor hela dagen. Det är mys det va? Eller not. Ska skriva lite vad som hände på festen igår, och ladda upp bilderna på bdb också, men först: NO arbete... tyvärr.

Hoppas ni har en bättre dag än jag :) Ciao

Ska strax sticka

Ska strax sticka till Sara och sen gå med henne, Carro och Malin till badplatsen. Spenderat den senaste timmen tillsammans med Malin, med att fixa till oss, hihi. Och nu känner jag för att ha en gästbloggare, vasågod, Malino:

tackar, det känns härligt att vara här inför er alla idag. detta priset är bättre än nobelpriset fear fan. Nej men nästan. Jag har egentligen inget att säga mer än att vi hoppas på en trevligkväll och glada skratt och mycket mat för det vill jag ha. ha, där fick vi in ett rim också. Ser man på, jag tror jag ska börja bli rimerska. Vad nu det är för något?det bryr vi oss inte om utan vi kör på ändå. Lev livet som kung och dö aldrig ung som man kan säga. Jjaja, nu hör jag att milla kommer in och nu åker vi till sara, let´s get the party started. :) tack för mig.
tjaaddå.

Suck

Att städa är tråkigt... för den som inte visste det redan (a)

16 maj

Jag är trött trött trött, men får väl skylla mig själv lite, eftersom jag satt uppe halva natten och chattade med Jejje, haha. Brings back memories <3
Sitter och äter frukost nu, ska snart börja städa, och vid två kommer Malin. Sen sticker vi till badplatsen och så är planen att vi ska spela brännboll och grilla... om det inte börjar regna, vill säga. De har varit fint väder nästan hela veckan och idag, just idag är det molning. Har vi otur eller vad? Na, de blir säkert bra i alla fall, hoppas på en rolig kväll :)

Men nu ska jag städa, måste ju göra någon nytta (a) Ciao

Som en fjäril utan vingar

Runt mig var det tyst. Det enda som hördes var mina snabba andetag och fotstegen som ekade mellan de höga träden runt mig. Man kunde jämföra det hela med att var instängd i en cirkelformad liten låda, där alla träden med dess oändliga höjd var en tjock mur runt mig. Kanske hade många haft problem med den instängda känslan, men jag hade inte känt mig såhär fri på länge. Adrenalinet pumpade i min kropp, jag sprang fortare och fortare, det verkade inte som om jag någonsin kunde stanna. Men jag var inte längre säker på var jag var på väg.
   När jag lämnat mitt hus ville jag bara bort från allting, bort från mitt liv, bort från deras liv, bort från verkligheten, men allra helst bort från sanningen. Jag minns allt de som tidigare hänt under kvällen i en dimma, hur jag smällt igen ytterdörren med en sådan kraft att fönsterrutorna skallrat till, och sedan sprungit rakt ut i skogen på ett tidigare okänt håll. Först hade det varit så mörkt att jag inte sett någonting, men ju djupare in i skogen jag kommit, desto mer vana hade mina ögon blivit vid det kompakta mörker som omgav mig.
   Mitt hjärta, den del som fortfarande var helt, som inte blivit skadad av de dödligt sårande orden som jag tidigare fått höra, bultade hårt inom mig, så hårt att de fysiskt gjorde ont i min bröstkorg. Den bultande musklen pumpade ut blod i mina ådror och tillsammans med den klara, friska nattluften, fick känslan mig att springa ännu fortare. Benen rörde sig utan att jag behövde tänka vart jag skulle springa, det var som jag hade en inbyggd GPS i min hjärna, som berättade exakt var jag skulle ändra riktning.
   Jag försökte se mig omkring i farten, för att kunna lokalisera var jag var någonstans, men det visade sig vara en omöjlig uppgift; det var allt för mörkt för att kunna se något annat än konturerna av de väldiga träden runt mig. Snart gav jag upp mina ynkliga försök, och fokuserade istället helt på stigen framför mig, eller åtminstone den delen av stigen som jag kunde se.
   Plötsligt var det någonting som sa åt mig att stanna, och jag saktade farten till jag stod alldeles stilla på en punkt där månljuset lyste ner mellan flera stora trädkronor, och jag kunde äntligen se en del utav skogen. Jag förundrades över hur långt jag hade hunnit springa på den korta tiden jag varit ute, eller vad som kändes som en kort tid. Jag hade nästan tagit mig igenom hela skogen, och var snart nere vid havet nu. När jag smidigt gått mellan några buskar, kunde jag känna havets salta lukt i näsan och när jag blickade framåt såg jag månljuset som speglade sig i det oändliga havet. Med några djupa andetag tog jag av mig mina skor och stack försiktigt ner fötterna i den svala sanden framför mig. Med skorna dinglande i min ena hand gick jag ner mot vattenbrynet och satt mig på en utav de få stenarna vid vattnet. Jag släppte ner skorna intill stenen, och de landade med en dov duns vid vattnet, en duns som ekade sig kvar i mina öron för en lite längre stund. Efter det blev allting tyst. Det blev en kompakt tystnad som ingen kunde skingra, hur mycket denne än ville. Det enda som egentligen hördes i tystnaden var havets kluckande. Men de var som de var ihop länkade, havet och tystnaden, för en tystnad som är helt tyst, är ingen tystnad. Man hör alltid något. Just nu hörde jag havet. Trots de mörka molnen på himlen ovan, lyste månen tappert igenom, och fick mig att bada i ett vackert silverfärgat ljus som speglades i havets mörka vatten. Vädret var klart och stilla, det blåste en lätt bris som fick lockarna på mitt huvud att röra sig en aning.
   Medan jag satt och lyssnade på tystnaden, min kluckande tystnad, funderade jag på det jag tidigare fått veta. Jag hade blivit vansinnigt arg på mina föräldrar för att de berättat för mig vad han hade gjort, och vad som nu skulle hända. Men ju mer jag tänkte på saken, desto säkrare blev jag på att det inte var mina föräldrar jag var arg på. Det var han, för det han gjort, för det han gjort och för att han inte berättat något för mig. Det gjorde mig rasande, då vi alltid varit så nära varandra. Och nu kunde han försvinna från mig, från mitt liv, utan att jag hade någon makt att göra något för att hindra det. Istället satt jag här, på stranden, utan att kunna hjälpa honom, helt oanvändbar. Som en fjäril utan vingar, jag kunde inte flyga till honom för att hjälpa honom att fortsätta.
   Ilskna, heta tårar började rinna nerför mina kinder, jag brydde mig inte ens om att torka bort dem, jag visste att de skulle komma fler ändå. Istället började jag knyta mina skor och reste mig sakta upp från min plats på stenen, för att gå tillbaka samma väg som jag tidigare kommit.

Då jag var igenom skogen och såg vårt upplysta hus glittra i mörkret kände jag mig plötsligt lugn. Någon gång skulle allt bli bra, troligen inte idag, inte än på länge, men någon gång var mitt liv tvunget att vända till något lyckligare. Men ibland måste en dröm få dö för att en verklighet ska kunna leva. Och just nu knöt sanningen ihop sig med en dröm och bildade ett band mellan verklighet och fantasi.


You step up, I'll step up too

Blev Sweet Home Alabama, typ en av de bästa filmerna, tillsammans med 10 orsaker att hata dig, Die Welle och Step Up 2... och WallE ofcours :) SItter och chattar lite med Malin och Jejje nu, mi, och jag känner på mig att internet snart kommer sluta funka :/ Typiskt min otur det där.
Nej, nu vill jag se på Step Up o.o Någon som känner för att donera lite tid till mig? Jag känner att jag inte riktigt hinner med här, haha. Imorgon runt två kommer Malin hem hit, och shit jag måste städa innan det... och det kan ju ta rätt skapligt lång tid xD

Nä nu ska jag leta efter bra musik, ciao :)

Boy, no matter what we go through

You step up I'll step up too

It don't matter what the haters say

As long as you are my boo

And no matter how hard it gets

This love will have no regrets

As long as when we steppin on the dancefloor

It's me and you


The only thing that's beating...

