Memory lain - Konfirmationen

Jag minns att pappa och jag satt i bilen på väg hem från stan och han sa "Så, vill du konfirmera dig då?", jag kände redan då att jag inte direkt hade något "val", idag, mer än ett år efter konfirmationen så kunde jag inte vara gladare för att jag gjorde det. För det var minnen för livet!

Första dagen vi träffades, jag och min lilla grupp på sju andra, då skulle vi lära känna varandra genom att stå på stolar och sammarbeta för att stå i rätt födelsedagsordning and so on. Riktigt kul minns jag att det var, efter det hade vi konfa varannan onsdag i nio månader. Höjdpunkterna var självklart daglägrena, men även den gången då jag och Tåbe låste in Anton i predikstolen och lämnade honom där (a) Haha, hans förtvivlade rop ekar fortfarande i mitt huvud "Men ni, vänta på mig... men hallå! Öppna dörren! Neeeeeej, gå inte!". Haha, vi var så elaka, haha. Eller den gången vi skulle bygga vårt paradis utomhus och vinnarna (min grupp så klart (y) haha) fick ta den grillade korven först och när jag av misstag, haha, råkade spruta ketchup på Carro, haha. Vi sjöng julsånger i november och hade läsning en dag då det stormade så mycket att strömmen gick fem gånger, det slutade med att vi fick sitta i mörkret och lyssna på våra prällar, haha.
Daglägren var riktigt roliga - det första hade vi i Tollarp, eller någonstans där i närheten, bowlade, åt pizza och hade dop för en docka, haha. Andra daglägret hade vi i Lunds domkyrka och vi spenderade hela eftermiddagen på Nova Lund. Sara gjorde bort sig grymt mycket med att säga något om en av våra prällar precis när hon gick förbi oss, haha. Och det sista daglägret, och så även det längsta och roligaste, hade vi i Furuboda i april - bara en månad innan konfirmationen. Där bestämdes hur vår konfirmation skulle se ur - psalmer, texter som skulle läsas, hur vi skulle redovisa vad vi lärt oss och allt det där. Vi valde att ha en pjäs om Egon (Sara) som väntade på besök från Jesus (Carro) och hela tiden kommer det en massa människor som behöver hjälp med saker, Anton som har problem med bilen, jag som behöver låna pengar, Elin som har problem och måste prata, och sist Tåbe som... jag minns inte vad han behövde hjälp med, haha, men det var något i alla fall. Och vi skrattade så mycket att vi knappt kunde stå på benen, haha. På eftermiddagen lekte vi (det var typ det enda vi gjorde), sen hade vi sandslottstävling, haha och sen någon stationsgrej där man fick gå runt med ett ljus och skriva en massa små texter.

Och allting avslutades av konfirmationen den 10 maj 2008, för en dag stod vi plötsligt där i våra vita kåpor och väntade på att få gå in i kyrkan. Allting gick bra, vi gjorde bort oss och sa en massa fel, haha, men det var roligt ändå. Och bilden på när det fastnade en oblat i Saras triumfbåge och hur hon försökte peta bort den med tungan medan en okänd man fotade oss kommer för alltid att finnas kvar i mitt huvud, haha.
Minne för livet helt enkelt  ♥

 ♣

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0