Kom till Malin vid kvart över 6 tiden, fick ett mycket varmt välkomnande, hahaha. Sen stack vi till Åsum för att kolla fotboll, första halvlek såg vi P93 och andra halvlek blev det Åsums herrlag. Andra matchen var faktiskt bäst, det hände mer, mhihi. Så körde Picce förbi (igen, haha) han har gjort det varje gång vi har tittat på fotboll, haha. Sen skulle vi åka hem, lagom frusna, precis så man typ alltid är efter en match. Så går vi till bilen... och tror ni inte att jag fastnade med armen på min tröja i handtaget på bilen? Det är såå typiskt mig det där! Hahaha, som vi skrattade xD Och sen när vi sitter där i bilen och lyssnar på musik så börjar plötsligt Boulevard of broken dreams att spelas, och det är ju typ min och Malins låt det där ja :) Vi satt och sjöng med och dansade, haha. Vår grej, att dansa i bilen xD Jag säger bara: Kristanstad-Göteborg-Trollhättan!  <3

Nej nu blir de film och sen Jejje, ciao :)


I walk a lonely road

The only one that I have ever known

Don't know where it goes

But it's home to me and I walk alone

I walk this empty street

On the boulevard of broken dreams

Where the city sleeps

And I'm the only one and I walk alone

My shadow's the only one that walks beside me

My shallow heart's the only thing that's beating

Sometimes I wish someone out there will find me

'Til then I walk alone


I'm walking down the line

That divides me somewhere in my mind

On the borderline of the edge

And where I walk alone

Read between the lines of what's

Fucked up and everything's alright

Check my vital signs to know I'm still alive

And I walk alone ♥


15 maj

Ska snart sticka till malin, väntar bara på att Jejje ska skicka en ska på msn. Blir fotboll ikväll, haha, that's kind of our thing, haha, sen får vi se vad som händer efter det :) Blir nog bra :)

Fick nyss världens sötaste vidoes av Jejje, mhihi, älskar hennes dialekt så sjukt mycke. Den är världens finaste!
Nej nu måste jag dra, hörs, ciao :)

8 timmar 36 minuter

Japp, för det är exakt så länge sen jag postade de senaste inlägget. Intressant fakta, yesyes.
Skolan idag, mot viljan såklart, haha. Kollade mobilen imorse och såg att jag hade sms från Malin; "Gissa vad Malin nu har gjort"... jag trodde direkt att hon hade brutit benet, haha, men så illa var det inte, hihi. Hon hade bara (eller "bara") sträckt ljumsken och gick aningen roligt idag.
Men ja, skolan, kom dit och första lektionen var inställd, så vi satt på Tårjet och chillade, spelade kort och kollade in de femmorna som var på besök. Nolifer.com ja, haha. Sen hade vi NO, den första halvtimmen var vi typ... bara tio personer i klassen, haham det avr ganks akul eftersom vi inte kunde göra något och det slutade med att vi fick sitta och snacka istället. På svenskan skulle vi diskutera nått skit, vi hade kul i alla fall, sen åt vi och efter det var de gympa, springa de ökända Två varven, med andra ord 1,8 km. Sen SO där vi inte gjorde mycke heller. Vi gör inte så mycke, haha, men kul har vi och det är väl de som räknas, right? (a) Djupsnack me Sara på bussen hem och vad som häner ikväll är inte riktigt klart än. Imorgon blir det i alla fall en kväll med de finaste, haha, vi får se hur det går :)
Och idag fick jag (äntligen) smsa fritt i Sverige, så Jejje, nu jävlar kan vi smsa igen! :D <3
Ciao :)


8 timmar 47 minuter

...

En natt utan drömmar hade varit underbart... för en gångs skull.

New moon

Jag borde göra mitt arbete i SO, eller i alla fall plugga svaga och starka verb i tyskan, vad gör jag istället? Är inne på msn och så ser jag på trailers till New moon på youtube. Hur många av dem som är sanna kan man ju undra, men jag länktar verkligen efter filmen, tycker den är mycket bättre än Twilight eftersom den är ganska så... söt (a) New moon är mer min stil eftersom jag är Team Jake <3 Och jag har på känn att han kommer bli megasnygg i filmen 8D

Nej tyska var det (a) Ciao :)

14 maj

Sitter och gör mitt arbete om Oskar Schindler, han som räddade 1200 judar men tro fan inte att det finns någon fakta om honom. Mystiska gubbfan ><
Känner att mitt humör är på topp, underbart. Not. Får tröstäta de sista som är kvar av min B&J sen är den slut, åh. Någon här som tycker synd om mig? Jag gör i alla fall (a) Och Niklas, om du läser detta, nej jag gnäller inte :)

Skolan idag var slapp, blev omelett gånger två tillsammans med Malin på hemkunskapen, sen minns jag inte ens vad vi gjorde på So:n, svenskan var nått läxförhör, som för övrigt gick riktigt kasst. Och sen matte där vi... hm... inte räknade någonting :) Det enda jag gjorde var att låna Filips tröja, haha. Sen engelskan spenderades framför bdb tillsammans med halva klassen... och läraren, haha. Så kul har vi på våra lektioner. Fredag imorgon, yeay :)
Och nu måste jag bara tillägga att när jag avr hos Malin för några veckor sedan åt vi B&J, Strawberry Cheescake och så får hon cheescake i halsen och säger "- oh herre gud min skapare, nu fick jag cheescake i halsen. Det har jag aldrig fått innan.", nu fick jag browniebitar i halsen så jag tänker säga: "- oh herre gud min skapare, nu fick jag browniebitar i halsen. Det har jag aldrig fått innan".

Så, slut på cp inlägget, ciao :)


Och?

Jag är hungrig och jag fryser och jag hittar ingen tröja och jag är trött och jag orkar inte plugga och det är ingen rolig på msn och jag är i stoort behov av ny musik och jag känner att jag klagar en massa och... sa jag att jag var hungrig?

Och hur många bryr sig?

Livet i en såpbubbla

En såpbubbla som svajar i vinden, gungar oroväckande. Är på väg att spricka, men klarar sig. Jag ser livet från en såpbubbla, en som svajar, mer skuttar runt i vinden. Mot min önskan. Och varje hopp är något som händer i mitt liv, något som går fel blir fel, förstör. Utanför min bubbla har det länge varit storm och nu ser jag världen genom suddiga ögon. För jag gråter mig till sömns om kvällen, vaknar med kinderna randiga av tårar på morgonen. Huvudet som värker av alla tankar jag tänkt, alla tankar jag tänker, vaken som sovande, även om jag är i dvala drömmer jag om allt som händer. Och så många gånger min bubbla har varit nära på att spricka, jag skulle falla rakt ner i en mörk avgrund om det hände. Mörkare än den jag redan är i. För problemen löser aldrig sig själva, jag måste lösa dem, även om jag inte vill, inte orkar, inte ens har de rätta svaren. Jag måste lösa dem. För ingen annan gör det åt mig, och om jag inte löser dem kan jag inte gå vidare, och om jag stannar, kommer min bubbla spricka och om den spricker... är allt förgäves. Allt är i onödan, alla uppoffringar, allt.
Men så kommer en glänsande ängel flygande i vinden, hon hjälper mig när jag behöver hjälp, hon kramar om mig när jag behöver kärlek och framför allt, hon finns där när jag tror att jag är ensam. För henne skulle jag hoppa, för henne skulle jag ta mitt liv, med henne vid min sida kan jag klara allt. Och när det är hon som sitter i bubblan är det jag som är änglen, är det jag som hjälper henne. Och hon vet att jag alltid kommer att vara där, vilken tid det än är finns jag en signal bort. Jag kan inte lova henne en evighet, för en evighet finns inte, men jag kan lova henne att stå vid hennes sida så länge hon vill ha mig med sig, och om vi tror tillräckligt mycket på vår vänskap, kommer vi att lyckas hålla oss tillsammans, lyckas vi hålla våra vägar tillsammans och kanske behöver vi inte skiljas åt. Kanske är det bara en mardröm, att behöva lämna henne.
Jag älskar min ängel, hon är en del av mitt hjärta, en del av min själ, en del av mig, utan henne är jag inte hel <3

13 maj

Känner att jag vill skriva, vet bara inte vad. Liksom, vad finns det att skriva? Allt är ju precis som de brukar vara, man går upp och åker till skolan, är där och sen tillbaka hem, äter och gör läxorna, går och lägger sig och gör om allt igen. Som ett ekorrhjul. Men jag är ingen jävla ekorre och jag vill inte leva ett sådant här liv. Ett liv som alla andra redan lever, då blir vi tillslut bara kopier av varandra. Och jag vill vara ett orginal, men det går inte är jag har försökte, och jag försökte. Det går inte. Är jag född till att vara en kopia av alla andra? Är vi alla födda till att vara kopier av varandra? För shit vad tråkig världen kommer vara då, tyvärr tror jag det är så det kommer bli. Att alla kommer vara likadana, tänka likadant och göra likadant. Tror ni det med?
Och eftersom alla nu lever ett liv så likt mitt eget behöver jag knappt skriva vad jag gjort idag, ni andra har ju gjort exakt samma sak...


This is the dawning of the rest of our lives

On Holiday


Godmorgon... eller nått sånt

Vissa dagar vill man bara gå och dra täcket över huvudet, somna om och man vägrar att gå upp. Ändå sitter man snart vid köksbordet och äter frukost och vet, att om bara någon timme är jag i skolan. Igen. Och då vill man inte igen, då är det enda man vill att sova, sova bort dagen, sova bort veckan, sova sig igenom så mycket som möjligt. Bara glömma, knappt drömma.  Försvinna ut i en annan värld och bara va.
Vilken tur att denna dagen inte är en sådan dag... eller vänta, alla dagar är en sådan dag.

12 maj

Lång tråkig dag, precis som början på texten jag skrev. Vill ni veta en sak? Jag skulle faktiskt börja på ett blogginlägg, men så skrev jag ner mina tankar, och det är de som är dikten jag nyss la upp, hihi. Kände för att säga det (a)

Ugly Betty börjar snart o.o Vi hörs, ciao :)


En evighet är ingenting

Lång dag
kändes mer än lång... som en evighet
timmarna släpade sig fram
varje sekund kändes som ett varv runt solen
tick tack
tick tack


In och ut från olika salar
med böcker i handen
och ögonen trötta
från ingen sömn natten före
tick tack
tick tack

Pratade tjatande snackande
om allt och inget
på raster under lektioner
ingen bryr sig
vad tjänar det till
tick tack
tick tack


Skratta eller gråta
vet inte vad man ska göra
för i ena stunden står vi där
och drar skämt och skojar
i nästa inser man att det bara är en månad kvar
sedan kommer vi aldrig att ses
igen
tick tack
tick tack

Och i den stunden får tiden gå hur långsamt som helst
för skiljas vill jag inte
jag älskar er ju
jag älskar dagarna i skolan
för att ni gör dem roliga
och jag försöker glömma
och jag försöker klamra mig fast
vid tiden som är kvar
men så hör jag...

Tick tack
tick tack
snart är allt förbi
snart har fyra år gått...


...

Idag är det en hemsk hemsk hemsk dag som stavas: Nationella prov!
Först det stora NO provet som skrivs hela förmiddagen, sen bild och efter det muntliga matte. Blä, jag vill verkligen inte! Men om det är NO nationella idag betyder det att det är den tolfte, med andra ord: IDA FYLLER SWEET SIXTEEN IDAG! GRATTIS! :D

Genom framtiden i en raket

Genom framtiden i en raket
ser de förflutna skymta förbi
i en hastig hårresande fart
som skulle få vem som helst
att vilja kliva av livets snurrande
karusell

Men det går aldrig att
komma av
för du är fastspänd för all framtid
hur du än gör
hur du än försöker
du kommer aldrig loss
så sluta försöka

Titta dig istället runt
och försök lista ut
vart du nu har hamnat
och vart du sedan kommer
att hamna om du låter
karusellen fortsätta framåt

Och inte ta in på någon
konstig liten väg
som leder till ett ställe
så annorlunda de du skulle till
från första början

Och våga inte ens
titta dig bakom axeln
våga inte se dig om och
blicka in i de förflutnas mörka ögon
för då kommer du sugas fast
du kommer sugas tillbaka
till den där världen
den där världen du egentligen redan lämnat bakom dig
men som inte vill lämna dig ifred
den där världen du inte kan
komma ifrån hur mycket
du än försöker

Våga inte se tillbaka på den
våga inte låta den fånga dig
för då är du dömd att för alltid
leva kvar i den
och tro mig
det är inget du vill

Snurra med
upplev
se
känn
njut
smaka på livet
på hur det är att
egentligen leva

Fastna inte i det
som redan har varit

...


Det kallas 'dödsvandringen'

Jag kommer inte kunna gå imorgon, suck på det. Aldrig aldrig aldrig mer! Om jag någon gång får en sådan här dum idé igen, snälla stoppa mig! Har en allvarlig tanke på att hugga av småtårna, men aa, vi får se hur det blir med de. Något säger mig att det faktiskt gör lite mer ont än vad jag har nu.

Vet ni? Jag kom nyss på att det igår var ett år sedan jag konfirmerade mig. Shit, jag minns allt som igår. Solen som lyste, hur varmt det var, hur olidligt varmt det var i kyrkan. Kåpor med 200% bomull och 30 grader i kyrkan (okej, det där med kåporna var skämt, det var bara 100% (a) men det var seriöst 30 grader), Carro höll på att svimma, jag och Elin slängde oroliga blickar på varandra medan prällen snackade vidare. Så fick vi klartecken att gå in, jag och min lilla konfagrupp på sju andra personer. Och så satt vi där och lyssnade på prällen och tänkte tillbaka på de senaste nio månaderna som vi spenderat tillsammans. Och vi fick blommor och applåder, klapp på huvudet och kram, fotoblixtarna smattrade, man var som en kändis. Vi gick i led ut till jubelrop, ställdes upp framför församlingshemmet och blev fotade av mer än ett sjuttiotal människor. Gemenskapen mellan oss var så stark, vi hade haft så roligt.
Som den där dagen när vi skulle bygga vårt eget paradis och jag råkade spruta ner Carro med ketchup när vi grillade, eller dagen då vi själva gick på upptäcksfärd i kyrkan, när jag och Tåbbe låste in Anton i predikstolen. Dagen då vi hade vårt första dagläger och åt pizza, lekte, när Anton och Sara blev gudföräldrar till en liten docka och Anton höll henne i ett ben under hela 'dopet', eller hur jag vann på bowlingen. När vi åkte till Lunds domkyrka och Sara råkade försäga sig när prällen var i närheten, eller när vi stod och tittade på den stora klockan och väntade på att den skulle slå tolv, det enda vi fick var nackspärr. Eller när vi gick runt i timmar på Nova Lund, runt runt runt. Dagen då vi skulle titta på den där filmen om hur Jesus dog, när vi kom stelfrusna till konfan, låg i en ormhög i soffan i två timmar och kom ut i kylan, hur varma som helst. Dagen då vi hade konfa i församlingshemmet och brandlarmet gick tre gånger för att strömmen försvann, hur mysigt det var när vi flyttade oss till det andra lilla huset, hur vi satt där i mörker med ljus och bara pratade. Eller vårt sista dagläger, hur mycket vi skrattade, när vi byggde sandslott i stranden, när vi övade på vår pjäs och lekte ute på gårdsplanen. Första gången vi smakade nattvarden och sista gången vi var i kyrkan tillsammans innan konfirmationen, när vi skulle kunna den där bönen och allt bara blev fel. Jag kan fortfarande höra våra skratt eka i kyrkan.
Jag saknar det...
<3

11 maj

Oh shit! Känns som jag ska dö här, liksom seriöst dö. Alla som har varit hemma hos mig vet hur långt ifrån civilisationen jag bor, också kallat "In the middle of nowhere". För att göra klart för alla som inte vet var jag bor, så kan jag säga att det är runt en 8 km till Åhus, 5 till Köpinge och typ en mil till stan. Ja. Och idag slutade vi halv ett, bussarna gick inte förens fem över två, pys det där. Not. Så jag och Louise kom på idéen att vi skulle gå (!) hem, Elin joinade oss och vi stack mellan kvart och tio i ett. Hrm... vägen kändes lite kortare i mitt huvud kan jag säga. Det var så sjukt varmt (inte för att klaga men ja...) och nej jag kom inte hem före bussen (a) Jag var sisådär... fem minuter sen för det. Kind of irreterande ja. Kom innanför dörren, tröst åt godis, dels för att jag kände att jag verkligen förtjänade de, hallå, vi gick (jag och Elin, haha) nästan en mil! På mindre än två timmar, det var dock ganska duktigt tycker jag, hihi, ja, och dels för att jag var för trött för att leta efter annan mat, mhihi. Typiskt mig (a)
Så nu vill jag säga (med caps lock) att JAG OCH ELIN ÄR SÅ JÄVLA BÄST FÖR ATT VI KLARADE DET!
Smaka på den Sara och Carro (a)

Så Niklas, om du nu läser detta så har du inte längre någon rätt till att kalla mig lat (a) det är ju trots allt inte jag som tar moppen tillsammans med min kompis för att köpa godis... (a)

Aaaah!

Det där tänker jag aldrig ALDRIG göra om igen!

Det doftar mjukt

Det doftar mjukt
en parfym från en kille
doften är välbekant och trygg
doften betyder säkerhet
doften berättar vem som haft tröjan före mig
vem som äger den
en doft säger allt
jag älskar denna doften
för det är hans
och jag älskar honom

Från rummet bredvid kan jag höra
hans dova andetag
hans djupa suckar
han sover och här sitter jag
i rummet bredvid
med endast en vägg emellan oss
men ibland kan det kännas som så mycket mer
som en mur
som ett helt universum
han är där och lever sitt liv
tillsammans med dem
ett liv där jag knappt existerar
och jag är här och lever mitt liv
tillsammans med alla
ett liv där han knappt existerar

Och när vi möts vill jag ha honom som sjutton igen
och jag vet att han tänker på mig som fyra
det kommer jag för alltid vara för honom
en fyraåring som beundrar honom
för det var så han lämnade mig
och det var så jag lämnade honom
men nu har det gått tolv år
och allt har förändrats
han försvann och medan han var borta
växte jag upp
jag blev någon
någon som han idag knappt känner till
för vi träffas så sällan
och han förändrades också
han blev någon
någon annan
någon jag inte känner igen
för i mitt huvud kommer han för alltid att vara
sjutton år
så är det bara
och det kan ingen ändra på

Och det finns inget sätt som gör
att vi kan få tillbaka alla de år
som vi har förlorat
alla de minnen vi gått miste om
men jag vill inte titta tillbaka
tillbaka är dåligt
och jag vill ha det bra
därför ser jag framåt
på allt vi kan vinna
på alla minnen vi kan få
alla minnen jag vet vi kommer att få
och det är då jag inser hur mycket jag älskar honom
jag älskar honom för den han är
för att han är han
sjutton som tjugonio
han kommer alltid att vara min
min bror


<3


Åsum VS Hässleholm

Hemma, och nu funkar internet (h) Tydligen var det något som skulle fixas, den som visste vad xD Det enda jag kom fram till var att internet inte funkade, hihi. Men jag är inte så teknisk, de vet vi ju alla vid detta laget (a)
Just nu äter jag, sen blir det duschen och söndagstv med Gossip Girl och Wipeout. Eftermiddagen spenderades med Malin, vi såg på Åsum - Hässleholm, 3-0, helt klart den bästa matchen vi sett denna veckan. Dock var ju den igår rätt rolig den med *MalinSaraCarroElinFilip*- fattar vad jag menar (a) När jag kom hem så satt jag mig med några fördjupningsarbeten och NO grejet, kom en liten bit, bra början (h)

Nej nu blir det duschen, ciao


Ibland kan jag känna att jag är otacksam till vad jag har fått. Idag är en bra dag, idag kan jag se klart. Innan han kommer är jag förväntansfull, när han är här är jag osocial och när han åker saknar jag honom. Varför kan jag inte ta vara på tiden?


10 maj

Tidigt upp idag också, dock så var bror ovanligt snäll och smög upp, men jag vaknade trots det. Väntar på frukosten nu, sen vid tolv ska jag och Malin se på fotboll, myspys :)
Gårdagen blev lyckad, stack för att träffa Malin vid halv ett, vi såg på fotboll innan vi åkte in till stan för att hyra film, men insåg då att Videomix hade stängt, så vi stannade för att tröstäta på donken istället, haha. Sen tog vi bussen till Öllsjö, men hoppade av vid skolan och stannade där en stund, tillsammans med Filip och Robin W, de spelade fotboll och jag smsade (h) Sen gick (!) jag och Malin hem till henne på typ tjugo minuter, duktigt av oss med tanke på min träningsverk, haha. Åt mat och så kom Sara, Carro och Elin, och efter en liten stund även Robin A. Vi gjorde inte så mycket, snackade mest och tittade på Tysklandsbilderna + muckfoto bilderna. Vid åtta eller nått, gick vi ut för att hämta Filip, sen satt vi oss på några gungor och... jag minns inte riktigt vad vi gjorde, men kul hade vi, haha. Sen gick vi tillbaka hem till Malin, satt oss i soffan och spelade xbox och tittade på Time Out. Blev hemfärd (efter många om och men, haha) runt halv ett och sen en runda vid datorn innan det var dags att sova. Vaknade vid halv tio av bror, låg kvar i sängen en halvtimme och nu blir det mat, sen Malin och fotboll, mys :)

Ha det så bra, ciao :)

EDIT: Bilder från gårdagskvällen



Malin och Milla



Sara... eller nått



Och vi gungade och käkade chips!
Nu finns det inte heller så många mer seriösa bilder som kan läggas upp här, haha.

Djupa andetag, dova suckar

Jag blir så inspirerad av Lina, på det sättet hon skriver, det är så... magiskt på något sätt. Too bad kan jag inte göra samma sak som hon kan, få allt att låta mystiskt, få vardagen att låta mystisk. Men jag önskar jag kunde, för åh vad bra hon är på det. Jag önskar att jag kunde skriva som henne.

Nu sitter jag i min säng, precis kommit hem från Malin's place, men jag orkar inte skriva vad vi gjorde, haha, de tar vi senare :) Har på mig brors kläder, haha, det bästa med att ha honom hemma är att jag kan sno hans kläder. Gammal innebandytröja som agerar sovtröja, och på det hans zipphodie som är typ model väldigt stor på mig. Men den är mysig, och den luktar bror, känns tryggt <3 Och så hör jag hans dova andetag från rummet bredvid, han sover djupt och här sitter jag.

Nej, nu ska jag också sova, vad som händer imorgon får vi se, Malinito ich smsar dich later :) Sov gott, ciao :*

18:44

För det är vad klockan är right now, haha.  Just nu sitter jag hemma hos Malin, i hennes rum där vi ser på gamla Idol avsnitt och Malin som försöker spela på en broken gitarr, Malin, you can't play on broken strings xD
vi väntar på de andra, de ska komma vid sju tiden, om en liten stund med andra ord :) Vad vi ska göra r väl lite osäkert, jag tror det blir film och xbox eller nått sånt. Myspys, sen ska vi snacka om imorgon också, förhoppnings ska vi träffas då också :)

Och nu måste jag bara säga att jag och Malin äger ut alla er, five på oss! <3 Nej nu ska jag sociala mig med henne, ha de så bra ikväll, ciao :*

9 maj

Godmorgon :)
Sitter och äter frukost, rester från igår, mycke gott. Vaknade äckligt tidigt imorse (sadisttid!) Asså jag tror min bror vill döda mig eller nått för liksom, i vanliga fall så ringer han lördagsmornar runt tio, men idag kom han hem klockan nio på morgonen. Nio! Och inte speciellt tyst heller, nej. Härligt.... not. Funderar på payback, men jag tror inte han hade blivit så glad då... och hrm, jag ligger lite i underlägge när de blir slagge mellan oss (a)
Om runt en timme ska jag träffa Malino, sen ska nog resten av dagen spenderas med henne och de andra i gänget, myspys :)

Ne, nu ska jag fixa till mig, om jag kommer upp med andra ord, har sjuk träningsverk, kan kanppt gå, haha. Hoppas ni får en bra lördag, ciao :*

Huvudvärk punkt

Asså jag har seriöst världens hemskaste huvudvärk. Cp ><
Så, nu när alla har fått reda på det så kan vi började med de riktigt intressanta: jag e trött. Nej, de där var bara vana (a) Haha, känner att inte detta heller kommer bli ett så bra inlägg, haha. För att citera mig själv: "Jag har tappat det!", minns du Tilda? Aah, det var tider det, haha.

Jag kom nyss hem från Åhus där kvällen har spenderat tillsammans med Malin och la familia :) Mycket mysigt, satt ute och tittade på fotboll och Malin und ich dampade lite, som vanligt (a) Mycke roligt hade vi i alla fall, haha. Annat kan man säga om matchen, den var kass. Efter typ, trejde (eller fjärde? Jag slutade räkna, haha) målet så gick vi, det var nästan skamligt att se o.o
Nu funderar jag på att se film, men jag vet inte vilken. Kanske blir Step Up 2? Fast den har ju också sett X antal gånger... kanske lite för många gånger, hm... Nä, jag hittar nog någon, ha de så bra, ciao :)

Fem km, rena barnleken

Hm, vem säger att springa fem km  är jobbigt? Jag gör det (a) Dock är det över nu, aldrig mer, och tur är det. Egentligen skulle jag hängt med Malin in till stan nu i eftermiddags, men hon var riktigt sjukt och hon ville (och jag tvingade henne) att åka hem så hon kan bli frisk. Nuttan krya på dig <3
Så istället blir det väntan på mat här hemma... en låång väntan. Och jag är hungrig, feel sorry for me (a)

Vilket dåligt inlägg de blev, men jag har huvudvärk, tror det kan bli åska. Mysigt. Ne nu ska jag gå och leta efter mat, ciao

8 maj

Ni vet alla de delarna i mina blogginlägg där jag skrivit att jag varit så trött nu den senate veckan? Jag tänker fortsätta att göra det idag också. Och jag sörjer för att det blir fem km i eftermiddag, och för att det ser ut som om de kommer börjar regna när som helst. Kanske någon tycker låter bra, för om de regnar så borde vi ju inte springa, men joppjopp, vi skra springa trots det. Och jag är screwd i vilket fall som helst, så denna dagen kan ju bara bli kass ju.
Vad som händer i eftermiddag får vi se, men de lutar åt att jag ska vara med Malino.

Nej nu ska jag gå och fixa de sista innan jag åker, blir en snabb snackestund med bror också och sen till skolan (kill me). Usch, lid med mig? Hoppas ni i alla fall kommer ha en bättre skoldag än jag, ciao :*

Saknad <3

Bror kom nyss hem, känns ganska bra att familjen är samlad igen, men ja, väldigt ovant. Och jag osocialar mig med att sitta inne på msn och chattar med saknade Jejje. Jag vill tillbaka till sommaren då vi lärde känna varandra, den sommaren var perfekt <3

Iii, nu börjar jag freaka inför imorgon, jag vill inte vill inte vill inte springa. Byta? (a)

Pip

Ätit klart och funderar på att göra läxan... men jag orkar inte. Att duscha är en aning mer lockande (a) Så typiskt mig är att jag precis sätter mig för att äta... när mobilen ringer. Det var faktiskt Malin (annars är Jess rätt duktig på att pricka in sms/chatter och samtal när jag äter, haha), hon undrade nått om NO läxan och som vanligt spårade allt ut i ett samtal om allting annat än vad som var tanken bakom varför hon ringde. Det är typiskt oss det. Och på tal om Malin måste jag bara nämna att hon gjorde världens konstigaste dans inne i hemkunskapssalen när vi stod och bakade. Hon torkade disken och på något sätt kom vi in på matchen igår, Barcelona - Chelsea, tydligen så vann Barcelona, och så står hon där med en sån pannkaksgrej i handen och jag ba "Hur gick de då?" och hon skriker ut (och hoppar runt med den där pannkakassaken) "BARCA VANN!". Seriöst, jag blev döv (a) Ahh, Malin hon e rolig hon :)
Bakomliggande anledning till rubriken för den som undrar: Äm... den som visste de xD

Nej, duschen var det (a) Ciao


7 maj

Lång dag i skolan, men de gjorde fakiskt inte så mycket, för på första lektionen, hemkunskap, så bakade vi och sen tjockade vi oss med kolakakor och kanellbullar, haha. Sen var det Idrottslyft, som jag inte var med på (h) Hallå, de räcker ju med att vi ska såringa fem km imorgon på gympan, får inte vara överambitiösa här heller, de kan ju vara farligt med för mycket gympa (a) Istället var jag ute och gick med de andra som inte var med, jag och Amanda hade mycke roligt måste nämnas, haha. Vi vet hur man ska roa sig (h)
Sen åt vi och efter det... tittade vi på film fram till kvart i tre då vi fick i uppgift att skriva en sammanfattning på filmen på valfri plats, med andra ord, vi fick sluta. Så då tog jag resternade del av vad som blev över från baknadet på förmiddagen och gick med de andra tjejerna och satt oss på Tårjet och åt. Dock blev det inte så mycket åt oss var, eftersom de bara fanns två av varje, haha. Men de va lugnt, Jonas kom och räddade oss genom att ge oss hela sin påse med typ... fem bullar i eller nått, haha. Sen var det bussen hem och nu sitter jag och väntar på maten. Ikväll kommer bror hem och han stannar till... jag vet faktiskt inte hur länge. Men ett tag i alla fall. Känns lite konstigt, det var inte alls länge sen vi träffades sist, liksom, vad hände med "Jag träffar bara min bror fem gånger om året" egentligen? Känns... ovant, haha. fast ganska mysigt dock, måste jag erkänna (a)

Imorgon är det fem km, jag vill dö bara tanken på de... suck. Nej nu är de mat, ciao

Muren mellan dig och mig

Ett grönt löv. Det var allt jag kunde se från den plats där jag stod och tittade över den enorma muren mellan mig och henne. Solen började gå ner på andra sidan, färgerna målades upp på himlen likt någon dragit med en pensel längs en målarduk. Det såg vackert ut, väldigt vackert. Men muren såg ovanligt stor ut i det ögonblicket, vindarna som svepte genom luften var ovanligt kalla och fick löven på de bräckliga trädgrenarna att vaja till oroväckande såg nästan ut som de skulle knäckas när som helst.
   Jag sjönk ner på marken och började rita i gruset under mig, åter räkna alla de dagar som gått sedan vi sist sågs. Det var flera år sedan nu, muren hade stått mellan oss allt för länge. Jag ville inget hellre än att klättra över den för att möta henne, men jag visste att den skulle bli min död och vi hade lovat varandra förevigt den sista kvällen innan vi skiljdes åt, omedvetna om vad som snart skulle ske. Så många gånger hade jag längtat, önskat mig tillbaka till den dagen, eller, alla dagarna innan det kom en stor mur mellan oss. Alla de dagar då vi trodde vi haft en evighet på oss, en hel livstid, så fel vi hade haft. Ingenting kan vara förevigt, allra minst kärleken. Jag visste att vår kärlek var stark, men var den så stark att den skulle överleva alla de år som gått, och säkert många fler? Eller skulle den dö, och med den mitt hjärta? Skulle jag dö här ute, drömmandes om flickan som fått mig att stå när jag ville falla ihop, flickan som fått mig att se ljuset när allt var mörkt, flickan som varit verklig men nu bara existerade i mina drömmar, flickan jag skulle kunna dö för?
   Jag öppnade ögonen. Utan att jag hade märkt det hade jag fallit baklänges i det hårda gruset och kunde nu se upp mot stjärnhimlen ovan, den som sakta började tändas och bilda en ny tid. Vakterna vid muren såg som alltid undrande på mig, men de lät mig vara, de visste efter alla år att jag var inget annat än en människa i stor lidelse och jag kände på mig att de njöt av att se mig ligga på samma plats var eviga dag. Annars hade de skjutit mig för länge sedan. Istället tilläts jag ligga där i gruset, svag och bortkommen med endast minnena kvar att leva vidare på. Kanske borde jag gå vidare och lämna henne, men hon var mitt livs kärlek och jag visste, att vad som än hände skulle jag alltid komma tillbaka till denna plats. För det var här jag hörde hemma. Inom armlängds avstånd från henne, hon var så nära att jag nästan kunde höra hennes hjärta bulta, trots väggen mellan oss. Jag skulle alltid bära med mig henens hjärtslag inom mig vi hörde ju ihop, hon och jag.
   Plötsligt kom en fågel flygande från ett träd på min sida, över muren, till hennes sida. Vakterna reagerade inte ens, och jag suckade en djup, bedövad suck. Hade jag haft vingar hade jag kunnat flyga över muren till andra sidan och möta henne igen. Om jag bara haft vingar...

När mörkret slagit sina klor runt världen, världen jag levde, andades och gick i varje dag, mot min vilja, kände jag tillslut att det var dags att gå hem lika tom som jag varit när jag kom. Lika tom som jag alltid var när jag lämnade henne, eller minnet av henne, jag började gå längs den lilla stigen på väg hem. På väg mot det hem som jag inte ville skulle tillhöra mig, på väg hem mot det hem som egentligen tillhörde någon annan. Ett plötsligt prasslande bland trädens löv fick mig att vända blicken mot trädet på andra sidan, att se in i det träd vars grenar tidigare vajat så oroväckande i vinden. Jag kunde nu, med viss svårighet, urskilja att några av löven lossnade från grenarna och föll mot marken, vintern var på väg, och med den nya tider...

Freiheit 89


Nu har jag såhär ingen aning vad jag ska ha för rubrik

Bästa rubriken på länge (h)

Vet ni vad jag just kom på? Att det inte regnar längre. Det har gjort det hela dagen, men inte nu. Japp, det är sånt jag sitter och tänker på, haha. Nej, de jag egentligen tänker på är hur trött jag är och hur länge sen de va att jag snackade me Jennifer och att jag saknar henne :)
Skolan idag... nej jag minns ingenting. Så uppmärksam är jag på lektioner. Och dessutom, så orkar jag inte skriva något, för jag e så sjukt trött.

Mihihi och nu ska jag äta, ciao :)

6 maj

Fan vad trött jag är...

Nu vill jag ha helg!

You don't feel me

Tänkte ta världens längsta och härligaste dusch... men den idéen sprack när jag insåg att vattnet var iskallt. Typiskt min tur det där. Så det blev mer; världens snabbaste dusch i kallt vatten. Men aja, jag överlever... tror jag, haha. Om exakt sju minuter börjar Ugly Betty, ska kollas på, tillsammans med en B&J, känner att jag har förtjänat det efter denna långa dagen (a)

Nej, nu ska jag gå och fixa till trasslet till hår innan UB börjar, ciao :)

The drugs begin to peak...

Dagen har faktiskt inte varit så farlig som jag trodde att den skulle vara. Kanske var det för att jag målade upp den som den värsta i världshistorien? Den började med hundra minuter np i matte då, gick inte alls bra. Efter typ halva häftet var det enda jag kunde tänka "Detta går åt helvete, detta går åt helete, nej fan nu ska jag slänga skiten i soptunnan", men jag gjorde klart det i alla fall, haha, duktigt va? xD
Efter matten hade vi kort svenska (men riktigt tråkig, seriöst jag höll på att somna, haha), och sen var det till bamban och sen bildprov. Det tog dock inte så långt att skriva, det var inte jättestort, vilket ger mig bättre chanser till att få godkänt, haha. När vi var klara skulle vi fortsätta med vårt projektarbete, men ja, vi var inte ens en hel grupp, så varför ödsla tid på skolarbete när man lika gärna kan... snacka om annat?
Sen hade vi matte, igen, men bytte till NO och skulle lära oss mer om genitik... det enda jag kunde tänka på var mat, haha. Jag var sjukt hungrig, och det var det visste fler som va, haha, för Elins mage började kurra mitt under lektionen, haha. Sen sist engelska där Jeppsson hade muntliga nationella, och vi andra tio (av de tretton som idag var i skolan, haha) skulle läsa våra engelska böcker, men ja, det slutade med att jag satt och pratade med Niklas, Gustav och Malin hela lektionen, och inte var de om engelska nej (a) Men kul hade vi, de har vi alltid, haha.
Så dagen blev bra, trots allt, tack vare de finaste som alltid lyser upp vardagen <3 Utan er hade jag inte varit något alls :) Tack för att ni finns!

Nej, nu måste jag gå och göra läxor, tyvärr måste Australien arbetet vara klart imorgon, dessutom har jag två fördjupningar i SO och en i bild att göra, plus ett NO arbete som ska in nästa vecka. Byta, någon?
Ciao

5 maj

Idag är ingen bra dag. Idag vill jag bara krypa ner under täcket och sova igenom dagen. Idag vill jag bara rymma iväg och aldrig mer komma tillbaka. Idag vill jag bara gräva min grav och be någon täcka för den med grus, löv och kvistar. Idag vill jag inte att någon ska hitta mig. Och jag vill definitivt inte gå till skolan och skriva hundra minuter np och sen ett bildprov på det.

Wish me good luck, cuz' I will need it...
Ciao



This is noot a good week ><

Suck

Hemma från Malin nu, känner att jag helt klart borde plugga på bildprovet så varför sitter jag här och skriver?

Helvete

4 maj

Blev inget bloggande imorse, gick upp och åt frukost innan jag stack till stan med Malin, som kom hem från Tyskland igår. Vi gick runt i några yimmar och letade efter en balklänning till Malin, hon hittade en jättefin blå på Randiga Rutan... eller vad affären nu hette, haha. Så träffade vi Niklas en stund, sprang runt i olika affärer och hade riktigt roligt, haha, vi e lättroade vi.
Och nu sitter jag vid Malins kökdsbord och väntar på mat (a) samtidigt som vi kollar på bdb oh sen måste vi plugga på bildprovet som vi har imorgon. Cp, jag vill inte ><

Nej nu blir de mat, ciao :)

Tomheten själv

Ingenting är allting
Allting är ingenting
För alltid är aldrig mer
Jag älskar dig är jag hatar dig
Aldrig lämna dig är när du är sårbar går jag
Leva tillsammans är lämna mig i fred

Det finns inget 'för alltid'
det finns inget 'jag älskar dig'
det finns inget 'alltid vid din sida'
det finns inget 'you and me forever'

Det är du ensam mot världen
glöm allt annat
för det finns inte

Tysklandsresan 27-28/4

Klockan ringde klockan tre på morgonen, jag höll på att trilla ur sängen av förvirring av vad det var som lät, innan jag tillslut fattade att det var klockan, och att jag borde resa mig upp och stänga av den. Det tog ett tag... äm, det tog ett bra tag att vakna till liv, haha. Det blev en liten vandring ner till köket för att försöka äta lite, sedan packade jag det sista and so on. Sara kom och hämtade upp mig runt tio i fyra tiden och så bar det av till skolan. Jag trodde seriöst att vi skulle vara bland de första där, men det var vi inte, de flesta hade redan kommit när vi svängde in på parkeringen.
Vi stod och frös en stund, sa hej till våra andra vänner och så var det dags att packa in oss i bussarna. Prick halv fem lämnade vi skolans område och körde mot nya äventyr, mot Tyskland. När vi kom ut på motorvägen var alla glada, vi skrattade, klappade händer och skojade. En timme senare var vi lite mer än halvvägs till Malmö, då hade de flesta tystnat, en hel del sov, Raad la sig i mittgången tillsammans med en filt och en kudde i brist på bättre. Där fick han ligga fram till Jeppsson kom och drog upp honom, ganska rolig händelse faktiskt, eller var det bara för att vi var så trötta, haha.
Vi körde ungefär tjugo minuter in i Danmark innan vi stannade och fick gå ut en stund, då var klockan runt sju. Vi spenderade tiden med att gunga och försöka hålla ögonen öppna, tur att det var ganska kallt ute, annars hade vi säkert somnat, haha. Efter den lillabensträckaren fick vi fortsätta i bussen. Ungefär tjugosju mil senare var vi framme vid båten som skulle ta oss till Tyskland. Vi gick ombord på den och hade en timme och fyrtiofem minuter där vi kunde göra lite vad vi ville innan det blev dags för att åka genom typ halva Tyskland innan vi, på ungefär halva vägen, stannade för att äta mat på donken. Måste ju bara nämnas att vi; 1. Såg världens roligaste kille på båten, han hade blont, nästan vitt hår som var bakåtslickat, Madde sprang efter honom med en kamera och försökte smygfota honom, haha. 2. Vi såg också en riktigt snygg dansk kille som vi stod och spejade på typ halva båtresan, haha. 3. Vi gick rakt in i Kristianstad Montessori skola, haha.

På donken då, det såg sjukt roligt ut när det stod typ... sju-åtta stora turistbussar på parkeringen och det vimlade av folk inne på donken, de flesta snackade olika språk också, haha. Efter att vi, efter många om och men, fått vår mat och ätit den, åkte vi vidare den sista biten fram till Berlin. Vi var framme närmare halv tre (efter tio timmar i bussen!), åkte genom Berlin och kollade lite, innan vi blev avsläppta och fick gå själva. I en söt liten grupp gick jag, Sara, Carro, Elin och Malin och såg oss runt i Berlin, tittade på någon bombad kyrka som jag glömt namnet på, var inne på KaDeWe, vi satt oss på något torg, kollade på alla som gick förbi oss... och fick världens chock när vi såg den blonda killen med det bakåtslickade håret från båten, komma strosande bara några meter ifrån oss mitt i centrala Berlin. Snacka om scary det där, men som vi skrattade, haha. Dessutom fotade vi en massa som gick förbi, och Sara fick foto på en fågel när den var mitt i språnget med benet, haha. Eller heter det ben på en fågel? För det är ju inte en tass... äm, ja xD

I alla fall, vi gick tillbaka till bussen och åkte vidare runt fem på eftermiddagen, fick en guidad rundtur i Berlin, vi tittade på Berlinmuren, Checkpoint Charlie, gick förbi Brandenburg Tor och sprang genom ett minnesmärke för alla judarna som dog (ja vi bokstavligt talat sprang igenom det, shit va kul vi hade, haha). Sen när vi var lagom trötta bestämde lärarna sig för att köra bort mot hotellet, vi elever tröttnade på att bara åka, så vi började sjunga någon hejarramsa och klappa händerna, haha. Så var vi tillslut framme vid hotellet, typ en halvtimme senare än vad som var beräknat, vi fick nycklarna till våra rum. Tyvärr fick jag inte rum 483... kanske för att det bara fanns trehundra rum, haha xD Så gick vi in i hotellet, där sprang vi runt som förvirrade hönor för att hitta rätt rum, mitt och Malins rum (121) låg någonstans bakom en massa dörrar och trappor och shit, det tog oss ett tag (och många felspringningar) att hitta rätt, haha. Så visade det sig att vi bodde med Niklas och Filip två dörrar bort, och med Gustav och Robin A mittemot oss.

Vi hann knappt mer än in genom dörren och byta kläder innan vi skulle gå och äta mat, jag satt tillsammans med Sara, Carro, Elin, Caroline och Dona. Maten var inge vidare god, men med det sällskapet vid bordet, vem behövde god mat? Jag anar att vi hördes över hela matsalen, så som vi skrattade, haha. Caroline och Dona är bättre än kabel tv, helt klart!
När vi ätit klart så drog vi oss till våra rum för att fixa till det vi inte hann göra innan maten, sedan våldgästade jag och Malin, Sara, Carro och Elins rum. VI hade riktigt roligt, de bodde på tredje våningen utan balkong, så jag och Malin satt oss i fönstret och snackade med alla som... med alla som ville prata med oss helt enkelt, haha. Vilket slutade med att vi snackade med; Jonas, Kevin, Semi, Caroline, Dona och ännu fler som gick förbi, haha. Snart så kom det upp fler som joinade oss, men det hela slutade med att vi drog oss ner två trappor till Niklas och Filips rum innan vi tillslut stannade inne på mitt och Malins rum. Alla älskade vårt rum, eftersom vi hade balkong (h) Det var en hel del som ställde sig där ute och rökade, eller bara kommunicerade med alla andra som bodde på hotellet, haha.  Det som jag minns allra bäst var den delen då jag satt i sängen, Filip stod vid fönstret och Viktor... var någonstans, haha, och Filip bara säger, helt utan anledning "Nej nu ska jag gå" och går ut genom dörren. Jag sitter kvar i sängen och jag tror inte ens Viktor märkte något, han låg och lyssnad på musik. Så ser jag i ögonvrån att det kommer upp en fot över balkongräcket, och sedan ett huvud, så trillar det ner en gestalt på golvet på balkongen, som reser sig upp, borstar bort smuts från tröjan, drar handen genom håret och knackar på dörren. Jag går fram och öppnar, och så kommer Filip in, och det första han säger är: "Smidigt va?", jag ba "Aa, du, smidigt värre".

Hahah, runt halv elva började lärarna gå omkring och knacka på alla dörrarna för att se vilka elever som var vart. Och vi trodde ju att de skulle skicka tillbaka de elever som var i fel rum, så när Jenny kom och knackade på vår dörr och det satt fem stycken som inte alls skulle vara där, fick de flesta panik, några hoppade ut genom fönstret (vad dramatiskt det där lät, ahah, dessutom fick jag världens roligaste bilder i huvudet på det där nu, haha). Jag fick det ärofyllda uppdraget att gå och öppna dörren, jag gick fram, la handen på handtaget, vred på den lilla knoppen... och jag vred och vred och vred, tillslut var det någon som fick slut på tålamodet och väste fram en viskning "vänstervänster, öppna" och jag vred vänstervänster och halleluja, dörren öppnade sig! Utanför stod Jenny och kollade på mig med stora ögon och frågade hur det gick, jag rodnade och försvarade mig med att Tysklands dörrar är konstiga (Det är dem! Hallå, när vi skulle låsa fick vi ha nyckeln uppochner för att kunna göra det, haha). Men i alla fall, hon skulle tydligen bara kolla vart alla var, och skrev upp alla på en lapp. Vi fortsatte att sitta och... göra ingenting, haha, eller vad vi nu gjorde. Vid elva skulle alla vara inne på sina rum, det knackar ännu en gång på vår dörr och nu är det bara två stycken kvar, det är Robin och Robin. Jag går och öppnar, Jeppsson står och skickar några elever till sina rum, de var fem minuter sena och jag förstår genast vad som ska hända. Robinarna har gömt sig bakom gardinerna, Jeppsson tittar på mig och frågar "Är ni ensamma?" jag vänder mig om mot Malin, jag vet inte vad jag ska säga, men beslutar mig med att jag inte kan sätta killarna i trubbel och säger ja till Jeppsson, han säger god natt och jag stänger dörren. Malin får hålla vakt vid dörren, och ropade till dem när kusten var klar.
De klarade sig upp på sina rum, det var inte förens dagen efter vi fick reda på att Sara, Carro och Elin hade gått under "De förlorade flickorna" eftersom de råkat gå om lärarna när de skulle kolla i deras rum, haha.

I alla fall, jag och Malin gick och la oss, runt halv tolv var väl klockan, vi var båda megatrötta efter den långa dagen och håller båda två på att somna också plötsligt... ringer telefonen. Fan vad rädd jag blev, haha. Malin svarar i alla fall och det enda som hörs är ett knastrande, så lägger personen i den andra änden på luren. Vi tänker inte mer på detta, lägger oss ner och fortsätter prata, håller på att somna, liksom, det där stadiet precis innan man somnar var vi i... och då ringer telefonen igen! Malin svarar även denna gången, det enda som hörs är en röst som säger "God natt, god natt, god natt..." och Malin säger "Gustav, hallå, sluta ringa till oss, vi försöker sova" och rösten fortsätter och Malin säger "Gustav sluta!... för det är väl Gustav?", då börjar rösten skratta så smått och Malin utbrister högt "Nej! Det är Filip! Sluta ringa hit Filip!", haha. Efter en stund la vi på och la oss för att sova igen. Vi var megatrötta. Tro fan att telefonjävlen ringde en gång till. Denna gången var det Robin W som ringde, och tydligen hade han ringt oss innan också, han var visst det första samtalet, haha. Och då kan man fråga sig vad han ville... han ville veta vilket rumsnummer Gustav hade, haha.

Vi lyckades somna, trots allt, haha, men vaknade tre kvart tidigare av att det var folk som gick runt och bankade på de andras dörrar, 6.15 på morgonen. Nej vaddå surt? Malin gick upp lite innan sju och knackade på dörren hos Gustav och Robin A, Gustav öppnar, helt borta, fortfarande halvsovande och Malin säger "Säg till Robin att han ska duscha", och Gustav fattar typ ingenting, han ba "Öh, va?" och Malin säger igen "Säg till Robin att han ska duscha nu" och Gustav står en stund och funderar innan han säger "Hur vet du det?". Hahaha, det var ju dock inte så lätt för Gustav att veta, att Robin bett Malin att väcka honom dagen innan, men för mig som låg och lyssnade på hela konversationen, var det ganska underhållande faktiskt, haha.
Malin kommer tillbaka för att fixa till sig och jag ligger och halvsover i min säng när plötsligt Gustav kommer inspringande på rummet och skriker "Är det någon som har en telefonladdare? MALIN! Har du en telefonladdare?" Malin svarar: "Gustav jag är på toa!" och så kommer Gustav in till lilla stackars mig, som bara ligger helt oskyldigt och småsover i sängen, börjar rycka i mig och skriker "Har du en telefonladdare", när jag tillslut gav mig och sa att den låg i väskan försvann han snabbare än vinden... de blev riktigt tyst efter honom, haha.

Äh, det blev frukost med de andra tjejerna vid kvart över sju, sen tillbaka till rummet för att packa det sista. När vi står där så... ja gissa vad. Ringer telefonen. Haha, så självklart, Malin svara och det enda man hör är Gustav som säger "Fan!" innan han lägger på, Malin står och stirrar på telefonen medan jag går in i Gustavs rum (precis, han bodde två meter ifrån mitt och Malins rum, haha) och frågar vad han vill. Vad han sa, de minns jag inte, haha, men han tittade på mig med värsta konstiga blicken och jag ba "Du är lite onödig, vet du det? xD" Så stod Filip också där inne och han ba "ja Gustav, onödig är vad du är! xD", så vände jag mig mot Filip och sa "Eyh, vänta, var det inte du som ringde till mig och Malin för att säga god natt?", han bara gick, haha.

Äh, vi packade in oss i bussen och åkte runt halv nio mot Sachsenhausen. Fick en intressant guidning runt lägret, men det var svårt att få den rätta känslan när det var tjugofem grader varmt, strålande sol och massor av turister. Men det var ganska lärorikt ändå. Dock hade vi alla rätt ont i fötterna efter några timmars vandring i lägret, och vi var hungriga också, haha. Vid elva gick vi till en restaurang för att äta och det var vid denna tiden som vi glömde kvar Sara, Carro och Fia på Sachsenhausen (a) Men de kom efter en halvtimme, när alla redan fått, och börjat äta på sin mat, haha. Efter maten var det dags att gå tillbaka till bussarna och börja åka hemåt.
Vi åkte i några timmar innan vi stannade på något shoppingcenter innan vi åkte vidare till Calles och sedan på båten. Så blev det en massa flummande på båten och i bussen på väg hem. Vi stannade utanför skolan runt halv elva på tisdag kvällen och sen var det raka vägen hem. Världens mysigaste resa, den var hur rolig som helst! Tack alla fina för att ni gjorde denna resan till en väldans minnesvärd en <3

Några höjdpunkter på resan var när Dragan sjöng Life is life och Anton sjöng Forever young två gånger, haha, när vi sprang runt och höll på att skrämma slag på varandra i det där judiska minnesmärket, när vi såg världens största B&J skylt mitt inne i Berlin och när Gustav skulle med på bussen när vi skulle hem, och han gick omkring som en tjej, haha.

EDIT: Här kommer bilder från resan



Vi hade gått upp riktigt early that morning, Malin hade så klart med sig sin fotboll, haha...



... och Raad la sig och sov i mittgången till J-sson drog upp honom, haha



När vi åkte över Öresundsbron.



Och vi tog en massa båtbilder...









Vem sa att båtbilder behövde vara roliga? (a)





Den klassiska bilden där Picces huvud "flög i väg med vinden" som vi brukar säga, haha



Jag och Sara gjorde en Titanic...



... medan de andra gjorde något annat



Sen landade vi i Berlin!



Lekte turister så klart...



... var inne på KaDeWe...



... och åkte rulltrappa till alla våningarna!



Sen åkte vi till ett judiskt minnesmärke och hade mer än kul när vi sprang runt och skrämde slag på varandra



Och vi var vid Berlinmuren...



... och vi turistade oss såklart, haha



Och så blev det till att hoppa in i bussen och åka vidare mot hotellet..



... och fick där rum och nyklar. Sedan började en vild jakt på att hitta rätt rum



Det tog ett tag men tillslut så stod Malin och jag där - på vår balkong och andades in Tysklandsluften innan vi gick för att äta



Och efter maten våldgästade vi Sara, Carro och Elin. De bodde på tredje våningen och genom att sitta som vi gjorde på bilden kunde vi prata med hela hotellet... och inte ta livet av oss som man kan tro att vi skulle göra, haha



Det tog en stund, men sen kom även killarna upp och joinade oss...



... vi lekte kurragömma...



... och Filip var lätt bäst på att gömma sig!



Picce provade Carros skinjacka och efter det förflyttade vi oss till mitt och Malins rum...



... och där skulle han ha Malins solbrillor, haha.



Efter många om och men gick vi och la oss och det tog oss tre telefonsamtal innan vi somnade...



... och sen vaknade vi trekvart tidigare för att folk sprang runt och bankade på dörrarna. Ungefär såhär glad var Malin för det...



... fast i och för sig var jag ju inte heller så glad när Gustav kom inrusande och skrek om telefonladdare... Vi åt frukost i alla fall och sen började vi packa ihop inför resan hem. Vi klara att åka, men fotbollen vill nog stanna kvar i sängen, den trivdes nog i våra tegelstenssängar. Tur att någon gjorde det...



Sen bar det av till Sachsenhausen



Och mötes av det legendariska Arbeit macht frei



Efter några timmar i lägret åkte vi för att äta men det tog ett tag innan vi fick mat så under tiden roade vi oss med att ta en massa foto, och inte många av dem borde ses på denna bloggen, haha.



Men vi fick mat tillslut i alla fall



Och sedan påbörjade vi den långa bussresan hem mot Sverige igen...



... en hel del sov...



... lyssnade på musik...



... och åt godis, haha.



Vi gjorde ett stopp vid Calle's och ja, nu får ni vrida på huvudet, haha.



Efter inte allt för lång tid lämnade vi Tyskland...



... och det blev båten på väg till Danmark.



Vi gick så fint under namnet "uteliggarna" när vi satt inne i båten ett helt gäng på en trettio pers och kastade Tick Tack på varandra



Och så blev det buss genom hela Danmark igen...



Det blev många roliga foto men ännu fler roliga minnen... Ni som var med vet vad jag menar ;)



Fast mest var det musik som gällde.



Vi var hemma vid elva och då stupade (åtminstone jag) rakt i sängen. En helt underbar resa och för att bevisa det blir den sista bilden på Berlins duvor som vi har haft många skratt om.


3 maj

Hm, idag känner jag att jag inte har något att blogga om...
Planen för idag var att ligga ute och sola, de var varmt... men med en massa moln, så ja inget solande idag nej. Istället har jag smsat typ hela dagen, haha, jag såg nyss klart på reprisen av Ugly Betty som jag missade när vi var i Tyskland (note to myself: måste skriva ett Tysklandinlägg också...), och så har jag faktiskt börjat på mina två fördjupningsarbete i SO:n, värsta stolt är jag nu. Jag brukar ju annars vara ute i sista minuten... hm, detta är dock sista minuten. Aja, så länge kunde jag vara stolt över att jag började i tid, haha.
Och nu kom jag på att vi har bildprov på tisda, och jag har inte ens pappret med mig hem. Not so good. Elin, kan du logga in på msn om du läser detta? (a)

Kanske bäst att börja plugga? Ciao


I walk on this empty street

Jag gick ensam på gatan, ingen annan själ syntes till. Det var som jag var den enda som existerade, kanske var det så också. Lugnet runt mig kunde inte kyla av de heta känslor som svävade runt inom mig. Det fanns inget som kunde lugna mig. Att jag blivit stucken i ryggen var ännu inget jag glömt, då smärtan från såret påminde mig om det var enda evighetslånga dag. Mitt liv var som de var, de såg ut som de gjorde och det kunde jag inte göra något åt. Jag kunde inte ändra mig nu. Var jag född till att för alltid gå längs denna ensamma gata för mig själv, med endast min egen skugga som sällskap, eller skulle skuggan någon gång förvandlas till en jämlik?
   Tankarna virvlade ohejdat runt i mitt huvud, de gick inte att få någon kontroll över dem, jag hade för länge sedan slutat försöka. Minnen från min barndom dök upp på min näthinna, jag såg hur jag växte upp och blev till den osynliga gestalten jag idag var. Jag såg hur jag sprang så fort något hotfullt närmade sig, hur jag tillslut rymde från det som kunde ha blivit mitt liv. Istället fick jag nu vara den osynliga. Då jag rymt hade jag glömt kvar mitt skal, jag kunde inte gå tillbaka, utan fick nöja mig med ett upphittat skal, ett skal från en soptipp. För det var så det kändes. Detta skal var inte mitt, de var inte jag, det var inte den jag ville vara. Men nu var det försent för att ångra min flykt. Jag kunde inte göra något åt den förändring som redan skett.
   Först då slog det mig att jag inte alls var skapad att gå längs denna ödsliga väg själv. Jag var gjord för att leva ett underbart liv, precis som alla andra människor i denna värld. Men något hade hänt, jag hade trotsat mitt liv, så som de skulle ha sett ut. Jag hade passerat en gräns jag inte ens skulle känna till, och när jag väl klivit över den hade jag blivit någon jag inte ville vara. Men jag kunde inte gå tillbaka, så fort jag tagit steget över gränsen, hade allt i mitt förra liv försvunnit. Som någon hade skrivit ner det på ett ark papper och sedan knycklat ihop det för att slänga bort det. Var inte mitt förra liv värt mer än ett ihop knycklat papper?
   En klocka kom flygande framför mina ögon, den började gå baklänges och jag insåg att jag också ville gå bak i tiden, för att hindra de jag nu visste skulle ske. Jag ville inte vara den jag blivit.
   Klockan snurrade vidare, timmar, dagar och år försvann framför mina ögon i en rasande fart. Plötsligt hade en evighet passerat förbi och jag visste fortfarande inte vad jag skulle göra för att allt skulle bli som de en gång var.

För länge sedan hade jag sprungit, utan att inte riktigt veta var och nu kunde jag inte hitta min väg tillbaka. Den väg jag egentligen visste inte längre fanns kvar. Jag hade gått vilse på livets långa väg, kommit ifrån dem jag älskade och vaknat upp ensam.
   Ensam, men inte övergiven, det kunde jag ju inte vara då det var mitt eget beslut att fly. Men jag trodde att jag haft något att fly ifrån, det jag flydde från var bara ett verkligt liv. Nu var chansen till ett verkligt liv för alltid ut suddat och klockan framför mig började sakta röra sig framåt. Jag fick se hur mitt liv hade kunnat bli, och jag fick se facit, hur det faktiskt blev.
   Jag försökte blunda för att få bort synen från klockan, men den hade etsat sig fast i mitt minne, eller så existerade den endast på min näthinna. Istället såg jag mig själv försvinna ut i en tom värld där det inte fanns något annat än ett ljus och ett mörker. Förtvivlat försökte jag ta mig tillbaka, men jag misslyckades.
   Det jag aldrig insåg, förens det var försent, var att jag fått en andra chans. Jag hade fått en andra chans att bygga upp ett helt nytt liv till mig själv. Och jag vägrade att se den möjligheten, så därför vandrar jag fortfarande ensam på en väg med endast min egen skugga som sällskap.


Brr

Ih, vet ni hur kallt det är att cykla från Köpinge hem utan vantar? Jag har helt chockad över att jag ens kan skriva detta, haha.
Kvällen spenderades tillsammans med Sara, Carro och Madde hemma hos S där vi tittade på några filmer innan vi gick ut och stötte på Tobbe och Jenny. Stod och snackade med dem en stund innan de stack iväg och vi också drog oss hem. Lyckad kväll, helmys har vi haft <3

Vad som händer imorgon vet jag inte riktigt, jag tror det lutar mot att sola och... att göra några av arbetena som snart ska vara klara i skolan. Lagom rolig dag med andra ord. Nej, nu ska jag leta reda på en filt, jag fryser riktigt mycke. Hoppas ni har haft en lika mysig kväll som jag har haft. Ciao

2 maj

Åh, jag är så sjukt trött. Kände bara för att ni skulle få veta det, hihi.

Igår stack jag och några andra in till stan, var där en stund och träffade annat folk innan det beslutades att vi skulle åka till Öllsjö. Så efter mycket skramlande fick jag, Sara och Carro (som vi fick tag på, haha) tag på 27 kronor, prec is så att de räckte till vars en bussbiljett. Vi drog till Öllsjöskolan och där var vi i några timmar innan de andra ville tillbaka till stan. But, we where pank så vi fick fint stanna där vi var och frysa i sönder. Mysig kväll med andra ord... eller nått.
Dock var de ganska kul när jag och Sara stod på Södertorg och dansade, haha, och bussturen till Öllsjö var också helrolig, haha. Habib <3 xD

Nej nu måste jag gå, ska cykla (cykla! Hallå, vad är de för fel på mig? tredje gången denna veckan o.o) till Sara om en liten stund, tjejkväll med fjortisfilmer, haha. Hoppas ni har en bra kväll, ciao :*

Tjoho

Asså, chansen att du läser detta är minimal, men Carrobarroline, du är omöjlig att få tag på, hör av dig till mig eller Sara om du läser detta. Annars får vi snart kalla in Spårtlöst försvunnen...

1 maj

Hej i värmen! Satan vad hett det är idag, haha, eller så kanske de kan bero på att jag ahr cyklat till Sara med min tjocka klasströja på? Hm, något säger mig att det där kan vara en anledning.
Vaknade imorse (av mig själv och inte av telefonen, hallelujah), gick upp och genomsökte hela kylskåpet (två!) gånger på mat, hitta såklart ingen, så de fick bli lite pasta. Sen satt jag mig ute i solen en stund, innan jag bestämde mig för att sticka till Sara. vad som händer ikväll får vi se :)

Nu ska Sara köra ett litet gästblogginlägg, hon e smått nervös, så give her some... äh, be kind! xD

jaha... ehum va ska man skriva. Som ni säkert fattar är jag inte bra på sånt här. xD som ni säkert har fattat är jag Millas kompis Sara som alltid gör bort mej (gör alltid de) Ooops, piinsamt, men ni kommer säkert snart känna igen som en av de försvunna flickorna som blev kvar glömd i sachsenhausen och inte blev hittat på hotellet. Thihi, nu ska vi ut i solen en stund, ciao  

RSS 2.0